onsdag 30 juni 2010

Vad är det som gör skillnad?

Vi är många som bloggar mer eller mindre frekvent. Vi håller oss på olika portaler, vi är olika och motiven till att blogga är nog lika många som oss bloggare.Det är intressant att läsa de beskrivningar av sig själv som man gör som bloggare för att presentera sig och sin blogg.

Det finns bloggare som jag definitivt har svårt för genom deras budskap eller på sättet de framför det, men dessa kan man undvika. Det händer dock att man faktiskt kommer fel ändå eller får ett litet mail om tokigheter och helt enkelt kollar om det stämmer det man får vetskap om.

På en annan portal råder som vanligt anarki och angrepp görs under konstiga täckmantlar och ingenting händer trots att det slås larm stup i kvarten om oegentligheter som förekommer på just denna portal.Ingenting händer mer än att några inlägg försvinner och beskyllningar kastas på den som man antar har anmält inlägget - som lika ofta är ett felaktigt antagande. Jag t ex anmäler inte för jag tycker att korkade inlägg skall stå kvar och tala för sig själv.

Just nu är det en något provocerande hemmafru som ifrågasatt den mentala utrustningen på de som skall rösta på den politiska falang som hon INTE tillhör.Hon och jag har ingenting gemensamt på något sätt mer än att hon skall rösta på det parti som jag tillhör. Det parti som med förkärlek nämns som partiet för de empatilösa med blod på händerna av många bloggare - ett påstående som får stå för dem.

Det är inte konstigt om man retar sig på andra som kan verka både obstinata och irriterande i sitt språk men vi har rätt att uttrycka oss (inom vissa gränser) hur vi vill men otrevligt är det när man "inte ser bjälken i sitt eget öga men grandet i sin nästas".

Det är svårt att förstå när någon säger sig vara en stor pedagog och med kärlek skall få andra att växa. Att i sin personliga presentation ha med att h*n aldrig kommer att sammarbeta med eller kompromissa!! med SD (mycket lovvärt) på grund av att deras grundvalar bygger på bland annat okunnighet och mobbningsfasoner.
H*n vill kämpa för det h*n tror på - alla människors lika värde, religionsfrihet, åsiktsfrihet och samarbete och vänskap med alla. Mycket vackert tänkt och tyckt absolut.

Samma bloggare angriper sedan på alla sätt den bloggande hemmafrun utan att jag ser någon kärlek i h*ns ord och som vanligt är h*n ivrigt påhejad av en hejarklack som tycker att det är väl valda ord och de gör att för att putsa glorian på den rättfärdiges huvud.

Nu undrar jag bara stilla får man i sin egen rättfärdighets namn skriva vad man vill och uttrycka sig hur som helst bara för att man anser sig företräda den rätta politiska färgen? Ger det då också rätten att man får försöka att verbalt avrätta någon med avvikande uppfattning eller som man inte tycker om?

Jag tycker hemskt illa om när man utmålar sig som något ädelt när man förgör någon annan i skrift eller på annat sätt. Jag vill inte göra det och skall försöka att avhålla mig från för stora övertramp och sedan tänker jag på kloka mormor som sa: Kom ihåg att vem du än ser på så är det inte straffbart att vara dum i huvudet - för vissa är det en fördel då de slipper förstå vad de gör.

Jag är inte felfri, kommer aldrig bli det, men man behöver inte försöka både skada och mörda med ord för det. Tror inte att alla kan älska alla men ibland så vore det bra om vi kunde väga våra ord på guldvåg och inte hänge oss åt otäcka nidskrifter som vi kallar ironi fast det inte är det.

Kan vi inte tänka efter före någon gång extra och se att vi är olika individer med olika sätt och tankar. Kan vi inte se att någon annans tankar är dennes oavsett om vi själva tycker de är både korkade och verklighetsfrämmande.Kan vi inte försöka lite grann att låta andra ha andra åsikter än vi själva har - kan vi inte försöka ha det så? Det är väl det som kallas åsiktsfrihet tror jag?

Handlar politik bara om sex eller vill media få oss att tro det?

Aftonbladet skriver om att Alliansen gör att det slaknar för svenska herrar i allt större grad.(Tror inte detta beror på någon politisk allians utan att mannen och hans "bäste vän" har något trubbel i samarbetet - men äntligen vågar vara öppen om det).

En annan artikel berättar att Reinfeldt har fått en höjning.(Alliansen har alltså ingen slakande inverkan på honom).

Härmed vill jag meddela att Tomas Östros gör mig frigid vid bara tanken på honom.(Det har varken med hans utseende eller mitt att göra).

Sex och Politik hör ihop på något vis, nu vet jag det och det står helt klart när jag fått det hela på pränt.

V S B

P.S Borg håller vi utanför alla spekulationer även om makt och pengar är störtsexigt. (Dreglar)

tisdag 29 juni 2010

Jag förstår inte logiken

Fackförbunden rasar när det är förslag på att man skall inrätta lärlingsplatser för att få outbildade och unga arbetslösa i jobb. Man får en handledare och utbildning på ett företag för att få ett yrke och större möjligheter till ett framtida fast arbete.

Facket anser att det är en hake att som lärling får du lägre lönän vanligt anställda och att det blir ett utnyttjande av arbetslösa av ägarna till dessa kapitalistiska företag som tar emot dessa lärlingar.

Själv skulle jag inte anställa någon till samma lön som de andra utbildade (om jag hade ett företag)när jag samtidigt ger honom en yrkesutbildning och en handledare/lärare som jag bör betala mer för att h*n handleder och lär ut. Jag tycker att det är att diskriminera bra yrkesmän/kvinnor och säga att du är yrkesmässigt på samma nivå som denna oskolade lärling och ditt kunnande betyder noll och är inget värt.

Om vi går efter samma tänk så vore de som utbildar sig på yrkesskolor och universitet riktigt korkade - de betalar mer eller mindre sin utbildning själv med studielån och bidrag samt med vilka extraknäck som helst.Att de inte söker lärlingsplats med full lön enligt fackens koncept blir helt obegripligt då. Tre-fyra års utbildning utan lån och andra petitesser vore fantastiskt tycker jag och med full lön dessutom - helt enormt.

