En av mannen i mitt livs många läkare kallar honom skör eller bräcklig men jag föredrar att kalla honom något maläten och skrabbig. Han är som man kallar multisjuk med sin lungcancer, svårinställd diabetes, en starr som inte kunde opereras och resttillstånd från alla strokes som givit honom balans- och gångsvårigheter. Ett svajigt närminne och en hastigt tilltagande dövhet gör att det kan bli små komplikationer i det dagliga livet men det motarbetar mannen med en stor portion envishet, innovativitet, samt inspel från olika medium som tv. Kunskapsprogram liksom gör-det-själv dito står högt i kurs hos maken.
Tyvärr för oss och vår trädgård så råkade Maken under sitt zappande med fjärrkontrollen en dag för några veckor sedan in ett trädgårdsprogram som genast slog an en sträng hos honom och gjorde honom till vår egen självutnämnde hortonom. Vi bor i markplan med en stor altan och vi hade planterat rosor efter väggen där redan en doftande rosa klängros fanns när vi flyttade in. I solen vid altanen planterade jag vinbärsbuskar och en hallonhäck. Vi har vinbär i frysen och hallonskörden satt vi i oss allt efter som bären mognaden. Tillväxten var god och jag har sett fram mot kommande skördar - men det var då det.
Vi skyller på makens dövhet som gjort att han nog missförstod beskärandets när och hur när vi tittar ut över resterna av Attilas skövlingar (makens framfart med sekatör) i vår grönskande "trädgård". Med modernt formspråk skulle man kunna säga att vi har en minimalistisk trädgård men det är lättare att se det framför sig om man tänker sig att det som gjorts med sekatör är att likna vid amerikansk militär klippning men på buskar. Någon uppstod efter tre dagar men det var inte våra buskar för de är bortom all räddning har jag insett men jag smyckade trädgårdsbordet med stora buketter med prunkande rosor och knoppar som fallit offer i massakern.
Till våren skall jag plantera Ölandstok runt hela uteplatsen även om de inte ger några bär och låsa in sekatören och maken i skilda rum. Jag funderar också på att ta bort eller måla om den blå spaljén som visade sig finnas bakom klätterrosen.
Något i nyhetsflödet som kom för mina ögon härom dagen var att Carola bjudit hem ett tiggarpar på middag och det har nog varit helt normalt för henne och hennes spontana godhet - det skulle jag aldrig göra själv, inte få en tanke om att göra. Hemskt va? Jag ser på det på ett helt annat sätt och är faktiskt orolig bara av att passera tiggarna som finns i vår stad utanför snart sagt varje butik utom begravningsbyrån, men det kanske bara är en tidsfråga innan de finns där. Att en del av dem är aggressiva det kan jag ta men jag tänker på något helt annat som inte kan sägas emot.
Kameliadamen dog vacker och blek i det och troligen även den döende dandyn liksom många av Ivar Lo-Johansson romanfigurer. Man kallade det för lungsot då men det är TBC man talar om. TBC var praktiskt taget utrotat i Sverige under 1980-talet men har tagit ny fart med flyktingströmmarna. Sjukdomen är en sådan sjukdom som skall anmälas till smittskyddsläkaren och sedan skall man medicinera noggrant och länge för att få bukt med sjukdomen. Jag påstår inte att alla tiggare har TBC för det har de inte, inte heller flyktingar som kommer hit. Skillnaden är att flyktingarnas sjukdomar kan skötas via den hälsoundersökning som man får som flykting medan tiggarna inte genomgår någon som helst kontroll. Afrikanska flyktingar liksom människor från Rumänien, Bulgarien och andra öststaterhar ökat sjukdomsfallen . Fattiga tiggare som sitter och hostar i butiksdörren är jag livrädd för just för att jag vet att de kanske har TBC - men jag vet inte. Det jag vet är att det smittar med utandning och upphostningar och att fattiga tiggare säkerligen inte har råd med vare sig läkare eller daglig noggrann dyr medicinering. Jag kanske skulle klara att få den sjukdomen och sköta medicineringen men jag är inte alls säker på att många som har nedsatt immunförsvar skulle klara av att få TBC. I min närhet finns min man med cancer och tyvärr har jag många bekanta och släktingar som också har olika varianter av cancer. Tänk om någon överför TBC där de sitter utanför butiken eller kastar sig om halsen medan man kör upp en mugg i ansiktet på den presumtive "givaren". Jag blir t o m rädd när någon god människa skickar fram sitt lilla barn för att skänka en slant just för smittspridningens skull. Troligen kommer många att säga att jag stigmatiserar stackars fattiga människor men så länge som jag inte kan få klara besked om att det absolut inte finns en endaste TBC-risk med tiggarna så fortsätter jag vara rädd för mina nära och käras skull.
Flyktingar väller in från krigshärjade områden och från stater där man flyr sin fattigdom för en bättre framtid. Det är förskräckligt och ofattbart fasansfullt. Våra politiker käbblar om hur, var och vem som skall stå för hjälpinsatserna och pratar miljarder hit och dit. Alla skall hjälpa till och ta sitt medborgeliga ansvar har jag förstått så här kommer min insats: Jag kan ta emot en person min egen personliga kvotflykting. Här öppnar jag min dörr och mitt hjärta för en ensamkommande medelålders kvinna (utan TBC). Hon får eget rum och jag blir hennes personliga coach in i Sverige. Om alla som har utrymme gjorde så behöver inte V sitta och gråta över att man tar ut vinster på flyktingar. Stefan Löfven borde klara av många tillfälliga inhysningar i Sagerska palatset för det verkar rymligt och de flesta i SVaMP regeringen kan säkert visa sin goda sida och bli goda föredömen för oss andra obetydliga gräsrötter med att ta mot någon behövande.
Min oro och mina tankar är mina men även min glädje finns där så jag är glad åt er som vill dela mina ord. Jag är extra glad åt att lillsyrran är av samma tjuriga martallsart som jag - på mindre än tre veckor har hon fått tre stora hjärtinfarkter, blivit ballongsprängd, fått stentar insatt och blivit sotad. Hon väntar nu på en pace-maker och är tuff som satan. När hon är färdigrenoverad funderar jag på att bjuda henne på en härlig ny hårfärg - men inte rosa.
onsdag 2 september 2015
onsdag 5 augusti 2015
Vart hör jag hemma? I vilket fack?
Jag förstår inte riktigt hur det är eller blir här i Världen för samtidigt som vi kämpar för att höra ihop i olika klubbar , föreningar eller partier så måste vi vara noga med att särskilja oss som personer som kan stoppas i egna fack. Som vanlig människa så tycker jag att det blir mer och mer förvirrat att vara jag som individ då man skall kräva separatistiska rum och samtidigt kunna etiketteras med en ordentlig innehållsdeklaration som individ. Svårt att bena ut men jag gör ett försök trots att jag nog inte passar perfekt i någon av de skräddarsydda tvångströjorna som skall innehålla mig själv.
1 Jag är kvinna - vilket innebär att jag varit flicka, kvinna, föderska, mor och mycket annat. Jag har varit gift tre gånger med män och jag har fött barn. Jag lever med en man som jag är mer eller mindre är anhörigvårdare åt.
2 Enligt beskrivningar i olika media är jag en så kallad kulturtant. Jag har utbildning som konstvetare och är engagerad inom olika kulturföreningar. Jag har även andra utbildningar inom andra sfärer.
3 Politiskt engagerad är jag också i moderaterna men måste nog säga att jag är nog mer gammelmoderat än ny sådan. Hur än jag gör så har jag svårt att förlika mig DÖ och i vissa stunder längtar jag efter Gösta Bohmans anda trots att han inte ligger rätt i tiden men vem gör det.
Öppna moderater där är jag också med men mest för att en kamrat inbjöd mig dit. Öppna moderater är för att göra det enkelt för mig och för att jag inte skall missa någon när jag förklarar, ÖM är för alla som inte är hetero - där har man sitt speciella fack. Konstigt jag hörde i samband med Prideveckan att det finns över sjuttio olika benämningar på olika personligheter inom de sexuella preferenserna så jag presenterar ÖM så. Märkligt jag har aldrig behövt sätta dessa märklappar på min omgivning jag försöker se dem som personer men det kanske behövs vad vet jag? Jag tycker om människor för att de är de människor inget annat och de får gärna sticka ut.
4 Feminist är jag inte heller om jag ser på vad det verka stå för, vill nog bli kallad människa istället.
5 Då jag gillar karlar har jag adopterat mig ett gäng bröder som jag tycker om utan andra orsaker än att jag tycker om dem, tycker om att umgås med dem och har ett stort nöje av att vistas i deras sällskap. Jag tänker fortsätta med det så länge de inte motsätter sig det - vad omgivningen tycker och tänker om detta ger jag blanka tusan i. Några systrar har det blivit också men inte alls så många.
6 Samhället och vad som sker eller inte sker med det oroar mig mycket. Ibland så upplever jag en flathet eller en rädsla för att kalla saker vid dess rätta namn. Vi har en regering som liknar ingenting och som i stort sett tillsätter utredningar och kommiteer och inget mer. Det blir inga mer jobb, bostäder och bra skolor av det bara arbete för de som gör utredningarna. Det är inte en gång ställningskrig mellan de olika falangerna i riksdagen för man har fixat en kronisk time-out med DÖ från all vettig verksamhet som kunde styra upp läget i landet - allt detta för att hålla SD utanför. Det gick ju utmärkt - SD växer så det knakar medan alla andra trampar vatten.
Tältläger växer upp överallt där våra EU-migranter finner att de kan övernatta och bara några dagar senare så finns mängder av skräp och avföringshögar runt om lägret. Jag ogillar läget skarpt liksom vår asylpolitik. Hemskt ledsen men vi kan inte vara ett världssamvete för alla och det är väldigt stor skillnad på asylsökarna. Det är lätt att förstå att man flyr från krig och elände för att klara sig och det är självklart att man ska ta emot dessa människor, men alla som kommer hit som rent ekonomiska flyktingar skall inte belasta asylboenden ute i landet.
Usch en så konstig person jag verkar vara och inte går det att stoppa in mig i något fack heller men då får det vara med det. Jag får fortsätta att vara Granntanten för i den skepnaden trivs jag bäst. En liten tjock tant med rosa hår och huvudet för sig. Mitt liv fortsätter som jag - jag älskar en del människor samtidigt som jag tycker direkt illa om andra - men jag måste följa mitt hjärta och min tanke även om det blir ilskna reaktioner runt mig. Att inte vara ärlig inför sig själv är det lägsta man kan komma som människa. Man får ta några smällar här i livet men hellre det än att inte öppna munnen. Något diplomatämne har jag aldrig varit så jag kör vidare som den jag är - Granntanten. Som min kloka mormor sa någon gång :"Man kan inte bli halshuggen mer än en gång".
Nu skall jag ägna mig åt mannen i mitt liv som fyllde 71 år igår, skrabbig är han men en dag i taget men smårenoveringar är det som gäller.
Grattis nu har ni tragglat er igenom ännu en litania från mig - jag älskar er för det.
1 Jag är kvinna - vilket innebär att jag varit flicka, kvinna, föderska, mor och mycket annat. Jag har varit gift tre gånger med män och jag har fött barn. Jag lever med en man som jag är mer eller mindre är anhörigvårdare åt.
2 Enligt beskrivningar i olika media är jag en så kallad kulturtant. Jag har utbildning som konstvetare och är engagerad inom olika kulturföreningar. Jag har även andra utbildningar inom andra sfärer.
3 Politiskt engagerad är jag också i moderaterna men måste nog säga att jag är nog mer gammelmoderat än ny sådan. Hur än jag gör så har jag svårt att förlika mig DÖ och i vissa stunder längtar jag efter Gösta Bohmans anda trots att han inte ligger rätt i tiden men vem gör det.
Öppna moderater där är jag också med men mest för att en kamrat inbjöd mig dit. Öppna moderater är för att göra det enkelt för mig och för att jag inte skall missa någon när jag förklarar, ÖM är för alla som inte är hetero - där har man sitt speciella fack. Konstigt jag hörde i samband med Prideveckan att det finns över sjuttio olika benämningar på olika personligheter inom de sexuella preferenserna så jag presenterar ÖM så. Märkligt jag har aldrig behövt sätta dessa märklappar på min omgivning jag försöker se dem som personer men det kanske behövs vad vet jag? Jag tycker om människor för att de är de människor inget annat och de får gärna sticka ut.
4 Feminist är jag inte heller om jag ser på vad det verka stå för, vill nog bli kallad människa istället.
5 Då jag gillar karlar har jag adopterat mig ett gäng bröder som jag tycker om utan andra orsaker än att jag tycker om dem, tycker om att umgås med dem och har ett stort nöje av att vistas i deras sällskap. Jag tänker fortsätta med det så länge de inte motsätter sig det - vad omgivningen tycker och tänker om detta ger jag blanka tusan i. Några systrar har det blivit också men inte alls så många.
