(S)pyfärdig och äcklad

Alla som var unga för 50 år sedan eller tidigare, vi kommer ihåg när de stora "hallelujatälten" dök upp. På någon allmänning eller fält kom alltid olika missionssällskap eller kanske frimicklare som man inte kände till så mycket om. De hade sina hallelujamoments under en vecka på våren och på hösten. Underhållning var varierad - förkunnelse av någon pastor som var känd inom flera mils omkrets,sång av vackra flickor och sist men inte minst tungomålstalande och botbänk där man under förbön blev helad.Allt avslutades med kaffe och gott dopp.Man kunde anmäla sig för att bli medlem och senare dop.

Botbänken var ofta upptagen av någon av kommunens snedseglare som vill möta Herren , bli nyktra och träda in i den sociala gemenskapen.Det var säkert inte sant att de personligen ville allt det där -lika ofta var det någon anhörig som ville rädda en förtappad varelse. Det kunde vara en supande make eller en dotter som rökte eller blivit ogift mor. Det var skrämmande och fascinerande att smyga in på dessa otäcka möten då man med tungomål och böner åkallade den store Guden och drev iväg Djävulen som orsakat allt ont.

All den hemska stämning jag upplevde för så längesedan bubblade upp under helgen och jag skrämdes och skämdes över oss människor och vad vi gör vandra. S-kongressens spektakel när man valde nu partiordförande var riktigt otäckt. Det tungomålstalades, det var dans runt den gyllene kalven och det var extremt äckligt. Var det det här som mannen det gällde tänkte på när han plötsligt och i mitt tycke nästan akut ansökte om återinträde i kyrkan och anslöt sig till Broderskapsrörelsen?

Jag kände mig som åskådare till någon sorts politisk prostitution med många bredvilliga hallickar."Vi/jag erbjuder er vanliga dödliga precis det ni vill ha" lät det som i mina öron, men jag kan ju ha fel, det var nog bara ett vänligt Fia med knuffspel för oss icke inviterade. Tyvärr vill jag meddela att jag inte ställer upp som spelpjäs någon enda gång. Jag tänker ta hand om mig själv utan den (st)hjälp som erbjuds av detta väckelsesällskap från S.

Här sitter jag och äcklas och är arg/ledsen och samtidigt är jag politiskt mycket förvirrad. Jag har i alla tider varit moderat - dock inte via modersmjölken - och lever inte alls upp till det honnörsord som alla moderater har klistrat i pannan : Vi är ju helt EMPATILÖSA - det vet varje AB-bloggare är en sanning.

Det rimmar mycket illa med de känslor som jag har för två av S politiker. Mona Sahlin drev den politik som hon skulle och när allt gick fel hade hon modet att stå för de fel som hon ansågs hade blivit begångna.Den nykrönte S-kungen HJ var den förste att kräva hennes avgång och även hennes kabinett. Mona hade stilen att avsluta sin tid nu i helgen på ett samlat och fint sätt.
Den jag i alla tider tyckte rent illa om är Tomas Östros - och så jag skäms nu som människa utan partibenämningar. Fy fasen hur denne mannen har hanterats av de sina, man tror inte sina ögon. Såg ni bilderna på Östros? En partilojal man och tillika en mycket duktig ekonom enligt de som förstår sådant som genom journalister får veta att han är utsparkad. Stukad och ickesedd stod han där med en enda ros.Usch vad jag skäms som människa.

Medan kung Håkan bärs runt av sina trogna och mottager 22% av invånarna i (S)verige jubelrop sitter jag och funderar på den berusning som heter MAKT och ger utövaren rätt att krossa andra som inte faller honom på läppen utan att det skall bestraffas.
Usch och tvi över smutsig politik och det fegaste omkring den. Jag menar då flinande medlöpare som väntar på bonusar och favörer av något slag,inställsamma fjantar och genuina rövslickare.

Nu skall jag vaxa min överläpp och försöka att inte falla i gråt över hur man nästan extatiskt visade på hur man sätter Mona Sahlin och Tomas Östros ute i kylan - låånngt ute.

Vi människor är vidriga djur och jag tror att man blir värre om man kan gömma sig i politikens eller religionens burka av osynlig och slitstark sort.