måndag 31 januari 2011

Hur finansieras deras medverkan?

Min mans lekamen har mycket övrigt att önska. Mannen i mitt liv har dålig balans, lutar åt ena sidan och klarar inte stora kliv eller finmotoriska övningar på grund av sina skakningar. En kroppsdel fungerar dock perfekt, den står rakt ut och kan vid tillfälle komma upp i imponerande snabba rörelser.

Som ni förstår så talar jag om hans FKSF - det vill säga hans trimmade fjärrkontrollskötarfinger. Det har funnits tillfällen då jag haft planer på att låsa in mannen och fjärrkontrollen i olika rum men det hade varit grymt.
I helgen såg vi med bistånd av älsklingen hur svenska handbollslaget travade Prix d'Amerique med Zlatan i sulkyn i störtloppsbacken i det brinnande Kairo. Det kändes så när kanalhoppandet var som värst och allt följde på vart annat, rörigt minst sagt.

TV-kanalerna är smäckade med reklam även de statliga - där kallas det dock sponsring och då bryts inte programmen ned i snuttar med reklam insprängt utan sponsornamnen visas i början och slutet.

Olika hjälporganisationer öser ut reklam i kanalerna och det är UNICEF, SOS Barnbyar och många många andra organisationer. Vi får se utmärglade småbarn med pinnlemmar, stora tunga huvuden och med enorma ögon (om barnen orkar hålla dem öppna). Numer så innehåller dessa filmer där man vädjar om bidrag oftast en kändis. Carola har ju ett fadderbarn som hon åkte till och skänkte parfym. Persbrandt står i ruinerna av Port au Prince och vädjar som en ambassadör för sin hjälporganisation.

Det är fint och bra när kändisar ställer upp för barnen som är utsatta vart som helst i världen de finns. Vad jag undrar är mest om dessa kändisars medverkan i reklamen är - gör de detta helt ideellt och utan reseersättning?

Om man får betalt för medverkan, resor och annat vem betalar då? Betalar vi som skickar in ett bidrag till dessa barn med någon del för kändisens medverkan? Skulle det vara så så är det faktiskt de utsatta hungriga barnen som får betala då det direkta bidraget till ändamålet minskar.

Jag har inte hittat uppgifter om hur det fungerar med dessa kändisar men jag tar tacksamt emot information om hur det fungerar. Jag hoppas att det inte är som jag tror med omkostnaderna för våra kändisar så upplys mig du som vet.

lördag 29 januari 2011

Politiker?

Det har varit en hektisk vecka och nu kan jag äntligen varva ner och motionera mina värkande fingrar på datorn.

Hela måndagen tillbringade jag på stadens nyinvigda kongresscenter för alla förtroendevalda i kommunens nämnder skulle få lära sig om hur det fungerar i nämnder och kommunal verksamhet. På Anybodys språk så fick vi en lektion i "Kommunalpolitik för Dummies" alla vi som var där. Vi undervisades av kommundirektören, kommunjurister olika direktörer och chefer så det var rent otroligt.

I början av februari skall vi grillas en ny heldag om kommunlagen,arbetsordningar, reglementen och rutiner. Det är fantastiskt vad vi drillas och vilken möda som läggs ned på oss och att vi skall få information. Det är bra på alla sätt och sedan får vi ju arvode när vi deltar i de oftast månatliga sammanträdena i de nämnder man valts till.

Jag sitter i Miljönämnden en nämnd med stor spännvidd när det gäller ärendens beskaffenhet. Jag kommer att kvittera ut en summa omkring 350 kr efter skatt månaden i mötesarvode för det. Det är trevligt men det är roligast att ha fått förtroendet att aktivt delta i nämnden.