Nu funderar jag bara på var jag kan få ett lärlingsarbete inom snickeribranschen för där vill jag vara. Jag behöver en bra handledare och ett företag som ansvarar för mig ,som betalar full lön och som kan lova mig ett arbete när lärlingstiden är till ända.

Om någon anser att det är ett hinder att jag är 58 år, överviktig kvinna med lite skavanker för en sådan lärlingsplats så får jag väl gå till facket. De kan driva min sak som ett diskrimineringsfall och kräva saftiga bötesbelopp av företaget som inte tog emot mig - kanske går de då i putten och avvecklar. Jag tror det kan vara ett bra sätt att motivera företag att ha lärlingar - tror inte ni?

söndag 27 juni 2010

Gäst hos verkligheten

Den rödgröna röran har varit ute i verkligheten för det såg jag på TV. Partiledare och taltrattar gjorde ett nedsllag på ett socialkontor där man samtalade med socialsekreterarna. Man var samlade i ett sammanträdesrumm där socionomer berättade om hur de slet ihjäl sig för att ta hand om alla sökande inom rimlig tid. Det var tid pengar och mera pengar och tid som saknades.Klienterna och dessa sekreterare hade det olidligt.

Jag förstår helt och fullt att det måste vara svårt att arbeta under sådana förhållanden som det var men jag funderar ännu mer på andra saker. Vem tog hand om alla klienter medan all personal träffade oppositionens politiker? Hur mycket i verklighetsförankring får dessa politiker i ett rum med socialare som får berätta inför massmedia om hur hemskt det är. Var är klientberättelserna, vad kan dessa politiker göra (mera än ge löften som kan infrias i framtiden om en massa om och men kan ordnas?

Det känns bara som ett stort spel för galleriet och gratis politisk reklam på bästa sändningstid. Det här är något som jag tror skulle ha varit bättre som telefonväkteri på en radiokanal.

Jag vill ha en politikerlegitimation här och nu! Lite förankring i verkligheten och bland de som arbetar inom vård omsorg och välfärden skulle vara ett krav på alla politiker i riksdagen. Skall man företräda folket så skall man också veta vad folket sysslar med. Det skall inte vara en arbetsmerit att du sålt mjölk i Skärholmen för 30 år sedan eller tvättat gamla människor för lika länge sedan på ett äldreboende.

Ingen politiker skall kunna slippa undan och de skulle vara prao i verkligheten en vecka varje år. Det får faktiskt betalas med deras ordinarie riksdagslön det stör inte alls för de skall ha den här uppgraderingen för att duga.Jag tror det vore bra , nej nödvändigt att man gjorde så. Det räcker inte med empati eller sifferskalle man måste ha haft händerna i det som väljarna gör.Alla skall delta inte bara göra studiebesök i verkligheten och alla skall få en utsedd handledare.

Det skall vara så att man får se att hemtjänstens undersköterska har med en ny vikarie(de är många) som heter Tomas Bodström , gatukontorets klottersanerare har en assistent som är märkligt lik Fredrik Reinfeldt och och Mona Sahlins "dubbelgångare" städar trapphus. Lars Ohly gör säker lika stor succe på Pysslingens privata förskola som lekfarbror som Göran Hägglund gör på bamba i Tensta.

Så här skulle jag kunna räkna upp alla i riksdagen - verkligen varenda en och föreslå något som de skulle göra. Det vore nyttigt och det skulle på sikt kunna öka förståelse för vad vanligt folk gör, men det skall vara ett riktigt arbetsdeltagande och inga undanflykter skall gälla.Vad tror ni ? Vi har alldeles för många politikerbroilers och vi har dessutom alldeles för många som har sin yrkeskarriär långt långt bakom sig.

Välkommen till verkligheten i verkligheten kära politiker så slipper vi få höra om er syn på verkligheten som ni fått från rapporter, mail eller tidningar.Här har ni en öppen dörr - jag sätter på kaffet när ni kommer.

fredag 25 juni 2010

I midsommarnatten plockar jag klöver och timotej. . .

Som ung plockade jag gärna de sju blomstren som skulle finnas under min kudde. Gud bevars skulle man drömma om sin tillkommande med en sådan bukett som sömnmedel. Det var många kvällar då jag och min kamrat brandskattade grannarnas rabatter då inte antalet blomster räckte.Jag har inget minne av någon drömprinsdröm men vi körde repris varje midsommar i alla fall jag och min kompis.

I år är vi i Alingsås hos Kalles syster och svåger och jag har slutat plocka midsommarblomster sedan länge länge. Att vakna brevid den luggslitne riddare i en bäddsoffa är inte fel och en "blomma hade jag fått under natten också.

En del människor har lätt att få små blödningar under huden utan att man slagit sig och en sådan är jag. Har jag gått förbi en möbel med knopp har jag genast ett blåmärke. Mina lår har alltid sett blåslagna ut och det är inget att bry sig om det är bara så.

Till årets midsommarfirande bär jag en prima blåklocka runt höger öga. Den har kommit till medan jag sov, den gör inte ont men den är definitivt inte snygg. Detta har hänt en gång tidigare och den satt runt vänster öga då. Jag får se tiden ann och använda solglasögon och försöka att strunta i undrande blickar - jag skall vara mycket noggrann med att inte försöka förklara om denna blåklocka för omgivningen. Jag vet varför jag har den(fått en spontan blödning) och att den syns där den sitter. Jag tänker strunta i vad folk tror, jag vet hur det ligger till. Under mitt långa arbete inom psykiatrin hörde jag alltför krystade och konstruerade förklaringar varför kvinnor som kom in var blåslagna och hur det gått till. Jag bryr mig inte om vad folk tror bara de inte tror något om mannen i mitt liv.

Jag önskar alla en bra Midsommar och att inga barn skall ha det dåligt(någonsin) fast jag vet att det är en utopi. Fira gärna men kom ihåg att det är en dag i morgon också, som man kanske måste ta konsekvenserna för gårdagens firande på. Egoistiskt nog tänker jag på morgondagens hemfärd för mig och mannen och det är många som jag inte vill möta av er i trafiken då. Dricker du så sätt dig inte i bilen efter det och helst inte i morgon heller. Du kan bli en mördare då med bilen som redskap - en mördare av så väl nära,kära och okända.

