17 maj 1969 tog jag min realexamen och efter festen på Folkets Hus så skiljdes våra vägar vi i 4:4 A, B och C. Några gick vidare till fortsatta studier, flyttade vidare ut i världen och började arbeta. Själv började jag direkt efter helgen på säckfabriken med att göra sopsäckar och fodersäckar, i väntan på att jag skulle bli 18 år så att jag skulle kunna söka in till sjuksköterskeutbildningen. Jag blev inte sköterska men det är en helt annan historia.
Några skolkamrater från min avgångsklass ordnade 40 årsrevival 2009 och jag var tveksam men gick dit. Många trevliga människor mötte jag där men många var jag lika främmande för som i skolan - att ha gått i samma klass betyder inte automatiskt att man umgicks eller tillhörde samma grupp. Den där kvällen för 4 år sedan gjorde att man helt enkelt minglade med en del och sedan höll sig i sin "gamla grupp" där man var trygg någorlunda som förr i tiden. Efteråt hade man återknutit kontakten med några, andra hade man bara hälsat på - fått ett ansikte till ett namn - och kanske glömt redan innan man åkt därifrån.
En av mina klasskamrater som jag mötte den kvällen var Carin den rödhåriga tjejen som tecknade och målade så bra och sydde fina kläder på syslöjden. Vi var aldrig riktiga vänner eller umgicks mer än i klassrummet det var vi för olika för och vi hade säkert olika intressen dess utom. Det jag kommer ihåg bäst om Carin var att hon skulle resa ut i Världen och bosätta sig i något varmt land. Hon har bott i Hammerfest i över trettio år!
Carin hörde av sig för någon dag sedan och frågade om vi skulle fika eftersom hon befann sig i vår stad. Så trevligt det var! Vi pratade dåtid, nutid och framtid på ett sätt som vi definitivt inte kunde ha gjort för länge länge sedan. Hon hade tagit över sin mor lägenhet här och planerade att flytta "hem" när hon går i pension och verkade glad att ha träffat mig och jag kände det samma. Hon fick se ett kort av mannen i mitt liv och frågade vad han hette. När hon fick namnet så visade det sig att hon kände honom sedan den tid då han var nyinflyttad här. Hon ingick i ett kompisgäng som min gubbe också tillhörde som fikade, lagade mat eller grillade ihop, namnen på andra i det gänget var lika välbekanta för mig när hon sa dem. Världen är bra liten - sa mannen min när jag berättade om min fikaträff och vem jag haft en trevlig eftermiddag med.
Nästa gång hon kommer hit till Karlstad skall hon komma hem till oss och det skall bli riktigt roligt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Realskola#Sverige
onsdag 31 juli 2013
tisdag 30 juli 2013
Ett steg i taget blir många steg till slut
Hade ingen aning att man måste utreda en dement person i 4 - 6 veckor innan man kan ställas i kö till särskilt boende. Jag har ingen hum om vad som skall utredas för pappa är ju redan demensutredd. Med tjat och gnäll står pappa i kön i alla fall och hans gode man skriver ansökningarna eftersom han skall tillgodose pappas intressen. Jag har sagt det tidigare men säger det igen : Vi har fått en kunnig och duktig god man så problemen är små för oss. Problemet för oss kommer den dag pappa flyttar för då kommer vi att få problem med bostadsbolaget där pappa bor nu. Lägenheten kommer inte att kunna göras i skick för ny uthyrning utan en totalrenovering. Vår far har kissat ner den totalt men det får bli ett senare problem ändå - först så skall farsgubben till demensboende innan det blir aktuellt.
Idag fick jag äntligen ro nog att skriva ett personligt brev för att kandidera till landstingetsvalet 2014.Vi får se vad det blir av det men jag skrev om det jag tycker är viktigt (av alla viktiga delar i vården) och som jag gärna skulle vilja arbeta för. Geriatriken är ett stort och ganska mörkt kapitel inom vården. För kallades det långvård men sedan fick det namnet geriatrisk klinik. Den är till för åldrandets sjukdomar och man har med stor framgång monterat ner dessa kliniker för äldre multisjuka. I Sverige finns det omkring 25 kliniker och cirka hälften av dem finns i Stockholm - det blir inte många kliniker i övriga landet. På de sjukhus som inte har geriatrisk klinik får man disponera några bäddar på exempelvis någon medicinavdelning om dessa inte är upptagna - vilket de oftast är. Rehab kan också skötas för de äldre inom geriatriken och man kunde ha palliativ vård knuten till denna klinik också. Tyvärr så saknar de flesta städer o landsting en geriatrisk klinik. Att starta ett hospice tog jag också upp. Vi får se om man tycker att jag och mina åsikter platsar på en vallista men jag har i alla fall försökt.
På fredag skall jag på begravning igen av en vän. Han ansåg att han inte hade något att leva för när han blev änkling så han avslutade sitt liv. Så synd , han var en fin människa och livet skulle ha behövt honom här på jorden en lång tid till. Det blev inte så men jag hoppas att han fått sin ro nu. Det ska bli en ljus ceremoni tror jag , i mitt minne var han en ljus och fin person. Vila i frid min vän S.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Geriatrik
Idag fick jag äntligen ro nog att skriva ett personligt brev för att kandidera till landstingetsvalet 2014.Vi får se vad det blir av det men jag skrev om det jag tycker är viktigt (av alla viktiga delar i vården) och som jag gärna skulle vilja arbeta för. Geriatriken är ett stort och ganska mörkt kapitel inom vården. För kallades det långvård men sedan fick det namnet geriatrisk klinik. Den är till för åldrandets sjukdomar och man har med stor framgång monterat ner dessa kliniker för äldre multisjuka. I Sverige finns det omkring 25 kliniker och cirka hälften av dem finns i Stockholm - det blir inte många kliniker i övriga landet. På de sjukhus som inte har geriatrisk klinik får man disponera några bäddar på exempelvis någon medicinavdelning om dessa inte är upptagna - vilket de oftast är. Rehab kan också skötas för de äldre inom geriatriken och man kunde ha palliativ vård knuten till denna klinik också. Tyvärr så saknar de flesta städer o landsting en geriatrisk klinik. Att starta ett hospice tog jag också upp. Vi får se om man tycker att jag och mina åsikter platsar på en vallista men jag har i alla fall försökt.
På fredag skall jag på begravning igen av en vän. Han ansåg att han inte hade något att leva för när han blev änkling så han avslutade sitt liv. Så synd , han var en fin människa och livet skulle ha behövt honom här på jorden en lång tid till. Det blev inte så men jag hoppas att han fått sin ro nu. Det ska bli en ljus ceremoni tror jag , i mitt minne var han en ljus och fin person. Vila i frid min vän S.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Geriatrik
fredag 26 juli 2013
Skuld och lättnad
Trots att pappa kommit hem och var i ett bedrövligt tillstånd beslutade jag att åka och hälsa på vänner i Skåne. Jag hade dåligt samvete för att jag åkte trots att min bror som var hemma och hade "jouren" sa att det var okay. Det är så mycket känslor i svang och det är hemskt att se sin far smälta bort mentalt. Vi åkte till ett vackert Skåne via Öland (jag vet att det är en omväg) för att träffa ena sonen och hans familj samt köpa äkta kroppkakor. Kroppkakor är favoritmat för min skånevän och mannen i mitt liv.
Vi har bott på vandrarhemmet Gladan och Vråken utanför Brösarp och där väcktes jag av telefon från min äldre bror som i sin tur hade blivit uppringd på sitt arbete i Västerås( han är resemontör min bror) från pappas hemtjänstteam. Inget fungerar längre, pappa klarar i princip ingenting längre, han har blivit aggressiv och han har plötsligt tappat bort vilka hans barn är. Min bror fick rådet att samråda med oss syskon om att ställa pappa i akutkö till demensboende. Min bror tog beslutet själv och meddelade att han skulle informera oss syskon om det och det gjorde han nu. Det är tragiskt att det har blivit som det blivit med pappa och hans sjukdom men jag är glad att brorsan tog beslutet för nu blir inget värre längre utan vi vet att pappa skall få vård som är anpassad för hans demens. Han får dessutom ett boende med folk omkring sig där hans behov tillgodoses.
Konstigt att man känner skuld och undrar om man gjort allt för pappa trots att vi syskon VET att vi inte kan göra mer - det ligger utanför mänsklig möjlighet. Att samtidigt känna lättnad för att ett demensboende finns i framtiden och inte längre är bara är en utopi gör att man verkligen får en nästan schizofren känsla. Nu väntar vi bara på att någon dör på demensboendet - sådan är den bistra verkligheten - då får pappa flytta dit. Det skall bli skönt, trots att det är så tragiskt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Demens
Vi har bott på vandrarhemmet Gladan och Vråken utanför Brösarp och där väcktes jag av telefon från min äldre bror som i sin tur hade blivit uppringd på sitt arbete i Västerås( han är resemontör min bror) från pappas hemtjänstteam. Inget fungerar längre, pappa klarar i princip ingenting längre, han har blivit aggressiv och han har plötsligt tappat bort vilka hans barn är. Min bror fick rådet att samråda med oss syskon om att ställa pappa i akutkö till demensboende. Min bror tog beslutet själv och meddelade att han skulle informera oss syskon om det och det gjorde han nu. Det är tragiskt att det har blivit som det blivit med pappa och hans sjukdom men jag är glad att brorsan tog beslutet för nu blir inget värre längre utan vi vet att pappa skall få vård som är anpassad för hans demens. Han får dessutom ett boende med folk omkring sig där hans behov tillgodoses.
Konstigt att man känner skuld och undrar om man gjort allt för pappa trots att vi syskon VET att vi inte kan göra mer - det ligger utanför mänsklig möjlighet. Att samtidigt känna lättnad för att ett demensboende finns i framtiden och inte längre är bara är en utopi gör att man verkligen får en nästan schizofren känsla. Nu väntar vi bara på att någon dör på demensboendet - sådan är den bistra verkligheten - då får pappa flytta dit. Det skall bli skönt, trots att det är så tragiskt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Demens
tisdag 23 juli 2013
Sol och väntan
Söndagen var fantastisk - hembjudna till en av mina bröder och hans fru. Det var varmt, det var god mat och det var skönt att vara människa. Hemma varvade vi ner på vår altan med kaffe och lite trädgårdsbruk. Squashen artar sig fint och det blir minst tre stycken grönsaker. Vi gick till sängs nöjda och nedvarvade men väcktes någon gång runt halv ett, av distriktssköterskan där pappa bor.
Pappa och jag tillbringade natten på akutmottagningen innan han togs upp till en avdelning. Han skulle på en datortomografi för att man skulle se om han fått ännu en liten stroke. Läkaren varnade för att man inte gör något åt någon stroke eller blödning . möjligen ändrar man lite på tabletterna. Det är svårt med äldre som har multidiagnoser.
Undersökningen gav inte mycket men en trevlig sjuksköterska lyssnade på oss barn som besökte pappa och försöker nu få en allomfattande bedömning av pappa. Han kände inte igen oss systrar eller barnbarnet. Han kissar på sig för att han inte hinner på toaletten och han ramlar och har sig med sin dåliga vänster sida. Diabetesen är svår inställd och hans blocksocker åker hiss. Sjuksköterskan tyckte att en sjukgymnast skulle se på pappa och om det fanns något att göra för att underlätta.
Tänk om det fanns en allomfattande geriatrisk klinik för dessa äldre multisjuka - men det finns inte. Tänk att få en individanpassad vård för dessa utsatta människor utan röst förutom anhöriga?
Vi väntar och fruktar beskedet som kommer - vård i hemmet med utökad hemtjänst och välmenta springande och outbildade vårdare. Tänk om pappa kunde få sluta ett ovärdigt liv han inte förstår sig på eller känner till.Under tiden så väntar vi och hoppas att vi själva får något som liknar geriatrisk vård när vår tid kommer. Snart får vi nog hämta en gammal trött man som ingen plats finns för och ta hem honom till sig. Det är inte värdigt.
Pappa och jag tillbringade natten på akutmottagningen innan han togs upp till en avdelning. Han skulle på en datortomografi för att man skulle se om han fått ännu en liten stroke. Läkaren varnade för att man inte gör något åt någon stroke eller blödning . möjligen ändrar man lite på tabletterna. Det är svårt med äldre som har multidiagnoser.
Undersökningen gav inte mycket men en trevlig sjuksköterska lyssnade på oss barn som besökte pappa och försöker nu få en allomfattande bedömning av pappa. Han kände inte igen oss systrar eller barnbarnet. Han kissar på sig för att han inte hinner på toaletten och han ramlar och har sig med sin dåliga vänster sida. Diabetesen är svår inställd och hans blocksocker åker hiss. Sjuksköterskan tyckte att en sjukgymnast skulle se på pappa och om det fanns något att göra för att underlätta.
Tänk om det fanns en allomfattande geriatrisk klinik för dessa äldre multisjuka - men det finns inte. Tänk att få en individanpassad vård för dessa utsatta människor utan röst förutom anhöriga?