Siste informatören på vår utbildningsdag avslutade sin dragning med orden:" att bra beslut fattas hänger nu på er politiker så vi hoppas att ni gör ett bra jobb". Jag tittade runt för att se vilka av de lokala politikerna som satt i salen - men såg ingen. Sedan fattade jag att han menade oss som fanns där,
Jag har blivit politiker - utan att ha tänkt tanken.

lördag 22 januari 2011

Skapelsens krona, med rätt att behandla annat levande hur som helst

Jag är så blödig när det gäller djur så jag är nog inte en oempatisk moderat som en del säger. Jag är bara en fjollig blödig människa som inte förstår hur man när man tagit ett djur till sig - ett domesticerat sådant, kastar ut det när det blir tråkigt och/eller för dyrt att föda det.

Katthem är så fulla med övergivna magra katter så att när en vån till mig tagit hand om en misshandlad kattflicka så fick hon göra en donation på 2000kr och toppa det hela med en kattbur.Hon hade ingen möjlighet att själv ta hand om den men orkade inte med att se den lida.
Surögda Ester kommer från ett sådant ställe, mina båda X-makar har katter från katthem och jag matar de magra husvilla katterna som finns i närheten av där jag bor.

Illern Göran flyttade in hos oss från polisen där vi tidigare hade bott. Det var strax efter att Killinggänget hade show där bland annat en iller ingick.Vår iller var en trevlig och pillemarisk slyngel som gjorde mångder med upptåg. Han ställde gärna upp i aveln med gott resultat innan han många år senare avled.

Gunvald sköldpadda kom även hon via polisen som sk hittegods.

Vår första häst kom via Hästvärnet, mager som en skrika ,rädd att bli slagen,trasiga hovar och mycket smutsig.Så vacker och trevlig hon blev med mycket arbete och kärlek.

Flera vänner har hundar från Irland. Ofta är det boardercolliesblandningar - Anybody min blogggranne har en sådan. Det är frivilliga som tar hand om dessa djur för att de inte skall avlivas av hundfångaren. Hundarna kommer bland annat till Sverige via "Hundar utan Hem" så är du sugen på att göra en insats och få en vän för livet så kolla där. En annan bekant till mig har en vovve från Rumänien och en från Spanien.

Härom natten kunde jag inte sova och råkade höra ett program på radion som fick mig illamående och ledsen. När finanserna och välmåendet steg i världen så fick var och varannan unge på Irland en häst. De som hade trädgård slog upp ett litet stall där och hägnade in en bit hör hästen att vistas på, andra inackorderade hästen hos någon bonde utanför staden.

När finansbubblan sprack för några år sedan så släppte man helt sonika ut hästen i en närbelägen skog eller på ett fält.Runt Dublin har Djurinspektörerna ett oändligt arbete med att fånga in dessa och i många fall avsluta deras plågor med avlivning.Det finns otroliga 20 000 hästar som kastats ut på Irland.

Radioreportern beskrev hur han följde med en inspektör med sin djurambulans där man försökte få tag i en stackars utmärglad häst. Den var så undernärd så den raglade och alla ben syntes under huden.Den hade diarre som hela tiden droppade från svansen och baken var nedsmetad av avföring. Den hade troligen försökt livnära sig på saker den funnit och dessutom var den säkert svårt maskangripen.

Inspektören lockade hästen med vänlig röst, han nästan jollrade med den samtidigt som han rasslade med en hink med foder. Reporten frågade hur han klarade av jobbet och om det var något han önskade. Svaret blev att han måste göra jobbet för alla dessa hästars skull och han önskade att ALLA som skaffade häst skulle tvingas att lyssna på ljudet när hästarna faller ihop när han fick döda dem akut, innan man tog hem hästen.

Jag bölade givetvis extra mycket när jag hörde den stackars inspektören önska det han gjorde. Det är så fruktansvärt att djur har blivit förbrukningsvaror som kastas ut. Tänk att man inte kan se till att de blir avlivade om man av någon orsak kan behålla dem. En död utan plågor borde man ändå bjuda sin fyrbente vän på. Tycker inte ni?

tisdag 18 januari 2011

Reptilhjärna?