Njute av gudagåvorna i naturen och GLAD MIDSOMMAR!!!

onsdag 23 juni 2010

Kattsaknad och kattlängtan

Jag är fullt medveten om att krig och fotbollskrig grasserar. Jag vet att folk svälter och olja sprutar okontrollerat från borrhål utanför amerikas kust. Jag vet att jag är en beviljad människa som har mat för dagen, folk runt mig som tycker om mig och att jag är bortskämd av sådant.

Vad saknar jag mest nu när jag är på annan ort? Naturligtvis är det katten -den surögda Ester. Ingen trampar på mig, jamar uppfordrande åt mig eller ratar maten jag lägger upp.

Snart skall jag skicka ett kort till gamla mor och till kattvakten sedan skall jag göra det som alla normala kattägare gör - jag ringer katten!

Kattvakten Kerstin får lägga telefonluren brevid Ester i husses kalsonglåda och sedan ska jag prata på. Undrar om hon svarar och om hon saknat mig? Det måste hon väl göra? Det måste vara så - jag har separationsångest så det är inte sant för en katts skull.

ESTER!!!Vänta älskling matte ringer NU!!Matte är fullständigt normal.

söndag 20 juni 2010

Sverige är fantastisk

I en gubbfärgad (silvergrå) VW har vi ångat till den nye prinsens landskap- Västergötland.Vi hemsöker släkten i Alingsås som vanligt. De tror att vi kommer enbart för att hälsa på dem och fira midsommar, men de tar som vanligt fel.

Vi missade den årliga Potatisfestivalen här med några timmar så vi går rakt på väsentligheterna: barnbarnet Linuz har fått två tänder! Det är händelser väl värda att uppmärksamma tycker hela släkten men i synnerhet barnets fader.

När vi ändå är på rulle tar vi svängen över Växjö och grattar hockeysonen till hans födelsedag som var den 16de.

Högst troligen skall vi kolla in några av våra passioner romanska kyrkor denna gången också så jag bara väntar på min eskort. Det är ett kyrkligt sällskap har jag förstått och de dyker upp överallt när vi är ute och far. De åker motorcykel och det står något om änglar på deras västar på utrikiska.

Nu skall vi strax iväg och prova en nymodighet här i Alingsås - en glassbar med fullständiga rättigheter när det gäller glass och allt som hör till. I eftermiddag skall vi njuta av favoritsvågers fläskpannkaka.

Läs gärna GP idag där man betygsätter regeringen, kolla bilden av Anders Borg i steget.Mums för ett kvinnligt tigerhjärta. Det är pojken det. Visst fasiken är pengar och makt sexigt? IAF om den bor i en man med hästsvans,öronring och glasögon. Intelligensen är det såkert inget fel på heller - dubbelwaouw!!!!

Surögda Ester har fått en nyinskolad sällskapsdam så håll tummarna för att hon i sin storstilad nåd är snäll mot henne - jag menar att kattf*n sköter sig. Trevliga grannar vill man gärna behålla.

lördag 19 juni 2010

Jag har varit på bröllop och jag erkänner att jag är en riktigt romantisk fjolla

Så vackert så fantastiskt och hon fick prinsen och kungariket.
Här har jag suttit i soffan och gråtit över ett vackert bröllop där två vackra människor gifte sig.
Jag gråter över deras lycka och jag gråter över mina personliga lyckor och olyckor. Idag för trettio år sedan fick jag en vacker dotter - den ljuvligt Vackra Fru Johansson.För 11 år sedan dog min äldsta dotter och hennes nu döda fästman var också född denna dag. Det är hemskt förvirrat för andra att förstå jag vet det.

Jag har sett ett vackert par förenas och det var så hjärtnupet så det var inte klokt. Jag gråter alltid och är så lättrörd på bröllop det är bara så.Vid dagens bröllop fällde en alldeles ny prins glädjetårar i kyrkan, i mitt liv grät min luggslitne riddare vid vår två minuter långa borgliga vigseln - av lycka sa han.

Jag hoppas att det nygifta får ett bra liv, jag hoppas alla får ett bra liv och jag sitter här och låter mitt rojalistiska fåniga hjärta dunka och jag vet att jag är en liten fjollig tjock tant som tycker livet är riktigt fint - här och nu.

Jag vill se många vackra människor omkring mig och jag vill gråta stilla av glädje och smärta då och då.Jag vill leva här och nu.

torsdag 17 juni 2010

Pride - så klart jag är stolt över mina vänner

Första gången det var Pridefestival i vår stad fanns det mentala kallhyggen som kastade tegelstenar på tåget av glada människor som gick under regnbågsflaggan.Jag var inte med i den paraden för jag hade antecknat om den på fel datum.

Året efter paraderade jag och det var lugnt och utan störningar. Vi hade poliseskort hela tiden men det var nog vädret som var på vår sida när man är ute efter skydd mot påhopp. Det var kallt och regnet forsade ner, blåsten tog effektivt död på alla paraplyer. Jag tror aldrig jag varit så förtvivlat blöt men det var ändå inte svårt att gå där med mina vänner. Älskande och älskade vänner skall man givetvis stå upp för - det gör de ju för mig.

Redan förra året så lovade jag medverka detta år och paraden blir av den 10 juli. Helgen som varit utmärkte sig några ynkryggar sig genom att tidigt på söndagsmorgonen ringa Pride-generalen och uttala många otrevliga saker, bland annat så dödshotades hon.Direkt efter det ringdes en kamrat till henne upp och där lovade man henne omskolning från moderat till sverigedemokrat.

Man kan inte avfärda det som skedde som ren fyllegrej det är att göra det lätt för sig. Man använde personlig vetskap när man hotade och man har letat rätt på vad andra sysslar med,politisk hemvist och vart man bor och vilket telefonnummer som gäller.

Ynkryggar och fega skitstövlar viker jag mig aldrig för - och ingen skall hota mina vänner. Alla har rätt att vara den de är och älska vem man vill. Kan jag inte visa vad jag tycker på annat sätt än genom att gå i Prideparaden så gör jag det. Den 10 juli går jag i Pride-tåget i Karlstad det är självklart och jag hoppas vi blir många då.

I slutändan hoppas jag att det blir så naturligt att bara få vara den sexuella varelsen man ändå är så att varken hot och Pridetåg behövs. Utopi är det säkert att hoppas så men tänk att bara vara en i ett tåg som en av många andra människor. Vanliga, unika och kännande människor som bara vandrar fram för att man bara är en människa. Vänner kan man inte få för många av - vänner som ser mig för den jag är, inte för vad jag är.