6 Samhället och vad som sker eller inte sker med det oroar mig mycket. Ibland så upplever jag en flathet eller en rädsla för att kalla saker vid dess rätta namn. Vi har en regering som liknar ingenting och som i stort sett tillsätter utredningar och kommiteer och inget mer. Det blir inga mer jobb, bostäder och bra skolor av det bara arbete för de som gör utredningarna. Det är inte en gång ställningskrig mellan de olika falangerna i riksdagen för man har fixat en kronisk time-out med DÖ från all vettig verksamhet som kunde styra upp läget i landet - allt detta för att hålla SD utanför. Det gick ju utmärkt - SD växer så det knakar medan alla andra trampar vatten.
Tältläger växer upp överallt där våra EU-migranter finner att de kan övernatta och bara några dagar senare så finns mängder av skräp och avföringshögar runt om lägret. Jag ogillar läget skarpt liksom vår asylpolitik. Hemskt ledsen men vi kan inte vara ett världssamvete för alla och det är väldigt stor skillnad på asylsökarna. Det är lätt att förstå att man flyr från krig och elände för att klara sig och det är självklart att man ska ta emot dessa människor, men alla som kommer hit som rent ekonomiska flyktingar skall inte belasta asylboenden ute i landet.
Usch en så konstig person jag verkar vara och inte går det att stoppa in mig i något fack heller men då får det vara med det. Jag får fortsätta att vara Granntanten för i den skepnaden trivs jag bäst. En liten tjock tant med rosa hår och huvudet för sig. Mitt liv fortsätter som jag - jag älskar en del människor samtidigt som jag tycker direkt illa om andra - men jag måste följa mitt hjärta och min tanke även om det blir ilskna reaktioner runt mig. Att inte vara ärlig inför sig själv är det lägsta man kan komma som människa. Man får ta några smällar här i livet men hellre det än att inte öppna munnen. Något diplomatämne har jag aldrig varit så jag kör vidare som den jag är - Granntanten. Som min kloka mormor sa någon gång :"Man kan inte bli halshuggen mer än en gång".
Nu skall jag ägna mig åt mannen i mitt liv som fyllde 71 år igår, skrabbig är han men en dag i taget men smårenoveringar är det som gäller.
Grattis nu har ni tragglat er igenom ännu en litania från mig - jag älskar er för det.
onsdag 8 juli 2015
Gästkockar i Almedalen eller ju fler kockar desto sämre pizza
Ingen reseskildring är komplett om man inte får några tips om lokala lokus att stilla sin hunger på. Här har ni en lista på pizzerior som fanns i Almedalen men bara för en enda kväll s k one-night-stand
Jag beskriver huvudmeny , gästkocken, smak, konsistens utan inbördes rangordning men vad jag tyckte i det stora hela.
Pizzeria S huvudmeny var "The Blacksmiths' Nightmare".
Beskrivning : Stadig betongplatta med garnering av dogmer, lögner och spridda löf(v)ten. Luktade källare och mättnaden skulle beskrivas som en tung klump i magen. Kvällens kreatör gick under artistnamnet UPPLÄSARSTEFFE och verkade vara en olycklig nybörjare. Ingen dietist inblandad där inte.
Pizzeria C levererade en fräsch pizza med god sallad. "Annie's Daylight" var välkomponerad på en rejäl botten och samtliga ingredienser var närodlade och spänstiga. En pizza för de som inte vågar prova någon ny smak eftersom de har den här som favorit och vet vad de får. Kvällens kock ALLIANSANNIE kan konsten att mätta de hungriga. Gott!
En ny pizzeria och helt oprövad kock lanserade Pizzeria KD. "Bomber och Granater" var en pizza som skakade liv i ätaren. Tunga och oväntade ingredienser som serverades med rejäl kryddning som kickade igång smaklökarna. Kocken CAPTAIN EBBA HADDOCK gjorde en fantastisk debutmeny med extra järn som tillbehör. Väntar ivrigt på kockens meny nästa år. Fullfjädrad från start.
Pizzeria Fp förvånade mig sin jordnära skapelsen "En Promenad I Folkhemmet". Alldeles vanliga ingredienser som både tilltalade och smakade bra för en gräsrot. Enkelt och närande av en rutinerad kock som vet vad lyssnarna behöver. Bra levererat av 18-MINUTES-JANNE. Meny som fick mig att tänka under matsmältningstiden.
Familjepizzan från SD då? Jo då förutom att man har en helsvensk bagare som tillverkar pizza "Family Svea" så var ingenting oväntat i kompositionen förutom att den för dagen var bakad för våra minsta , den var alltså lättuggad , passerad och garnerad med pure'. Inte så kulinariskt tilltalande för mig som vill ha tuggmotstånd men kanske mättande för de som behöver den. Kocken DADY JIMMIE var bra med de förutsättningar som han hade att arbeta utifrån. Hans pizza kommer dock inte att finnas i min picknickkorg.
Pizzeria Mp borde nog kollat vad de hade i råvarukorgen innan de startade vedugnen. "Elevens Elegi" var mer än ledsam där den tronade på tallriken - fri från alla naturliga tillsatser. Kocken FREE FRIDOLIN hade inte en gång ett grundrecept att arbeta efter och fingertoppskänslan saknades helt. Undvik detta (mat)ställe!
Den tredje kvinnliga bagaren arbetar på Pizzeria M och serverade "Lilla Blå" till hugande och hungrande. Allt fanns med metodiskt pålagt och i fyrkantig form - det var i stort sett det enda och som stack ut. Mättande av en teoretiskt välutbildad kock men där hade jag förväntat mig något mer. Kanske en rykande kopp stark kaffe hade höjt det hela.
Slutspurt med Pizzeria V lämnade mig hungrig och törstig beroende på att mina anspråk var små från början. "Ljumma Vindar"är inte pizzan för mig hur många gånger som JUBLAR-JONAS än försökte sälja in den till mig.
Nästa år i Almedalen lanserar jag en Pizzeria GRANNTANTEN som levererar hela veckan - samma grandiosa pizza hela veckan "Extra Allt Men Icke Riktigt PK". Välkomna då! Granntanten levererar!
Jag beskriver huvudmeny , gästkocken, smak, konsistens utan inbördes rangordning men vad jag tyckte i det stora hela.
Pizzeria S huvudmeny var "The Blacksmiths' Nightmare".
Beskrivning : Stadig betongplatta med garnering av dogmer, lögner och spridda löf(v)ten. Luktade källare och mättnaden skulle beskrivas som en tung klump i magen. Kvällens kreatör gick under artistnamnet UPPLÄSARSTEFFE och verkade vara en olycklig nybörjare. Ingen dietist inblandad där inte.
Pizzeria C levererade en fräsch pizza med god sallad. "Annie's Daylight" var välkomponerad på en rejäl botten och samtliga ingredienser var närodlade och spänstiga. En pizza för de som inte vågar prova någon ny smak eftersom de har den här som favorit och vet vad de får. Kvällens kock ALLIANSANNIE kan konsten att mätta de hungriga. Gott!
En ny pizzeria och helt oprövad kock lanserade Pizzeria KD. "Bomber och Granater" var en pizza som skakade liv i ätaren. Tunga och oväntade ingredienser som serverades med rejäl kryddning som kickade igång smaklökarna. Kocken CAPTAIN EBBA HADDOCK gjorde en fantastisk debutmeny med extra järn som tillbehör. Väntar ivrigt på kockens meny nästa år. Fullfjädrad från start.
Pizzeria Fp förvånade mig sin jordnära skapelsen "En Promenad I Folkhemmet". Alldeles vanliga ingredienser som både tilltalade och smakade bra för en gräsrot. Enkelt och närande av en rutinerad kock som vet vad lyssnarna behöver. Bra levererat av 18-MINUTES-JANNE. Meny som fick mig att tänka under matsmältningstiden.
Familjepizzan från SD då? Jo då förutom att man har en helsvensk bagare som tillverkar pizza "Family Svea" så var ingenting oväntat i kompositionen förutom att den för dagen var bakad för våra minsta , den var alltså lättuggad , passerad och garnerad med pure'. Inte så kulinariskt tilltalande för mig som vill ha tuggmotstånd men kanske mättande för de som behöver den. Kocken DADY JIMMIE var bra med de förutsättningar som han hade att arbeta utifrån. Hans pizza kommer dock inte att finnas i min picknickkorg.
Pizzeria Mp borde nog kollat vad de hade i råvarukorgen innan de startade vedugnen. "Elevens Elegi" var mer än ledsam där den tronade på tallriken - fri från alla naturliga tillsatser. Kocken FREE FRIDOLIN hade inte en gång ett grundrecept att arbeta efter och fingertoppskänslan saknades helt. Undvik detta (mat)ställe!
Den tredje kvinnliga bagaren arbetar på Pizzeria M och serverade "Lilla Blå" till hugande och hungrande. Allt fanns med metodiskt pålagt och i fyrkantig form - det var i stort sett det enda och som stack ut. Mättande av en teoretiskt välutbildad kock men där hade jag förväntat mig något mer. Kanske en rykande kopp stark kaffe hade höjt det hela.
Slutspurt med Pizzeria V lämnade mig hungrig och törstig beroende på att mina anspråk var små från början. "Ljumma Vindar"är inte pizzan för mig hur många gånger som JUBLAR-JONAS än försökte sälja in den till mig.
Nästa år i Almedalen lanserar jag en Pizzeria GRANNTANTEN som levererar hela veckan - samma grandiosa pizza hela veckan "Extra Allt Men Icke Riktigt PK". Välkomna då! Granntanten levererar!
måndag 6 juli 2015
Jag delar gärna rum med dig Jan Björklund nästa år i Almedalen
Nu har jag landat i verkligheten, pussat både Mannen i mitt liv och katten Surögda Ester. Tvättmaskinen går för fullt liksom åskan men jag har hunnit glo på "pläjen" i tvn så jag såg och hörde Jan Björklunds tal i Almedalen.
Av alla predikningar, uppläsningar och tal så var det här TALET. Björklund är en god talare och har alltid varit oavsett innehåll i talet och det här var fint. Den här mannen levererade på ett avslappnat men engagerat sätt. Alla partier har sina hjärtefrågor, liksom jag och andra väljare fast vi inte alltid vet om det - Björklund triggade intresset för sina (även om åhörarna var få denna sista talardag) men han pratade fint inför denna skara.
Alla andra har bjudit i till en mental helikoptertur där de har sett vad som varit VIKTIGT för oss utan att bjuda in oss vanliga dödliga till trippen , vi har fått några "jämmerocheländeskonfekt" t ex. av smaken "Lena kan inte köpa mjölk till sina barn utom på söndag - den är för dyr". Det är allt vi får om inte det serveras jonglering med många miljarder i luften eller snabbkurs i luftslottsbyggande. Björklund klev inte in i helikoptern en gång för han tog oss på en promenad, gräsrötter bland gräsrötter där vi fick möta gamla mamma och valfriheten. Han ingav förtroende med det han sa, ingen uppenbar lögn av vilken färg det månde vara kunde jag upptäcka.
Snyggt utfört tal Janne ! Den rosa tröjan var attans snygg på dina axlar och ger dig extrapoäng i mitt system.
De som undrar över rubriken ska jag berätta om varför jag tror att Jan Björklund skulle kunna vara min rumskompis - under fyra almedalsår har jag haft två sambos. Det har varit min kompis Henrik och så Anybody, personer jag litar obetingat på, som ser mina brister och nördigheter och ändå står ut, till och med gillar mig trots det och vi har roligt ihop. Båda två har sett mina mörka rum och finns kvar. Jag tror att Jan Björklund passar in efter det jag tog in, kanske har han redan tea klart när jag vaknar.
Drömmar, tokigheter ja ren galenskap blandat med skär realism, givetvis också glädje bygger våra liv och jag vill tacka alla ni som följer mig och mina bravader i min värld för ni har gjort mig till en av de femtio främsta av 12600 registrerade bloggare inom politiska bloggar. Varje gång någon av er tittar in på min blogg registreras det som ett besök - TACK snälla ni för det ! Fortsätt gärna följa mig om ni tycker om det jag skriver. Det här är min syn på livets olika aspekter här och nu.
Av alla predikningar, uppläsningar och tal så var det här TALET. Björklund är en god talare och har alltid varit oavsett innehåll i talet och det här var fint. Den här mannen levererade på ett avslappnat men engagerat sätt. Alla partier har sina hjärtefrågor, liksom jag och andra väljare fast vi inte alltid vet om det - Björklund triggade intresset för sina (även om åhörarna var få denna sista talardag) men han pratade fint inför denna skara.
Alla andra har bjudit i till en mental helikoptertur där de har sett vad som varit VIKTIGT för oss utan att bjuda in oss vanliga dödliga till trippen , vi har fått några "jämmerocheländeskonfekt" t ex. av smaken "Lena kan inte köpa mjölk till sina barn utom på söndag - den är för dyr". Det är allt vi får om inte det serveras jonglering med många miljarder i luften eller snabbkurs i luftslottsbyggande. Björklund klev inte in i helikoptern en gång för han tog oss på en promenad, gräsrötter bland gräsrötter där vi fick möta gamla mamma och valfriheten. Han ingav förtroende med det han sa, ingen uppenbar lögn av vilken färg det månde vara kunde jag upptäcka.
Snyggt utfört tal Janne ! Den rosa tröjan var attans snygg på dina axlar och ger dig extrapoäng i mitt system.