Gunvald Sköldpadda har fått ett fint nytt terrarium och det har nu verkligen blivit som hon vill. Gruset från det gamla akvariet hon hade tidigare har jag kokt och rensat ordentligt och blandat i fint dekorationsgrus från IKEA i det. Nu täcker det botten i Gunvalds fina palä och hon har några större skifferbitar och en stor sten vid ena kortändan att kunna krypa upp på eftersom det är vatten i bingen också. När jag ändå var i spendertagen så köpte jag två läskigt dyra men dekorativa rötter att ha mitt i dena glaslåda.

Gunvald började omedelbart att använda sina kunskaper i heminredning när vi släppte ner henne i hennes nya hem.Hon är säkert av honkön för att se henne i fixartagen var en fröjd.De stora fina rötterna bogserades runt från hörn till hörn och sedan provplacerades de även efter långsidorna.

Skifferplattorna flyttades också runt liksom stenbumlingen. Ingen begriper hur våran lilla sköldis orkar - men det gör hon. Efter flera timmars möblering bjöd jag på en bit rå lax som heminrederskan smaskade i sig. Maten gav nya friska krafter så möblering fortsatte ett par timmar till.

När vi gick och lade oss så släckte jag hos Gunvald så hon skulle få nattro. Dagen därpå fortsatte möblering och blev slutligen som sköldis ville - det liknar inte alls den inredning som jag gjorde men hon är nöjd. Trots allt så är det hennes hem så hon måste ha något att säga till om hur det ser ut.

Alla stora saker finns vid ena kortsidan - den där hon har full kontroll och kan titta ut på mig,gubben och katten.Stora stenen, en rot och skifferbitarna bildar ett perfekt utsiktsberg som hon iakttager oss från. Ställer hon sig upp på "berget" och lutar sig mot glaset är det en signal till oss:"Lyft upp mig och sätt mig på golvet". Hon verkar mycket nöjd med arrangemanget och vi tror oss om att förstå vad hon vill. Efter sex-sju timmars frigång i lägenheten blir hon nöjd och ställer sig vid våra fötter för att få hjälp att komma i sin låda igen,och då bistår vi givetvis.

Surögda Ester hon har ett snärj med bevakningen av vår fjärde familjemedlem. Hon förföljer Gunvald från rum till rum och i alla skrymslen och vår där en sköldpadda kan tänkas besöka. Ester har det lugnt och skönt nu när Gunvald är i sin glaslåda - Ester är befriad från sin vakttjänst.

Ibland undrar jag varför man pratar om de man tycker är dumma genom påstå att de har reptilhjärna. Jag tycker att jag har en störtsmart sköldpadda - kanske är det jag som har reptilhjärna.

Gröna växter får inte Gunvald till sitt nya hem det vet jag - sist hon fick det blev akvariet fullt av spenatsoppa när hon behandlat dem.

lördag 15 januari 2011

Hellre Pantertant än Fantomen

Jag är så glad att jag inte är Fantomen för då hade nog mitt sällskapsdjur Devil kvoterats in bland alla vargar som skulle skjutas under den "skyddsjakt" som pågår. Man skjuter individer som genetiskt lider av degenereringar på grund av inavel. Man har inte sett till någon av dessa defekter på de djur man skjutit men man får ta eventuella sådana mentala fel i beaktande.

Jag menar att är det friskt med ett vackert vilt djur snällt knallar brevid en kuf i blå trikåer hela sitt liv. Klär karl om till något annat så är det när han åker från sin djungel och till Morristown. Där går han nattetid på barer och dricker mjölk iklädd trenschcoat hatt och solglasögon. Den vargen är inte normal med det umgänget, han är präglad på sin knasiga husse.

Jag mötte en av mina vänner när jag hämtade paket på COOP. Hon är 80++ och sällsynt pigg och rivig. Det är henne jag brukar gå mannekäng tillsammans med på åldreboendet. Gunnel var så fint gyllenbrun och det var så vackert mot hennes vita hår - hon hade precis kommit hem från Honolulu så hennes färg kom frn Hawaii.