I take a walk on the wild side with my friends July the 10. I'm pride.

onsdag 16 juni 2010

En kändis i din soffa vore kanske något?

Jag är en obotlig anglofil - jag älskar England som land, roliga föreningar där ,handböcker i allt möjligt och omöjligt som ges ut där - kort sagt det är anglofil jag är.
Bland alla "magazines" som är utgivna där, finns flera om korsstygnsbroderier.Jag är ingen fena på sådant men det finns handböcker om det också. Man kan ladda ner eller prenumerera på beskrivningar hur man gör en egen soffkudde med sin personliga idols porträtt på.

"It was an offer I couldn't refuse".Jag knappade raskt in mig på www.crossstitchermagazine.co.uk. Vid första anblicken fanns de alla där - gamla godingar som John Wayne och Frank Sinatra.The Boss konterfej fanns liksom fotbollsspelaren Wayne Rooney. Bland utbudet av kvinnlig fägring skymtade Madonna förbi.

Efter att ha tittat igenom porträttkatalogen har mitt syprojekt lagts på is.Finns inte Anders Borg med bland idoler med sexappeale då kvittar det.Nu kan jag i lugn och ro fundera på om maken kanske vill ha en kudde med Lassie eller vår egen katt Ester på. Annars kan jag faktiskt göra en sådan där vacker bonad med tankespråk på som jag skänkte till min moster förra året.Jag broderade på fri hand "En stor kuk är en klen tröst i en fattig familj".Min moster blev väldigt tagen av gåvan och hon verkar inte ha hämtat sig än.Undrar vem som vill ha mitt nästa mästerverk, kanske moster vill ha en pedang till den första.

Finns det någon här på nätet som kanske kan översätta Anders Borgs nuna i korsstygn? Du som kan kontakta mig genast för jag behöver något att göra - i hängmattan, på stranden och definitivt i solen.

Jag vill luta mitt huvud mot Anders Borgs kind, det är väl inte för mycket begärt?

måndag 14 juni 2010

Hemma hos verklighetens folk

Göran Hägglund myntade begreppet "verklighetens människor" och det tycker jag är ett bra uttryck. Kd tillhör Alliansen och vi kampanjar tillsammans inför valet ute i verkligheten just nu med torgmöten och andra aktiviteter och det är mycket roligt.

Med förhoppning om att kunna göra något lokalpolitiskt för det parti jag tillhör - Moderaterna - har jag sagt att jag gör vad som helst utom att knacka dörr. Jag vill inte trängas med Jehovas Vittnen,Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga(mormonerna),dammsugarförsäljare och annat löst folk så därför gör jag precis det - jag knackar dörr!

Så fantastiskt många iderika och engagerade människor det finns om man frågar efter deras åsikter om vad de tycker är viktigast här och nu att förändra på deras plats på jorden. Att få en möjlighet att få sätta ord på vad som är viktigt för eller bra/dåligt för var och en man frågar är roligt, intressant och tankeväckande.

Vi noterar och tar till oss det som förmedlas av stadens medborgare och det är många bra saker som kommer upp och som engagerar.Tråkigt är bara hur hemmablind man själv är, men samtidigt så får man nya ögonöppnare hela tiden. Många och bra sådana. En del saker är så små och självklara att man skäms för att man inte sett det uppenbara behovet för dem i närmiljön eller att man själv inte ansett sig behöva dem för egen del.

Det är roligt att möta människor där inte jag och mitt parti är medelpunkten utan en presumtiv väljare och dennes åsikter. Det viktigaste är faktiskt att få folk att se att vi är intresserade av att få veta vad de tycker och vilka förbättringar som bör göras.

Med huvudet fyllt av nyväckta samhällsfrågor och något ömmande fötter så skall jag nu förbereda mig för gruppfotograferingen för moderaternas valkampanj. Jag kommer inte att paradera i dräkt och pärlhalsband det vet jag. Jag får inventera garderoben efter något raffigt och fluffa till frisyren så blir det nog bra.

Igår kväll kunde jag ha bankat den lokala valkampanjsledaren i roten för då skedde porträttfotograferingen utan att vi var förberedda. Preliminärt så framstår jag inte som någon elegant påfågel jag ser mer ut som en rugguggla (den feta varianten)och ljussättningen var också fel.

Funderar på om inte kommunfullmäktige efter valet behöver lite glitter och glamour så det blir nog något sådant till dagens fotosejoure. Leopardstilettosarna, rosa tights och en leopardtunika,den rosa rosenväskan ,en glad frisyr så är jag redo för omvärlden. Hoppas att omvärlden är redo för mig bara men det tror jag den är.Undrar om det är för mycket med en ros bakom örat? Kanske skall jag ha den i munnen i stället. Vi får se om några timmar vart jag placerar blomstret - succen är given hur jag än gör, det är jag säker på. Min outfit kommer att slå alla andras på det gruppfotot är min övertygelse.

Mobbningsanmälan

Nyheterna meddelar både i radio och tv att anmälningarna om mobbning har ökat med 70%. Man tror att det blivit så för att man nu kan göra sin anmälan via nätet och slipper att konfronteras ansikte mot ansikte när anmälan görs. Bra så , en bra början mot detta hemska som sker i alla möjliga situationer.

Nu undrar jag bara över hur det känns att göra anmälan på nätet om man är mobbad - på just nätet.

Det är bara att titta i vissa bloggar - mobbning, förtal och ärekränkningar förekommer. Många gånger tror vissa att offentliga personer är fria att mobba, liksom att offentliga personer har rätt att mobba hela omgivningen utan åtgärd. Börjar man tänka efter före och inte ta oss rätt att häva ur oss saker i tid och otid om andra, så kanske en del slapp att mobbas eller kränkas.

Nätet är fantastiskt men kan vara en lätt väg att ställa till ett helvete för andra, och du kan kränka andra bakom ett nickname. Nätet är alldeles förfärligt, fantastiskt, förskräckligt.

fredag 11 juni 2010

Återanvändning eller bara mediekåthet

En glad kille från Vämlandsnäs som var grisbonde, skrattade och pratade sig in i tittarnas hjärtan för några år sedan. Hans vänner hade anmält honom till Bonde söker fru.Han gjorde succe med sin breda dialekt och pigga uppenbarelse.