Vi väntar och fruktar beskedet som kommer - vård i hemmet med utökad hemtjänst och välmenta springande och outbildade vårdare. Tänk om pappa kunde få sluta ett ovärdigt liv han inte förstår sig på eller känner till.Under tiden så väntar vi och hoppas att vi själva får något som liknar geriatrisk vård när vår tid kommer. Snart får vi nog hämta en gammal trött man som ingen plats finns för och ta hem honom till sig. Det är inte värdigt.
lördag 20 juli 2013
Strålande tider Gyllene Tider
Alla var där om man får tro Facebook och alla cyklister på väg till vår nöjespark i kvällningen igår. Det var Gyllene Tider som spelade på sin femtielfte avskedsturné och det är beundransvärt att kunna skapa sådana framgångar år efter år som detta före detta pojkband med tämligen mediokra sångrim och inte alltför många ackordvariationer. Enkelheten kanske gör att deras sånger blir så lätta att ta till sig så att de slår men jag är ingen fan av gruppen och skulle aldrig betala för att se dem, men det som drar andra är kanske nostalgi möjligen. Måste jag lyssna gör jag det hellre med ett barn i släptåg och artisterna skulle vara Mora Träsk. Vart är den fantastiske John Holm - en idol från 70-talet - honom skulle jag vilja både se och höra. Per Gessle och Gyllene Tider har gjort det fantastiskt och har tjänat multum, jag beundrar dem för det, men i övrigt är de "not my cup of tea" så jag satt i lugn och ro på altanen med man och husdjur och hade det skönt.
Denna morgon var djävulsk, först slog jag stortån i sängbenet, ena bilagan i morgonbladet var inte med(korsord o kultur) och tidningarna påstod att Detroit har gått i konkurs. Kan inte gradera eländet mer än att tån fortfarande värker. Ont eller inte så masade jag och min lagvigda oss bort till busshållplatsen för att åka till universitetet. Denna lördag var det öppet hus där för blivande studenter med information och visning av lokalerna. Nu är det ingen hemlighet längre - jag är gift med en student! Mannen i mitt liv har blivit antagen och skall läsa Historia. Nu är all kurslitteratur beställd via antikvariat och via lån och andra källor. Det här tror jag blir roligt för min gubbe.
NWThttp://www.nwt.se/asikter/ledare/article1344875.ece
NWT http://www.nwt.se/noje/article1344947.ece
Denna morgon var djävulsk, först slog jag stortån i sängbenet, ena bilagan i morgonbladet var inte med(korsord o kultur) och tidningarna påstod att Detroit har gått i konkurs. Kan inte gradera eländet mer än att tån fortfarande värker. Ont eller inte så masade jag och min lagvigda oss bort till busshållplatsen för att åka till universitetet. Denna lördag var det öppet hus där för blivande studenter med information och visning av lokalerna. Nu är det ingen hemlighet längre - jag är gift med en student! Mannen i mitt liv har blivit antagen och skall läsa Historia. Nu är all kurslitteratur beställd via antikvariat och via lån och andra källor. Det här tror jag blir roligt för min gubbe.
NWThttp://www.nwt.se/asikter/ledare/article1344875.ece
NWT http://www.nwt.se/noje/article1344947.ece
torsdag 18 juli 2013
Är politiker vanliga människor på fritid,samt före och efter mandatperioden?
Löpsedlarna skriker ut sitt budskap om en" högt uppsatt SD-politiker" som anmälts för våldtäkt på en partikamrat , samtidigt som andra tidningar har foto på en kvinna med texten "Moderat landstingspolitiker förskingrade 5 miljoner". Jag tycker inte om vare sig det ena eller andra brottet men ingen av dessa individer tror jag begick brottet på grund av politisk tillhörighet. Det är alltid så bland rubriksättarna, antingen så letar man någon liten "five minutes of fame-episod" hos individen t ex sjöng duett med Lill-Babs i Forshagas Folkets Park 1963. Finns inget att hitta går man vidare och kanske var personen ifråga ersättare i en nämnd någon gång och då blir kanske svetsare Svensson plötsligt Politiker Svensson.
Jag tycker att våldtäkt är vidrigt oavsett om vem som blir utsatt för det och SD tycker jag inte heller om men vad gör Aftonbladet OM denne man visar sig vara oskyldig? Om han frias kommer Aftonbladet i sann demokratisk anda att be honom ursäkt(i mikroskopiska bokstäver mellan radannonserna längst ner) för han är ju faktiskt uthängd förutom med hela namnet och skostorleken. Kommer han att ha arbetet kvar och familj. Han har nog inget förtroende kvar hos någon och han avgått från alla uppdrag - men jag tror inte han kommer att få tillbaka något om han blir friad.
Den kvinnliga landstingspolitikern hon har tillstått oegentligheter, hon har gått ur Moderaterna och har nu suttit häktad sedan hon hämtats hem från Thailand. Åtal har väckts men det tar tid innan målet är klart och domen fälld. Moderatpolitikern är hon fortfarande i media.
Det finns så många politiker och kändisar som blir kändisar först när de begår en olaglighet och då blir de verkligen stora i medias värld. Varför förstår jag inte, dessa politiker är väl bara vanliga människor som under en viss tid blivit utsedda att företräda de som valt dem. Jag sitter i en liten nämnd, vald dit - alltså är jag en politiker. Jag är alltid politiker när jag företräder det parti jag tillhör och skall ta den hänsyn som det inbegriper. Skulle jag stjäla grannens bil gör jag det inte på grund av att jag är moderat politiker utan som en person som stjäl.
Alla politiker är människor alltså vanliga dödliga varelser även om både vi och dom glömmer det till och från. Till och med tidningsfolket är vanliga människor och det kan ibland vara stört omöjligt att ta in min lilla Nalle Puh-hjärna. Ibland orkar jag inte ens försöka att tro på det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17153361.ab
http://www.nwt.se/varmland/article1343585.ece
Jag tycker att våldtäkt är vidrigt oavsett om vem som blir utsatt för det och SD tycker jag inte heller om men vad gör Aftonbladet OM denne man visar sig vara oskyldig? Om han frias kommer Aftonbladet i sann demokratisk anda att be honom ursäkt(i mikroskopiska bokstäver mellan radannonserna längst ner) för han är ju faktiskt uthängd förutom med hela namnet och skostorleken. Kommer han att ha arbetet kvar och familj. Han har nog inget förtroende kvar hos någon och han avgått från alla uppdrag - men jag tror inte han kommer att få tillbaka något om han blir friad.
Den kvinnliga landstingspolitikern hon har tillstått oegentligheter, hon har gått ur Moderaterna och har nu suttit häktad sedan hon hämtats hem från Thailand. Åtal har väckts men det tar tid innan målet är klart och domen fälld. Moderatpolitikern är hon fortfarande i media.
Det finns så många politiker och kändisar som blir kändisar först när de begår en olaglighet och då blir de verkligen stora i medias värld. Varför förstår jag inte, dessa politiker är väl bara vanliga människor som under en viss tid blivit utsedda att företräda de som valt dem. Jag sitter i en liten nämnd, vald dit - alltså är jag en politiker. Jag är alltid politiker när jag företräder det parti jag tillhör och skall ta den hänsyn som det inbegriper. Skulle jag stjäla grannens bil gör jag det inte på grund av att jag är moderat politiker utan som en person som stjäl.
Alla politiker är människor alltså vanliga dödliga varelser även om både vi och dom glömmer det till och från. Till och med tidningsfolket är vanliga människor och det kan ibland vara stört omöjligt att ta in min lilla Nalle Puh-hjärna. Ibland orkar jag inte ens försöka att tro på det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17153361.ab
http://www.nwt.se/varmland/article1343585.ece
onsdag 17 juli 2013
Jag tror jag får pippi
En lapp på vår port från vårt bostadsbolag meddelade att den som ockuperat källarförråd nr xx-xx snarast skulle kontakta bovärden annars skulle man bryta upp låset och utrymma förrådet. När vi flyttade senast fanns inget förrådsnummer med på hyreskontraktet så jag frågade runt och fick rådet att ta något ledigt utrymme vilket jag gjorde. Snart var det fyllt upp till taket med grejor nog för en större loppis. Ingen har varit där på ett år förutom för att ta ut resväskor och sedan knuffa in dem igen efter resor. Jag visste genast att det var "vårt" förråd det var frågan om när jag läste lappen.
Suckande och stönande plockade jag de två nycklarna som vi har till hänglås och gick till källaren i huset på andra sidan gården. Första nyckeln till skyddsrummet var enkel att använda för det är lägenhetsnyckeln, men sedan stötte jag på svåra hinder. Hänglåset gick utmärkt att få in nyckeln i men den gick inte att vrida runt. Andra nyckeln fick jag bara in en liten bit och inte mer så jag rusade hem och krävde att få mannen i mitt livs nyckelknippa. Jag tog med en stor skruvmejsel också som reserv. Låset gick inte att få upp på något vis, så jag konstaterade att det fick bli tunga artilleriet och jag skulle bli inbrottstjuv i eget bo. En numer död bekant med kriminellt förflutet hade berättat hur man gjorde för att "bryta" så jag följde instruktionerna i minnet. Precis när jag skulle klippa till kastade jag en blick in genom gallret och såg en gigantisk tavla med två papegojor på. Vi har aldrig ägt en sådan tavla och kommer aldrig någonsin att köpa en heller. Förrådsnumret var rätt men det förråd jag ockuperat för ett år sedan har samma placering men i en annan rad. Jag smög försiktigt ut från källaren och tänker inte avlägga några besök där på lång tid.
Enligt media så minskar småfågelpopulationen mer och mer i hela Sverige och det stämmer säkert, vanliga fåglar som gråsparvar och talgoxar lyser med sin frånvaro medan måsar och kråkor blir fler och fler även i städer. Uteserveringar och folks dåliga vanor att slänga snabbmatsrester överallt bidrar säkert. Sist mannen i mitt liv och jag åt ute störtdök en stor kråka i en portion med pommes frites och wienersnitzel på bordet bakom oss och rövade med sig stora delar av middagen. Jag kan för mitt liv inte förstå kvinnan som åt upp det som blev kvar på tallriken för jag tror att den kråkan varken hade skött näbb eller klohygienen innan den började sin måltid. Så går det folk och undrar hur man får fågelinfluensa.
Kråkfåglar och måsar tar visst ägg och fågelungar så där kan man säkert hitta bovar i dramat om småfåglarnas minskning - de tar även andungar har jag sett. Måsarna är ändå väldigt ömma föräldrar som vakar över sina ungar, det ser vi dagligen ute på gräsmattan. Små skrikande ullbollar springer runt och föräldrarna cirklar ovanför eller bevakar från något hustak intill. Vanliga flanörer som ses som ett hot mot ungarna blir genast attackerade med störtdykningar under höga skrin. Det blir skitigt och ofräscht mycket snabbt där de håller till men jag är kluven till att skjuta av dessa fåglar som många vill men det är jobbigt med dessa stora skaror av luftråttor.
Surögda Ester har också gjort sitt för att minska på fågelantalet. Tolv år gammal vaknade vilddjuret i henne och hon dräpte sin första fågel - en talgoxe som hade spanat in lite goda smulor på vår altan. Hoppas att den var mätt och nöjd då den togs av daga - och att döden kom snabbt.
Jag såg en rödhake förra veckan, den satt på bänken utanför porten och den var så fin. Måtte den inte bli upptäckt av Ester eller hennes kavaljer Bus som går fritt runt på gården, medan Ester sitter inburad på altanen. Det är inte mycket kött på en sådan liten sångare och vacker dessutom.
Nu skall jag spana in de vackraste fåglarna jag vet : skatorna. Inte sjunger de vackert men så stilrena och eleganta de är och finns det något så fagert som glittrande skator på vit snö? Det är svårslaget.
Nu väntar jag bara på att få se hur häckningen gått för svanarna som förra året lyckades dra upp fem ungar som överlevde till och med vintern. Det blir nog snart premiärvisning av årets kull och då får man hålla sig undan för försvarsinstinkten är stor hos mamma o pappa svan. En väsande, nypande och slående svan får man akta sig för.
http://www.nwt.se/kultur/article1087631.ece
Talgoxe http://www.youtube.com/watch?v=Ob5jGCAxITo
Rödhake http://www.youtube.com/watch?v=DBwhR1QZn7E
Suckande och stönande plockade jag de två nycklarna som vi har till hänglås och gick till källaren i huset på andra sidan gården. Första nyckeln till skyddsrummet var enkel att använda för det är lägenhetsnyckeln, men sedan stötte jag på svåra hinder. Hänglåset gick utmärkt att få in nyckeln i men den gick inte att vrida runt. Andra nyckeln fick jag bara in en liten bit och inte mer så jag rusade hem och krävde att få mannen i mitt livs nyckelknippa. Jag tog med en stor skruvmejsel också som reserv. Låset gick inte att få upp på något vis, så jag konstaterade att det fick bli tunga artilleriet och jag skulle bli inbrottstjuv i eget bo. En numer död bekant med kriminellt förflutet hade berättat hur man gjorde för att "bryta" så jag följde instruktionerna i minnet. Precis när jag skulle klippa till kastade jag en blick in genom gallret och såg en gigantisk tavla med två papegojor på. Vi har aldrig ägt en sådan tavla och kommer aldrig någonsin att köpa en heller. Förrådsnumret var rätt men det förråd jag ockuperat för ett år sedan har samma placering men i en annan rad. Jag smög försiktigt ut från källaren och tänker inte avlägga några besök där på lång tid.
