torsdag 30 september 2010

Uniformer och andra grupperingsmarkeringar

Vi har kommit hem efter några fantastiska dagar på Sicilien. Utsikter, minnesvärda platser och andra måsten är alltid spännande att se men jag tycker ändå att människorna är de som gör upplevelserna.

Vilken kategori människor tillhör visas oftast i någon sorts uniform, i alla fall vilket yrke som är deras levebröd. På hotellet vi bodde hade rumsstäderskorna blekrosa nylonrockar, servitörerna,piccolon och receptionspersonalen hade röda jackor med svarta tränsar och svarta byxor till. De kvinnor som arbetade där var klädda i svart kjol och vit blus och hade sitt hår uppsatt. Ingen kunde ta fel på att de var anställda på Hotel Vittoria för till sin uniform bar de en namnbricka på bröstet med hotellnamnet och sitt eget namn. Alla var lika trevliga trots att språkförbistringen var total i vissa fall mellan oss och personalen.

Vår helg började med att hotellet invaderades och det var inte turister som fyllde rummen.Polisens mobila insatsstyrka anlände i bilar och bussar och det var verkligen många tuffa män som trampade in hos oss.Alla hade svarta dräkter, kängor på fötterna, keflarväst med blodgrupperingen påtryckt, batong och två pistoler ingick också i utrusningen. Många hade också en hjälm hängande i bältet.

Ingen behövde fundera över varför de gjorde hotellet till tillfällig bas om man visste att vi bodde i närheten av en byggnad med en mycket diskret skylt att där höll "polisens statliga enhet för arbete mot maffian till." Den helgen grepps några maffiabossar efter tillslag på olika platser fick vi reda på i efterhand. Det var både spännande och framför allt skrämmande att se dessa uniformerade män (det var inga kvinnor med i gruppen)där de satt i sällskapsrum, matsal eller i foajen och väntade. De uppfyllde vår tillvaro vart man än gick - sedan var de bara borta. Deras insats var slutförd och de försvann till nästa operation mot våld och brottsbekämpning.

Den grupp "uniformerade" som rörde vid mitt hjärta mest var de cirka 30 cyklister som kom till vårt hotell på måndagen.På fina tävlingscyklar och klädda i ljusblå tröjor och blå cykelbyxor anlände de eskorterande av följebuss och en liten vit polisbil. Texten på bröstet berättade att de cyklade för livet. Man såg att många av dem definitivt inte var tävlingscyklister och en del var väl runda för att vara knappt motionärer en gång.

I Italien har man samma problem som i Sverige med att det är dåligt med donatorer till transplantationer. Många människor dör i väntan på nya organ så cyklisterna som kom till hotellet gjorde en demonstation. Samtliga cyklister utom två hade fått nya organ transplanterade till sig - de två andra hade skänkt varsin njure. På tröjryggen kunde det stå "jag har fått nya lungor" "tack för ditt hjärta" eller "levermottagare".Donatorena stod det bara Donator på ryggen. Den här gruppen av kvinnor och män cyklade igenom hela Italien för att sätta ljuset på att man bör ta ställning till sin egen organdonation här och nu. De visade verkligen att de fått livet igen med sina nya organ och pekade på vad man borde göra som medmänniska.

Alla cyklade inte alla etapper av denna fantastiska skara, man byttes av på cyklarna och åkte i bussen då och då, men samtliga cyklar var igång hela tiden. Så mycket skratt och pikningar av snäll variant har jag aldrig hör som från det här gänget - de transplanterades eget Giro d´Italia. De vann mitt hjärta redan innan jag har donerat det - hoppas många berörs av deras budskap och anmäler sig till donationsregistret.

Undrar ni varför jag inte skriver en reseberättelse? Jo jag kanske gör det en annan gång - men vackra hus och solnedgångar finns massor att se i böcker. Jag berörs och kittlas av att se människor så därför skriver jag om några av de jag mött på min resa genom livet.Människor är märkliga varelser.

tisdag 21 september 2010

Surögda Ester är på G och blir packad

De sista prylarna är köpta inför resan. Mannen i mitt liv har fått nya tassar till gåstavarna och handtagen är nyjusterade på dem.

Extra dyr och högabsorberande kattsand är köpts så inte kattvakten behöver fixa det och jag har ordnat vikarie till den av mig vunna logebiljetten till hockeyn på lördag.Ett av mina X vickar tacksamt för mig i Löfbergs Lila Arena.