Året efter sprattlade han med benen i Let's Dance och sedan var han med i Kändisdjungeln och vann där. I år är han en av deltagarna i Fångarna på Fortet.Jag har inget emot Karl-Petter Bergvall som han heter men har inte ansvariga på tvkanalen varken ansvar eller nytänkande när man plockar ihop folk till de olika programmen? Återanvändning i all ära och roligt är det med de som "går igenom tvrutan" på grund av sin personlighet, men någon måtta får det väl vara.

Jag vill tro att Karl-Petter ställer upp för att han tycker det är roligt och inte för att han är så mediakåt så att han bara vill exponera sig - däremot tvekar jag om motivet hos en annan deltagare. Tomas Bodström - advokat,fd justitieminister, valarbetare, debattör, deckarförfattare(nå ja) make och pappa skall också deltaga. Programmen spelas in i Frankrike mitt under årets svenska valupptakt men Bodström är ju omvittnat flexibel så det blir nog bra med det.

En kändis jag saknar i denna smeten är Linda Rosing - varför är hon inte med? Kan vi inte få se henne i hjärnornas kamp försöka komma på en plan eller lösa en ekvation som leder till vinst? Oooppps! Jag glömde hon skall gifta sig i sommar, tråkigt att hon inte tänkte på det tidigare och sökte om sponsring av bröllopet via det programmet. Tänk att få se Linda och blivande maken vigas i en trapets över huvudena på tigrarna som strövar runt på borggården. Fader Fourat kan viga de lyckliga tu och sedan firas de ner på sagda borggård.

Björn Ranelid (som på grund av någon grov planeringsmiss inte är med) kunde stå där efter att ha tjatat tigrarna in i apati och ta emot brudparet för eskort till bröllopssviten - en cell med roliga djur eller något annat intellektuellt stimulerande. Det blir en braksucce även om jag inte skall se på något program.

Det finns snart bara en såpa som jag kan stå ut med men jag är lika säker på att den också kommer att bli annekterad av pseudokändisar och fd kändisar och det är ICA-såpan. För någon vecka sedan såg jag Gudrun Schyman skymta förbi, men där går gränsen definitivt för vad jag tål. Tänk skräckscenariet att ICA-Stig bjudit in Bonde-söker-fru-Karl-Petter att grilla spädgris medan Björn R utgjuter sig om grisar i poesin och Tomas Bodström har ett symposium i kylrummet om djurskyddslagstiftning. Problemet är att klämma in Linda Rosing i någon roll, ett mycket stort problem faktiskt.Enda arbetet för henne vore kanske att recensera dvd-er och filmer som finns i affärens videouthyrning - hon har ju sett en massa sådana - iaf början på dem.

Undrar hur många "kändisar" som får nytt liv eller konstgjord andning under det kommande året och i vilka program? Motivationen att investera i ny tv eller att utöka mitt tittande är minimalt som utbudet är nu men det kanske bara gäller mig?

I en tidning jag läst stod det att Karl-Petter Bergvall är den största kändis som kommit från Säffle men då är minnet kort. Har man glömt till exempel TINA THÖRNER? Tjejen som började med att vara kartläsare och sedan fortsatte att utveckla sina ideer. Hon är innovatör, medarbetare i skolutvecklingsprojekt, inspirerar och föreläser om personlig utveckling.Tina har nu fått arbetet som världens första kvinnliga stallchef inom raceing, hon är en fantastisk förebild och visar verkligen att KVINNOR KAN - OCH VILL.

Inget ont om en glad grisodlare från Säffle men jag håller Tina högre , vilken kvinna!

Hjältar kör rostig SAAB

Cyklade i väg för att helghandla - affärerna ligger sällan där det är enklast eller efter busslinjerna.Det är skönt att vara ägare till en ful men trampvänlig cykel då.

På min hemväg hade jag en stor potatispåse bak på cykeln, korgen på styret var full med varor och jag hade en bärkasse med de lätta varorna på styret. När jag var cirka en kilometer hemifrån och då jag befann mig mitt i en gatukorsning gick botten ur kassen och allt for ut på marken.

Pastejen körde jag över, bananerna blev rask till gegga på gatan och hårdbrödet och kexen blev raskt till ströbröd. Förtvivlad försökte jag plocka ihop mina varor och samtidigt få undan min cykel utan att den tippade med varukorgen. En "herre"flinade belåtet när han med sin Audi mosade mina återstående tomater.Jag var gråtfärdig där jag stod och försökte få undan röran och säkert en trafikfara också mitt i korsningen.

Plötsligt var han där sänd från ovan - en medelålders man som parkerade en gammal rostig SAAB för att skydda mig från trafiken. Han satte på alla blinkers och klev ur bilen och konstaterade: Snälle vän du behöver hjälp" . Sedan tog han fram plastkassar ur bilen och hjälpte mig plocka ihop min grejer. När det var gjort önskade han mig en riktig fin fortsättning på dagen, såg till att jag tog mig bort från gatukorsningen och sedan for han sin väg.

Du trevlige man i en rostig metallicblå gammal SAAB, som hjälpte en liten tjock tant ur hennes dilemma omkring 12.15 i korsningen N;a Allen och Norrstrandsvägen i Karlstad. Ville bara tala om att du är en riktig raring (tyvärr glömde jag säga det) och en raring med extra kassar med sig det är mer än hårdvara en regning fredag. Tack så hemskt mycket för att du brydde dig.Ha en fantastisk helg du med - önskar tanten i röd bulldogjacka.

torsdag 10 juni 2010

Skilda världar - skilda värderingar

Fick fyra tidningar i brevlådan denna morgon.
Först en gåvoprenumeration från min dotter Den Vackra Fru Johansson, från den (o)bygd vi bott tidigare i.Tidningen behandlar i stort sett bara lokala nyheter och kommer ut tre dagar i veckan.
Den andra tidningen är sveriges största lokaltidning och där får jag veta allt som sker i regionen, Sverige och några större utrikeshändelser reflekteras det även över.
DN är den tredje tidningen och den innehåller faktiskt allt jag vill veta om vad som sker i omvärlden.
Fjärde tidningen är ett veckoblad som jag värdesätter mycket mer än jag kunde tro och det är Kyrkans Tidning - aktuell informativ och bra layout.
Gemensamt är att alla dessa tidningar ger information men i olika sfärer men på det sätt jag vill ha den serverad - lätttillgänglig och innehållsrik. Det bästa är att de alla är befriad skvaller om kändisar och kungligheter.