Enligt media så minskar småfågelpopulationen mer och mer i hela Sverige och det stämmer säkert, vanliga fåglar som gråsparvar och talgoxar lyser med sin frånvaro medan måsar och kråkor blir fler och fler även i städer. Uteserveringar och folks dåliga vanor att slänga snabbmatsrester överallt bidrar säkert. Sist mannen i mitt liv och jag åt ute störtdök en stor kråka i en portion med pommes frites och wienersnitzel på bordet bakom oss och rövade med sig stora delar av middagen. Jag kan för mitt liv inte förstå kvinnan som åt upp det som blev kvar på tallriken för jag tror att den kråkan varken hade skött näbb eller klohygienen innan den började sin måltid. Så går det folk och undrar hur man får fågelinfluensa.
Kråkfåglar och måsar tar visst ägg och fågelungar så där kan man säkert hitta bovar i dramat om småfåglarnas minskning - de tar även andungar har jag sett. Måsarna är ändå väldigt ömma föräldrar som vakar över sina ungar, det ser vi dagligen ute på gräsmattan. Små skrikande ullbollar springer runt och föräldrarna cirklar ovanför eller bevakar från något hustak intill. Vanliga flanörer som ses som ett hot mot ungarna blir genast attackerade med störtdykningar under höga skrin. Det blir skitigt och ofräscht mycket snabbt där de håller till men jag är kluven till att skjuta av dessa fåglar som många vill men det är jobbigt med dessa stora skaror av luftråttor.
Surögda Ester har också gjort sitt för att minska på fågelantalet. Tolv år gammal vaknade vilddjuret i henne och hon dräpte sin första fågel - en talgoxe som hade spanat in lite goda smulor på vår altan. Hoppas att den var mätt och nöjd då den togs av daga - och att döden kom snabbt.
Jag såg en rödhake förra veckan, den satt på bänken utanför porten och den var så fin. Måtte den inte bli upptäckt av Ester eller hennes kavaljer Bus som går fritt runt på gården, medan Ester sitter inburad på altanen. Det är inte mycket kött på en sådan liten sångare och vacker dessutom.
Nu skall jag spana in de vackraste fåglarna jag vet : skatorna. Inte sjunger de vackert men så stilrena och eleganta de är och finns det något så fagert som glittrande skator på vit snö? Det är svårslaget.
Nu väntar jag bara på att få se hur häckningen gått för svanarna som förra året lyckades dra upp fem ungar som överlevde till och med vintern. Det blir nog snart premiärvisning av årets kull och då får man hålla sig undan för försvarsinstinkten är stor hos mamma o pappa svan. En väsande, nypande och slående svan får man akta sig för.
http://www.nwt.se/kultur/article1087631.ece
Talgoxe http://www.youtube.com/watch?v=Ob5jGCAxITo
Rödhake http://www.youtube.com/watch?v=DBwhR1QZn7E
måndag 15 juli 2013
Livet - en nära-döden-upplevelse
Så djup man blir när ligger och tänker mitt i natten för att man inte kan sova, eller för att en mig närstående man inte kan sova. Det blir att plötsligt skapa aforismer lik den jag har som rubrik, och som jag är mycket nöjd med. Stora synonymordboken var jag och hämtade klockan två i natt så att mannens korsordslösande skulle gå framåt, den ligger nu vid hans säng så han kan slå upp i den istället för att väcka mig, fast vaknar gör jag lik förbaskat. Nattetid blir jag diabolisk så i drömmen tog jag livet av en stackars kvinna natten som var med god hjälp från min man. Jag har ingen aning vem kvinnan var men vi tvingade in henne i en knallröd sandtunnel som vi visste skulle kväva henne. Varför vi gjorde detta har jag ingen aning om men vi var otäckt kallblodiga under utförandet. Brrr jag har nog väldigt mörka sidor liksom min man.
Vädret är alltid intressant att diskutera och det beror säkert på att det är en enda gissningstävlan från alla som skall tillhanda upplysningar i ämnet. Lokal-tv lovade strålande sol idag men inte fasen var det sol som drog förbi med 20 sekundmeter. En annan dag skulle samma sol torka min tvätt - det slutade med mycket välsköljda kläder. Jag låter nästan som en bonde när jag gnäller men det är ju så att bonden alltid får för lite/mycket av sol/regn (stryk det som inte är tillämpligt) när det är skördeintervju i våra medier. Vi har dock tagit in vår första skörd, fem hallon som vi delade och som smakade sött och gott.
Ibland kan man fundera över någon liten detalj i flera dagar utan att få till det. Vi som kandiderar till landstingsvalet nästa år skall skriva ett personligt brev till valberedningen för att de skall välja ut vilka som skall komma upp på listan. Att formulera mig har jag inga problem med och jag vet vad som intresserar mig mest inom landstinget men det är svårt att få till det . Dess i mellan kan man anfäktas av tankar om att det inte är någon idé men det är fånigt att tänka så. "Bättre lyst till sträng som brast än att aldrig spänna en båge" får det bli istället. Under morgondagen skall jag skriva ihop mina tankar och skicka in men jag tänker lite mer "rough", det blir metoden "Ska det gå åt helvete så skall det gå med musik" då.
Nu skall Gunvald i plurret för nu har hon nykokta och algfria stenar på botten på sitt boende, några räkor tillsatta gör att hon får en god natt. Sedan tar jag också en god natt.
http://www.weatherpal.se/Karlstad-2701680
http://www.liv.se/Politik/
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/Global/Bilder%2520Frukt/B%C3%A4r/Hallon%2520web.jpg&imgrefurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/sv/produkter/Frukt/Bar/Hallon/&h=1502&w=2244&sz=253&tbnid=iiClqUkB8HGX-M:&tbnh=86&tbnw=129&zoom=1&usg=__WiSA6cCU47SdoEdH8oRtUBl4hbg=&docid=Fz9a5TGdKPpVvM&hl=sv&sa=X&ei=IljkUdjaD8mO4ATqg4G4DQ&ved=0CFAQ9QEwAw&dur=12222
Vädret är alltid intressant att diskutera och det beror säkert på att det är en enda gissningstävlan från alla som skall tillhanda upplysningar i ämnet. Lokal-tv lovade strålande sol idag men inte fasen var det sol som drog förbi med 20 sekundmeter. En annan dag skulle samma sol torka min tvätt - det slutade med mycket välsköljda kläder. Jag låter nästan som en bonde när jag gnäller men det är ju så att bonden alltid får för lite/mycket av sol/regn (stryk det som inte är tillämpligt) när det är skördeintervju i våra medier. Vi har dock tagit in vår första skörd, fem hallon som vi delade och som smakade sött och gott.
Ibland kan man fundera över någon liten detalj i flera dagar utan att få till det. Vi som kandiderar till landstingsvalet nästa år skall skriva ett personligt brev till valberedningen för att de skall välja ut vilka som skall komma upp på listan. Att formulera mig har jag inga problem med och jag vet vad som intresserar mig mest inom landstinget men det är svårt att få till det . Dess i mellan kan man anfäktas av tankar om att det inte är någon idé men det är fånigt att tänka så. "Bättre lyst till sträng som brast än att aldrig spänna en båge" får det bli istället. Under morgondagen skall jag skriva ihop mina tankar och skicka in men jag tänker lite mer "rough", det blir metoden "Ska det gå åt helvete så skall det gå med musik" då.
Nu skall Gunvald i plurret för nu har hon nykokta och algfria stenar på botten på sitt boende, några räkor tillsatta gör att hon får en god natt. Sedan tar jag också en god natt.
http://www.weatherpal.se/Karlstad-2701680
http://www.liv.se/Politik/
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/Global/Bilder%2520Frukt/B%C3%A4r/Hallon%2520web.jpg&imgrefurl=http://www.totalproducenordic.se/everfresh/sv/produkter/Frukt/Bar/Hallon/&h=1502&w=2244&sz=253&tbnid=iiClqUkB8HGX-M:&tbnh=86&tbnw=129&zoom=1&usg=__WiSA6cCU47SdoEdH8oRtUBl4hbg=&docid=Fz9a5TGdKPpVvM&hl=sv&sa=X&ei=IljkUdjaD8mO4ATqg4G4DQ&ved=0CFAQ9QEwAw&dur=12222
söndag 14 juli 2013
Söndagar får man sova länge har jag hört.
Surögda Ester vår gamla innekatt har fått mer och mer later alltefter hur hon åldras. Sedan vi nätade in vår altan har hon blivit drottningen av vårt kvarter (tror hon). Hon har oinskränkt makt och överblick över cykel- och gångbanan, alla som använder den och även hundar, katter och igelkottar. De enda som vägrar underordna sig är skatorna som till hennes stora irritation bara skrattar åt henne på andra sidan nätet eller högt uppe i det närmaste trädet. Ester vägrar att slappna av i sin vakthållning av sitt rike så klockan tre i natt väckte hon personalen (mig) för att jag skulle öppna palatsporten. Det regnade så med en sur blick på mig som givetvis var ansvarig till detta svansade hon in och lade sig hos mannen i hennes liv till lika min lagvigda. Vi sov drygt två timmar så var det dags igen. Det regnade ännu mer så det blev marsch in i sängkammaren igen men jag nappade till mig morgontidningarna från hallmattan för att få nyheterna först. Det går inte att läsa med en STOR ihoprullad katt mitt i tidningen även om man kämpar på. Jag gav upp och satte mig med datorn istället för att kolla gårdagen.
Igår var jag med i Pride-tåget i vår stad för fjärde gången och det var bra och kändes bra som vanligt. Drömmen för mig är förstås att sådana manifestationer inte skall behövas - sådana som skall få oss att se alla människors lika värde som just människor bland andra människor. Det var så många vackra personligheter där som markerade eller provocerade för rätten till sin särart och det gjorde de med sin klädsel, banderoller och appeller. Några tror jag bara ville provocera ingenting annat, som de unga socialisterna med sin stora fana som förkunnade :" Vi i arbetarklassen kn*llar med vem vi vill". Så klart blev jag som vanligt just så provocerad så jag öppnade min stora trut och meddelade att "Jag är en moderattant och jag kn*llar bara med dom som vill kn*lla med mig". Jag är barnslig det vet jag och står för det också. Jag är lite osäker på vad gänget från Djurens Rättigheter gjorde i tåget med sina plakat där de önskade att alla minkar skulle få leva men det är inte min grej att ifrågasätta deras motiv - själv har jag tre minkpälsar i garderoben som jag trivs med. De är över femtio år och auktionsfynd jag gjort.
Prideparaden gick igenom hela stadskärnan och slutade i Sandgrundsparken där det var tal, underhållning och en fantastisk stämning. Jag gick hem efter att första kommunalrådet hållit sitt tal om att alla var välkomna i vår stad oavsett vad eller vem man var. Ett kort och kärnfullt tal - bra. Vägen hem blev smärtsam då 1½ timmes promenad i Birkenstock (lider fortfarande av Almedalsfötter) givit mig en stor vattenblåsa under höger stortå. Alla som stannade kvar till slutet sa att det var mycket trevligt och det tror jag absolut det var. Själv njöt jag i hemmet av kroppkakor och fötter i högläge.
I Anybodys blogg undrar hon över begreppet kultur och därför vilja stolt meddela att min dotter är en av Värmlands största kulturarbetare. Vem hon är och vad hon gör? Hon heter Liza och arbetar som mejerist på landskapets enda yoghurtmejeri - där är det noga med kulturen, inget får gå fel för då förstörs yoghurten. Kultur är i sanning mycket och med olika innebörd för olika individer.
https://www.facebook.com/VarmlandPride
http://www.nwt.se/karlstad/article1341214.ece
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/kultur-en-oppen-dorr-eller-en-stangd-o.html
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/jag-klar-av-mig-naken.html
Igår var jag med i Pride-tåget i vår stad för fjärde gången och det var bra och kändes bra som vanligt. Drömmen för mig är förstås att sådana manifestationer inte skall behövas - sådana som skall få oss att se alla människors lika värde som just människor bland andra människor. Det var så många vackra personligheter där som markerade eller provocerade för rätten till sin särart och det gjorde de med sin klädsel, banderoller och appeller. Några tror jag bara ville provocera ingenting annat, som de unga socialisterna med sin stora fana som förkunnade :" Vi i arbetarklassen kn*llar med vem vi vill". Så klart blev jag som vanligt just så provocerad så jag öppnade min stora trut och meddelade att "Jag är en moderattant och jag kn*llar bara med dom som vill kn*lla med mig". Jag är barnslig det vet jag och står för det också. Jag är lite osäker på vad gänget från Djurens Rättigheter gjorde i tåget med sina plakat där de önskade att alla minkar skulle få leva men det är inte min grej att ifrågasätta deras motiv - själv har jag tre minkpälsar i garderoben som jag trivs med. De är över femtio år och auktionsfynd jag gjort.