Har ni någon gång packat väskor tillsammans med en katt som anar att något är i görningen någon gång? Lilla resväskan har oavsett vad jag lagt i plötsligt innehållit en grårandig katt. Hon blir lika överraskad varje gång jag hittar henne mellan tröjorna eller under extrabrallorna och hon har inte fattat att det som avslöjar henne är en knölig packning med svans.Surögda Ester har förpassats många gånger ur väskan och jag trodde hon givit upp till slut men där hade jag fel.

Min fina ryggsäck är ockuperad av en fånig katt och hon är fast besluten att bli kvar i den. Det kan inte vara bekvämt att ligga i den men hon försvarar sin plats med alla klor hon har. Troligen kommer hon ur säcken i natt när hon skall ligga mellan oss för sin skönhetssömn. I morgon lämnar vi en djupt besviken katt hemma, hon får sköta huset när vi åker till Sicilien det är bäst så.

Vi får göra en sista koll innan vi stiger ut genom dörren hemma så vi inte bär ut fripassageraren Ester i morgon.Hon har det bäst med en väldresserad kattvakt som lyder hennes minsta vink.

Vi hörs och ses om en vecka. Sköt er medan jag lapar sol.

måndag 20 september 2010

Nu har jag landat men flyger snart min väg mot solen

Det är skönt att valarbetet är över, det är skönt att slippa att ragla iväg tidigt på morgonen för att dela ut frukostpåsar på vår Centralstation.Det var visserligen frivilligt men det var också ett sätt att få ut en del av mina flyers. Tänk att sitta på X2000 och öppna en blå påse med M på,hitta en banan lite godis,moderaternas valbroschyr och en flerfärgsbild av MIG.

Undrar om man kan recycla de där bilderna till nästa val (om jag ställer upp) för man kunde inte beställa mindre upplaga än 2000 st. Jag har lyckats prångla ut omkring hälften men det bär mig emot att slänga resten, men de är värdelösa nu i princip.

I morgon vill jag inte ha regn för jag skall cykla till stationen och köpa sista minuten-biljetter till Göteborg.På vägen hämtar jag euro på banken och avslutar touren med att köpa kattsand av dyr sort eftersom kattf*n inte kan uträtta sina toalettbestyr i lågprissand(iaf tror hon det).Om hon skulle få kramp i slutmuskeln på grund av fel sand får kattvakten ut för det och bra kattvakter skall man vara rädd om så därför köper jag ny dyr sand.

Onsdag morgon flyger jag och mannnen i mitt liv mot solen till Sicilien. Jag har packat allt som skall med och som är livsviktigt - mediciner, snus (en stock) och de tredelade gångstavarna.Maken har gångtränat flitigt och tar sig fram riktigt bra även om hastigheten är sådan att han lätt blir omkörd av en snigel. Vi skall ha det gott, äta gott och dricka gott vin. Det skall bli underbart att bara vara till och lämna klockan hemma. Vi kommer att ha det fint för det har jag bestämt. Det skall bli en gyllene vecka att vårda och njuta i minnet , länge, länge.

lördag 18 september 2010

Nu gör jag mig säkert skyldig till generalisering.....

...men jag undrar varför det är S-märkta kvinnor som gör sig skyldig till det som de beskyller andra för - och dessutom anser sig ha rätt att göra så.

Det här är ingen riktig gallupundersökning, ingen statistik följer med det jag skriver, det är bara reflektioner över sådant jag upplevt och sett sista veckorna. Det är inte heller så att jag anser att alla kvinnor som röstar rött är onda eller fel ute - jag reflekterar bara varför man med att förklara att man är socialdemokrat kan ta sig friheter att såra människor eller leverera "sanningar" om andra. Man tar sig rätten att diagnosticera andra, kalla dem ärekränkande saker och även slå den som ligger med ursäkten - JAG är socialdemokrat, jag har rätten att kalla dig vad jag vill och när jag vill.

Jag har de flesta defekter som en människa kan ha och det har jag full insikt om. Min människosyn försöker jag revidera med den gamla vanliga frasen ur bibeln: ECCE HOMO - "se människan". Jag är både korkade och annat men jag försöker leva efter det rättesnöret, moderat eller inte så skall ingen mer än min psykiatriker sätta diagnos på mig och definitivt inte efter den partifärg jag valt. Det liknar den gamla "fina" sovjettidens människosyn annars.