De som undrar över rubriken ska jag berätta om varför jag tror att Jan Björklund skulle kunna vara min rumskompis - under fyra almedalsår har jag haft två sambos. Det har varit min kompis Henrik och så Anybody, personer jag litar obetingat på, som ser mina brister och nördigheter och ändå står ut, till och med gillar mig trots det och vi har roligt ihop. Båda två har sett mina mörka rum och finns kvar. Jag tror att Jan Björklund passar in efter det jag tog in, kanske har han redan tea klart när jag vaknar.
Drömmar, tokigheter ja ren galenskap blandat med skär realism, givetvis också glädje bygger våra liv och jag vill tacka alla ni som följer mig och mina bravader i min värld för ni har gjort mig till en av de femtio främsta av 12600 registrerade bloggare inom politiska bloggar. Varje gång någon av er tittar in på min blogg registreras det som ett besök - TACK snälla ni för det ! Fortsätt gärna följa mig om ni tycker om det jag skriver. Det här är min syn på livets olika aspekter här och nu.
lördag 4 juli 2015
Ljumma vänstervindar i Almedalen
När min tvättpåse svämmar över och det endast finns ett par rena trosor kvar i resväskan då ska man resa hem. Det här har varit en lugn dag när man nästan har påbörjat sin Almedalendetox på plats genom att ströva i ett Visby där nästan alla tält är borta och seminarierna är lika sällsynta som oskulder på en bordell. Tror att det fanns några som behandlade genusperspektivet inom tågtransporter men jag var varken inspirerad av det eller hade den intellektuella kapaciteten för att tillgodogöra mig budskapet. Vi (jag och min Almedalssambo) har tittat på båtarna som fanns kvar i hamnen, ätit en överdos god glass efter att ha intagit Borgarbiff med tillsatta blåbär från Casserolls Foodtruck. Gott råd från min facebookvän Kryddan Peterson. Vi kunde även tagit rödgrön röra men det var för magstark.
Botaniska Trädgården i norra delen av Visby hade många underliga träd men jag vägrade att fotograferas framför det märkliga trädet Apskräck för det kan föda fel associationer. Många fina kyrkoruiner besöktes också under dagen, så märkligt att murarna ännu står kvar efter 800 år. Jag har sagt Hej Då till Teliafolket och lovat återkomma nästa år , sedan en snabb koll hur andmamman i blomkrukan på Donners plats mådde. Hon var lugn och fin där hon låg och ruvade.
Tyvärr missade vi att V hade allsång på stranden med tal av Jonas Sjöstedt men det är smällar man får ta här i livet. Det hela jämnade ändå ut sig vid Jonas tal (vilket lördagsnöje en kväll på Gotland) det hela inleddes med en trubadur som sjöng på arabiska och det enda ord jag kunde härleda var Allah. Kanske det var en förbön för Jonas vad vet jag?
Jonas tal då? Det var det ljummaste jag upplevt från hans sida men han jonglerade frisk sina visioner och drömmar. Han pratade om staten och kapitalet som vanligt med damen stående snett bakom mig taktfullt dunkade takten med sina Ship to Gaza -insamlingsbössor. Jonas ljög en skvätt också när han berättade att man lyckats få till det med glasögonbidrag till barn - något som ingen tidigare haft. Kvalificerat skitsnack! Mina ungar fick det på 80-talet och jag tror det var Landstinget som stod för det. Ett annat ord som flitigt användes var barnfattigdom, jag förstår mycket väl vad han ville förmedla men i det här fallet är det faktiskt så att föräldrarna är fattiga. Jag får helt fel vibbar av det ordet så för mig är barnfattigdom = någon som har mindre än fyra egna barn
Det var ett ljumt tal i en Almedalspark som i luften var flera grader varmare. Applåder fick han av de tappra men redan frälsta som härdade ut i lördagskvällen.
Ledsen Jan Björklund, imorgon får du tala utan mitt stöd för då reser jag hem. Får kolla dig på TV-playen hemma så du kan få betyg du också.
Hej då Almedalen vi ses nästa år.
Botaniska Trädgården i norra delen av Visby hade många underliga träd men jag vägrade att fotograferas framför det märkliga trädet Apskräck för det kan föda fel associationer. Många fina kyrkoruiner besöktes också under dagen, så märkligt att murarna ännu står kvar efter 800 år. Jag har sagt Hej Då till Teliafolket och lovat återkomma nästa år , sedan en snabb koll hur andmamman i blomkrukan på Donners plats mådde. Hon var lugn och fin där hon låg och ruvade.
Tyvärr missade vi att V hade allsång på stranden med tal av Jonas Sjöstedt men det är smällar man får ta här i livet. Det hela jämnade ändå ut sig vid Jonas tal (vilket lördagsnöje en kväll på Gotland) det hela inleddes med en trubadur som sjöng på arabiska och det enda ord jag kunde härleda var Allah. Kanske det var en förbön för Jonas vad vet jag?
Jonas tal då? Det var det ljummaste jag upplevt från hans sida men han jonglerade frisk sina visioner och drömmar. Han pratade om staten och kapitalet som vanligt med damen stående snett bakom mig taktfullt dunkade takten med sina Ship to Gaza -insamlingsbössor. Jonas ljög en skvätt också när han berättade att man lyckats få till det med glasögonbidrag till barn - något som ingen tidigare haft. Kvalificerat skitsnack! Mina ungar fick det på 80-talet och jag tror det var Landstinget som stod för det. Ett annat ord som flitigt användes var barnfattigdom, jag förstår mycket väl vad han ville förmedla men i det här fallet är det faktiskt så att föräldrarna är fattiga. Jag får helt fel vibbar av det ordet så för mig är barnfattigdom = någon som har mindre än fyra egna barn
Det var ett ljumt tal i en Almedalspark som i luften var flera grader varmare. Applåder fick han av de tappra men redan frälsta som härdade ut i lördagskvällen.
Ledsen Jan Björklund, imorgon får du tala utan mitt stöd för då reser jag hem. Får kolla dig på TV-playen hemma så du kan få betyg du också.
Hej då Almedalen vi ses nästa år.
Ingenting att DÖ för Anna
Ibland är det svårt att vara människa det vittnade även Strindberg om, men det kan även vara svårt att vara en moderat och Granntant. Mycket beror det nog på ens egna ställda förväntningar och då blir man lätt lite besviken. Jag sökte väntade mig lite mer "rockstarframförande" utan att jämföra med någon annan och fick en genomgång av årsrapporten av huvudrevisorn istället. Jag vill bli upphånglad och tänd - men det levererades inget sådant.
Anna Kinberg Batra formulerade sig väl, och inga fel fanns i det hon sade. Greklandskrisen levererades och sedan gick hon in på huvudspåret om FÖRSTA JOBBET och vad det innebär för individen, landet och ekonomin på alla plan. Hon berättade även om sitt första jobb som grillbiträde. Allt var snyggt och hygieniskt förpackat då jag ville ha något annat typ raw food.
Det är kanske ingen nackdel att vara Anna för det, för det finns andra med samma utstrålning som kommer långt på sitt sätt att vara, se på Angela Merkel. Anna skall dock ha en extra stjärna för den vackra blå klänningen som gav en elegans. Vill ha skräddarens adress.
Sammanfattningsvis så travesterar jag fritt från Runebergs dikt om Lotta Svärd sista strof - "något tåldes hon att skratta åt (jobbagenda till jobbig agenda) men även att hedras ändå.
Almedalsveckan lider mot sitt slut och många organisationer och utställare packade ihop redan torsdagskväll. Nu går jag ut i det gamla Visby och besöker Gotlands museum, skall titta på madoonor bland annat den vackra Viklaumadonnan.
Längtar hem till mannen i mitt liv och katten men först skall jag genomlida Jonas Sjöstedts förhoppningsvis bombastiska tal som lördagsunderhållning.
Er Granntante i vimlet i Visby och andra platser. Jag leverera alltid något med extra allt utan några kostnader för er!
Anna Kinberg Batra formulerade sig väl, och inga fel fanns i det hon sade. Greklandskrisen levererades och sedan gick hon in på huvudspåret om FÖRSTA JOBBET och vad det innebär för individen, landet och ekonomin på alla plan. Hon berättade även om sitt första jobb som grillbiträde. Allt var snyggt och hygieniskt förpackat då jag ville ha något annat typ raw food.
Det är kanske ingen nackdel att vara Anna för det, för det finns andra med samma utstrålning som kommer långt på sitt sätt att vara, se på Angela Merkel. Anna skall dock ha en extra stjärna för den vackra blå klänningen som gav en elegans. Vill ha skräddarens adress.
Sammanfattningsvis så travesterar jag fritt från Runebergs dikt om Lotta Svärd sista strof - "något tåldes hon att skratta åt (jobbagenda till jobbig agenda) men även att hedras ändå.
Almedalsveckan lider mot sitt slut och många organisationer och utställare packade ihop redan torsdagskväll. Nu går jag ut i det gamla Visby och besöker Gotlands museum, skall titta på madoonor bland annat den vackra Viklaumadonnan.
Längtar hem till mannen i mitt liv och katten men först skall jag genomlida Jonas Sjöstedts förhoppningsvis bombastiska tal som lördagsunderhållning.
Er Granntante i vimlet i Visby och andra platser. Jag leverera alltid något med extra allt utan några kostnader för er!
torsdag 2 juli 2015
Och på femte dagen stod han upp och lät oss skåda ljuset - det kom från vänster och var grönt
Dagens högmässa inleddes med en poetisk betraktelse om att som kvinna önska sig skägg, en djärv och ovanlig ingångspsalm.
Så stod han äntligen i predikstolen Pastor G Fridolin för att sprida sin förkunnelse - Kaplanen Kaplan var förhindrad att tjänstgöra då han sökte sin stjärna i öster. Dagens text var från Predikaren och tolkades med sonor stämma utan tonartshöjningar. Mässhaken var utbytt mot enkel gul slips för att inte åhörarna skulle missledas att betrakta prakten utan bara höra psalmistens ord.
Predikanten ledde oss skickligt från vårt nuvarande hemvist Landet Lagom till Paradiset Sverige som vi en gång kommer att få skåda. Han talade om vad vi SKOLA göra för att nå detta paradis och vi SKOLA göra mycket. För att få goda lärjungar så skall profeter utbildas och givas stora belöningar samt SKOLAs till goda förkunnare. Alla lärjungar skall få möjlighet att lära sig harpospel i den kommunala musikskolan då diakon Romson tyvärr råkat trampa i alla andra klaver.
Till Paradiset Sverige skall alla portar göras vida och höga så alla skall kunna komma in och mötas av jublande och välkomnande skaror.
Jag ger detta tal en ddtdödad geting för det var det absolut tråkigaste jag hört på år och dag. Det kan kanske bero på att jag inte är en av de frälsta men som en god människa önskar jag så väl kaplan, predikant och diakonen ett gott tillfrisknande.
För tjänstgöring i Almedalen bör man ha akutväska med sig. Den skall innehålla comped skavsårsplåster, cerat, vattenflaska och några rena plastpåsar för bjudmat. Basutrustning helt enkelt - ett par väl ingångna skor förutsätter jag att alla förstår att man behöver plus ett nyfiket sinne och glatt humör. Man får uppleva så mycket roligt då.
En helt underbar dag då jag minglat friskt och träffat roliga människor på många mötesplatser och oväntade ställen. Ms ekonomiska talesperson Ulf Kristersson inger förtroende och informerade bra vid ett ekonomiskt seminarium, den tuffe Hanif Bali sökte kraft från ovan vid Telias laddstation och den underbara kvinnan som tidigare stod för Almegas bloggplats H12 berättade att hon fått nytt arbete på kommerskollegiet - bra folk på rätt plats. Jag var tvungen att fotografera en annan bra arbetare som heter Janne och han var en av de som såg till att toaletterna städades och hölls fräscha. Synd att man inte ser dessa arbetare mer och oftare på andra platser i vårt Sverige.
Dagens clou var trots allt jag såg och hörde mitt after noon tea med alla tillbehör medan jag åhörde Johan Hakelius anglofila tankar.
God natt världen and let the Force be with you/Granntanten
Så stod han äntligen i predikstolen Pastor G Fridolin för att sprida sin förkunnelse - Kaplanen Kaplan var förhindrad att tjänstgöra då han sökte sin stjärna i öster. Dagens text var från Predikaren och tolkades med sonor stämma utan tonartshöjningar. Mässhaken var utbytt mot enkel gul slips för att inte åhörarna skulle missledas att betrakta prakten utan bara höra psalmistens ord.
Predikanten ledde oss skickligt från vårt nuvarande hemvist Landet Lagom till Paradiset Sverige som vi en gång kommer att få skåda. Han talade om vad vi SKOLA göra för att nå detta paradis och vi SKOLA göra mycket. För att få goda lärjungar så skall profeter utbildas och givas stora belöningar samt SKOLAs till goda förkunnare. Alla lärjungar skall få möjlighet att lära sig harpospel i den kommunala musikskolan då diakon Romson tyvärr råkat trampa i alla andra klaver.
Till Paradiset Sverige skall alla portar göras vida och höga så alla skall kunna komma in och mötas av jublande och välkomnande skaror.
Jag ger detta tal en ddtdödad geting för det var det absolut tråkigaste jag hört på år och dag. Det kan kanske bero på att jag inte är en av de frälsta men som en god människa önskar jag så väl kaplan, predikant och diakonen ett gott tillfrisknande.