Tänk att våga packa sin väska och tillsammans med en annan gammal dam åka iväg så där. Ingen av dem är något för kryssningar utan de skulle besöka ett barnbarn som studerar på Hawaii. Biljetter och allt hade de själva beställt med dator.

Jag gillar tuffa tanter som vågar utmana sig själv och göra som de gjorde. Gunsan var mycket nöjd med sin treveckorsutflykt trots att de blivit akterflygna i Chickago. Det blev ännu en rolig detalj att prata om när de kommit hem.

De hade haft det underbart och deras vandrarhem var toppen. Troligen åker de dit nästa är igen om de lever.
Jag vill bli en härlig Pantertant.

onsdag 12 januari 2011

Vadå coach?

När mina barn var i stora sportaråldern då var vi lagledare för de lag de var med i. Som lagledare såg man till att alla ungar kom med,skjutsade till träningar och matcher och skötte om matchkläderna . Under matcherna hurrade man, hejade på och tröstade.Man skötte om blessyrer, plåstrade om och snöt snoriga ungar. Det var roligt om än jobbigt ibland.

Efter några år blev min dåvarande man tillfrågad om han kunde ta hand om ett pojklag i hockey och då blev han plötsligt COACH fast han gjorde exakt det samma som tidigare men i fotboll. Det är mer än 20 år sedan och nu är inflationen av coacher total.

Kontrollerar man vad en coach är i NE så får man uppgiften "ledare företrädesvis inom lagidrott och sport". Uppslagsverket trycktes 2009 så jag har inte gått på gamla uppgifter.

Här och nu kan du få tag i alla sorters coacher för alla tillfällen men jag måste nog revidera min uppfattning om vad en lagidrott är.
Jobbcoach vad sysslar de med ? Arbetslösa fotbollspelare jobbar coachen med dem tro?
Livsstilscoach det begriper jag inte alls och vad dessa coacher har för utbildning det tycker jag är rena mambojambon.Jag raljerar inte över detta för att jag är mer korkad än andra, men det här är samma fånerier som för en 10 - 15 år sedan då det vimlade av teurapeuter av alla sorter. Dessa teurapeuter var utbildade av "institut" som var helt okända, en del fick utbildningen via nätet till och med.

I dagens DN finns under rubriken "kurser -utbildning" en annons från CoachCompanion där de erbjuder kurser för att bli professionell coach. En diplomutbildning har man till invigningspris för det facila priset av 20 000 kr exkl. moms. Om det betyder det jag tror så får du ett intyg på att du gått kursen och det är just ett diplom. Ett diplom betyder intyg eller brev och säger inget om vad du kan och vad du får göra eller vilka vedertagna regelverk du arbetar utifrån.Diplomerad behöver inte betyda ett skit men kan kanske verka förtroendeingivande på dina eventuella klienter. En hel del sätter likhetstecken mellan diplomerad och legitimerad och det är förståeligt fast helt fel. Teurapeuter och coacher skall man akta sig för om de verkligen inte kan visa på en riktigt seriös utbildning.

Riktiga idrottscoacher är utbildade av sina idrottsförbund så är det inga problem om du skall spela hockey - där är coachen utbildad. Det är värre om du skall ha känslomässig coachning för du vet inte vad du får. Det du vet är att det blir dyrt för här täcker varken försäkringskassan eller landstinget någon del av kostnaderna.Det hjälper inte att coachen betalat dyra kurser som är godkända av International Coach Federation. Det är ingen institution som är särskilt känd i Sverige.

Jag skulle aldrig gå en sådan utbildning och jag skulle inte heller anlita någon coach,diplomerad eller ej. Jag har slutat med lagidrott och i övrigt coachar jag mig själv genom livet.

måndag 10 januari 2011

Det blir värre innan det blir bättre

Jag vet inte vilken idiot som kläckte ur sig att det blir värre innan det blir bättre? Ett sådant uttryck väcker de sämsta vibbarna till liv inom mig. Floskler och skitsnack i samma mening vill jag kalla det.