Bloggdebatten om valet på AB-forumet drivs i huvudsak av kvinnor och det är verkligen otäcka saker som man skriver om. Det generaliseras och gränserna för vad man kan kalla andra och människosynen som speglas skrämmer mig från det lilla vett jag har. Att prata om solidaritet och att vi alla är lika samtidigt som man uttrycker förringande omdömen om andra för att själv framstå som förfördelad men fin klasskämpe, det är ledsamt tycker jag.

När en gammal "vän" på ett bryskt sätt säger upp bekantskapen med mig på grund av min partifärg kan jag ta det. Likaledes kan jag ta att man kastar moderatkvinnornas kokbok på mig (som jag just skänkt bort till kastaren)med orden: Jag är socialdemokrat!!!!! Varför kan man inte bara avböja gåvan med ett artigt: Nej tack?

Jag är bara människa och jag brister i otroligt många hänseenden även om jag försöker låta bli. Ibland brister det när någon skrikit sig hes om solidaritet och att man måste stå upp för varandra och samtidigt ger uttryck för något helt annat.

Min man , den man som jag kallar "Den luggslitne riddaren" han har varit mycket delaktig i valkampanjen och han har suttit och delat ut kokböcker och flyers till förbipasserande. Min mans är märkt av sjukdom men det hindrade inte att han angreps verbalt och mycket aggressivt av tre olika kvinnor inom en halvtimma. Samtliga var mycket noga med att påpeka vart de stod politiskt medan de skällde. Jag hoppas vid gud att de inte arbetar med människovård med den attityden till andra.

Jag har vänner, släktingar och bekanta som arbetar inom Samhall och att få höra någon uttrycka sig nedsättande om det gör mig mer än ilsken. Att efter år av sjukskrivning få chansen till ett arbete som är speciellt anpassat till dig och dina handikapp är fantastiskt tycker jag. Det är inte en förnedring uttänkt av Alliansen det är en chans att få komma ut på banan igen. Du är en resurs istället för en belastning. Jag har ändå hört folk säga att den dj**la försäkringskassan och arbetsförmedlingen stämplar mig som nått mongo och jag är inte dum i huvudet.

De "mongo" d v s personer med Downs syndrom jag känner är inte dumma i huvudet en enda en. De är underbara människor med ett annorlunda tänk och andra förutsättningar i livet. Att genom uttalanden som de ovan göra sig bättre än dessa personer är inte vidare snyggt och speglar en unken människosyn. Varje människa är unik och skall ses som det också och partifärgen skall inte spela roll på den synen.

Vad vill jag ha ut av detta inlägg? Det är inte att alla socialdemokratiska kvinnor är elaka och trångsynta för det är inte sant. Det är inte heller sant att alla moderater är empatilösa och vill döda sjukskrivna för det är inte heller sant.

Sanningen här och nu är att det som jag upplevt sista tiden har sagts och tyckts av kvinnor som varit noga med att tala om att de är socialdemokrater. Jag känner många socialdemokratiska kvinnor som INTE gör på det här viset - den skaran överväger faktiskt helt visst. Det som berör mig illa är när man under socialdemokratisk täckmantel anser sig ha rätt att sparka på andra, smäda och kränka i solidaritetens namn.Det är ett fåtal som gör det, men de syns och hör mycket bra och jag tror inte de gagnar sitt parti snarare tvärtom.

Ni som inte har röstat än - gör det idag. Det viktiga är inte på vilket parti eller vilka partin, det viktiga är att lägga en röst där man själv tycker. Vilket parti/koalition som går segrande ur denna valstrid avgör du och jag med våra röster. Demokrati fungerar så liksom solidaritet. Jag tror på båda dessa saker men jag ifrågasätter hur en del försöker uppnå dessa mål/självändamål.Vi får se tiden ann vilka vi i Sverige har valt för att leda vårt land de närmsta fyra året. Vi själva avgör - så rösta nu.

torsdag 16 september 2010

And now - something complitly different

När man blivit överkörd av valtåget,alla media spyr ut debatter, pajkastningen är total - då måste jag få göra något annat för att inte drunkna i sörjan. Jag har sovit, planerat Sicilienresan och bara varit till några dagar. Igår var jag med en kamrat och lyssnade på Värmlandsoperans Sinfionetta.