Prideparaden gick igenom hela stadskärnan och slutade i Sandgrundsparken där det var tal, underhållning och en fantastisk stämning. Jag gick hem efter att första kommunalrådet hållit sitt tal om att alla var välkomna i vår stad oavsett vad eller vem man var. Ett kort och kärnfullt tal - bra. Vägen hem blev smärtsam då 1½ timmes promenad i Birkenstock (lider fortfarande av Almedalsfötter) givit mig en stor vattenblåsa under höger stortå. Alla som stannade kvar till slutet sa att det var mycket trevligt och det tror jag absolut det var. Själv njöt jag i hemmet av kroppkakor och fötter i högläge.
I Anybodys blogg undrar hon över begreppet kultur och därför vilja stolt meddela att min dotter är en av Värmlands största kulturarbetare. Vem hon är och vad hon gör? Hon heter Liza och arbetar som mejerist på landskapets enda yoghurtmejeri - där är det noga med kulturen, inget får gå fel för då förstörs yoghurten. Kultur är i sanning mycket och med olika innebörd för olika individer.
https://www.facebook.com/VarmlandPride
http://www.nwt.se/karlstad/article1341214.ece
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/kultur-en-oppen-dorr-eller-en-stangd-o.html
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/jag-klar-av-mig-naken.html
fredag 12 juli 2013
Ibland är jag så smart så jag häpnar - liksom omgivningen
Varje dag när jag ställer in min lånade cykel i cykelrummet har jag sett en lång vattenslang hänga hoprullad där inne. Den är kopplad till en präktig kran och jag har funderat så hur jag skulle kunna få använda den, Vi har så fin odling på vår altan och efter vår del av husväggen. Det är så vackert och spännande att se vad det blir i slutänden av frön och odlarmöda och otroliga mängder vatten. Ingen kan ana hur mycket vatten vi skvimpat ut i köket, vardagsrummet och i våra skor vid transporten från kran till rabatter och blomlådor. Igår träffade jag ägaren till den fantastiska vattenslangen - han bor på framsidan av vårt hus och han vattnar sina rabatter med den. Det var inga problem att låna slangen även om han inte trodde att den skulle räcka ända fram.
Jag är väldigt innovativ ibland så jag började dagen (efter en utryckning för att få pappas glasögon lagade) med att spärra upp dörren till cykelrummet med en piassavakvast och rullade sedan ut slangen, den var lång, jättelång. Tyvärr kanske inte riktigt så lång som jag hoppades på, men nöden är uppfinningarnas moder och jag såg redan en lösning på vattendistributionen inför min inre syn. Den stora blomlådan vid vår port drog jag fram några decimeter för att få plats med slangen bakom och sedan drog jag in den i vårt trapphus. Vårt trapphus är väldigt långt men slangen var mycket längre så jag var helt trygg när jag matade in meter efter meter av den genom vårt brevinkast (vi har ju katt som vill kolla trapphus men inte får). Slangen ringlade genom vår hall, genom vårt vardagsrum och ut genom altandörren, sedan hade vi en meter slang att vattna med. Allt är nu ordentligt genomvattnat inklusive mannen i mitt liv, Surögda Ester och jag själv. Vi har lättroade grannar har jag märkt men det bjuder jag på och slangen är tillbaka på sin plats, men jag funderar på en lite mer förfinad metod nästa gång jag vattnar.
Lasagne är en färskvara är jag säker på men jag gjorde iordning en stor portion dagen innan jag for till Almedalen och ställde den i kylskåpet med instruktioner om hur länge man mikrade en portion. I förrgår hittade jag formen och lasagnen - i micron! Två slutsatser kan man dra av det: Vi använder inte micron särskilt ofta, efter 8 - 9 dagar i rumsvärme finns ingen fräschör kvar i lasagne men den blir skäggig.
Mannen i mitt liv tror att mitt mellannamn är Google är en insikt jag fått, varför kan han annars slunga ur sig : Vem var morgonrodnadens gudinna? Vad hette president Roosevelts fru? Att mannen tränar hjärnan och sina skakiga händer med korsord är toppen men varför använder han mig som uppslagsverk och nattetid? Visst svarar jag Aurora och Elenor nästan i sömn medan jag känner mig lite smickrad men helst vill jag sova när det är mitt i natten och vi ligger i sängen.
Lördagen skall jag gå i Pridetåget men jag struntar nog i att gå i moderattröja , jag vill nog gå som människa bara . Efter det kan det bli Allsång på bryggan på Sandgrundsudden. Blir det inte för varmt så kanske man kan tänka sig lite rajraj med mannen i mitt liv - tiden och livet får visa vad det blir.
För övrigt förstår jag inte något av vad kulturskribenten Fredrik Strage hasplar ur sig i DN. Skall det vara kvickt eller roligt. I dag slår han knut på sig själv för att konstruera skojtwitter från döda idolers döttrar. Tycker det enbart verkar löjligt men så är jag inte någon intellektuell kulturperson heller.
http://www.gardena.com/se/water-management/
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jackson-stampar-in-i-cobains-cell-och-knappar-fram-dotterns-twitterkonto/
Jag är väldigt innovativ ibland så jag började dagen (efter en utryckning för att få pappas glasögon lagade) med att spärra upp dörren till cykelrummet med en piassavakvast och rullade sedan ut slangen, den var lång, jättelång. Tyvärr kanske inte riktigt så lång som jag hoppades på, men nöden är uppfinningarnas moder och jag såg redan en lösning på vattendistributionen inför min inre syn. Den stora blomlådan vid vår port drog jag fram några decimeter för att få plats med slangen bakom och sedan drog jag in den i vårt trapphus. Vårt trapphus är väldigt långt men slangen var mycket längre så jag var helt trygg när jag matade in meter efter meter av den genom vårt brevinkast (vi har ju katt som vill kolla trapphus men inte får). Slangen ringlade genom vår hall, genom vårt vardagsrum och ut genom altandörren, sedan hade vi en meter slang att vattna med. Allt är nu ordentligt genomvattnat inklusive mannen i mitt liv, Surögda Ester och jag själv. Vi har lättroade grannar har jag märkt men det bjuder jag på och slangen är tillbaka på sin plats, men jag funderar på en lite mer förfinad metod nästa gång jag vattnar.
Lasagne är en färskvara är jag säker på men jag gjorde iordning en stor portion dagen innan jag for till Almedalen och ställde den i kylskåpet med instruktioner om hur länge man mikrade en portion. I förrgår hittade jag formen och lasagnen - i micron! Två slutsatser kan man dra av det: Vi använder inte micron särskilt ofta, efter 8 - 9 dagar i rumsvärme finns ingen fräschör kvar i lasagne men den blir skäggig.
Mannen i mitt liv tror att mitt mellannamn är Google är en insikt jag fått, varför kan han annars slunga ur sig : Vem var morgonrodnadens gudinna? Vad hette president Roosevelts fru? Att mannen tränar hjärnan och sina skakiga händer med korsord är toppen men varför använder han mig som uppslagsverk och nattetid? Visst svarar jag Aurora och Elenor nästan i sömn medan jag känner mig lite smickrad men helst vill jag sova när det är mitt i natten och vi ligger i sängen.
Lördagen skall jag gå i Pridetåget men jag struntar nog i att gå i moderattröja , jag vill nog gå som människa bara . Efter det kan det bli Allsång på bryggan på Sandgrundsudden. Blir det inte för varmt så kanske man kan tänka sig lite rajraj med mannen i mitt liv - tiden och livet får visa vad det blir.
För övrigt förstår jag inte något av vad kulturskribenten Fredrik Strage hasplar ur sig i DN. Skall det vara kvickt eller roligt. I dag slår han knut på sig själv för att konstruera skojtwitter från döda idolers döttrar. Tycker det enbart verkar löjligt men så är jag inte någon intellektuell kulturperson heller.
http://www.gardena.com/se/water-management/
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jackson-stampar-in-i-cobains-cell-och-knappar-fram-dotterns-twitterkonto/
onsdag 10 juli 2013
Från gräsrotsnivå från mitt Universum och med extra allt
Det börjar sätta sig nu att jag är hemma nu i min vrå av Världen. Att bara vara helt enkelt och njuta av friden i en kattklöst soffa. Sicken fantastisk man jag har och vad mycket han hade sparat för att diskutera med mig efter min bortavaro. Politiken har avhandlats under två dagar, lokal-,landstings-, riks- och världs- dito. Han har inte haft det lätt utan mig att diskutera olika saker med - eller kanske har han det.
Tvättmaskinen har gått på högvarv så min stora packning från Almedalsbesöket är ren och i rätt garderob/byrå nu så nu skall vi odla vår trädgård. Massor med vatten bars ut på altanen för att släcka törsten hos alla blommor i sina lådor. Spaljerosen och klematisen vid husväggen har fått en riktig rotblöta så de kan tacka med att blomma. Vår 30-cms rabatt (den blir inte bredare när man bor i hyreshus) innehåller egna vinbärsbuskar, hallon, 3 squashplantor, tujabuskar och lite vackra blommor för bara lyst. Allt är genomvattnat och fräscht nu, till och med vår igelkott blev duschad eftersom den hade kurrat ihop sig under Tujan. Regnet kom efter all vattning.
Igår var jag med om att reclaima en brygga. Trevlig sysselsättning måste jag tillstå. Vi satt helt enkelt på en svartbyggd brygga i Klarälven och fikade med hemlagad rabarberpaj. Inget annat, men gott nog.
Nyhetstorkan måste vara total när en rikstäckande tidning tar upp att en idol och snorvalp som heter Justin Beaver har kissat i en hink (på krog tror jag) som en enorm nyhet. Snart kopplar man väl ihop detta med en f.d svensk politiker som kissade på ett annat ställe, så kopplar man vidare med ett reportage med en mediekåt specialist på kändisinkontinens - håhåjaja säger jag och sätter mig på altanen med en kopp kaffe och blickar ut över min älv. Sedan blir det damfotboll på tv.
Min vän Anybody har också sett hur nyhetstorkan härja om. Här skriver hon om barnuppfostringsgurun Anna Wahlberg går med tiggarstaven och spyr galla över sina barn. Jag mår illa av detta - men tidningsrubriker ger det.
AB,http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17109922.ab
nwt
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/anna-wahlgren-hotas-av-kronofogden-och.html
Tvättmaskinen har gått på högvarv så min stora packning från Almedalsbesöket är ren och i rätt garderob/byrå nu så nu skall vi odla vår trädgård. Massor med vatten bars ut på altanen för att släcka törsten hos alla blommor i sina lådor. Spaljerosen och klematisen vid husväggen har fått en riktig rotblöta så de kan tacka med att blomma. Vår 30-cms rabatt (den blir inte bredare när man bor i hyreshus) innehåller egna vinbärsbuskar, hallon, 3 squashplantor, tujabuskar och lite vackra blommor för bara lyst. Allt är genomvattnat och fräscht nu, till och med vår igelkott blev duschad eftersom den hade kurrat ihop sig under Tujan. Regnet kom efter all vattning.
Igår var jag med om att reclaima en brygga. Trevlig sysselsättning måste jag tillstå. Vi satt helt enkelt på en svartbyggd brygga i Klarälven och fikade med hemlagad rabarberpaj. Inget annat, men gott nog.
Nyhetstorkan måste vara total när en rikstäckande tidning tar upp att en idol och snorvalp som heter Justin Beaver har kissat i en hink (på krog tror jag) som en enorm nyhet. Snart kopplar man väl ihop detta med en f.d svensk politiker som kissade på ett annat ställe, så kopplar man vidare med ett reportage med en mediekåt specialist på kändisinkontinens - håhåjaja säger jag och sätter mig på altanen med en kopp kaffe och blickar ut över min älv. Sedan blir det damfotboll på tv.
Min vän Anybody har också sett hur nyhetstorkan härja om. Här skriver hon om barnuppfostringsgurun Anna Wahlberg går med tiggarstaven och spyr galla över sina barn. Jag mår illa av detta - men tidningsrubriker ger det.
AB,http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17109922.ab
nwt
http://anybodys-place.blogspot.se/2013/07/anna-wahlgren-hotas-av-kronofogden-och.html
måndag 8 juli 2013
Hej, jag heter Stina, är 61 år gammal,moderat och Almedalsbesökare.
. . . .och nu är jag här hos er i AA (Anonyma Almedalsbesökare ) för att jag behöver er hjälp att åter bli sedd. Så kunde det ha låtit när jag kom hem igår kväll efter en hemresa på 12 timmar. Annars kunde jag kanske ha uttalat Kristina från Duvemålas ord när hon dog : Jag är hemma! Så melodramatisk är jag inte men sällan har jag sett en så vacker syn som en rollatorryttare på tågstationen - min luggslitne riddare! Nu efter en massa känslopjunk så kommer en resumé av Anybodys och mitt härnadståg i österled.
