Gud är god-farsan åker inte till Turkiet

-han köpte en resa till Rhodos istället.Då ingen berättat att hans äldsta dotter(jag) fyller år i början av maj så åker han då.Han skyddar sig mot faror genom att ta rollatorn Karl-Oskar med sig och tycker att han är riktigt smart. Tanken har inte föresvävat honom att det är svårt på en stenig ö att ta sig fram med 85årig skraltig kropp en käck demens som gör att han går vilse i sin egen hemstad. Att han förlorat sin fru för några månader sedan och att han haft både en stroke och en infarkt nyligen saknar betydelse just nu.Vi barn som bryr oss orkar inte kämpa med det envisa faderskapet som med en dåres tjurskallighet säger att han behöver komma bort - han kommer bort titt som tätt här hemma och det kostar inte ett dugg. Här hemma känner folk igen honom så när han är tillräckligt bortkommen så hittar i allmänhet någon honom så han blir hemskjutsad. Just nu så är det omkring 23 grader på Rhodos så risken är överhängande att pappa blir uttorkad eftersom han försöker motverka sina urinträngningar med att inte dricka så mycket - en utmärkt metod särskilt för en diabetiker som far. Vi syskon måste låta honom fara tyvärr och ingen av oss har en möjlighet att åka med - det är definitivt inte av ovilja, det går bara inte.Reseförsäkring har han inte och blir han sämre där nere i solen och behöver akutvård eller hjälp med hemtransport via SOS Alarm så kan det gå på många hundra tusen.Det känns rätt tufft faktiskt nu. Far i frid farsan - jag tar hand om katten Gottfrid. Idag köpte jag mig en egen 60års present, en fullständigt sanslöst dyr reseförsäkring till min pappa. Han kommer inte att uppskatta eller inse varför jag gjort det men det är så.Hoppas att den inte behövs kan man göra men jag fredar mitt samvete. Gubbe är min pappa och hem vill jag ha honom i vilket skick det än må vara. Nu tar jag natten och hoppas få sova,I morgon skall vi gå till vår läkare jag och mannen i mitt liv för en koll. Min luggslitne riddare går sämre och har svårt med balansen så han har plockat fram rullatorn igen. Själv tror jag att varenda led har krackelerat.Arbetsterapeuten har skrivit ut hjälpmedel som är bra men värken är jobbig till max. God natt till er alla som läser min blogg - nya lägenheten är toppenfin och blir nog ännu bättre när inflyttningen är klar. '

Lite eljest eller kanske mittimellan?

Vi flyttar - det vill säga jag drar vårt bohag mellan vår nuvarande bostad och vår nya.Bredbandet är nedkopplat på gamla stället (lite för tidigt) men inte inkopplat i nya våningen (lite för sent). Mannen i mitt liv packar med kläm och frenesi och det blir många fyndlådor av det. En låda kan innehålla ett pottpurri av kalsonger, strykjärn,vitaminer och askfat. Gubben har inte samma metod som jag när det gäller paketering men det får gå så länge prylarna kommer med. Skattjaktt blir det säkert när vi skall lägga in saker och ting på rätt plats.

Handkärran jag drar allt på har jag fått låna av bostadsbolaget och den går lätt på sina gummihjul men hundrade gången börjar det kännas rejält i ryggen. På lördag kommer mina bröder, mågen och några av mina herrar för att köra bort vissa saker till återvinningen och sedan montera platta paket från IKEA.

Snön fullständigt vräker ner utanför fönstret och min gamla säng känns fantastiskt lockande. Det blir nog att bita ihop ändå för det är många många kärror att dra än om jag skall ha lägenheten utrymd i tid. Städningen skall jag inte göra - den tar det fantastiska SENIORBOLAGET hand om till bra pris och skickligt utförande.

PS Både Surögda Ester och Skaldjuret Gunvald mår bra och ingår i bohaget även om jag är något osäker om i vilken kartong de ingår.På återhörande när jag är uppkopplad nästa gång.

Mörka förbjudna ord.

I min barndom hade jag en lekkamrat som var tattarunge - nu hade man kanske sagt att hennes pappa var en ur resandefolket om man inte helt tigit ihjäl den saken. Farfar i Holland skickade mig en fin docka en riktig negerdocka med rullande ögon och röda läppar. Det var bara jag som hade en egen negerunge i celloid och hon omkom ömkligen när min bror cyklade över henne med sin trehjuling.

För länge sedan var Efraim Långstrump negerkung på Kurriduttön och Tintin åkte till Kongo som vimlade av negrer. Att vi ungar bakade negerbollar till skolfester var självklart, men inget av det skulle gå an i dagens läge.

Det finns inga negrer längre, det är kränkande att uttala ordet och många omskrivningar har skapats för att undvika vissa ord eller benämningar. USA har t ex en president av afroamerikanskt ursprung,Efraim Långstrump är bara kung och barn gör chokladbollar nu mer.

Vid den gamla travbanan fanns en del av familjen Taikon de var zigenare och sålde bilar. De finns inte kvar där längre och nu heter de romer. Vissa ord blir mer och mer förbjudna och laddade allt efter hur man försöker undvika dem och man balanserar på slak lina för att inte säga fel - man kan ju kränka någon.

När jag bodde på landet sköljde en inbrottsvåg över trakten och utomhusgrillar,verktyg,1 får, trädgårdsmöbler och en massa andra saker försvann. Senare fann polisen mycket av det stulna i ett tältläger uppsatt av litauiska säsongsarbetare. Tidningarna skrev om personer av utländsk härkomst och så var det med det fast alla visste var dessa personer var ifrån.

Jag tycker illa om rasism och lika illa om förringande omdömen om folk, men visst har jag fördomar precis som alla andra jag känner. Jag tycker ändå det är löjligt att märka ord i absurdum och i synnerhet när det gäller gamla sagoböcker där man uttrycker sig som man gjorde enligt den tidens synsätt och utan att vara elak,kolonisatorisk eller förnedrande.

I tonåren var jag med i en kör som sjöng "negro spirituals" något som aldrig hörs nu. Det finns de som påstår att dessa sånger kallas för gospels men det tror jag inte ett ögonblick på - försvunna är de i alla fall. Kanske har de försvunnit för att de klassades in i en grupp med förbjudna uttryck. Tråkigt är det.