Skall jag tro på denna magiska formel så kommer det att ramla in någon miljon på mittkonto, mina föräldrar bli pigga och trevliga,min man bli rörlig som Fred Astaire och jag skulle få en tid hos en reumatolog.

Inget av detta kommer att ske och vädret kommer att bli värre igen och det blir kaos i vår stad. Jag har stått och väntat på inställda bussar och jag har hasat och ramlat på min väg till affären för att handla nödvändiga matvaror.Min gubbe sitter i husarrest för att han skulle inte klara ett fall ute.

Rapport på tv visar att folk inte står ut som det är under dessa s k "OXDAGAR" med mörker och kyla.De flyr på solresor.Kunde jag så gjorde jag det med, men det är ju inte bara av vädermörker och elände som jag besväras - det är saker som jag inte kan fly från, sjuka anhöriga är bland dem.

Jag önskar att jag kunde rymma, men det kan jag inte - jag står kvar och är mentalt uttröttad över gränser jag inte trodde fanns.

Jag väntar på att det skall bli bättre för sämre finns det väl inte en möjlighet att det kan bli? Eller också kan det det. Den som lever får se.

fredag 7 januari 2011

Föräldrars föräldrar

Min näst yngsta lillasyster fyllde femtio år igår och det betyder att vi fem syskon är 264 år tillsammans. Det är en ansenlig ålder.

Våra föräldrar är 162 år tillsammans och det är också mycket om man slår ut det på två. Mamma är fysiskt mycket dålig och det har hon varit i många år och hon har förmodligen levt på ren stönighet och sin monumentala dödsrädsla. Sista tiden har mamma blivit mycket agggresiv mot sin make - vår far. Han kan inte försvara sig mot hennes verbala angrepp utan blir bara väldigt ledsen över dessa utskällningar. Pappa blir tyvärr allt mer dement och glömmer och missar en massa saker - som han får skäll för trots att han inte riktigt vet varför han får skäll - det har han ju glömt.

Vi syskon måste nu få till en fungerande vardag för våra föräldrar. Det känns jobbigt att ta av någon ett ansvar och sedan bestämma åt dem. Tyvärr är det enda utvägen men det känns inte bra fast man vet att vi måste det rent förnuftsmässigt.Vi blir som föräldrar åt våra föräldrar - vi tar oss befogenheter som vi vill slippa. Vi är tvungna att göra det och det känns inte bra - ingen ville detta. Vi tar hand om våra föräldrar fast det kanske inte verkar så, vi gör det för deras eget bästa.

Varför känner vi oss som elaka svikare nu?

måndag 3 januari 2011

PAPPA

Mina dagars upphov fyllde 82 år idag och jag lyckades få honom firad i lokalradion. Det var ingen vanlig trallåt jag valde utan en melodi som sjöngs av den vackraste kvinna som någonsin gått på denna jord. Pappa skojade ofta om henne när vi barn var små och berättade att om han inte träffat vår mor tidigare så hade han gift sig med Eartha Kitt.Pappa glider ut och in i sin demens och vissa dagar är det hemskt att prata med honom i telefon medan det andra dagar går utmärkt att föra en dialog.

Pappas morgon startade fint med mitt radiofirande och med "Ärtans" sång om en "Oldfashion girl. Jag fick telefon från pappsen och han var jätteglad över att jag kommit ihåg vem hans favoritartist var.Jag lovade att jag och mannen i mitt liv skulle komma på eftermiddagen och fira till honom ordentligt. Vi hade tänkt köpa en trevlig skjorta i någon läcker färg.Jag tvivlade stort på att storleken skulle vara L som min mamma påstod och försökte kolla med pappa men han var osäker så jag bad att få tala med mamma. Min mor var på antihumör och meddelade att far inte skulle ha någon skjorta för han har tillräckligt av sådana och förresten så använde han inte tröjan som hon köpt förra året. Pappas invändnigar i bakgrunden togs det ingen notis om.