Så skönt och fint det var att bara sitta och se och höra en operakonsert medan höstmörkret bäddade in oss utanför.

Vi njöt av Cavalleria Rusticana eller som den kallas i Sverige "På Sicilien". En fantastisk orkester och likaledes kör under Martin Anderssons ledning bar fram solisterna och höjde deras känslosamma medverkan flera snäpp.

Det är passion,hetta och sorg när Santuzza konfronterar sin man Turiddu med hans otrohet. Hon älskar och förlåter honom och sjunger att han får slå henne, göra vad som helst bara han inte lämnar henne. Han avvisar henne och vill bara ha Lola, Alfios hustru. Lola är kokett utmanande och eggande men mest så är kärleken ett spel som hon lite elakt spelar bara för att hon kan. Hon njuter av att retas och bryr sig inte om konsekvenserna eller vilka hon skadar,hon tar de män hon kan , för att hon kan.

När Santuzza en gång till förnedrar sig för att behålla sin man och han bara kastar henne till marken då han störtar iväg till sin lockande älskarinna Lola, då brister allt för henne. Hon berättar för Lolas man att när han är borta då är Turiddu hos henne. Det blir en konfrontation mellan männen i vinhandeln som ägs av Turiddus mamma Lucia. Det utmynnar i en duell i skogen med stilett där Turiddu dör och Santuzza bryter samman.

Så mycket passion som serverades en mörk regning septemberafton fick mig helt att glömma opinionssiffror, SD procentsatser eller SIFO-undersökningar. Jag lät mig beröras och förföras och det var underbart skönt att få sitta ner medan jag och alla andra översköljdes av känslor.

Jag känner mig inte som ny , men bättre begagnad blev jag efter den här kvällen. Det var en kväll med glöd och något liknande skall jag försöka få vara med om då och då.

onsdag 15 september 2010

Mensskydd, en läsebok eller en get kanske?

På många platser i världen kan kvinnor och flickor fortfarande ses som lågt stående varelser.De kan användas som hushållsapparater,till avel,slagpåsar och blir rena förbrukningsvaror.Förändringar av den inställningen går långsamt och massor med hjälp, upplysning och rent materiellt stöd måste till för att en ändring skall ske.

Värst är det för de kvinnor som smittats av HIV (nästan alltid inom äktenskapet) och sedan kastas ut av sin man. De gemensamma barnen blir oftast utkastade också. Många länder har lovvärda program och en del erbjuder även bromsmediciner mot HIV, som invånarna tyvärr inte vet om eller så skäms man för att söka för sjukdomen då man redan är utstött från all gemenskap.

Många kvinnor döms dock till misär, de vet ej var de skall få vård eller hur de skall få sin försörjning och kan varken läsa eller skriva för att få den informationen. I flera länder finns hjälporganisationer som håller på med att förbättra situationen för dessa kvinnor.Kampen är svår och den måste föras mot både kyrkan och gamla inrotade vaneföreställningar och folktro.

En hjälporganisation som jag alltid stöder är Actionaid som finns i en massa länder som Sierra Leone,Tanzania,Kenya och Uganda för att ge några exempel. I byar i Kenya får flickor ingen utbildning efter 10-11 års åldern, de får inte gå till skolan då de inte har några mensskydd och då avslutas skolgången och de blir hemma då de går in i puberteten.Alltså kan man genom en liten insättning till bindor på Actionaids konto rädda en hel klass flickors skolgång.

Läseböcker är också användbart till barn och kvinnor som inte kan läsa men viktigast är ändå mat. Actionaids gåvoprogram är suveränt och som jag med en dåres envishet brukar påpeka så tycker jag att man skall köpa presenter och julklappar från Actionaid. De flesta människor behöver inga mer kristallvaser i sina skåp eller ännu fler böcker som man inte läser.

Min mamma som fyllde 80 fick en get av min familj, kycklingar av några andra och en utbildad bybarnmorska.Folk i umgängeskretsen har också fått sin beskärda del av dessa saker uppblandade med en och annan åsna.

Fantastiska saker som kan betyda liv eller död för en familj och finns kvar långt efter att födelsedagsblomman vissnat och vinet är utdrucket. Det bästa med dessa gåvor är du får en trevlig bild på den och någon annan (kvinna)däremot äger och sköter om denna gåva. Det är praktisk och sund medmänsklig hjälp - och den verkar att fungera bra.