Efter en lång radda av strapatser trampade vi gutarnas vackra ö, äntrade vår tappra springare "Vraket" för att komma till en boning längre österut i ett litet radhus. Det var skönt att ha en plats där vi kunde vara i fred med oss själva och med en dörr vi kunde stänga om oss. Denna dag var det Göran Hägglund som var först ut i Almedalen. Han är en bra talare, trevlig, spirituell, med värme och humor så det blev en mjukstart för oss besökare. Vi nattade oss med magen full av korvbröd och djupa samtal.
Dag 2 började bra med intressant seminarium med Slöseriombudsmannen - synd att man inte har tid med frågor från publiken och att vi dessutom blev mer eller mindre utkastad i slutändan "nästa seminarium börjar om fem minuter". Vi borde anat att i år var parollen : Hellre kvantitet än kvalité men vi förstod inte bättre. Vi sprang kors och tvärs hela dagen men där var felet mitt då jag är urkass på både orientering och logistik. Jimmie Åkesson pratade väl på kvällen. Han friade vilt med kvinnor i låglöneyrken och missnöjda svenskar i allmänhet och jag förstår och fruktar att han plussar på i opinionsundersökningarna framöver.
Tisdag var ingen höjdardag på något vis. Spring spring spring var vad som ringde i våra öron, hade vi inte haft loppisutflykt att rekreera oss med hade vi inte klarat det. Nja nu ljög jag lite - skoreor är alltid uppfriskande inslag i livet. Moderatminglet pajade totalt när vi inte kom in på grund av schabbel med listor och icke läskunnig personal som skötte logistiken in i härligheten. Ledsen först men sedan tog jag till tröst för tigerhjärtan och citerade min favoritfilosof Groucho Marx. Han sa : "Jag skulle aldrig acceptera medlemskap i en klubb som anser att jag passar som medlem". Vi åt saffranspannkaka med psalmbärssylt på ett café och avslutade kvällen med en poesiafton med Gustaf Fridolin - det var en miss av oss.
Mitt i veckan och vi kom inte in på Kallis för en god räkmacka tillsammans med min kompis Kim - bratsen hade hunnit före och ockuperat varenda stol - men shit happens, så vi åt på ett annat ställe. Innan dess var vi på ett seminarium om SJ - Vart är vi på väg? hette det och det kan man ängsligt undra. Man besvarade tre frågor från publiken (hann inte mer) så jag frågade och fick det lugnande svaret " frågan finns på bordet". Jag är djupt oroad och undrar i mitt inre vilket bord, vart på bordet och hur mycket annat det finns på bordet? Fredrik Reinfeldt ÄR en statsman och han levererade i sitt livs tal enligt mig. Det var ett jättebra tal helt enkelt och han var härligt bombastisk några gånger.
Att rusa iväg till ett seminarium med Anders Borg (och några andra) direkt på morgonen, är inget problem även om det handlar arbetslöshet. På med haklappen (för att undvika osmakliga dregelfläckar) och iväg bara. Måste vara underbart att vara Anders B och i en åhörargrupp på 400 personer är 80% lätt överåriga groupies som tindrar med ögonen under sin tillbedjan. För övrigt pratar han lätt och lättbegripligt om sitt ämne och verkar trivas med det. Minglet hos Anna Maria Corazza Bildt var trevligt med goda smakbitar och gott vin - och en skorea på vägen. Jonas Sjöstedt var väldigt arg hela kvällen och han till och med ökade ilskan under talet. Jag är inte rädd för honom ändå, fast han flera gånger sa "när vi tar makten" - ett uttalande som inte får mig att ligga sömnlös då det lär dröja länge, om det någonsin sker .Den kvällen förleddes vi till vin och vitlöksbrödsintag av en vänlig kvinna från Karlstadsmoderaterna. Vi blev fnissiga, vi gick vilse men hittade med assistans hem igen mitt i mörkaste natten.
Fredag konstaterade vi bland annat att Klintehamn har en stor cementfabrik - orten är nog bara cementfabriken faktiskt och att Stigbjörn Statsvetare inte är mycket att hänga i julgranen. Dessutom undvek moderatorn vid denna sammankomst att se två tanter som ville ställa frågor vid den efterföljande frågestunden. Mycket skickligt gjort med en skara på åtta personer framför sig - kranvattnet som tillhandahölls var lagom tempererat för våra strupar. Jan Björklunds tal föll mig på läppen som åhörare. Mycket bra retorik och han höll sig lugn och till konceptet hela tiden. Mer än godkänt eller vilken bokstav som gäller i betyget för närvarande.
Denna lördag räddades de mentala rester som fanns kvar hos mig och Anybody av ett briljant seminarium om äldres berättigande här och nu i Sverige. Enormt bra panel och en moderator i världsklass - Alexandra Charles. Centerns Annie Lööf är fin att titta på och talinnehållet var också bra. Ett genidrag var att få hjälp med talet av en ledamot från Svenska Akademin - men Annie, ta inte Kristina Lugn igen nästa år.
Söndag, tidig morgon och på väg hem - underbart helt enkelt. Löfvén fick klara sig utan oss men han hade ju alla sina hejdukar kvar som kunde jubla. Enligt vad jag läst och sett så lovade han att lova mer längre fram när han vet vad han skall lova i sina vallöften. Halleluja!
För övrigt är jag hemma nu och min själ och mina fötter läks av omtanke från mannen i mitt liv och Comped. Detta var ärren jag bar med mig från Almedalen som mensurärr.
http://www.dn.se/ledare/signerat/almedalen-bra-talare-vet-nar-de-ska-sluta/
nwt
Efter en lång radda av strapatser trampade vi gutarnas vackra ö, äntrade vår tappra springare "Vraket" för att komma till en boning längre österut i ett litet radhus. Det var skönt att ha en plats där vi kunde vara i fred med oss själva och med en dörr vi kunde stänga om oss. Denna dag var det Göran Hägglund som var först ut i Almedalen. Han är en bra talare, trevlig, spirituell, med värme och humor så det blev en mjukstart för oss besökare. Vi nattade oss med magen full av korvbröd och djupa samtal.
Dag 2 började bra med intressant seminarium med Slöseriombudsmannen - synd att man inte har tid med frågor från publiken och att vi dessutom blev mer eller mindre utkastad i slutändan "nästa seminarium börjar om fem minuter". Vi borde anat att i år var parollen : Hellre kvantitet än kvalité men vi förstod inte bättre. Vi sprang kors och tvärs hela dagen men där var felet mitt då jag är urkass på både orientering och logistik. Jimmie Åkesson pratade väl på kvällen. Han friade vilt med kvinnor i låglöneyrken och missnöjda svenskar i allmänhet och jag förstår och fruktar att han plussar på i opinionsundersökningarna framöver.
Tisdag var ingen höjdardag på något vis. Spring spring spring var vad som ringde i våra öron, hade vi inte haft loppisutflykt att rekreera oss med hade vi inte klarat det. Nja nu ljög jag lite - skoreor är alltid uppfriskande inslag i livet. Moderatminglet pajade totalt när vi inte kom in på grund av schabbel med listor och icke läskunnig personal som skötte logistiken in i härligheten. Ledsen först men sedan tog jag till tröst för tigerhjärtan och citerade min favoritfilosof Groucho Marx. Han sa : "Jag skulle aldrig acceptera medlemskap i en klubb som anser att jag passar som medlem". Vi åt saffranspannkaka med psalmbärssylt på ett café och avslutade kvällen med en poesiafton med Gustaf Fridolin - det var en miss av oss.
Mitt i veckan och vi kom inte in på Kallis för en god räkmacka tillsammans med min kompis Kim - bratsen hade hunnit före och ockuperat varenda stol - men shit happens, så vi åt på ett annat ställe. Innan dess var vi på ett seminarium om SJ - Vart är vi på väg? hette det och det kan man ängsligt undra. Man besvarade tre frågor från publiken (hann inte mer) så jag frågade och fick det lugnande svaret " frågan finns på bordet". Jag är djupt oroad och undrar i mitt inre vilket bord, vart på bordet och hur mycket annat det finns på bordet? Fredrik Reinfeldt ÄR en statsman och han levererade i sitt livs tal enligt mig. Det var ett jättebra tal helt enkelt och han var härligt bombastisk några gånger.
Att rusa iväg till ett seminarium med Anders Borg (och några andra) direkt på morgonen, är inget problem även om det handlar arbetslöshet. På med haklappen (för att undvika osmakliga dregelfläckar) och iväg bara. Måste vara underbart att vara Anders B och i en åhörargrupp på 400 personer är 80% lätt överåriga groupies som tindrar med ögonen under sin tillbedjan. För övrigt pratar han lätt och lättbegripligt om sitt ämne och verkar trivas med det. Minglet hos Anna Maria Corazza Bildt var trevligt med goda smakbitar och gott vin - och en skorea på vägen. Jonas Sjöstedt var väldigt arg hela kvällen och han till och med ökade ilskan under talet. Jag är inte rädd för honom ändå, fast han flera gånger sa "när vi tar makten" - ett uttalande som inte får mig att ligga sömnlös då det lär dröja länge, om det någonsin sker .Den kvällen förleddes vi till vin och vitlöksbrödsintag av en vänlig kvinna från Karlstadsmoderaterna. Vi blev fnissiga, vi gick vilse men hittade med assistans hem igen mitt i mörkaste natten.
Fredag konstaterade vi bland annat att Klintehamn har en stor cementfabrik - orten är nog bara cementfabriken faktiskt och att Stigbjörn Statsvetare inte är mycket att hänga i julgranen. Dessutom undvek moderatorn vid denna sammankomst att se två tanter som ville ställa frågor vid den efterföljande frågestunden. Mycket skickligt gjort med en skara på åtta personer framför sig - kranvattnet som tillhandahölls var lagom tempererat för våra strupar. Jan Björklunds tal föll mig på läppen som åhörare. Mycket bra retorik och han höll sig lugn och till konceptet hela tiden. Mer än godkänt eller vilken bokstav som gäller i betyget för närvarande.
Denna lördag räddades de mentala rester som fanns kvar hos mig och Anybody av ett briljant seminarium om äldres berättigande här och nu i Sverige. Enormt bra panel och en moderator i världsklass - Alexandra Charles. Centerns Annie Lööf är fin att titta på och talinnehållet var också bra. Ett genidrag var att få hjälp med talet av en ledamot från Svenska Akademin - men Annie, ta inte Kristina Lugn igen nästa år.
Söndag, tidig morgon och på väg hem - underbart helt enkelt. Löfvén fick klara sig utan oss men han hade ju alla sina hejdukar kvar som kunde jubla. Enligt vad jag läst och sett så lovade han att lova mer längre fram när han vet vad han skall lova i sina vallöften. Halleluja!
För övrigt är jag hemma nu och min själ och mina fötter läks av omtanke från mannen i mitt liv och Comped. Detta var ärren jag bar med mig från Almedalen som mensurärr.
http://www.dn.se/ledare/signerat/almedalen-bra-talare-vet-nar-de-ska-sluta/
nwt
lördag 6 juli 2013
Jävlar vad vi kvinnor kan !!!
Så befriande att ta intryck alldeles själv utan att sitta framför någon som självgott sprider sin välvilja över oss idioter (vanliga väljare) eller delar sin information med någon logebroder utplanterad i den så kallade publiken. Jag lider verkligen av politisk utmattningsdepression har jag insett och man skall inte utsätta sig för proffs som rapar floskler för de redan frälsta. Skall jag lära mig sjunga så ställer jag mig för fasiken inte i Operans Oratoriekör för att göra det. Almedalen är för de redan invigda - men var platsar vi vanliga väljare in, vi som betalar själv för resa och uppehälle och aktivt söker information och upplysning? Vi betalar dyrt i kontanter, känslor och såriga fötter för visioner som mera kan liknas vid hallucinationer eller maränger utan sötma - de pyser bara ihop.
Jag har tagit av mig skygglappar, solglasögon och skådat människor och det blev konstigt nog av mitt eget kön och vilka härliga kvinnomänniskor jag sett. Snorkfröknarna Ylva och Veronica går fetbort(jag har hittat det ordet och adopterat det så det är mitt) för de trampar på alla och ser ingen om de inte har nytta av dom. Även om herr Baylan verkar vara en riktig käring så går även han fetbort.
Först av alla fantastiska kvinnor att tjusas av var Dagny som jag skrev om en annan dag. den 101-åriga bloggerskan som verkligen tog mig med storm. De två små flickor som vid olika tillfällen talade om att jag var så fin i håret var jag färdig att adoptera på stört.. Sedan har jag fått en riktig rebellidol fast hon är anonym. Vi stod som en skock snälla får av blandade kön utanför krogtoaletterna och bidade vår tid när en dörr öppnades och en tjej stegade mot den. En herre hov upp sin röst och sa :" Ursäkta mig det där är herrtoaletten." Tjejen ryckte tag i dörren vände sig om och meddelade: DET SKITER JAG I, innan hon försvann in i båset och låste om sig. Stackars karl av ordning som stod där med flinande kvinnor runt sig , men det var roligt att vara en flinare själv.