Efter att ha skummat avisorna cyklade jag till min ögonläkare och tjugo över åtta på morgonen trampade jag över Europas äldsta stenbro och mötte "vår ljusnande framtid" som kom raglande iklädda studentmössor.

Precis här lade min dator av men sparade det jag tidigare skrivit. Jag har tappat bort resten av vad jag tänkt skriva som avslutning och dessutom så ackomoderar intw ögonen som de ska efter de knasiga ögondropparna. Avslutar nu mitt inlägg ett dygn senare på en apparat som funkar om än blir det en liten rumphuggen kria.

Studenterna som skrålade igår intervjuades på kvällen i tv och man frågade om det var värt 15000 kr för att de skulle ha roligt när de slutade skolan. Alla tyckte det trots att det fanns många som nog inte skulle ha så mycket minne av denna dag då de var fulla. Tråkigt att de flesta tog det som en självklarhet att föräldrarna skulle ställa upp med allt och att bli fulla var lika självklart.Tråkigast är att ingen verka tacksam över att få ta studenten(nåja den är borttagen sedan många år)att verkligen få gå i skola, att föräldrar ställer upp med pengar (som ibland inte finns) för att telningen skall få en dag h*n kanske inte minns. Var har den vanliga gemenskapen tagit vägen som en gammal nostalgisk uv som jag inte kan glömma?

Min framtid är ljus ett tag till och det är jag tacksam för. Sköter jag bara min medicinering på rätt sätt så ser jag så bra att jag får behålla både körkort och den syn jag har kvar på höger öga. Vänster är blint sedan länge. Jag trodde inte jag skulle vara tacksam för en sådan sak som att ha halvtaskig syn på ett öga (med glasögon)men det är jag. Alternativet är sämre och det finns så mycket jag vill se fortfarande. Vi människor lever i skilda världar det vet jag nu.

onsdag 9 juni 2010

Är det där dom är?

Tomas Bodström kampanjade härom dagen tillsammans med SSU. Han agiterade över ungdomsarbetslösheten och skolans tillkortakommande. Man ondgjorde sig över att KOMVUX inte längre är till för att höja godkända betyg och TB berättade stolt att han hoppat av gymnasiet men sedan blivit komvuxstudent.

Man pratade om hur unga inte hade pengar eller arbete för att försörja sig och hur S skulle rädda dessa ungdomar.
Vackert så - men om dessa ungdomar inte har fått någon ordentligt fotfäste i tillvaron - är Bodström säker på att hitta dem där han kampanjade då?

Jag hade ingen aning om att S målgrupp när det gäller de unga häckade på Cafe Opera. Utanför den krogen där drev S och Bodström kampanj på ett studentflak.Skönt att dessa arbetslösa studenter har någon samlingsal som tydligen S anser är proletärt riktigt.

tisdag 8 juni 2010

Skygglappar?Mental skyddsreflex för att orka med alla intryck som man bombarderas med? Jag vet inte...

Jag ser nästan dagligen om självmordsbombare i andra länder och ser ingående reportage om hur mäniskor slaktar varandra på mer eller mindre sofistikerade sätt. Krig kallas det och alla drabbas av det där på krigsskådeplatserna.Soldater dödar varandra för kärleken,hatet, landet eller maktens skull och på så utstuderade sätt som möjligt. Stympningar och våldtäkter är maktmedel som ofta används. Oskyldiga drabbas alltid.

På tryggare platser som i Sverige där har vi mindre krig och kallare mot kanske en enda individ. Sådant kallas MOBBING och förekommer oftast inom kyrkan, skolor sjukvårdsinrättningar - allt som innefattar den offentliga sektorn.Folk drivs till självmord eller själslig sjukdom på grund av arbetskamrater och chefers attityder och ageranden.Fackliga ombud gör ingenting för att de är rädda för att själv råka illa ut. Anmälningar förs inte vidare, facket agerar inte och deras rättsskydd används inte för att föra den den mobbades talan i AD.Som individ får du inte väcka talan där. Journalisten Maciej Zaremba har skrivit en artikelserie i DN som han kallar "Mobbarna och rättvisan" på DN.se/kultur läs den om ni orkar och vill.

Min mammas starkaste minnesbild från andra världskriget var tidningsnotisen med bild av mannen som ramlat ner i ett lejonhägn på en djurpark i Indien och blev dödad. Det andra var att flyktingarna som gått över Bottenviken blev avlusade med Sabbadillättika i en lokal på hennes skola. Kluten som de hade på huvudet liksom håret blev orange - det roade ungarna på skolgården där flyktingarna tvingades paradera med sin utsatthet.

Min pappas minnesselektion gör att hans krigsminnen innefattar kaninerna man födde upp i hemlighet och att den motorcykel som motståndsrörelsen förfogade över gömdes på deras gård.Hade den hittats så hade många blivit dödade. Pappa nämner aldrig det största traumat som han utsattes för - han såg sin mor skjutas ner inför sina ögon. Pappa var 12-13 år och farmor sköts för att statuera ett exempel tillsammans med några andra i en liten holländsk by.

Den mentala delen av oss klarar nog ett visst mått av fasa och hemskheter och kan nog komma till en viss mättnad. Jag tror så och tror att det är ett skydd för att man inte skall bli galen.Jag tror vidare att det är lite olika från individ till individ vad man kan ta emot innan detta försvar träder in. Man orkar inte ta till sig eller också flyttas fokus till något annat. Det blir så fruktansvärt när man inser "det kunde varit jag" när man ser kvinnan som skriker ut sin smärta över ett dödat barn. Att inse jag kan faktiskt både mobba och bli mobbad bortom både vett och sans gör att man fokuserar om.

Det har verkligen med både empati och samvete att göra. Empatin gör att du kan leva dig in i medias offerscenario och förstå (kanske inte HUR hemskt) att det är så hemskt det som pågår.Samvetet gör att du mår dåligt över att det är som det är och det gör att du mentalt stänger av helt eller delvis för att överleva här och nu.Fokus ändras för att man inte skall gå under.