För tjänstgöring i Almedalen bör man ha akutväska med sig. Den skall innehålla comped skavsårsplåster, cerat, vattenflaska och några rena plastpåsar för bjudmat. Basutrustning helt enkelt - ett par väl ingångna skor förutsätter jag att alla förstår att man behöver plus ett nyfiket sinne och glatt humör. Man får uppleva så mycket roligt då.
En helt underbar dag då jag minglat friskt och träffat roliga människor på många mötesplatser och oväntade ställen. Ms ekonomiska talesperson Ulf Kristersson inger förtroende och informerade bra vid ett ekonomiskt seminarium, den tuffe Hanif Bali sökte kraft från ovan vid Telias laddstation och den underbara kvinnan som tidigare stod för Almegas bloggplats H12 berättade att hon fått nytt arbete på kommerskollegiet - bra folk på rätt plats. Jag var tvungen att fotografera en annan bra arbetare som heter Janne och han var en av de som såg till att toaletterna städades och hölls fräscha. Synd att man inte ser dessa arbetare mer och oftare på andra platser i vårt Sverige.
Dagens clou var trots allt jag såg och hörde mitt after noon tea med alla tillbehör medan jag åhörde Johan Hakelius anglofila tankar.
God natt världen and let the Force be with you/Granntanten
onsdag 1 juli 2015
Sverigedemokraternas afton i Almedalen och min dag i den samma
Jag var spänd och nyfiken på dagens talare i Almedalen som var Jimmie Åkesson så jag ordnade sittplats för första gången i mitt Almedalsliv. Efter gårdagens tal av Ebba Busch Thor förstod jag att Åkessons talskrivare förmodligen hade arbetat febrilt för att kunna matcha hennes tal. Man överglänste inte Ebba men jag tycker nog att han höll ett bra tal utifrån sina premisser. Åkessons retorik blir bättre och bättre och hans aggressiva uttalanden var mer nedtonade och mer välformulerade. Små skojigheter kryddade även talet.
Efter det obligatoriska tugget om vår invandringspolitik så pratade han om terrorister och i synnerhet om IS. Missminner jag mig inte så lånade han ett citat från Palme då han sa något som låt som : "Dessa förbannade mördare" - snyggt lånat och återanvänt!
Plötsligt så stod FAMILJEFADERN Jimmie framför oss och bjöd på små bitar ur sitt eget liv med sambo och son. Han berättade om vaknätter blöjbyten och leenden som överskuggade alla besvär. Det gick hem hos publiken som verkade öppen och glad trots ett överskott av poliser som övervakade evenemanget. För bara några år sedan bestod publiken av hårda gossar i dressmankostymer, nu var alla åldrar representerade för det var en hel del barnfamiljer där. Öppenhet med vilket parti man tillhörde var stor så både klänningar och t-shirtar var dekorerad med SDs logga och blomma. Mina egna fördomar fick sig en näsknäpp när en "uppenbarligen färgad" man stegade förbi mig iklädd en t-shirt med blomma och allt ivrigt pratande med en annan SD-anhängare.
Resten av talet handlade om barnen från fosterstadiet och vidare.Partiet ville avsätta en "barnmiljard för att värna barnets rätt på alla vis. Bättre neonatalvård, fler barnmorskor och sedan bra förskolor där personalen inte som nu är alldeles utarbetade och sjuka. Det var mycket om barnen och vikten av värna barnens uppväxt samt barnens familjer. Uppdelningen av på föräldrapenningen var helt familjens ensak (något jag tycker också). Allt gick hem hos publiken utan att någon extas utbröt. Talet avslutades med att Åkesson lovade att SD kommer att bli Sveriges främsta parti - då jublades det ordentligt.
Utan att dela partiets ideologi måste jag säga : Snyggt arbetat och ett välformulerat tal! Ni jobbar bra på att tvätta bort ert dåliga rykte och bli rumsrena.
Granntantens dag i Almedalen:
Sovmorgon ända till klockan 9.
Efter en lätt sanering av min lekamen en storståtlig frukost på kaffe och sparade gratiswraps (det är det samma som för hette tunnbrödsrulle).
Rask promenad mot Cirkus Almedalen med stopp för att köpa en tunn sjal att täcka min solkremerade nacke med - sitt aldrig ute i solen och försök blogga i telefonen!
Date med facebookvännen Fredrik.
Teliakaffe för att få upp ångan
Seminarium om bilens plats i staden och om el- o hybridbilar.Goda smoothies, loka och kycklingwraps. En stor skål med räksallad medtogs för att bli lunch.
Nordea kaffe och chokladboll såg till att blodsockret höll sig på en fin nivå.
Passerade raskt Gudrun Schyman och Förfärligt Intiativ
SvD bjöd på mingel där man kunde prata öga mot öga med journalisterna där.Träffade Edward Blom som med van hand gjorde iordning en flaska mat till sin söta son på sex veckor medan hustrun väntade med honom i famnen.
På Campus Gotland pratades det om ett spännande projekt - bygg en ny Göta kanal från Göteborg till Vänern. Bra inslag i infrastrukturdebatten av engagerad panel. En sådan satsning kan göra att man undviker jordskred, översvämningar, men får ett ökat fartygsfraktande till/från olika vänerhamnar. Mindre belastning på vägar och järnväg samt mindre utsläpp. Efter ett inspel från en örebroare i publiken så kunde man se en utvidgning av det hela till en Svea kanal med en koppling vidare mellan Vänern och Mälaren. Spännande ideer som kan ge hur många nya arbeten som helst och särskilt om man handgräver kanalen som på den gamla goda tiden.
Åter till Telia för tankning av kaffe.
Letade upp en parkbänk för att höra Jimmie Åkessons tal, åhörde talet för att senare recensera det.
Promenad förbi alla uteserveringar där bland annat Hasse Aaro satt, och sedan åt jag och Fredrik lite glass. Aro kom gående förbi oss och troligen följde han ett nytt spännande spår eller annars var det fel på hans skor för gången var något rullande.
Bloggtime!
I morgon blir det rivstart med frukostseminarium hos Nordea med Fredrik igen medan min almedalssambo Henrik får sin skönhetssömn.
Mitt politiska liv är i sanning inspirerande - eller hur?
Efter det obligatoriska tugget om vår invandringspolitik så pratade han om terrorister och i synnerhet om IS. Missminner jag mig inte så lånade han ett citat från Palme då han sa något som låt som : "Dessa förbannade mördare" - snyggt lånat och återanvänt!
Plötsligt så stod FAMILJEFADERN Jimmie framför oss och bjöd på små bitar ur sitt eget liv med sambo och son. Han berättade om vaknätter blöjbyten och leenden som överskuggade alla besvär. Det gick hem hos publiken som verkade öppen och glad trots ett överskott av poliser som övervakade evenemanget. För bara några år sedan bestod publiken av hårda gossar i dressmankostymer, nu var alla åldrar representerade för det var en hel del barnfamiljer där. Öppenhet med vilket parti man tillhörde var stor så både klänningar och t-shirtar var dekorerad med SDs logga och blomma. Mina egna fördomar fick sig en näsknäpp när en "uppenbarligen färgad" man stegade förbi mig iklädd en t-shirt med blomma och allt ivrigt pratande med en annan SD-anhängare.
Resten av talet handlade om barnen från fosterstadiet och vidare.Partiet ville avsätta en "barnmiljard för att värna barnets rätt på alla vis. Bättre neonatalvård, fler barnmorskor och sedan bra förskolor där personalen inte som nu är alldeles utarbetade och sjuka. Det var mycket om barnen och vikten av värna barnens uppväxt samt barnens familjer. Uppdelningen av på föräldrapenningen var helt familjens ensak (något jag tycker också). Allt gick hem hos publiken utan att någon extas utbröt. Talet avslutades med att Åkesson lovade att SD kommer att bli Sveriges främsta parti - då jublades det ordentligt.
Utan att dela partiets ideologi måste jag säga : Snyggt arbetat och ett välformulerat tal! Ni jobbar bra på att tvätta bort ert dåliga rykte och bli rumsrena.
Granntantens dag i Almedalen:
Sovmorgon ända till klockan 9.
Efter en lätt sanering av min lekamen en storståtlig frukost på kaffe och sparade gratiswraps (det är det samma som för hette tunnbrödsrulle).
Rask promenad mot Cirkus Almedalen med stopp för att köpa en tunn sjal att täcka min solkremerade nacke med - sitt aldrig ute i solen och försök blogga i telefonen!
Date med facebookvännen Fredrik.
Teliakaffe för att få upp ångan
Seminarium om bilens plats i staden och om el- o hybridbilar.Goda smoothies, loka och kycklingwraps. En stor skål med räksallad medtogs för att bli lunch.
Nordea kaffe och chokladboll såg till att blodsockret höll sig på en fin nivå.
Passerade raskt Gudrun Schyman och Förfärligt Intiativ
SvD bjöd på mingel där man kunde prata öga mot öga med journalisterna där.Träffade Edward Blom som med van hand gjorde iordning en flaska mat till sin söta son på sex veckor medan hustrun väntade med honom i famnen.
På Campus Gotland pratades det om ett spännande projekt - bygg en ny Göta kanal från Göteborg till Vänern. Bra inslag i infrastrukturdebatten av engagerad panel. En sådan satsning kan göra att man undviker jordskred, översvämningar, men får ett ökat fartygsfraktande till/från olika vänerhamnar. Mindre belastning på vägar och järnväg samt mindre utsläpp. Efter ett inspel från en örebroare i publiken så kunde man se en utvidgning av det hela till en Svea kanal med en koppling vidare mellan Vänern och Mälaren. Spännande ideer som kan ge hur många nya arbeten som helst och särskilt om man handgräver kanalen som på den gamla goda tiden.
Åter till Telia för tankning av kaffe.
Letade upp en parkbänk för att höra Jimmie Åkessons tal, åhörde talet för att senare recensera det.
Promenad förbi alla uteserveringar där bland annat Hasse Aaro satt, och sedan åt jag och Fredrik lite glass. Aro kom gående förbi oss och troligen följde han ett nytt spännande spår eller annars var det fel på hans skor för gången var något rullande.
Bloggtime!
I morgon blir det rivstart med frukostseminarium hos Nordea med Fredrik igen medan min almedalssambo Henrik får sin skönhetssömn.
Mitt politiska liv är i sanning inspirerande - eller hur?
tisdag 30 juni 2015
The Iron Maiden levererade verkligen!
Ligger på sängen i mitt boende i ett gårdshus och skall skriva om talet som KDs Ebba levererade ikväll i Almedalen. Plötsligt börjar en hemsnickrad trubadur sjunga med gitarrackompanjemang om "raw whisky" med sprucken stämma i trädgården bredvid - och det fick igång många kopplingar i min arma skalle. Ebba Busch Thor levererade "raw whisky" till ett folk som i bästa fall får ett glas lättmjölk serverat. Jag fick tankar om att jag såg en ny statsminister-justitieminister-försvarsminister allt i ett och en ung reinkarnation av Margaret Thatcher.
Efter att ha sett Slugger-Steffe köra sina trötta svingar (med instruktionsboken fäst i en selfiepinne) så såg jag här en säker politisk boxare äntra ringen. Publiken kunde se hur hon säkert matade in hårda fina upper-cuts och perfekta slag rakt in i politikens solar plexus för att avsluta med en klockren höger. Inga svingar och trötta jabbar där inte. Fotarbetet var också fint till skillnad mot Löfvens fötter i cementskor. Jag häpnar över denna Iron Maiden och ni får förstå att jag inte menar det gamla hårdrockbandet utan Ebba Busch Thor, epitet the Iron Lady är för evigt Margaret Thatchers eget så det får inte Ebba. Att jag pratar boxningstermer beror på att jag faktiskt har ett förflutet som poängdomare i just boxning.
Det kommer att bli svårt för övriga partiledare att komma upp i Ebbas nivå när det gäller Almedalstal oavsett partifärg när den här kvinnan slagit till med ett knock-outstal av den här kalibern.Splendido!!
Vad har jag gjort mer då? Jag har lyssnat på några seminarier av jasåkaliber, ätit gratismat och hejat fram Anna Maria Corazza Bildt i en matduell mot Eskil Erlandsson. Anna Maria vann med sin matjesill med pesto mot Eskils traditionella sill på knäckebröd. Sedan har jag sett både "lejonkungen" Leijonborg och Maud Olofsson och båda såg ut att må bra. Jag har intervjuats av IOGT-NTO om vad jag tycker om alkoholpolitiken -där tyckte jag en hel del. Jag har fixat en date med en facebookvän som heter Fredrik Lidby och det blir intressant, skall försöka bjuda honom på gratisfika på Telia. Kan inte sägas för många gånger att deras färskbryggda kaffe på nymalda bönor är fantastiskt.
Var på Hjärna Hjärta Cash mingel och åt tårta och träffade skaparen av detta, han heter Amir Sajadi en innovatör, entreprenör och sällsynt trevlig man som jag känner från min tid i studentkåren (det skiljer säker 30 år mellan oss men jag startade mina studier som 50+). Glöm aldrig hans namn för den mannen kommer att låta talas om sig!