Det var nästan synd om Anybody när jag lyckades övertala henne att gå på ett siiista seminarium efter att vi pratat med moderatorn för detta evenemang på en kaffedrickarbänk. Hon såg trött ut och var säkert ännu tröttare men lyssnade på oss och sa:" Kom till oss vi har ett jättebra seminarium i morgon vi är en ickepolitisk ideell förening" Vi gick dit och möttes av en moderator som kände igen oss som människor och som sedan ledde ett fantastiskt välstrukturerat seminarium med kunniga medlemmar i panelen som brann för det de talade om och med en vilja att dela med sig till alla. Jag gör vågen fortfarande för Alexandra Charles när jag sitter här i en gammal soffa med datorn i knät. Vilken kvinna, vilken moderator och organisatör. Ämnet som gjorde mig så salig och dessutom nästan fick i gång en Juholtsk utomkroppslig upplevelse kanske inte låter särskilt häftig - men det var den. Vill vi ha äldre i Sverige idag var äntligen en ämne som engagerade och som var riktat till precis alla. Kan man ge Jonas Gardell hedersdoktorat i teologi så borde Alexandra Charles ha den i geriatrik eller medicin och det inkluderar hela 1,6miljonerklubben också. Alexandra vet vad ecce homo betyder och tillämpar även den i sitt tilltal.
Jag tycker om Annie Lööf och det var ett fint tal med god struktur och bra innehåll men jag klarade inte av att ta in det riktigt. Det går inte att föra ut ett bra tal om man gör allt för många konstpauser, långa som nödår dessutom. Som åhörare undrar man om talaren tror att man är så korkad att man behöver betänketid för att smälta budskapet eller om talet är för kort och behöver tänjas ut. Annie skall ta oss med storm inte med narkos. Hon hade en vacker klänning och det var varmt och skönt men det räcker inte så långt tyvärr.
Alla säger att Olof Palme startade Almedalsrörelsen men det tror inte jag. De som nu skövlar Visby måste vara en våg av ättlingar till de som försov sig i Valdemar Atterdags armada och arme. Det känns så i luften när de kränker gutarnas vackra ö.
I morgon reser jag hem och slipper se eländet när snorkfröknar, herr Baylan, S-brats och annat ospecifierat folk dansar jubeldanser runt sin metallbas för inte är han någon Stålman inte.
Fy vad jag är trött på politiker som talar med både kluven och luden tunga
DN, DN, SvD
Jag har tagit av mig skygglappar, solglasögon och skådat människor och det blev konstigt nog av mitt eget kön och vilka härliga kvinnomänniskor jag sett. Snorkfröknarna Ylva och Veronica går fetbort(jag har hittat det ordet och adopterat det så det är mitt) för de trampar på alla och ser ingen om de inte har nytta av dom. Även om herr Baylan verkar vara en riktig käring så går även han fetbort.
Först av alla fantastiska kvinnor att tjusas av var Dagny som jag skrev om en annan dag. den 101-åriga bloggerskan som verkligen tog mig med storm. De två små flickor som vid olika tillfällen talade om att jag var så fin i håret var jag färdig att adoptera på stört.. Sedan har jag fått en riktig rebellidol fast hon är anonym. Vi stod som en skock snälla får av blandade kön utanför krogtoaletterna och bidade vår tid när en dörr öppnades och en tjej stegade mot den. En herre hov upp sin röst och sa :" Ursäkta mig det där är herrtoaletten." Tjejen ryckte tag i dörren vände sig om och meddelade: DET SKITER JAG I, innan hon försvann in i båset och låste om sig. Stackars karl av ordning som stod där med flinande kvinnor runt sig , men det var roligt att vara en flinare själv.
Det var nästan synd om Anybody när jag lyckades övertala henne att gå på ett siiista seminarium efter att vi pratat med moderatorn för detta evenemang på en kaffedrickarbänk. Hon såg trött ut och var säkert ännu tröttare men lyssnade på oss och sa:" Kom till oss vi har ett jättebra seminarium i morgon vi är en ickepolitisk ideell förening" Vi gick dit och möttes av en moderator som kände igen oss som människor och som sedan ledde ett fantastiskt välstrukturerat seminarium med kunniga medlemmar i panelen som brann för det de talade om och med en vilja att dela med sig till alla. Jag gör vågen fortfarande för Alexandra Charles när jag sitter här i en gammal soffa med datorn i knät. Vilken kvinna, vilken moderator och organisatör. Ämnet som gjorde mig så salig och dessutom nästan fick i gång en Juholtsk utomkroppslig upplevelse kanske inte låter särskilt häftig - men det var den. Vill vi ha äldre i Sverige idag var äntligen en ämne som engagerade och som var riktat till precis alla. Kan man ge Jonas Gardell hedersdoktorat i teologi så borde Alexandra Charles ha den i geriatrik eller medicin och det inkluderar hela 1,6miljonerklubben också. Alexandra vet vad ecce homo betyder och tillämpar även den i sitt tilltal.
Jag tycker om Annie Lööf och det var ett fint tal med god struktur och bra innehåll men jag klarade inte av att ta in det riktigt. Det går inte att föra ut ett bra tal om man gör allt för många konstpauser, långa som nödår dessutom. Som åhörare undrar man om talaren tror att man är så korkad att man behöver betänketid för att smälta budskapet eller om talet är för kort och behöver tänjas ut. Annie skall ta oss med storm inte med narkos. Hon hade en vacker klänning och det var varmt och skönt men det räcker inte så långt tyvärr.
Alla säger att Olof Palme startade Almedalsrörelsen men det tror inte jag. De som nu skövlar Visby måste vara en våg av ättlingar till de som försov sig i Valdemar Atterdags armada och arme. Det känns så i luften när de kränker gutarnas vackra ö.
I morgon reser jag hem och slipper se eländet när snorkfröknar, herr Baylan, S-brats och annat ospecifierat folk dansar jubeldanser runt sin metallbas för inte är han någon Stålman inte.
Fy vad jag är trött på politiker som talar med både kluven och luden tunga
DN, DN, SvD
Jag är avundsjuk på Anders Sporring
Min kompis Kim har gjort det lätt för en av sina kompisar att delta i Almedalen på ett trevligt sätt men utan att han utsätts för press och stress. Mannen heter Anders Sporring och hade ingen möjlighet att åka till detta cirkusevenemang. Kim löste detta genom skaffa ett kort på Anders, plasta in det och fästa det på sin ryggsäck. Anders har alltså varit på massor med mingel, seminarium och träffat oerhört spännande människor - och har dessutom blivit fotodokumenterad och BUREN hela tiden av en vän. Allt finns nu på Märsta bibliotek som fotocollage utan att Anders fått politisk andtäppa eller skoskav. Jag är så avundsjuk på den mannen.
fredag 5 juli 2013
Se Klintehamn och sedan dö - eller tvärtom
En natts stärkande sömn ska läka alla trauman som naturen på nattliga irrfärder utsätter oss för har jag hört eller inbillat mig. Trots att vi sov de utmattades sömn fram till tio på förmiddagen visade det sig inte vara fallet. Nackspärr gnisslande knän och ett bäcken som numer är roterat ett kvarts varv och dessutom skramlar visade att hypotesen var helt fel. Allt jag trott på i den vägen var en illusion. Under svåra umbäranden intog vi en frukost på korvbröd och tea för att överleva en stund till - och jag lever nu vid slutet av dagen med en svår släng av politisk utmattning.
Klintehamn skulle vara ett uppfriskande utflyktsmål med fin restaurang. intressanta butiker och trevlig miljö så det blev ett givet rekreationsmål för oss och "vraket". Klintehamn har en stor cementfabrik, en egentlig huvudgata och en ICA-butik. Jag går inte igång på ICA-butiker, sådan är jag. Den omtalade Retrobutiken var mer en dyr loppis inhyst en affärslokal. Vi vände och doppade fötterna i havet för att strax därefter köra till ett café för den dagliga dosen av saffranspannkaka med psalmbärssylt. Efter ytterligare nedslag i landskapet gjorde vi oss redo för ett seminarium (urk vad jag är trött på seminarium som inte är seminarium) som vi blev inbjudna till. Jag var tveksam till föredragshållare men så smickrad så jag tackade ja och drog med stackars Anybody. Stig-Björn Statsvetare skulle berätta vem som vinner valet 2014 och varför. Nu skall jag berätta det som var bra : Föredraget var föredömligt kort (5 min) och det överbelastade inte våra hjärnor då det varken utmynnade i bu eller bä. Det fanns gott vatten att dricka (Stig-Björn Statsvetare fick en flaska Champagne) och vi behövde inte trängas - endast de närmast sörjande var där. Jag fick träffa Erik Laakso som jag tycker om. Resten kan vi skriva in i minustabellen. Vi gick därifrån med tomma blickar och med irritation över den påstridiga M-politikern från Sundsvall som talade om att hon hade sin fulla rätt att rösta på SD trots att hon satt i nämnd för moderaterna. Det var bara jobbigt delvis för att statsvetaren inte brydde sig om att styra upp samtalet och dessutom hade sin gamla mamma med som han lovat köra hem.
Jan Björklund höll ett mycket bra tal med fin retorik. Han var tydlig i sina uttalande och jag tyckte om vad jag hörde även om jag inte har riktigt likadana åsikter i vissa små sakfrågor. Tydligast var han i sitt uttalande om en allians mellan S och Fp efter valet 2014 - det fanns inte på världskartan. Jag har väldigt svårt för S-brats som spankulerar runt under talen och sprider sina visdomsord "Tja detta är politik på gräsrotsnivå" kastades ut av en tjej i 20-årsålder medan hon och hennes vän försökte trampa ner mig som låg på mage i gräset och lyssnade. Med sin air av nedlåtenhet kommer hon med lite träning bli en ny Ylva Johansson eller Veronica Palm och det förskräcker.
Thomas Östros såg ut att må bra under sin vandring på gatorna liksom herr Baylan .Det var lite mindre med folk på gatorna idag- många har redan åkt hem för helg eller semester eller kanske för att de tröttnat. Jag börjar också längta hem till min invanda miljö med gubben min, katten och sköldpaddan.Vi åker söndag morgon och det blir riktigt skönt.
DN, AB, AB,
Klintehamn skulle vara ett uppfriskande utflyktsmål med fin restaurang. intressanta butiker och trevlig miljö så det blev ett givet rekreationsmål för oss och "vraket". Klintehamn har en stor cementfabrik, en egentlig huvudgata och en ICA-butik. Jag går inte igång på ICA-butiker, sådan är jag. Den omtalade Retrobutiken var mer en dyr loppis inhyst en affärslokal. Vi vände och doppade fötterna i havet för att strax därefter köra till ett café för den dagliga dosen av saffranspannkaka med psalmbärssylt. Efter ytterligare nedslag i landskapet gjorde vi oss redo för ett seminarium (urk vad jag är trött på seminarium som inte är seminarium) som vi blev inbjudna till. Jag var tveksam till föredragshållare men så smickrad så jag tackade ja och drog med stackars Anybody. Stig-Björn Statsvetare skulle berätta vem som vinner valet 2014 och varför. Nu skall jag berätta det som var bra : Föredraget var föredömligt kort (5 min) och det överbelastade inte våra hjärnor då det varken utmynnade i bu eller bä. Det fanns gott vatten att dricka (Stig-Björn Statsvetare fick en flaska Champagne) och vi behövde inte trängas - endast de närmast sörjande var där. Jag fick träffa Erik Laakso som jag tycker om. Resten kan vi skriva in i minustabellen. Vi gick därifrån med tomma blickar och med irritation över den påstridiga M-politikern från Sundsvall som talade om att hon hade sin fulla rätt att rösta på SD trots att hon satt i nämnd för moderaterna. Det var bara jobbigt delvis för att statsvetaren inte brydde sig om att styra upp samtalet och dessutom hade sin gamla mamma med som han lovat köra hem.
Jan Björklund höll ett mycket bra tal med fin retorik. Han var tydlig i sina uttalande och jag tyckte om vad jag hörde även om jag inte har riktigt likadana åsikter i vissa små sakfrågor. Tydligast var han i sitt uttalande om en allians mellan S och Fp efter valet 2014 - det fanns inte på världskartan. Jag har väldigt svårt för S-brats som spankulerar runt under talen och sprider sina visdomsord "Tja detta är politik på gräsrotsnivå" kastades ut av en tjej i 20-årsålder medan hon och hennes vän försökte trampa ner mig som låg på mage i gräset och lyssnade. Med sin air av nedlåtenhet kommer hon med lite träning bli en ny Ylva Johansson eller Veronica Palm och det förskräcker.
Thomas Östros såg ut att må bra under sin vandring på gatorna liksom herr Baylan .Det var lite mindre med folk på gatorna idag- många har redan åkt hem för helg eller semester eller kanske för att de tröttnat. Jag börjar också längta hem till min invanda miljö med gubben min, katten och sköldpaddan.Vi åker söndag morgon och det blir riktigt skönt.