Jag förstod att jag kommit till en skiljevägg igår. Jag har ett längre tag fått en tilltagande "krigs- och eländeströtthet" och det tror jag de flesta får om man är ärlig. Krig är vidrigt ,nöd är vidrig, makt är vidrig och människors sätt mot varandra trotsar alla beskrivningar .Faktiskt så känner jag för människorna och kan leva mig in i hur de har det men jag har ändrat fokus utan att märka det.

Någon lustigkurre berättade att BP nu har sadlat om och skall börja med livsmedel "sardiner i olja" - jag blev så förbannad så jag höll på att explodera och jag skällde och levde om. Kvällen tillbringade jag med att gråta över en döende pelikan. Den var fullständigt nedsmetad av BPs olja. Jag grät över en döende fågel jag sett på tv, jag grät över mänskligheten och jag grät över mig själv. Jag blev rädd att ha blivit så empatilös som jag beskyllts för tidigare och äcklades över den simpla varelse som jag blivit.

Natten har givit mig tanken om att den mänskliga hjärna skyddar oss med att slå av lite på inlevelsen för att man skall klara sig.Det är ingen brist utan ett skydd för att inte gå under av ofattbar fasa. Jag hoppas att det är så för jag vill att det är så - trots allt är de allra flesta inkännande varelser och vill vara det.

söndag 6 juni 2010

Blått och gult - fult eller fint

Det är fint att på Nationaldagen se en riktig svensk med ebenholtzhy, röd sidenklänning, ett halssmycke i form av en dalahäst, blågula örhängen och med ett namn som troligen var Madua Jönsson sjunga "Du gamla du fria " för full hals.
Det är fult att se och höra en blekfet sur äldre "dam" stå och argumentera om "di där jävla utlänningarna som kommer och förstör Sverige" när Madua sjunger om sitt land.Man försöker hitta ursäkter för att inte surna till ordentligt så därför tänker man tyst"käringen är nog dement och förstår inte vad hon babblar om".

Det är fint och mäktigt att se alla svenska flaggor som bärs och är hissade överallt på Nationaldagen.
Det är fult att bland alla vackra flaggor plötsligt se Piratpartiets lila flagga och banderoller under detta firandet. Fel forum för sådan propaganda.

Det är fint när Hemvärnets Musikkår kommer tågande och spelar "Under blågul fana". Det är så vackert och en fantastisk låt att gråta till. Jag vet att det låter melodramatiskt men jag får emotionell hjärtförstoring av detta pampiga musikverk och åh vad jag gråter.
Det är fult att ha en sådan hud som jag även om den blir färggrann. Råkar jag gå mot en stol eller nudda vid en lådknopp med mina ben så får jag genast stora blåmärken.Det har alltid varit så och med stora blå och gula öar på min kropp har jag understundom sett ut som en misshandel.Det är lika illa med resten av kroppen. Förhoppningsvis blir jag lite mörkare av solen snart och då syns det inte så mycket.

För övrigt så anser jag att Hemvärnets Musikkår måste K-märkas!De är klart utrotningshotade!Sponsra din lokala Hemvärnets Musikkår nu - i morgon kan det vara försent!Hyr in den musikkåren till ditt bröllop eller till din födelsedag. Våga vara lite eljest och slå till med äkta etnorajtantajtan!

Hemvärnets Musikkår rockar fett !!!!Vilka läckra gubbs!!!

Jag kommer kära systrar!

Jag är på väg till parken för att fira Nationaldagen. Kommunfullmäktige serverar kaffe, musikkåren och operan musicerar och sjunger.Det är folkfest modell mini men vädret är med oss .

Det skall bli så spännande när vi välkomnar våra nya svenskar. Alla är så stolta och glada och så finklädda när de tar mot bordstandaren som de alla får."Gammsvenskarna" sitter och orkar inte applådera en gång när vi hälsar våra nya svenskar välkomna. Så ljumt och så lagomt.

Kommer den gamla damen som går så illa, hon med svart kjol,svart kofta, förkläde och svart sjal knuten under hakan? Hon som ser ut som en reklambild för liten by i bergen i centraleuropa. Kommer tjocka tanten som har kläder i lame och pratar med hela kroppen? Inte vet jag, men jag vet att grannen den vackra kvinnan som är från Somalia kommer att vara där. Hon är svensk sedan en månad och stolt över det.

Det skall bli så roligt att träffa och se de nya systrana mänskligheten har fått(givetvis är männen också välkomna) och jag hoppas de får den frihet de sökt här.

Nu går jag ut i solens stad och och säger välkommen till våra nya svenskar och svenskor. Ni sätter färg på vår stad och ni är så stolta över den. Välkomna!

fredag 4 juni 2010

Vart har Mölles Tenorer tagit vägen?

Senvintern och våren har varit en lång sträcka med musikaliska tävlingar i tv. Det har varit Idol, Talang och Melodifestival utportionerad till leda med gruppstarter ,delfinaler och andra styckningsdetaljer för att dra ut det i mesta möjliga tid.Mest har jag upplevt det som irriterande bara och därför låtit bli att titta på det som jag tycker störande inslag på tvtablån.

Alla tävlingar är nu enligt media slutförda och tidningarna har visat bilder på olika deltagares aggerande med obligatoriska CHOCK som prefix. Det var nakenchockar, glädjechockar ,några dolda sjukdomar som berättades om. Givetvis råkade några ut för en kalops - nej visst kollaps skall det vara, och alla var så fina så det var inte sant.

Var är årets "Bombina Contest" då frågar vän av ordning. Jag är den vännen och jag är extermt frågande. Ställde inte MÖLLES TENORER upp i år? Får de inte vinna för tredje året i följd? Jag vill höra denna fantastiska kör sjunga smäcktande kärlekssånger,Jag vill höra dessa gossar sjunga för livet och kärlekens skull och jag vill rösta fram dem till seger.

Mölles Tenorewr håller till i ett skånskt kärr och de deltar i en tävling där deltagare kommer från olika länder bland annat i Tyskland och Estland. De är klockgrodshannar som sjunger för att få brudarna intresserade och det vet ju alla att tjejer dras till killar som kan uttrycka sina känslor. En sångare som tar i ända från simfötterna är oemotståndlig det vet var enda kotte - så de sjunger och får brudar.

2008 och 2009 vann Mölles Tenorer överlägset och jag har väntat på årets upplaga. Vad har hänt? Det har väl inte dränerats bort grabbarnas scen d v s träsket? Har Fältbiologerna lagt ner tävlingen? Har Bert Karlsson köpt träsket för Talangskola? Vad är det som sker?