I morgon är en annan dag och då skall jag se Jimmie Åkesson på scenen igen. Mer om det från er Granntant på nätet kommer i morgon.
Efter att ha sett Slugger-Steffe köra sina trötta svingar (med instruktionsboken fäst i en selfiepinne) så såg jag här en säker politisk boxare äntra ringen. Publiken kunde se hur hon säkert matade in hårda fina upper-cuts och perfekta slag rakt in i politikens solar plexus för att avsluta med en klockren höger. Inga svingar och trötta jabbar där inte. Fotarbetet var också fint till skillnad mot Löfvens fötter i cementskor. Jag häpnar över denna Iron Maiden och ni får förstå att jag inte menar det gamla hårdrockbandet utan Ebba Busch Thor, epitet the Iron Lady är för evigt Margaret Thatchers eget så det får inte Ebba. Att jag pratar boxningstermer beror på att jag faktiskt har ett förflutet som poängdomare i just boxning.
Det kommer att bli svårt för övriga partiledare att komma upp i Ebbas nivå när det gäller Almedalstal oavsett partifärg när den här kvinnan slagit till med ett knock-outstal av den här kalibern.Splendido!!
Vad har jag gjort mer då? Jag har lyssnat på några seminarier av jasåkaliber, ätit gratismat och hejat fram Anna Maria Corazza Bildt i en matduell mot Eskil Erlandsson. Anna Maria vann med sin matjesill med pesto mot Eskils traditionella sill på knäckebröd. Sedan har jag sett både "lejonkungen" Leijonborg och Maud Olofsson och båda såg ut att må bra. Jag har intervjuats av IOGT-NTO om vad jag tycker om alkoholpolitiken -där tyckte jag en hel del. Jag har fixat en date med en facebookvän som heter Fredrik Lidby och det blir intressant, skall försöka bjuda honom på gratisfika på Telia. Kan inte sägas för många gånger att deras färskbryggda kaffe på nymalda bönor är fantastiskt.
Var på Hjärna Hjärta Cash mingel och åt tårta och träffade skaparen av detta, han heter Amir Sajadi en innovatör, entreprenör och sällsynt trevlig man som jag känner från min tid i studentkåren (det skiljer säker 30 år mellan oss men jag startade mina studier som 50+). Glöm aldrig hans namn för den mannen kommer att låta talas om sig!
I morgon är en annan dag och då skall jag se Jimmie Åkesson på scenen igen. Mer om det från er Granntant på nätet kommer i morgon.
måndag 29 juni 2015
Jag tror att Stefan Löfven är en fågel - den mytomanska dronten är hans namn
Statsministerns partiledartal i Almedalen var inte mycket att hänga i julgranen. Mycket av det min mormor kallade "lova runt och hålla tunt" fanns i konceptet som hans talskrivare använde. Många saker lovades som skulle göra livet lättare för populasen i Sverige. Sedan berättade han om flickan med svavelstickorna (oops) menade förstås: flickan med läxan. H C Andersens flicka frös ihjäl i en snödriva medan Löfvens flicka klarade sin läxa med hjälp av en snäll granne, "same shit but different". Att jag kallar statsministern för mytomansk är för att han bara berättar sagor, ljuger och aldrig håller sina löften. Dronten var en utdöd fågel som inte kunde flyga dessutom var den rätt tunggumpad och utrotades lätt för det. Löfvens tal lyfte inte heller ikväll och förklaringen till det är säkert för att han inte är någon talare. Stämningen var inte vidare rolig runt scenen så jag tog mitt pick och pack och drog så snart jag kunde, Enda mysfaktorn under talet var Thorwaldsson som satt och sken på en främre bänkrad, sådan var dock inte Ylva Johansson där fanns inga mysfaktorer alls.
Vad har jag mer gjort idag?
En ordentlig frukost vid ett seminarium om kärnkraft blev en bra start på dagen. Därefter följde ett om radikalisering och terrorism som kunde varit intressantare om vi inte levde i landet lagom där naiviteten lyser igenom i många aspekter och invånarna inte klarar av att oroas - därför så blir de oroliga. Mona Sahlin lyckades dessutom röra ihop nazism med religionsfrihet på ett förvånande sätt.
Dagens sista sit-in var hos SKL och handlade om framtidens infrastruktur och vem som skulle betala för den.
Nu skall jag vederkvicka er med lite skvaller om sådant jag hört på mina strövtåg.
Björn Rosengren har haft problem med prostatan! Den var fyra gånger så stor som en normal prostata och det är sant för han sa det själv till någon annan gentleman medan vi köade för insläpp till Spegelsalen på Wisby Hotell.
Johan Hakelius som är min favoritkrönikör är den enda man jag känner som klär i babyblå smalspårig manchesterkavaj och heteronormativ hund och han är utomordentligt trevlig att prata med. Jag har tagit ett kort på honom att ge till Anybody men utan hund.
Carl-Jan Granqvist såg pigg och solbränd ut när han bjöd in på mingel med äppeldricka och rotfruktschips.
Madam Pascalidou stegade förbi mig medan en äldre herre med kamera diskuterade om jag kom ihåg att han fotograferade mig förra året, det gjorde jag så han skulle skicka bilderna till mig. Han var söt och han är upphovsman till flera bildböcker.
Nu säger jag god natt för nu är jag rejält trött och behöver sova. Skickar också en dunderkram till bonussonen Janne för det han gör åt mig och sin pappa.
Vad har jag mer gjort idag?
En ordentlig frukost vid ett seminarium om kärnkraft blev en bra start på dagen. Därefter följde ett om radikalisering och terrorism som kunde varit intressantare om vi inte levde i landet lagom där naiviteten lyser igenom i många aspekter och invånarna inte klarar av att oroas - därför så blir de oroliga. Mona Sahlin lyckades dessutom röra ihop nazism med religionsfrihet på ett förvånande sätt.
Dagens sista sit-in var hos SKL och handlade om framtidens infrastruktur och vem som skulle betala för den.
Nu skall jag vederkvicka er med lite skvaller om sådant jag hört på mina strövtåg.
Björn Rosengren har haft problem med prostatan! Den var fyra gånger så stor som en normal prostata och det är sant för han sa det själv till någon annan gentleman medan vi köade för insläpp till Spegelsalen på Wisby Hotell.
Johan Hakelius som är min favoritkrönikör är den enda man jag känner som klär i babyblå smalspårig manchesterkavaj och heteronormativ hund och han är utomordentligt trevlig att prata med. Jag har tagit ett kort på honom att ge till Anybody men utan hund.
Carl-Jan Granqvist såg pigg och solbränd ut när han bjöd in på mingel med äppeldricka och rotfruktschips.
Madam Pascalidou stegade förbi mig medan en äldre herre med kamera diskuterade om jag kom ihåg att han fotograferade mig förra året, det gjorde jag så han skulle skicka bilderna till mig. Han var söt och han är upphovsman till flera bildböcker.
Nu säger jag god natt för nu är jag rejält trött och behöver sova. Skickar också en dunderkram till bonussonen Janne för det han gör åt mig och sin pappa.
söndag 28 juni 2015
Känd från tv
Nu är jag i Almedalen med guds försyn och uppspärrade ögon. Massor med kändisar och sådana som vill bli kända var på det STORA invigningsminglet. Så var även jag - med ett glas rose (jag hatar den drycken)men eftersom alternativet var ljummen Loka mötte jag den fåniga poseringsnoblessen med den drycken . Jag behöver inte att utsätta mig för sådana utmaningar så nu får det vara bra. Jag är tillräckligt känd för den jag är och nu även känd från tv.
Såg ni Center-Annies tal i Almedalen så såg ni säkert när tv zoomade in en vacker kvinna i sina bästa år och med en klädsam rosa frisyr, det var jag så klart! Annie levererade bra och pratade om borgliga värderingar på ett fint och nyanserat sätt även om hon och jag inte riktigt har samma uppfattning i migrationsfrågan omfattning.
Jag är inte riktigt varm i kläderna än men har mjukstartat med att bo in mig i ett krypin på gångavstånd till allt, sedan har jag gått guidad tur ombord på Sigyns efterträdare Sigrid - kärnavfallsfartyget. Det var mer än intressant och roligt med en mycket engagerad guide som rätade ut flera frågetecken. Vidare bevistade jag ett seminarium hållet av EU-kommissionen om greklandskrisen , migration och EU-ländernas flyktingmottagande. Intressanta frågor som formulerades väl och som jag skulle vilja veta mer om.
Nu är jag risigt trött och skall sova min skönhetssömn för att tackla en ny dag som er tant i vimlet i Almedalen. Jag ser och hör allt!
Undrar om man som besökare i Almedalen kan lämna medborgarförslag? Jag tänker nog göra det oavsett om man får eller ej - "sätt upp en replift från Hästgatans början upp till ringmuren" - lyder förslaget. Den backiga branta promenaden uppför den gatan varje dagen är verkligen dödande för motivation ,knän och humör
God natt kära läsare från er tant på nätet..
Såg ni Center-Annies tal i Almedalen så såg ni säkert när tv zoomade in en vacker kvinna i sina bästa år och med en klädsam rosa frisyr, det var jag så klart! Annie levererade bra och pratade om borgliga värderingar på ett fint och nyanserat sätt även om hon och jag inte riktigt har samma uppfattning i migrationsfrågan omfattning.
Jag är inte riktigt varm i kläderna än men har mjukstartat med att bo in mig i ett krypin på gångavstånd till allt, sedan har jag gått guidad tur ombord på Sigyns efterträdare Sigrid - kärnavfallsfartyget. Det var mer än intressant och roligt med en mycket engagerad guide som rätade ut flera frågetecken. Vidare bevistade jag ett seminarium hållet av EU-kommissionen om greklandskrisen , migration och EU-ländernas flyktingmottagande. Intressanta frågor som formulerades väl och som jag skulle vilja veta mer om.
Nu är jag risigt trött och skall sova min skönhetssömn för att tackla en ny dag som er tant i vimlet i Almedalen. Jag ser och hör allt!
Undrar om man som besökare i Almedalen kan lämna medborgarförslag? Jag tänker nog göra det oavsett om man får eller ej - "sätt upp en replift från Hästgatans början upp till ringmuren" - lyder förslaget. Den backiga branta promenaden uppför den gatan varje dagen är verkligen dödande för motivation ,knän och humör
God natt kära läsare från er tant på nätet..
fredag 26 juni 2015
De (o)frivilliga
Är det några ord som jag går fullständigt bananas på så är det IDEELL och FRIVILLIG och alla deras böjningsformer. En gång i tiden spydde jag på ordet kränkt som användes i tid och otid för att bevisa allas rätt att vara förorättade för varje möjlig skitsak som man kände sig utsatt av. Jag skiter på ren svenska i om någon tar anstöt av att jag anser att man som ideell och frivillig används som plåster när inte samhällskroppen håller ihop och varken tid,pengar eller personal finns
Dagligdags hör man om åtgärder som behöver göras till exempel från vår regering - ideella samfund kommer alltid upp i åtgärdspaketen. Man lutar sig tungt mott trossamfund, föreningar och andra ideella krafter som till syvende och sist består av frivilliga. Frivilliga är ofta någon med rättspatos, en "god människa" , har ett intresse som överensstämmer med vad sin förening står för eller gör, äldre och ofta anhörig till någon som behöver frivilligheten. Yngre har inte tid för de skall förändra världen på annat sätt.
Enligt NE så betyder ideell - "något som verkar för ett gott syfte utan vinstintresse (som inte kan räknas i pengar). Frivillig är någon som gör saker av egen fri vilja. Lätt som en plätt alltså eller? När går frivilligheten över i tvång, plikt, eller helt enkelt något som var en gång, därför att man varken syns, hörs eller efterfrågas. Man bara förutsätts vara till hands och göra saker som man inte vill eller orkar med längre bara för att.........
Ta frikyrkorna som ser till att romska tiggare får tak över huvudet och mat när det är kallt vilka gör arbetet förutom någon pastor - de frivilliga och de är få, gamla och vill gärna ha lite mer hjälpande händer för att täcka upp och kanske få vara lediga någon dag/natt. De sliter drivna av sin människokärlek (tror jag).
Pappan som på frivillig basis tränar knattelaget i fotboll med 12 knattar, får plötsligt förstärkning med 20 nya knattar från flyktingförläggningen. Han ställer upp men det blir svårt i längden för han talar inte något av språken hans nya spelare talar och de medföljande syskonen och föräldrarna vill gärna lägga sig i hans träning. Ledig tid försöker han få tag i begagnade fotbollsskor till de nyanlända samt förklara att han inte ämnar peta flickorna som spelar i laget. Vid resor till bortamatcher blir han ifrågasatt som rasist då han nekar de nya spelarnas föräldrar att åka med i bilarna som fraktar laget. Hans fru lagade och tvättade gamla fotbollströjor samt bredde smörgåsar till spelarna som aldrig hade matsäck med. Det paret var mycket slitna när säsongen var över men på avslutningen fick de presenter - hon fick blommor och ett tvättmedelspaket och han fick en flaska whisky, en lämplig gåva till en nykter alkoholist. Deras barn gladde dem mest genom att förklara att fotboll var inte deras grej för de ville spela hockey istället. Föräldrarna är nu mer ivriga matchåskådare, inget annat.