DN, AB, AB,
torsdag 4 juli 2013
Bra och dåligt sällskap
Vilken dag - en fantastisk annorlunda dag jag haft! Tänk att få lyssna på vår finansminister Anders Borg när han pratar om jobb och arbetslöshet i Almedalen. Där stod han och förklarade (tillsammans med några andra) om hur det var och vad man kan göra åt det och varnade för att det kommer att ta tid men att man tagit fram konstruktiva lösningar. Lättförståeliga beskrivningar som mig kickar liksom en hel del andra kvinnor i publiken. Det är sexigt med hästsvans och ring i örat om ni vill höra min åsikt (ni får den här i alla fall).
Vi har ätit en god lunch på lammfilé med goda vänner - två av mina extra bröder Per och Henrik, Pia Hallström, Anybody och lilla Jag. Sedan strosade jag och mitt resesällskap runt och av en ren händelse hittade vi en skoaffär med rea! Äger nu ett par "sköna Marie-skor". Vilken tur jag har!
I en trädgård med vackra rosor minglade vi loss med Anna Maria Corazza Bildt och där förtärde vi ekologiskt odlade köttbullar, jordgubbar, tryffelsmör allt nedsköljt med ett gott argentinskt vitt vin. Vi är även lyckliga ägare till en tygkasse och ett blått förkläde - vi har tur som tokiga!
Tyvärr började det balla ur strax där efter. Vi hade efter ett tips dragit till en affär där man sålde ut ett konkurslager fina damkläder. Anybody den arma varelsen är shopoholic så hon "blev" med en snygg vinterjacka som av tyngden att döma hade blyfoder. Det såg lite löjligt ut när man såg hur hennes bärarm sakta tänjdes ut och blev längre och längre. Hon kan inte ta komplimanger heller min vän - hon stirrade bara konstigt när jag sa att hennes blå klänning gick ton i ton med sopsäckarna som var utställda vid vägen och kartongerna som man skulle stoppa urdruckna petflaskor i.
Kvällens talare trotsade alla beskrivningar när han extatisk försöka intala oss att han var feminist och i övrigt hade svaret på allt. Givetvis är det Jonas Sjöstedt jag talar om och maken till mundiarré kan ingen annan producera. För att skydda resterna av min mentala hälsa stängde jag av hörseln och ägnade mig åt igenkänningsspaning. Det fanns inga riktigt höjdare att vila ögonen på men herr Baylan strosade förbi utan att bevärdiga mig eller någon annan med en blick men han kände väl inte igen mig och Anybody så han är förlåten. Alexander Bard dök även han upp och han har blivit väldigt gråhårig i skägget måste jag säga. Om hans stylist hade svidat honom i den out-fiten han bar så förordar jag offentligt spöstraff för denne, det fanns ingen tanke på omgivningens välbefinnande där inte eller också var allt plockat ur Myrornas låda för osäljbart. Kanske utnyttjade Bard sin demokratiska rätt att se jäklig ut helt enkelt - vad vet jag? Efter en halv timmes svammel av dagens talare stod vi inte ut utan rymde fältet mot vårt boende.
Halvvägs upp i Europas värsta backar stötte vi ihop med en trevlig Karlstadsmoderat som föreslog att vi skulle ta en fika ett förslag vi tacksamt tog emot. Krogen verkade inte ha någon kaffeautomat så vi offrade oss för sällskapets skull och tog in vin. Det såg lite snålt ut så det blev ett rostat vitlöksbröd till. Det brödet var det något fel på för man blev fnissig och upprymd av det men vi kämpade på ändå - har man betalat för det så har man. Efter trevlig samvaro började vi tänka på refrängen och bröt opp från taffel för ett återtåg mot vårt tillfälliga hem.
Är det någon som vet hur Visbys suburban jungle ser ut - det vet vi. Efter en lätt felnavigering hamnade vi där och om vi inte fått hjälp av en vänlig hundägare så har man troligen hittat våra vitnande ben på Fårö eller något. Kan redan se Aftonbladets löpsedel :Känd M-kvinna mystiskt försvunnen efter krogbesök. Men inga skandaler här inte, vi är hemma. Då någon flyttat om tangenterna på datorn för att försvåra mitt liv slutar jag nu och nattar mig.
AB, SvD
Vi har ätit en god lunch på lammfilé med goda vänner - två av mina extra bröder Per och Henrik, Pia Hallström, Anybody och lilla Jag. Sedan strosade jag och mitt resesällskap runt och av en ren händelse hittade vi en skoaffär med rea! Äger nu ett par "sköna Marie-skor". Vilken tur jag har!
I en trädgård med vackra rosor minglade vi loss med Anna Maria Corazza Bildt och där förtärde vi ekologiskt odlade köttbullar, jordgubbar, tryffelsmör allt nedsköljt med ett gott argentinskt vitt vin. Vi är även lyckliga ägare till en tygkasse och ett blått förkläde - vi har tur som tokiga!
Tyvärr började det balla ur strax där efter. Vi hade efter ett tips dragit till en affär där man sålde ut ett konkurslager fina damkläder. Anybody den arma varelsen är shopoholic så hon "blev" med en snygg vinterjacka som av tyngden att döma hade blyfoder. Det såg lite löjligt ut när man såg hur hennes bärarm sakta tänjdes ut och blev längre och längre. Hon kan inte ta komplimanger heller min vän - hon stirrade bara konstigt när jag sa att hennes blå klänning gick ton i ton med sopsäckarna som var utställda vid vägen och kartongerna som man skulle stoppa urdruckna petflaskor i.
Kvällens talare trotsade alla beskrivningar när han extatisk försöka intala oss att han var feminist och i övrigt hade svaret på allt. Givetvis är det Jonas Sjöstedt jag talar om och maken till mundiarré kan ingen annan producera. För att skydda resterna av min mentala hälsa stängde jag av hörseln och ägnade mig åt igenkänningsspaning. Det fanns inga riktigt höjdare att vila ögonen på men herr Baylan strosade förbi utan att bevärdiga mig eller någon annan med en blick men han kände väl inte igen mig och Anybody så han är förlåten. Alexander Bard dök även han upp och han har blivit väldigt gråhårig i skägget måste jag säga. Om hans stylist hade svidat honom i den out-fiten han bar så förordar jag offentligt spöstraff för denne, det fanns ingen tanke på omgivningens välbefinnande där inte eller också var allt plockat ur Myrornas låda för osäljbart. Kanske utnyttjade Bard sin demokratiska rätt att se jäklig ut helt enkelt - vad vet jag? Efter en halv timmes svammel av dagens talare stod vi inte ut utan rymde fältet mot vårt boende.
Halvvägs upp i Europas värsta backar stötte vi ihop med en trevlig Karlstadsmoderat som föreslog att vi skulle ta en fika ett förslag vi tacksamt tog emot. Krogen verkade inte ha någon kaffeautomat så vi offrade oss för sällskapets skull och tog in vin. Det såg lite snålt ut så det blev ett rostat vitlöksbröd till. Det brödet var det något fel på för man blev fnissig och upprymd av det men vi kämpade på ändå - har man betalat för det så har man. Efter trevlig samvaro började vi tänka på refrängen och bröt opp från taffel för ett återtåg mot vårt tillfälliga hem.
Är det någon som vet hur Visbys suburban jungle ser ut - det vet vi. Efter en lätt felnavigering hamnade vi där och om vi inte fått hjälp av en vänlig hundägare så har man troligen hittat våra vitnande ben på Fårö eller något. Kan redan se Aftonbladets löpsedel :Känd M-kvinna mystiskt försvunnen efter krogbesök. Men inga skandaler här inte, vi är hemma. Då någon flyttat om tangenterna på datorn för att försvåra mitt liv slutar jag nu och nattar mig.
AB, SvD
onsdag 3 juli 2013
Jag mötte Dagny
Då jag utnämnt mig själv till Almedalsproffs har jag till alla nybörjare givit viktiga råd som är ovillkorliga för en besökare. Det jag alltid påpekat är vikten av bekväma och ingångna skor. Hur i helsefyr kan jag då ge mig iväg från där vi bor och gå en och en halv kilometer i splitternya skor? Vid Kallis uteservering hade jag blåsor på båda hälarna och som ni vet gör jag inget halvhjärtat så blåsorna var stora som rekordjordgubbar och med en färg som hade gjort Jonas Sjöstedt lyrisk. Hade inte Apoteket haft den goda smaken att sätta upp en liten festivalbod på kajen hade jag nog varit färdig för amputation. Anybody gjorde en heroisk insats som sjukvårdsansvarig då hon på en parkbänk lagade min rämnande lekamen med Comped. Jag rockar nu loss i ett par rosa Birkenstock - men jag är snygg i allt så det går bra eller JAG går bra.
Vi har inte ätit räkmackor och druckit vin med min polare Kim än för när vi kom fram till tjejen som anvisade bord så var det mer än en timmes vänta för att få ett bord, vi gav upp och gick till Joda för att sköta kaloriintaget - gott och mättande. Vi ger räkmackan en ny chans på fredag har vi bestämt.
Under våra trottoartrampanden på kullriga Hansagator stötte vi på ett litet underligt följe som vi undrade över. Först sprang en kameraman baklänges medan han filmade en liten dam som med energiska steg gick en sightseeingtur medan en kvinna sprang bredvid henne med en mikrofon. Trion poppade upp här och där i vimlet på de mest oväntade ställena och plötsligt var de borta. När vi satt på kanten av podiet till TV4as inspelningstält dök triaden upp igen och Anybody frågade vem de var. Det var ett inspelningsteam från SVT som gjorde en dokumentär om den lilla damen, hon hette Dagny Carlsson var bloggare och 101 år gammal. Vi fick en pratstund med henne och hon fick oss två trötta varelser att förundras över hennes fräschhet och pigga utstrålning. Hon vände på steken och plötsligt så intervjuade hon mig om min ålder och konstaterade att jag säkerligen hade 40 goda år framför mig. Hon var tvungen att avbryta samtalet sedan för att gå till hotellet och byta om för hon skulle äta middag med några kändisar som hon sa. En så härlig kvinna! Hennes ena blogg heter hundraåringen - ta och läs den.
Fredrik Reinfeldt var kvällens talare i Almedalen och det var ett mycket bra tal - retoriken pedagogiken allt var bra. Han benade ut statistiken för ungdomsarbetslösheten på ett överskådligt enkelt sätt och han hade konkreta lösningar på många av de problem som måste åtgärdas. Han är den första som pratat om lösningar på mycket som de andra partierna pratat om som problem och inget annat. Klart bästa talaren - och det är inte något jag skriver för att jag är moderat. Enda störmomentet under talet var att Mikael Damberg S stod en bit bortanför oss och högt tolkade Reinfeldts tal på socialdemokratiska för de som fanns runt honom. Det verkade dock inte som någon var speciellt imponerad av tolkningen.
Mötena mellan människor är den största behållningen i Almedalen tycker jag oavsett vem eller vad man är. Ett litet samtal ger inspirerande energi och en fantastisk kunskapsskatt när man delar med sig sina tankar - det är roligt helt enkelt att vara människa. Idag såg jag två snorkfröknar : först seglade Veronica Palm med näsan i vädret och nedlåtande blick - snacka om nedlåtande utstrålning . Strax efter det kom Ylva Johansson klivande med samma uttryck och utstrålning. Inga roliga madamer inte.
I morgon blir det Anders Borg som blir första namn på vår seminarielista, sedan blir det lunch i goda vänners lag följt av mingel hos Anna Maria Corazza Bildt. Jag blir glad av henne och hennes intensiva kroppsspråk och intensitet. Det blir säkert annat också innan vi lyssnar på Jonas Sjöstedt.
Det är intensivt när man ligger på topp.
AB, SvD,
Vi har inte ätit räkmackor och druckit vin med min polare Kim än för när vi kom fram till tjejen som anvisade bord så var det mer än en timmes vänta för att få ett bord, vi gav upp och gick till Joda för att sköta kaloriintaget - gott och mättande. Vi ger räkmackan en ny chans på fredag har vi bestämt.
Under våra trottoartrampanden på kullriga Hansagator stötte vi på ett litet underligt följe som vi undrade över. Först sprang en kameraman baklänges medan han filmade en liten dam som med energiska steg gick en sightseeingtur medan en kvinna sprang bredvid henne med en mikrofon. Trion poppade upp här och där i vimlet på de mest oväntade ställena och plötsligt var de borta. När vi satt på kanten av podiet till TV4as inspelningstält dök triaden upp igen och Anybody frågade vem de var. Det var ett inspelningsteam från SVT som gjorde en dokumentär om den lilla damen, hon hette Dagny Carlsson var bloggare och 101 år gammal. Vi fick en pratstund med henne och hon fick oss två trötta varelser att förundras över hennes fräschhet och pigga utstrålning. Hon vände på steken och plötsligt så intervjuade hon mig om min ålder och konstaterade att jag säkerligen hade 40 goda år framför mig. Hon var tvungen att avbryta samtalet sedan för att gå till hotellet och byta om för hon skulle äta middag med några kändisar som hon sa. En så härlig kvinna! Hennes ena blogg heter hundraåringen - ta och läs den.