Medan jag letar mina tenorer och/eller upplysning om dem så kan ni lyssna på förra årets bidrag HÄR. Melodifestivalen släng er i väggen!!!!

Jag vill ha Mölles Tenorer nu och här!

Skulle länkningen fallera så finns mina grodprinsar på: http://www.life-bombina.de

torsdag 3 juni 2010

Stadspark på 2.1 x 2,1 meter

Nu gör staden om sina planteringar för det är en ny månad. Alla vackra blommor rycks upp och slängs och nya sorter sätts ut i rabatterna. Penseer som stått några veckor slängs på soptippen tillsammans med de andra ratade växterna. Vår stad kallar sig blommornas stad och är mån om att det alltid är fräscht och nytt i varje plantering ,ampel eller blomlåda.

Någon vän av ordning har lämnar ett medborgarförslag att man inte bara skulle tippa av last efter last med vackra prunkande blommor på stadens jordlager för förmultning utan att medborgarna skulle kunna få ta hand om dessa om de ville. Dagens lokaltidning hade en liten notis om att man kunde hämta blommor i en park i utkanten av staden.

Jag äntrade min stålhäst försedd med papperskasse en liten låda och gott humör.Parken hittade jag snabbt men det var tyvärr fel park. Skam den som ger sig, när jag svängde höger i tredje gatukorsningen i stället för vänster så hittade jag. I en grässlänt hade man tippat plantorna som tagits upp och ett gäng människor stod med rumpan i vädret och plockade blommor.

Det var ett evigt grävande innan man fått fram alla vackra blommor men jag hade fått ihop riktigt fina exemplar vid mina fötter då en GUBBJÄVEL stal dem med orden :De är till för alla. - Att jag inte ströp karl!

Nästa blomladdning stoppade jag i papperskassen direkt och ställde den bredvid min cykel. Den kassen plockade en madam med i sin bil när hon åkte i väg. Hoppas innerligt att det var massor med löss på de plantorna.

Stönig som en röd gris har jag alltid varit så jag plockade min låda full, plockade fram tygväskan ur handväskan där jag också hittade två plaskassar i botten.Det är märkligt så snål och villhaig man blir när något är gratis. Det var knepigt att cykla genom staden med en cykelkorg full med penseer,en pappkartong med många många plantor balanserande och styret full med kassar där växtlighet av olika arter stack ut.

Det är fantastiskt vad man kan göra med gratis saker för att få det mysigt. Jag har på ett ekonomiskt sätt fått en balkong som är helt fantastisk och som doftar. Jag har visserligen fått köpa 8 balkonglådor med upphängning och några fina krukor för lite buskiga plantor. De små fina vita blommorna med gul mitt bor nu i vår brödkorg och på balkongväggen hänger den lilla väskan som bara har ett handtag. Den är perfekt att plantera gula blommor i.Maken har gömt vår fruktskål så de lila blommorn trängs nu i amplarna jag hängde upp härom dagen.

Maken sitter i shorts och solhatt på balkongen med en öl i näven. Surögda Ester tror att hon har fått mängder med kattgräsodlingar och det är så vackert.

Nu skall jag korka upp ett gott rosevin, klä mig i bara nakenheten (ett ord min dotter uppfann som liten)sedan drar jag ur telefon och går ut i grönskan.Ha det !

tisdag 1 juni 2010

Jag vann!

I natt vann jag 8 000 001 kronor och det var magiskt. Var den där stackars ensamma krononan på slutet kom ifrån har jag ingen aning om men det var den summan som han nämnde. Han var hur gullig som helst Magnus Härenstam när han ringde på och berättade om min stora tur.

Jag är inte riktigt säker på att jag uppfattade vilket lotteri han var utsänd från men glad blev jag när han klev in med en vinstkatalog i näven. Han förklarade att jag tillsammans med honom skulle kryssa i en inköpslista i katalogen så skulle det levereras inom några dagar.

Först köpte jag en röd VW och sedan köpte jag ett litet litet hus med modellnamnet "Buckingham Palace",en tavla med en fiskebåt på och en stor blå glasfågel. En lastpall med kaffe,ett års RUT-tjänst av fönsterputsning och en shoppingresa till London för två var andra saker jag beställde. Konstigt var att shoppingturen var all-inclusive enligt katalogen och den varianten vet jag inte hur den är utformad.

Magnus Härenstam den hedersknyffeln avslutade besöket med att ge mig en "liten sak" - jag fick en rakapparat. Förvånande men snällt av honom för jag har nämligen råkat fragmentera makens rakapparat vid rengöring och oj vad prylar man har fått in i det där lilla plasthöljet som innesluter själva maskinen.

Att vakna efter en sådan lyckochock var måttligt roande när sanningen grinade mig i ansiktet. Det kändes lite snopet med en snarkande make istället för herr Härenstam men det var något jag stod ut med. Samma sak var det med alla vinsterna som jag fått i drömmen.

När jag med radarstyrd gång promenerade förbi köket mot badrummet för morgonkisseriet så såg jag vad som var ledsammast att förlora av drömvinsterna - den fina rakapparaten. På köksbordet tronade resterna av den gamla trotjänaren.

Maken hade glömt att han smörjt in sitt ansikte (med fyradagarsskägg)med en extremt fett psoriasissalva innan han började raka sig. Apparaten beckade genast igen av denna feta sörja. Garantin på denna maskin gick utt för någon månad sedan och med filosofin "går-det-så-går det" angrepp jag problemet med hett vatten och en tandborste. Det gick inte och istället stod jag där med skärhuvuden, lustiga plastställningar och små saker som jag inte har en susning om varken funktion eller namn på.

Det verkar helt omöjligt att montera ihop något som tog en nanosekund att demontera men jag skall göra ett sista försök nu på morgonen. Han Härenstam gör troligen inte något besök irl och alla vackra prylar får jag nog se mig i månen efter.

Biltema får nog besök av mig senare för där finns en likvärdig rakapparat utan dyra märkesnamnet för en tredjedel av priset för den fiina. I framtiden skall jag förvara rakapparaten, maken och kletiga salva var för sig. Det är innovativt tror jag och om inte mycket ekonomiskare än vad som är fallet nu.