De vanliga organisationerna som Röda Korset och Rädda Barnen tror jag har en medelålder på 75 år på sina frivilligarbetare, många är otroliga eldsjälar men även de blir gamla och dör som alla gör. Nya yngre fyller inte upp de hål som blir när någon försvinner. Dessa människor (oftast kvinnor) skall samla in pengar till behövande, besöka ensamma och hålla tusen bollar i luften för sina medmänniskor trots att man kan svikta i sitt värv. Man är inte frivillig längre man gör något för att man måste och inte vill känna sig ovänlig eller lägga ännu tyngre lass på sina medarbetare.
De mest utsatta frivilliga är nog ändå anhöriga - de får bli frivilliga oavsett om de kan, vill eller orkar dessutom blir de det för att andra tycker så. Visst älskar man sitt barn eller sin make men sådant kan bli ett rent helvete som gör att kärlek blir till hat.
Föräldrarna till det funktionshindrade barnet "orkar" lite till när valet är mellan att ha barnet hemma eller på ett demensboende där ålderskillnaden mellan barnet och de andra boendena är ca 60 år.
Den äldre kvinnan som går med kryckor sedan många år hon har heller inget val så hon framlever ett begränsat liv i hennes och makens lägenhet. Sjukhuset och kommunen har beslutat att han är färdigvårdad trots att han efter 2 stora stroke är rullstolsbunden och inte kan tala samt behöver hjälp med allt. Han har hemtjänst både på dagen och natten och nu är inte längre deras hem ett hem utan också en arbetsplats som skyddsombudet har utformat för vårdpersonalen. Hon sover i soffan i vardagsrummet för i sängkammaren sover maken i sängen från landstinget. Tre gånger per natt vänder man mannen och väcker henne när man passerar in till sängkammaren. Toalettbesöken för henne är också svåra - först skall man backa ut patientliften ur badrummet och sedan tar hon sig med svårighet upp på den förhöjda toalettstolen för hon är väldigt kort. För att hon frivilligt gifte sig med denne mannen för 50 år sedan och haft det ganska gott med honom så är hon ofrivilligt bunden till honom och deras lägenhet - hon vågar inte gå ut mer än när hemtjänsten är där om han skulle krampa även om hon inte kan göra något mer än larma. Hon har inte råd med eget boende och vill inte skilja sig, kommunen har inte heller annat boende än på demensboende, men där hör han inte hemma för han är inte dement. Det enda hon ser fram mot är att hon skall få avlastning en vecka i månaden för då skall hon sova utan att bli störd.
Jag vet en gammal man som sköter sin dementa hustru som är mycket pigg i kroppen men i övrigt lider av alzheimer i långt framskridet stadium, det finns inget demensboende i deras närhet så han får hela tiden göra nödlösningar för att hon inte skall skada sig. När han skulle till optikern så låste han in sin fru samt stängde av strömmen så hon inte kunde sätt på spisen eller gå ut och gå vilse. Han satt hos optikern med ångest för att han gjort som han gjort "tänk om han skulle bli sjuk" och inte någon visste om henne.
Det förekommer tyvärr våld inom förhållande där någon är sjuk på något sätt och det är oförsvarbart jag vet det. Det hindrar inte att jag kan förstå hur det fungerar just när det inte fungerar. Tänk att redan före frukost ha svarat 10 gånger på vilken dag det är eller förklara att katten är död sedan många många år. När tvättmaskinen är full med böcker eller brödrosten brinner med en kaktus som innehåll. Jag blir så trött på den här skiten med FRIVILLIGHET!!!!
Om en enda surögd minister rapar om frivillighet då vet jag inte vad jag gör. Nu yrar vår statsminister om det där frivilliga flyktingmottagandet också är han dum eller? Vi tvingas bli frivilliga vi längst ner i kedjan oavsett om det är vård, omsorg, bostäder åt romer eller annat på hemmaplan som skickas vidare med olika direktiv, regering - kommun - DE FRIVILLIGA.
Tycker ni jag låter bitter och arg? Utmärkt för jag är båda delarna. Frivillighet får aldrig tas för given och inte heller vara en självklarhet när man skickar signaler vidare uppifrån och ner utan att ha en tanke på den där människan längst ner - den frivillige! Gör ni det så danar ni en ofrivillig tvångsansluten.
Dagligdags hör man om åtgärder som behöver göras till exempel från vår regering - ideella samfund kommer alltid upp i åtgärdspaketen. Man lutar sig tungt mott trossamfund, föreningar och andra ideella krafter som till syvende och sist består av frivilliga. Frivilliga är ofta någon med rättspatos, en "god människa" , har ett intresse som överensstämmer med vad sin förening står för eller gör, äldre och ofta anhörig till någon som behöver frivilligheten. Yngre har inte tid för de skall förändra världen på annat sätt.
Enligt NE så betyder ideell - "något som verkar för ett gott syfte utan vinstintresse (som inte kan räknas i pengar). Frivillig är någon som gör saker av egen fri vilja. Lätt som en plätt alltså eller? När går frivilligheten över i tvång, plikt, eller helt enkelt något som var en gång, därför att man varken syns, hörs eller efterfrågas. Man bara förutsätts vara till hands och göra saker som man inte vill eller orkar med längre bara för att.........
Ta frikyrkorna som ser till att romska tiggare får tak över huvudet och mat när det är kallt vilka gör arbetet förutom någon pastor - de frivilliga och de är få, gamla och vill gärna ha lite mer hjälpande händer för att täcka upp och kanske få vara lediga någon dag/natt. De sliter drivna av sin människokärlek (tror jag).
Pappan som på frivillig basis tränar knattelaget i fotboll med 12 knattar, får plötsligt förstärkning med 20 nya knattar från flyktingförläggningen. Han ställer upp men det blir svårt i längden för han talar inte något av språken hans nya spelare talar och de medföljande syskonen och föräldrarna vill gärna lägga sig i hans träning. Ledig tid försöker han få tag i begagnade fotbollsskor till de nyanlända samt förklara att han inte ämnar peta flickorna som spelar i laget. Vid resor till bortamatcher blir han ifrågasatt som rasist då han nekar de nya spelarnas föräldrar att åka med i bilarna som fraktar laget. Hans fru lagade och tvättade gamla fotbollströjor samt bredde smörgåsar till spelarna som aldrig hade matsäck med. Det paret var mycket slitna när säsongen var över men på avslutningen fick de presenter - hon fick blommor och ett tvättmedelspaket och han fick en flaska whisky, en lämplig gåva till en nykter alkoholist. Deras barn gladde dem mest genom att förklara att fotboll var inte deras grej för de ville spela hockey istället. Föräldrarna är nu mer ivriga matchåskådare, inget annat.
De vanliga organisationerna som Röda Korset och Rädda Barnen tror jag har en medelålder på 75 år på sina frivilligarbetare, många är otroliga eldsjälar men även de blir gamla och dör som alla gör. Nya yngre fyller inte upp de hål som blir när någon försvinner. Dessa människor (oftast kvinnor) skall samla in pengar till behövande, besöka ensamma och hålla tusen bollar i luften för sina medmänniskor trots att man kan svikta i sitt värv. Man är inte frivillig längre man gör något för att man måste och inte vill känna sig ovänlig eller lägga ännu tyngre lass på sina medarbetare.
De mest utsatta frivilliga är nog ändå anhöriga - de får bli frivilliga oavsett om de kan, vill eller orkar dessutom blir de det för att andra tycker så. Visst älskar man sitt barn eller sin make men sådant kan bli ett rent helvete som gör att kärlek blir till hat.
Föräldrarna till det funktionshindrade barnet "orkar" lite till när valet är mellan att ha barnet hemma eller på ett demensboende där ålderskillnaden mellan barnet och de andra boendena är ca 60 år.
Den äldre kvinnan som går med kryckor sedan många år hon har heller inget val så hon framlever ett begränsat liv i hennes och makens lägenhet. Sjukhuset och kommunen har beslutat att han är färdigvårdad trots att han efter 2 stora stroke är rullstolsbunden och inte kan tala samt behöver hjälp med allt. Han har hemtjänst både på dagen och natten och nu är inte längre deras hem ett hem utan också en arbetsplats som skyddsombudet har utformat för vårdpersonalen. Hon sover i soffan i vardagsrummet för i sängkammaren sover maken i sängen från landstinget. Tre gånger per natt vänder man mannen och väcker henne när man passerar in till sängkammaren. Toalettbesöken för henne är också svåra - först skall man backa ut patientliften ur badrummet och sedan tar hon sig med svårighet upp på den förhöjda toalettstolen för hon är väldigt kort. För att hon frivilligt gifte sig med denne mannen för 50 år sedan och haft det ganska gott med honom så är hon ofrivilligt bunden till honom och deras lägenhet - hon vågar inte gå ut mer än när hemtjänsten är där om han skulle krampa även om hon inte kan göra något mer än larma. Hon har inte råd med eget boende och vill inte skilja sig, kommunen har inte heller annat boende än på demensboende, men där hör han inte hemma för han är inte dement. Det enda hon ser fram mot är att hon skall få avlastning en vecka i månaden för då skall hon sova utan att bli störd.
Jag vet en gammal man som sköter sin dementa hustru som är mycket pigg i kroppen men i övrigt lider av alzheimer i långt framskridet stadium, det finns inget demensboende i deras närhet så han får hela tiden göra nödlösningar för att hon inte skall skada sig. När han skulle till optikern så låste han in sin fru samt stängde av strömmen så hon inte kunde sätt på spisen eller gå ut och gå vilse. Han satt hos optikern med ångest för att han gjort som han gjort "tänk om han skulle bli sjuk" och inte någon visste om henne.
Det förekommer tyvärr våld inom förhållande där någon är sjuk på något sätt och det är oförsvarbart jag vet det. Det hindrar inte att jag kan förstå hur det fungerar just när det inte fungerar. Tänk att redan före frukost ha svarat 10 gånger på vilken dag det är eller förklara att katten är död sedan många många år. När tvättmaskinen är full med böcker eller brödrosten brinner med en kaktus som innehåll. Jag blir så trött på den här skiten med FRIVILLIGHET!!!!
Om en enda surögd minister rapar om frivillighet då vet jag inte vad jag gör. Nu yrar vår statsminister om det där frivilliga flyktingmottagandet också är han dum eller? Vi tvingas bli frivilliga vi längst ner i kedjan oavsett om det är vård, omsorg, bostäder åt romer eller annat på hemmaplan som skickas vidare med olika direktiv, regering - kommun - DE FRIVILLIGA.
Tycker ni jag låter bitter och arg? Utmärkt för jag är båda delarna. Frivillighet får aldrig tas för given och inte heller vara en självklarhet när man skickar signaler vidare uppifrån och ner utan att ha en tanke på den där människan längst ner - den frivillige! Gör ni det så danar ni en ofrivillig tvångsansluten.
fredag 8 maj 2015
Det var så roligt , jag måste skratta.......
Livet är verkligen en resa i en berg-och-dalbana ibland för alla någon gång.Det har i mitt fall varit uppförsbacke med dålig motor och handbromsen hårt åtdragen - dessutom har själen varit felvallad med dubbla lager klistervalla. Turligt nog finns ändock härliga utförsbackar med glid och vackra omgivningar. Men idag har jag nästan skrattat på mig åt små men ändå viktiga guldägg att lägga i minneskorgen min.
Just idag för 63 år sedan föddes jag här i Karlstad. Jag hoppas att jag liksom alla barn borde vara , världens vackraste unge. Idag började dagen med att maken meddelade att vi skulle ut på stan och förnya min garderob som en födelsedagspresent så det är gjort nu. Ett tidigt blomsterbud kom med en vacker blomsterbukett från släkten i Alingsås och en otrolig mängd gratulationer har rasslat in i datorn från raringar på alla håll och kanter. Telefonen ringde också och enligt displayen var det från Apoteksbolaget. Hann tänka tanken att det var något krångel med min eller makens mediciner men så var det inte. När jag svarade fylldes mitt öra med skönsång - Apotekskören sjöng och gratulerade mig! Säkert något smart pr-snille som kommit på det men jag blev så glad ändå för det. Jag skrattade och hade hur roligt som helst. Tack så mycket för sången den gjorde verkligen min dag ljus.
I morgon tänker jag bjuda in alla som vill komma hem till mig på kaffe med något lite till. Tack så mycket Lena som bidragit med en av huvudingredienserna till det som serveras - rabarber till pajen! Lite nyfiken är jag på vilka som kommer, det blir så fantastiska möten när människor möts, alla har ju något speciellt i sin personlighet och spännande erfarenheter i sitt bagage,
Utan att undanta alla andra så vore mina "drömgäster" tre kvinnor så olika så öppna och så fantastiska. De är Beatrice Ask, Linda Skugge och min vän Anybody. Beatrice Ask för att hon och hennes grupp vågade ta fram och lägga den onämnbara frågan om att lagstifta mot organiserade tiggeriet. Tack för det och ditt lugna sakliga framförandet i Agenda - du var så bra! Linda Skugge för den förebild hon var för mina tjejer och hennes skriverier om att skaffa jobb/det finns jobb. För henne skulle jag berätta om min dotter Den Vackra Fru Johansson som vägrade vara arbetslös när firman hon arbetade på slog igen - nu mjölkar hon kor i sitt nya arbete, vilket kanske inte är det första man tänker på att göra. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Sist men inte minst min vän Anybody som finns där förstår är logisk, analytisk och dunderklok i en förvirrad värld.