Fredrik Reinfeldt var kvällens talare i Almedalen och det var ett mycket bra tal - retoriken pedagogiken allt var bra. Han benade ut statistiken för ungdomsarbetslösheten på ett överskådligt enkelt sätt och han hade konkreta lösningar på många av de problem som måste åtgärdas. Han är den första som pratat om lösningar på mycket som de andra partierna pratat om som problem och inget annat. Klart bästa talaren - och det är inte något jag skriver för att jag är moderat. Enda störmomentet under talet var att Mikael Damberg S stod en bit bortanför oss och högt tolkade Reinfeldts tal på socialdemokratiska för de som fanns runt honom. Det verkade dock inte som någon var speciellt imponerad av tolkningen.
Mötena mellan människor är den största behållningen i Almedalen tycker jag oavsett vem eller vad man är. Ett litet samtal ger inspirerande energi och en fantastisk kunskapsskatt när man delar med sig sina tankar - det är roligt helt enkelt att vara människa. Idag såg jag två snorkfröknar : först seglade Veronica Palm med näsan i vädret och nedlåtande blick - snacka om nedlåtande utstrålning . Strax efter det kom Ylva Johansson klivande med samma uttryck och utstrålning. Inga roliga madamer inte.
I morgon blir det Anders Borg som blir första namn på vår seminarielista, sedan blir det lunch i goda vänners lag följt av mingel hos Anna Maria Corazza Bildt. Jag blir glad av henne och hennes intensiva kroppsspråk och intensitet. Det blir säkert annat också innan vi lyssnar på Jonas Sjöstedt.
Det är intensivt när man ligger på topp.
AB, SvD,
tisdag 2 juli 2013
Varför är jag här i detta inferno?
Har ni läst Dantes Inferno eller Machiavellis Fursten ? Mycket gamla klassiker som jag inbillar mig har inspirerats av Almedalsveckan. Jo jag vet att böckerna skrevs cirka sjuhundra år innan Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak i en park i Visby men många paralleller finns. Kungamakarna finns över allt i denna söndertrasade idyll som stundtals är ett rent inferno med stressade människor med tomma blickar som trampar på som en zombiearmé på väg till ingenstans. I Dantes Inferno tror jag att prästerskapet och de politiskt aktiva hamnade på en ickesmickrande nivå på väg ner i helvetet. Jag frågar mig lite vad hela syftet är med denna konstlade och hysteriska värld. Att inte få avsluta ett intressant seminarium i lugn och ro utan att bli utfösta ur lokalen för att bereda plats för nästa seminarium med annan talare och annat ämne, är oförskämt mot alla de som tagit sig dit för att de hyser ett genuint intresse för just det som avhandlas där.
Anybody och jag tog en mental time-out från vansinnet och åkte ut på en loppisturne - det var skönt och befriande. Vi gjorde små fynd även om vi gick på små nitar på grund av lite falsk marknadsföring av "lopporna". Stället som skulle ha hundra meter fyndbord fick mig att inse att min egen kroppsläng är runt 15-20 meter. Jag är tydligen en reslig kvinna med dålig kroppsuppfattning om man skall tro på den reklamen. På vår rundtur i det röda "vraket" kompenserades vi dock av många trevliga människor som fick oss att må bättre innan vi styrde kosan hem till vårt boende för att göra oss fina inför "det stora minglet".
Jag var förväntansfull och glad på väg till feststället trots att jag gick fel väg dit, men med en kringgående rörelse hamnade vi rätt ändå. Det blev inget mingel, jag fick inte introducera Anybody för vänner, människor jag tycker om helt enkelt. Om jag citerar från Bibeln så var porten allt för trång för en sådan som jag trots anmälan och bekräftelsemail. Jag blev ledsen och ingen tröst finns i att flera andra rönte samma öde. En kurs i vanligt vänligt bemötande hade suttit fint hos väktarna in till Paradiset.
Jag krusar aldrig större skit än jag själv är, sa min salig mormor och med den tanken i huvudet gick jag och Anybody vår väg och hamnade slutligen på ett café med gott kaffe och saffranspannkaka med psalmbärssylt. Det fick en vision av salta pinnar och mingelrosé att framstå som mycket löjlig. En kram av Anders Borg var det enda jag saknade men den skada skall jag ta igen när han har sitt ekonomiska seminarium på torsdag.
Tisdagens Almedalstalare var Miljöpartiets Taltratt Fridolin. Efter att ha genomlidit hans tal får jag meddela att han enligt mitt tycke är en Fåntratt. Han avskaffade sådana saker som logik som oviktig, så det praktiserade han också själv i talet. Fridolin är en dålig talare och retoriken var rent usel, att toppa anrättningen med en dikt av Ellen Key gjorde det hela löjeväckande. Det var inget bra tal, publiken samtalade i små grupper med varandra då Fridolin inte lyckades engagera dem med sin svada. Själv beundrade jag en kvinna i en vacker storblommig klänning så mycket så jag var tvungen att säga det till henne. Hon blev glad och jag hoppas att hon vart lika glad som jag blev när en kvinna gav mig en komplimang för min frisyr.
När vi gick vår mödosamma vandring uppför Visbys branta knaggliga backar kunde jag i tanken kröna Fridolin till kung - av floskeltoppen. Önskar mer substans i orden av ett parti som anser sig kunna regera själv.
I morgon är en annan dag och varje dag har nya friska insatser i livets spel - jag kan också floskla!
AB,
Anybody och jag tog en mental time-out från vansinnet och åkte ut på en loppisturne - det var skönt och befriande. Vi gjorde små fynd även om vi gick på små nitar på grund av lite falsk marknadsföring av "lopporna". Stället som skulle ha hundra meter fyndbord fick mig att inse att min egen kroppsläng är runt 15-20 meter. Jag är tydligen en reslig kvinna med dålig kroppsuppfattning om man skall tro på den reklamen. På vår rundtur i det röda "vraket" kompenserades vi dock av många trevliga människor som fick oss att må bättre innan vi styrde kosan hem till vårt boende för att göra oss fina inför "det stora minglet".
Jag var förväntansfull och glad på väg till feststället trots att jag gick fel väg dit, men med en kringgående rörelse hamnade vi rätt ändå. Det blev inget mingel, jag fick inte introducera Anybody för vänner, människor jag tycker om helt enkelt. Om jag citerar från Bibeln så var porten allt för trång för en sådan som jag trots anmälan och bekräftelsemail. Jag blev ledsen och ingen tröst finns i att flera andra rönte samma öde. En kurs i vanligt vänligt bemötande hade suttit fint hos väktarna in till Paradiset.
Jag krusar aldrig större skit än jag själv är, sa min salig mormor och med den tanken i huvudet gick jag och Anybody vår väg och hamnade slutligen på ett café med gott kaffe och saffranspannkaka med psalmbärssylt. Det fick en vision av salta pinnar och mingelrosé att framstå som mycket löjlig. En kram av Anders Borg var det enda jag saknade men den skada skall jag ta igen när han har sitt ekonomiska seminarium på torsdag.
Tisdagens Almedalstalare var Miljöpartiets Taltratt Fridolin. Efter att ha genomlidit hans tal får jag meddela att han enligt mitt tycke är en Fåntratt. Han avskaffade sådana saker som logik som oviktig, så det praktiserade han också själv i talet. Fridolin är en dålig talare och retoriken var rent usel, att toppa anrättningen med en dikt av Ellen Key gjorde det hela löjeväckande. Det var inget bra tal, publiken samtalade i små grupper med varandra då Fridolin inte lyckades engagera dem med sin svada. Själv beundrade jag en kvinna i en vacker storblommig klänning så mycket så jag var tvungen att säga det till henne. Hon blev glad och jag hoppas att hon vart lika glad som jag blev när en kvinna gav mig en komplimang för min frisyr.
När vi gick vår mödosamma vandring uppför Visbys branta knaggliga backar kunde jag i tanken kröna Fridolin till kung - av floskeltoppen. Önskar mer substans i orden av ett parti som anser sig kunna regera själv.
I morgon är en annan dag och varje dag har nya friska insatser i livets spel - jag kan också floskla!
AB,
måndag 1 juli 2013
Full rulle i Almedalen
Hur man än vrider och vänder sig så har man ändan bak - det är ett känt faktum och lika stort faktum är att även om man kör med personlighetsklyvning så kan man inte ta in information från 2300 seminarium på 7 dagar. Man får gå på känn och hoppas att man spenderar sin knappa tid på rätt ställe. I dag drog vi en dunder nit trots att rubriken för ett seminarium hade den lovande ämnet:Är religiösa ståndpunkter tilllåtna i politiken? Man höll till på evangeliebåten Elida och medverkande var företrädare från Claphaminstitutet - kristen tankesmedja, teologer, KDs gruppledare i riksdagen, Tro o Solidaritet (Broderskapsrörelsen) och som grädde på moset Omar Mustafa Islamiska förbundets ordförande i Sverige. Han är ju tyvärr mest känd för att utan egen förskyllan hamnat i S-styrelsens automatiska svängdörr - in och ut på samma snurr.
Vi blev trevligt bemött med förfriskningar, frukt och choklad och sedan gjordes en presentation av de medverkande och sedan var det bara nedförsbacke långt bort från ämnet. Det blev diskussioner om kyrkklockor kontra böneutropare och ännu värre. När vi gick därifrån hade ett verbalt världsåskådningskrig utbrytit kryddat med pikar och personangrepp. Allt gav en unken smak i munnen.
Slöseriombudsmannens seminarium var mycket mera givande. Det är klart intressant med någon som granskar hur våra skattemedel används och till vilken mening. Kommunalråd som skall renovera torn för backhoppning för 100 miljoner (för att sätta kommunen på världskartan) på en ort med 3 backhoppare på amatörnivå och i en sport som är liten i Sverige. Många liknande exempel gav ett intressant perspektiv på maktmissbruk och självförverkligande. Slöseriombudsmannen arbetar åt Skattebetalarnas förening och som jag ser det gör han ett gott arbete som jag skall följa med intresse.
Dagens Almedalstalare var Jimmie Åkesson och han talade så han fick säkert en del nya medlemmar till SD. Han gav de icke sedda sin röst och spelade mycket på vad de andra partierna inte givit väljarna eller inte verkade bry sig om. Han spelade ut pensionärer som inte hade råd med varken medicin eller tandvård mot papperslösa flyktingar "som numer får allt serverat". Han drog en lans för kvinnorna, särskilt de med tunga lågavlönade arbeten i omsorgen. Hela tiden sa han konsekvent "Vi Svenskar" aldrig vi Sverigedemokrater. Under talet delade artiga prydliga SD-ungdomar ut partiets broschyrer till alla som tog emot dem. Det var en väl genomförd föreställning och oavsett vad jag tycker om ideologin som partiet har så var Jimmie Åkesson skicklig och förvaltade tiden i talarstolen väl.
En ansträngande men intressant dag var det på alla vis men jag fick utlopp för ett annat intresse även i dag - jag hittade en skorea. Nu äger jag två par skor till, ett par sneekers i rött och ett par höga kilklackade mångfärgade, Vilken tur jag har!
I morgon är en annan dag med nya fräscha inslag.
Vi blev trevligt bemött med förfriskningar, frukt och choklad och sedan gjordes en presentation av de medverkande och sedan var det bara nedförsbacke långt bort från ämnet. Det blev diskussioner om kyrkklockor kontra böneutropare och ännu värre. När vi gick därifrån hade ett verbalt världsåskådningskrig utbrytit kryddat med pikar och personangrepp. Allt gav en unken smak i munnen.
Slöseriombudsmannens seminarium var mycket mera givande. Det är klart intressant med någon som granskar hur våra skattemedel används och till vilken mening. Kommunalråd som skall renovera torn för backhoppning för 100 miljoner (för att sätta kommunen på världskartan) på en ort med 3 backhoppare på amatörnivå och i en sport som är liten i Sverige. Många liknande exempel gav ett intressant perspektiv på maktmissbruk och självförverkligande. Slöseriombudsmannen arbetar åt Skattebetalarnas förening och som jag ser det gör han ett gott arbete som jag skall följa med intresse.
Dagens Almedalstalare var Jimmie Åkesson och han talade så han fick säkert en del nya medlemmar till SD. Han gav de icke sedda sin röst och spelade mycket på vad de andra partierna inte givit väljarna eller inte verkade bry sig om. Han spelade ut pensionärer som inte hade råd med varken medicin eller tandvård mot papperslösa flyktingar "som numer får allt serverat". Han drog en lans för kvinnorna, särskilt de med tunga lågavlönade arbeten i omsorgen. Hela tiden sa han konsekvent "Vi Svenskar" aldrig vi Sverigedemokrater. Under talet delade artiga prydliga SD-ungdomar ut partiets broschyrer till alla som tog emot dem. Det var en väl genomförd föreställning och oavsett vad jag tycker om ideologin som partiet har så var Jimmie Åkesson skicklig och förvaltade tiden i talarstolen väl.
En ansträngande men intressant dag var det på alla vis men jag fick utlopp för ett annat intresse även i dag - jag hittade en skorea. Nu äger jag två par skor till, ett par sneekers i rött och ett par höga kilklackade mångfärgade, Vilken tur jag har!
I morgon är en annan dag med nya fräscha inslag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)