Jag köpte pappa ett par mycket fina skinnhandskar till slut och de var som gjorda åt pappsen visade det sig.

Det är inte mycket bevänt med min pappa längre och det skar i oss att se honom. Det är bara hans ögon som är sig lika - om man inte tittar i dem och ser tomheten och förvirringen i dem.Vi har inte sett honom på en månad och han har rasat i vikt.Pappa ser ut som en plockad kyckling med ett ansikte som har förlorat allt sitt hull liksom den tunna halsen som håller upp det. Han hasar fram och genom rummet och somnade sittande på en pinnstol. Innan han föll i golvet så lotsade jag honom ner i soffan medan mamma fortsatte att skälla på honom.

Min pappa mår inte bra och jag vet inte om det är så att han givit upp och inte vill vara med längre, eller har någon svår sjukdom. Mamma är troligen lite dement hon med men hennes elakhet har inga gränser. Hon agerar som om pappa mår dåligt bara för att jäklas med henne och det är bara hennes krämpor som räknas. När jag säger att pappa ser trött ut då får jag hennes träningsprogram för att se hur mycket hon hon minsann sliter. Jag vet inte varför hon gör som hon gör men pappa kan inte ha det så här. Som det ser ut nu så kommer inte pappas att bli 83 men den tid han har kvar skall han ha det bra och lugnt. Han skall inte jagas och skällas på av en fru som uppför sig hur hemskt som helst.

Det får bli familjeråd i morgon med mina syskon och sedan får vi prata med hemtjänst och vårdcentralen, något som mamma motsätter sig totalt.Kanske är mamma rädd att bli ensam jag vet faktiskt inte. Ett är säkert utan pappa klarar sig inte mamma för han har ju skött marktjänsten de sista åren. Vid kyla och dålig väderlek tar sig inte mamma ut heller. Pappa har blivit mammas ben och passopp med skäll som den enda belöningen.

Vi syskon får lista ut vi skall se till att hemtjänsten blir involverad trots att mamma inte vill ha dem hemma då det är onödigt och dyrt.

Min stora starka pappa som cyklade genom hela Europa han finns inte längre - det stod utom allt tvivel idag.Den trötte gamle man som finns där istället för honom skall dock ha det så bra han kan få det, den tid han har kvar ibland oss.Jag vet inte hur vi skall lösa det men vi kommer nog fram till något sätt. Vi ordnar det - pappa skall ha det bra.

lördag 1 januari 2011

Jultomten är död!!!

Från balkongräcket på ett grannhus´takvåning har en stackars jultomte hängt sedan dagen före julafton. Den var i naturlig storlek, hade hel tomtedress med svarta stövlar därtill och stora vantar på händerna som han knöt hårt runt räcket. Stackars tomten har hängt där med en stor julklappssäck på ryggen dygnet runt och ingen har haft vett att hjälpa honom upp på balkongen.

Idag är det ett nytt år men inte för tomten. Han är utom all räddning där han ligger på marken fyra våningar nedanför. Troligen kommer han att begravas i något förråd tills en eventuell uppståndelse nästa jul men det är tvivelaktigt om han återkommer. Om han gör det behöver han en "total makeover", men vi får se. Stackars tomten må du vila i frid.

I mellandagarna så har jag plockat ner alla julstjärnorna och stakarna i fönstret - jag fick en gigantisk elräkning nämligen. Då jag inte äger något eget kärnkraftverk fick det bli så. Julen varar nog ända fram till påska oavsett om jag har stakarna framme eller om tomten har råkat ut för en dödlig arbetsplatsolycka.

Nu väntar jag på våren och även påsken då jag sätter fram de två gula keramikkycklingarna och porslinstuppen. När det är gjort så är pyntningen färdig helt stresslöst. Hoppas våren kmmer tidigt - det behöver jag och många andra.