Det händer saker hela tiden runt mig och i min lilla värld och det jobbiga är det som är riktigt nära. Mannen i mitt liv är färdigstrålad sedan länge och medicinerar för sin lungcancer, cortisonet gör att hans lungor arbetar med lite bättre kapacitet men tumörer sitter där den sitter. Täta kontroller gör att läkarna har full uppsikt över den och att inga metastaser ser man till. En svårt infekterad "sockertå" har skötts efter konstens alla regler på vår privata vårdcentral Hästdoser med antibiotika, dränering och borttagande av dött kött hävde den begynnande blodförgiftningen, Efter en månads behandling så har det växt ut fint men tunt skinn på tån, så för tre dagar sedan firade vi med att sätta på en sandal på foten med gott resultat. Det är lättare att gå ut när man slipper ha raggsocka med blå plastsocka utanpå som skodon. Mannen slipper dessutom att bli omkörd av sniglar i kurvorna när han är ute med sin rollator.
Jag har varit på Senior-Mässa och har insett att jag nog inte uppfyller kriterierna för vad en senior är eller gör. Utställarna var från olika färjbolag som erbjöd kryssningar till Åland, olika finska hamnar och även till Baltikum. Sorry jag är inte intresserad av att dansa, dricka paraplydrinkar och gå iland för att se saker som andra bestämt att jag gillar. Företrädare för 4 olika begravningsbolag fanns också på plats liksom "Familjejuristen" som kunde hjälpa mig med testamentet. Det som finns i mitt dödsbo när jag trillar av pinn går nog att fördela utan deras hjälp och med mitt eget skrivna testamente så det intresserade inte mig ett dugg. Men Fonus skall ha en eloge för sin behagliga, skrivvänliga reklampenna. Den ligger bra i handen och det var synd att jag inte tog två, men sån't är livet. Pensionärsföreningarna var också där men där vet jag var jag hör hemma så det var inget för mig heller.
I övrigt är jag med i lokalpolitiken och landstingspolitiken gör det jag gillar i det politiska livet men anser att DÖ inte är något att dö för. Intressant var det att vara ombud för M-seniorerna vid deras årsstämma i Göteborg, många intressanta föredrag om allt från Chalmersforskning till Leif Mannerströms informativa föredrag om kost för äldre. Trevlig karl som gav mig komplimanger för mitt tjusiga hår.
Seniorerna verkar för att bara för att man kommit i en viss ålder så har man inte passerat bäst-före-datum för det. Man har sin plats i politik och samhälle och kan bidraga med sin kunskap och sin livserfarenhet. Det finns trots allt inga bättre konsulter än äldre när man ska ta tillvara äldres rätt och rättigheter.
I morgon lördag har jag beställt vackert väder och hoppas att få se några av er här. Öppet hus från kl.14.00, ta gärna växelpengar med er för jag har en bössa från Röda Korset stående framme där allt går till Nepal. Visste ni att jag delar födelsedag med Henry Dunant grundaren till Röda Korset?
Min adress är som vanligt Hantverkaregatan 33 i Solens stad - Välkomna!
Förhoppningsvis min länk till det jag skrev om Linda Skugge :
http://granntanten-granntanten.blogspot.se/2010/09/underbara-provocerande-linda-skugge.html
Just idag för 63 år sedan föddes jag här i Karlstad. Jag hoppas att jag liksom alla barn borde vara , världens vackraste unge. Idag började dagen med att maken meddelade att vi skulle ut på stan och förnya min garderob som en födelsedagspresent så det är gjort nu. Ett tidigt blomsterbud kom med en vacker blomsterbukett från släkten i Alingsås och en otrolig mängd gratulationer har rasslat in i datorn från raringar på alla håll och kanter. Telefonen ringde också och enligt displayen var det från Apoteksbolaget. Hann tänka tanken att det var något krångel med min eller makens mediciner men så var det inte. När jag svarade fylldes mitt öra med skönsång - Apotekskören sjöng och gratulerade mig! Säkert något smart pr-snille som kommit på det men jag blev så glad ändå för det. Jag skrattade och hade hur roligt som helst. Tack så mycket för sången den gjorde verkligen min dag ljus.
I morgon tänker jag bjuda in alla som vill komma hem till mig på kaffe med något lite till. Tack så mycket Lena som bidragit med en av huvudingredienserna till det som serveras - rabarber till pajen! Lite nyfiken är jag på vilka som kommer, det blir så fantastiska möten när människor möts, alla har ju något speciellt i sin personlighet och spännande erfarenheter i sitt bagage,
Utan att undanta alla andra så vore mina "drömgäster" tre kvinnor så olika så öppna och så fantastiska. De är Beatrice Ask, Linda Skugge och min vän Anybody. Beatrice Ask för att hon och hennes grupp vågade ta fram och lägga den onämnbara frågan om att lagstifta mot organiserade tiggeriet. Tack för det och ditt lugna sakliga framförandet i Agenda - du var så bra! Linda Skugge för den förebild hon var för mina tjejer och hennes skriverier om att skaffa jobb/det finns jobb. För henne skulle jag berätta om min dotter Den Vackra Fru Johansson som vägrade vara arbetslös när firman hon arbetade på slog igen - nu mjölkar hon kor i sitt nya arbete, vilket kanske inte är det första man tänker på att göra. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Sist men inte minst min vän Anybody som finns där förstår är logisk, analytisk och dunderklok i en förvirrad värld.
Det händer saker hela tiden runt mig och i min lilla värld och det jobbiga är det som är riktigt nära. Mannen i mitt liv är färdigstrålad sedan länge och medicinerar för sin lungcancer, cortisonet gör att hans lungor arbetar med lite bättre kapacitet men tumörer sitter där den sitter. Täta kontroller gör att läkarna har full uppsikt över den och att inga metastaser ser man till. En svårt infekterad "sockertå" har skötts efter konstens alla regler på vår privata vårdcentral Hästdoser med antibiotika, dränering och borttagande av dött kött hävde den begynnande blodförgiftningen, Efter en månads behandling så har det växt ut fint men tunt skinn på tån, så för tre dagar sedan firade vi med att sätta på en sandal på foten med gott resultat. Det är lättare att gå ut när man slipper ha raggsocka med blå plastsocka utanpå som skodon. Mannen slipper dessutom att bli omkörd av sniglar i kurvorna när han är ute med sin rollator.
Jag har varit på Senior-Mässa och har insett att jag nog inte uppfyller kriterierna för vad en senior är eller gör. Utställarna var från olika färjbolag som erbjöd kryssningar till Åland, olika finska hamnar och även till Baltikum. Sorry jag är inte intresserad av att dansa, dricka paraplydrinkar och gå iland för att se saker som andra bestämt att jag gillar. Företrädare för 4 olika begravningsbolag fanns också på plats liksom "Familjejuristen" som kunde hjälpa mig med testamentet. Det som finns i mitt dödsbo när jag trillar av pinn går nog att fördela utan deras hjälp och med mitt eget skrivna testamente så det intresserade inte mig ett dugg. Men Fonus skall ha en eloge för sin behagliga, skrivvänliga reklampenna. Den ligger bra i handen och det var synd att jag inte tog två, men sån't är livet. Pensionärsföreningarna var också där men där vet jag var jag hör hemma så det var inget för mig heller.
I övrigt är jag med i lokalpolitiken och landstingspolitiken gör det jag gillar i det politiska livet men anser att DÖ inte är något att dö för. Intressant var det att vara ombud för M-seniorerna vid deras årsstämma i Göteborg, många intressanta föredrag om allt från Chalmersforskning till Leif Mannerströms informativa föredrag om kost för äldre. Trevlig karl som gav mig komplimanger för mitt tjusiga hår.
Seniorerna verkar för att bara för att man kommit i en viss ålder så har man inte passerat bäst-före-datum för det. Man har sin plats i politik och samhälle och kan bidraga med sin kunskap och sin livserfarenhet. Det finns trots allt inga bättre konsulter än äldre när man ska ta tillvara äldres rätt och rättigheter.
I morgon lördag har jag beställt vackert väder och hoppas att få se några av er här. Öppet hus från kl.14.00, ta gärna växelpengar med er för jag har en bössa från Röda Korset stående framme där allt går till Nepal. Visste ni att jag delar födelsedag med Henry Dunant grundaren till Röda Korset?
Min adress är som vanligt Hantverkaregatan 33 i Solens stad - Välkomna!
Förhoppningsvis min länk till det jag skrev om Linda Skugge :
http://granntanten-granntanten.blogspot.se/2010/09/underbara-provocerande-linda-skugge.html
fredag 23 januari 2015
TANT VAR DET HÄR!!!!
Ibland förfaller jag till längtan till tiden jag tillbringade som bloggare på Aftonbladets bloggosfär. Inte till själva stället som sådant för det var ett otäckt ställe med mentala knivhugg och smutskastning mellan bloggarna och med förkärlek hängde man gärna ut varandra utan att någon åtgärd från ledningen. Nej vad jag längtar efter var den virituella värld som Anybody skapade för att vi skulle få vår katharsis och få leva ut våra tokigheter . Det var ett paradisträsk där vi levde ut våra tokigheter och vältrade oss i mental gyttja och hade det kul för vi visste vad allt stod för där. Själv tillbringade jag min asyl där med att spela tutilur, dricka paraplydrinkar och dansa poldance iklädd neonfärgad bikini och stilettoskor. Det var mycket renande att vältra sig i detta virituella träsk - men det var då det.
Poledance var det något som jag såg att man har öppnat en studio för i vår stad. Jag är inte säker på om man kan gå in där och vara åskådare när det dansas eller om man lär ut hur man uppför this piece of art för andra. En sak jag säkert vet är att jag har tantifierats så till den milda grad utan att märka det så jag gjorde inte som jag skulle ha gjort tidigare i livet - jag gick inte in och anmälde mig utan struttade förbi med broddar på skorna och ett stadigt tag om Dramaten. Jag misstänker det värsta om denna attraktion då studion håller hus i den f.d sex-o-videoshopen. Shopen tillhandahöll dildos, sexiga underkläder (trosor utan gren bland annat) och runkbås med hushållspappersrullar och filmvisning. Det är sant och inga andrahandsuppgifter - jag har varit in där i ett helt annat ärende och såg det även om det var länge sedan.
'Min tantifiering har bara blivit värre trots att den bara smugit på mig utan att jag lagt märke till den. Vid halka har jag numer broddar trots att de klapprar och är gula, färgen har aldrig klätt mig men jag klapprar på ändå och håller mig på benen. I min väska har jag numer en liten påse att förvara broddarna i när jag beträder köptemplens högblankpolerade golv. Igår var det bra att ha broddar för jag hittade en förtvivlad man i en liten uppförsbacke där han satt i sin elektriska rullstol och inte tog sig ur fläcken. Han gungade i sitsen medan jag sköt och vickade på. Vi lyckades komma loss men innan dess stod jag på knä i snön och låg även på magen , ett perfekt fotgrepp hade jag dock under hela operationen
Jag har varit på vernissage också och det var i full snöstorm jag vandrade dit så ingen av mina vackra hattar eller minkpälsar luftades den dagen. Det var tur att det dåliga vädret gjorde att inte det kryllade av kändisar där för hur hade det sett ut om jag blivit påkommen i reflextäckjacka lovikkavantar och TOPPLUVA? Fötterna i präktiga kängor med broddar såg inte så många tror jag men är glad att ingen kunde se mitt präktiga underställ i merinoull. Mina blommiga slamptights ägnade jag inte en tanke vid denna utflykt.
Senaste kommunfullmäktige bevistade jag iklädd svarta långbyxor med dito kavaj och vit tröja och sådana perversa klädidéer har aldrig tidigare förekommit i min värld. Tur att jag har lagt bort mitt pärlhalsband så jag inte kan hitta det för det hade blivit för mycket.
Vet ni vad jag letade efter igår? Min mors fodral med virknålar! Jag vet att jag tog hand om det men vet inte vart det ligger och nu när jag har en del roliga restgarner så kan jag kanske virka mormorsrutor medan jag tittar på Antikrundan.
Nu förstår ni kanske att det går utför med mig att jag nog är en riktig tant, en tant med broddar och präktig klädsel som nobbar poledance, tittar på Antikrundan och handarbetar. Det är inte helt slut ändå - jag har rosa hår och skall fortsätta med att jobba som krokimodell. Kommer våren någon gång blir det genast roligare kläder oavsett om jag sitter i Landstinget,kommunfullmäktige eller i kulturnämnden.
Det är vädret som gjort mig till tant - tror inte ni det? Jag kommer att slå ut samtidigt med vårblommorna det är jag säker på, för man kan väl inte växa in i att vara en tant ? Det räcker att vara en Granntant.
Poledance var det något som jag såg att man har öppnat en studio för i vår stad. Jag är inte säker på om man kan gå in där och vara åskådare när det dansas eller om man lär ut hur man uppför this piece of art för andra. En sak jag säkert vet är att jag har tantifierats så till den milda grad utan att märka det så jag gjorde inte som jag skulle ha gjort tidigare i livet - jag gick inte in och anmälde mig utan struttade förbi med broddar på skorna och ett stadigt tag om Dramaten. Jag misstänker det värsta om denna attraktion då studion håller hus i den f.d sex-o-videoshopen. Shopen tillhandahöll dildos, sexiga underkläder (trosor utan gren bland annat) och runkbås med hushållspappersrullar och filmvisning. Det är sant och inga andrahandsuppgifter - jag har varit in där i ett helt annat ärende och såg det även om det var länge sedan.
'Min tantifiering har bara blivit värre trots att den bara smugit på mig utan att jag lagt märke till den. Vid halka har jag numer broddar trots att de klapprar och är gula, färgen har aldrig klätt mig men jag klapprar på ändå och håller mig på benen. I min väska har jag numer en liten påse att förvara broddarna i när jag beträder köptemplens högblankpolerade golv. Igår var det bra att ha broddar för jag hittade en förtvivlad man i en liten uppförsbacke där han satt i sin elektriska rullstol och inte tog sig ur fläcken. Han gungade i sitsen medan jag sköt och vickade på. Vi lyckades komma loss men innan dess stod jag på knä i snön och låg även på magen , ett perfekt fotgrepp hade jag dock under hela operationen
Jag har varit på vernissage också och det var i full snöstorm jag vandrade dit så ingen av mina vackra hattar eller minkpälsar luftades den dagen. Det var tur att det dåliga vädret gjorde att inte det kryllade av kändisar där för hur hade det sett ut om jag blivit påkommen i reflextäckjacka lovikkavantar och TOPPLUVA? Fötterna i präktiga kängor med broddar såg inte så många tror jag men är glad att ingen kunde se mitt präktiga underställ i merinoull. Mina blommiga slamptights ägnade jag inte en tanke vid denna utflykt.
Senaste kommunfullmäktige bevistade jag iklädd svarta långbyxor med dito kavaj och vit tröja och sådana perversa klädidéer har aldrig tidigare förekommit i min värld. Tur att jag har lagt bort mitt pärlhalsband så jag inte kan hitta det för det hade blivit för mycket.
Vet ni vad jag letade efter igår? Min mors fodral med virknålar! Jag vet att jag tog hand om det men vet inte vart det ligger och nu när jag har en del roliga restgarner så kan jag kanske virka mormorsrutor medan jag tittar på Antikrundan.
Nu förstår ni kanske att det går utför med mig att jag nog är en riktig tant, en tant med broddar och präktig klädsel som nobbar poledance, tittar på Antikrundan och handarbetar. Det är inte helt slut ändå - jag har rosa hår och skall fortsätta med att jobba som krokimodell. Kommer våren någon gång blir det genast roligare kläder oavsett om jag sitter i Landstinget,kommunfullmäktige eller i kulturnämnden.
Det är vädret som gjort mig till tant - tror inte ni det? Jag kommer att slå ut samtidigt med vårblommorna det är jag säker på, för man kan väl inte växa in i att vara en tant ? Det räcker att vara en Granntant.
måndag 5 januari 2015
Bland lyckobrev och fyndlådor
Som liten unge kommer jag ihåg att vid festligheter och marknader fanns det bord eller fiskdammar där man kunde köpa lyckobrev. Det var egentligen påsar som det helt enkelt stod "lyckobrev" på med rosa bokstäver för flickor och blå för pojkar. Jag kommer inte alls ihåg vad det kostade men priset var säkert överkomligt för jag köpte glatt både 2 och 3 brev. Min lillebror hade den sagolika turen att alltid få nästan äkta Dinky Toys-bilar i sina påsar, min kompis Gittan fick alltid vackra smycken. Hon fyllde sitt smyckeskrin (med den dansande ballerinan på locket) med juveler i alla möjliga utföranden. Som vanligt glodde jag alltid ner i påsen på mitt kap som jag då tyckte alltid var en bunt filmstjärnor som aldrig innehöll Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag lärde mig aldrig att det var så utan hoppades varje gång att förbannelsen skulle brytas och även jag skulle få ett vackert halsband - till och med en bil i en pojkpåse hade varit attraktiv. Min hög av dubbletter på Doris Day, Mel Tormé och Rin Tin Tin var gigantisk och obytbar när jag äntligen växt ifrån min lystnad på lyckobrev.
När jag flyttade hemifrån till egen lya åkte jag och en kamrat på så kallade bonnauktioner och hade väldigt roligt när vi tågade därifrån med en fyndlåda. En gång betalade jag 5 kronor för en banankartong med en gjutjärnsgryta i fint skick, fyra stora damastdukar och ett dussin nya linnehanddukar - man ansåg att det inte fanns något värde i dessa ting då men de fröjdar mig fortfarande efter fyrtio år.
Fyndlådor finns fortfarande men de är dyrare och man bör inspektera noga vilket innehåll de har och vilken låda som man vill ha. Det har hänt att jag sett något attraktivt som den fina soppsleven och smörknivarna i nysilver som skulle passa till det man har hemma och noterat låda och vad jag vill ge för den. Rätt var det är så ropas lådan ut och man är med i matchen, buden haglar, pristaket är sprängt sedan länge men man är i slutänden lycklig ägare till en fyndlåda. Ett fynd för 400 riksdaler och när man tittar efter dessutom fel låda innehållande saker som man inte vill ha eller inte ens vet vad det är för något.
En sprucken sockerskål, en vev och hålskiva till en gammeldags köttkvarn men utan kvarn är inget som jag kallar fynd även om allt är svept i en trasig tyllgardin. Toppar man det hela med en träsak som ser ut som en tjock skärbräda med djupt inskuret rutmönster tillsammans med en knippe svedda grytlappar då börjar man tvivla på så väl omvärlden och sitt eget förnuft. Man får leva på att man fått tag i två vackra soppterriner en annan gång för bara 20 kronor.
I höstas alldeles efter valet tänkte jag faktiskt på de där lyckobreven och det kändes nästan som om jag hade delat ut de eländiga filmstjärnorna i den blå valstugan på torget till väljarna. Mel Löfven, Doris Romson och Rin Tin Tin Sjöstedt är ingen uppbygglig trio. Det där vägdes upp av att vi utlovades ett extra val som skulle utlysas 29 december trots att jag på inget sätt såg fram mot ett val till efter att ha tuggat mig igenom både EU-val och sedan det sedvanliga valet.
Strax före jul var jag helt inställd på att ett val till klarar jag även om det gnisslade i mitt eget maskineri så jag och mannen i mitt liv åkte på en julturne med hjälp av SJ och ene sonen. Det var mycket lyckat men det var skönt att komma hem till sin egen säng i mellandagarna men det var inget roligt att slå på tv och hamna i en presskonferens där det meddelades födelsen av den så kallade "decemberöverenskommelsen".
Det var som att landa på en stor kaktus med det beskedet när det gällde min egen energi. Jag vågar inte lita på att några överenskommelser hålls i längden med människor som jag personligen inte skulle köpa en begagnad cykel av. Nuvarande regeringen tycker jag annars mer och mer liknar ett av mina bottenapp bland fyndlådor - massor med prylar som jag inte kan hitta någon funktion på, dåligt ihopsatta och en del låter dessutom ganska illa. Ack ja ack ja.
För att bota min politiska melankoli hjälpte jag min dotter "Den vackra fru Johansson" med hennes mellandagsreashopping och äntligen hade jag riktig tur. I ensamt majestät hängde en dunjacka i min storlek och min färg. Färgen heter Very Berry Pink och är något intensivare än min hårfärg. Givetvis köpte jag den och nu hoppas jag på intensiv sol eller regn så jag kan komplettera klädseln med mitt rosa parasoll jag fick i julklapp.
Vet ni att det finns fler Granntanter? På nätet finns grannntanter.se som drivs av Camilla Thulin som är en fena på kläder och klädsmak och Karina Ericsson Wärn chefskurator på Kulturhuset, författare och journalist. Undrar om någon av deras läsare råkat ramla in i min blogg och blivit förvånade över att hitta mig, en tjock liten tant med en massa åsikter om kläder konst och det mesta som rör sig i min omgivning. Jag bjuder på det men skall nog smyga in och spana hos Camilla. Hon gav ut en bok för några år sedan som heter "Gör om mig", det är jag inte intresserad av, men kanske hon kan hjälpa till med "Framhäv mig" i all blygsamhet.
I morgon skall jag packa ner de återstående julsakerna i sin låda och sedan blir det vardag igen. Katten skall avgiftas från anka i gele och återföras till torrfodertuggarnas skara igen, helt enkelt för att det är dyrt och jag måste åka till en annan kommun för att handa dessa delikatesser. Mannen i mitt skall avverka några läkarbesök och sedan är det vardag igen.
Nu ska jag sova för i morgon skall jag åka skidor med Calle Halfvarsson.
När jag flyttade hemifrån till egen lya åkte jag och en kamrat på så kallade bonnauktioner och hade väldigt roligt när vi tågade därifrån med en fyndlåda. En gång betalade jag 5 kronor för en banankartong med en gjutjärnsgryta i fint skick, fyra stora damastdukar och ett dussin nya linnehanddukar - man ansåg att det inte fanns något värde i dessa ting då men de fröjdar mig fortfarande efter fyrtio år.
Fyndlådor finns fortfarande men de är dyrare och man bör inspektera noga vilket innehåll de har och vilken låda som man vill ha. Det har hänt att jag sett något attraktivt som den fina soppsleven och smörknivarna i nysilver som skulle passa till det man har hemma och noterat låda och vad jag vill ge för den. Rätt var det är så ropas lådan ut och man är med i matchen, buden haglar, pristaket är sprängt sedan länge men man är i slutänden lycklig ägare till en fyndlåda. Ett fynd för 400 riksdaler och när man tittar efter dessutom fel låda innehållande saker som man inte vill ha eller inte ens vet vad det är för något.
En sprucken sockerskål, en vev och hålskiva till en gammeldags köttkvarn men utan kvarn är inget som jag kallar fynd även om allt är svept i en trasig tyllgardin. Toppar man det hela med en träsak som ser ut som en tjock skärbräda med djupt inskuret rutmönster tillsammans med en knippe svedda grytlappar då börjar man tvivla på så väl omvärlden och sitt eget förnuft. Man får leva på att man fått tag i två vackra soppterriner en annan gång för bara 20 kronor.
I höstas alldeles efter valet tänkte jag faktiskt på de där lyckobreven och det kändes nästan som om jag hade delat ut de eländiga filmstjärnorna i den blå valstugan på torget till väljarna. Mel Löfven, Doris Romson och Rin Tin Tin Sjöstedt är ingen uppbygglig trio. Det där vägdes upp av att vi utlovades ett extra val som skulle utlysas 29 december trots att jag på inget sätt såg fram mot ett val till efter att ha tuggat mig igenom både EU-val och sedan det sedvanliga valet.
Strax före jul var jag helt inställd på att ett val till klarar jag även om det gnisslade i mitt eget maskineri så jag och mannen i mitt liv åkte på en julturne med hjälp av SJ och ene sonen. Det var mycket lyckat men det var skönt att komma hem till sin egen säng i mellandagarna men det var inget roligt att slå på tv och hamna i en presskonferens där det meddelades födelsen av den så kallade "decemberöverenskommelsen".
Det var som att landa på en stor kaktus med det beskedet när det gällde min egen energi. Jag vågar inte lita på att några överenskommelser hålls i längden med människor som jag personligen inte skulle köpa en begagnad cykel av. Nuvarande regeringen tycker jag annars mer och mer liknar ett av mina bottenapp bland fyndlådor - massor med prylar som jag inte kan hitta någon funktion på, dåligt ihopsatta och en del låter dessutom ganska illa. Ack ja ack ja.
För att bota min politiska melankoli hjälpte jag min dotter "Den vackra fru Johansson" med hennes mellandagsreashopping och äntligen hade jag riktig tur. I ensamt majestät hängde en dunjacka i min storlek och min färg. Färgen heter Very Berry Pink och är något intensivare än min hårfärg. Givetvis köpte jag den och nu hoppas jag på intensiv sol eller regn så jag kan komplettera klädseln med mitt rosa parasoll jag fick i julklapp.
Vet ni att det finns fler Granntanter? På nätet finns grannntanter.se som drivs av Camilla Thulin som är en fena på kläder och klädsmak och Karina Ericsson Wärn chefskurator på Kulturhuset, författare och journalist. Undrar om någon av deras läsare råkat ramla in i min blogg och blivit förvånade över att hitta mig, en tjock liten tant med en massa åsikter om kläder konst och det mesta som rör sig i min omgivning. Jag bjuder på det men skall nog smyga in och spana hos Camilla. Hon gav ut en bok för några år sedan som heter "Gör om mig", det är jag inte intresserad av, men kanske hon kan hjälpa till med "Framhäv mig" i all blygsamhet.
I morgon skall jag packa ner de återstående julsakerna i sin låda och sedan blir det vardag igen. Katten skall avgiftas från anka i gele och återföras till torrfodertuggarnas skara igen, helt enkelt för att det är dyrt och jag måste åka till en annan kommun för att handa dessa delikatesser. Mannen i mitt skall avverka några läkarbesök och sedan är det vardag igen.
Nu ska jag sova för i morgon skall jag åka skidor med Calle Halfvarsson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)