Ge din man en åsna eller kanske en dräktig get - jag tror han skulle gilla det.

måndag 13 september 2010

Det verkar som du är en empatisk människa Mona Sahlin

Vår utrikesminister Carl Bildts föräldrar har dött under valrörelsen. Först dog hans mor den 10 juli och sedan hans far den 4 september.Trots detta har Carl Bildt sagt att han skall fullfölja de valaktiviteter han kan liksom sina utrikesresor som är nödvändiga.

Mona Sahlin har som socialdemokratisk ledare krävt att Bildt skall debattera utrikespolitik med S riksdagsledamot Urban Ahlin. Hon vet vad som inträffat men tycker att han har haft en inställning att inte vilja konfronteras med Ahlin.

Sahlin kräver att Bildt debatterar med Ahlin före valet. Citat: "Inte ens Carl Bildt skall ha den frisedeln att han kan sitta i Arvfurstens palats och bestämma vilka han till nåd ska möta i debatter. Det är klart att han skall möta Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman.

Allt finns i Expressen idag och det verkar inte alltför vänligt och inkännande som jag ser det.Jag lyckas inte länka till Expressen där det stod att läsa men titta HÄR så ser ni att Carl Bildt inte ligger på latsidan utan arbetar något otrolig trots dödsfallen.

söndag 12 september 2010

Politiken behöver nog inte mig - en politisk gråterska

Det är intressant att arbeta i valstugan och det är lika intressant att knacka dörr för att fråga vad folk tycker är något som det skall satsas på eller göras om i vår stad.Ibland blir det bara för mycket och man vill bara springa sin väg (men det gör jag inte).

Hur förklarar man för en förståndshandikappad mamma att moderaterna inte gör ROT-avdrag på hennes sjukpension för att hon skall få ännu mindre pengar. Det var mycket svårt att förklara att hon nog blivit narrad av någon men det gick med hjälp av mannen i KDs valstuga.

Att bli angripen av en någon som är berusad och skriker om utsugare eller om att man är en djävla borgarbracka är inte svårt att skaka av sig, även om det tröttar. Att pressas in i schabloner klarar jag också av men nu börjar jag att vackla.

Den stackars kvinnan spökade i mina tankar när jag gick hem och jag undrade över att informationen till henne blivit så fel och varför det blivit så. Hemma vid datorn så föll mina ögon på ett blogginlägg från en kvinna som var så RÄDD så hon inte visste till sig för att Alliansen skulle vinna valet. Då började jag gråta och så jag grät. Jag gråter faktiskt nu när jag skriver om det. Inte för att hon är rädd för mitt parti utan för att hon tydligen är rädd för människorna i partiet. Vi är ju trots allt människor med likalydande åsikter som visar det genom att samlas under ett namn. Det är en intresseorganisation precis som fackföreningar eller hyresgästföreningar eller idrottsklubbar. Ingen är väl rädd för en fotbollsklubb förståss men jag blev ledsen för det som skrevs.

När någon ringde om min blogg, dess utformning och dessutom kallade mig för empatilös när jag blev ledsen och sa emot - då brast det totalt. Jag har bölat mig igenom natten och finner att jag passar inte inom politiken. Jag är självisk, skrämmer vettet ur folk och mitt parti.Dessutom är jag så förbannat trött på att inte bli sedd som människa men det beror nog på min uselhet.

Nu får jag sluta ömka mig innan jag blir patetisk jag vet det och prata med mina vänner i partiet. Först skall jag dock ringa polisen för i grannens lägenhet sitter en stackars BC-vovve och ylar, det har den gjort i tre timmar nu och ingen tycks vara hemma.Jag har ringt på flera gånger och t o m sparkat på dörren. Hunden ylar bara mer och mer men ingen öppnar. Får väl flytta när det kommer fram vem anmälaren är men jag orkar inte höra den arma jycken mer - den är alltid lugn annars. Nu lägger jag mig i,nu ringer jag.

lördag 11 september 2010

Alla dessa dagar

På den gamla goda tiden då hade man massor av helgon att fira och de fick särskilda dagar i almanackan. Detta är ursprunget till våra namnsdagar även om man inte använder de latinska namnen som då. Lars hette Laurentius t ex och Bengt blev Benedictus.Det fanns flera helgon att fira på varje dag då det med tiden blev en ren inflation i heliga personer och helgon som omnämndes. Efter reformationen sorterades helgonen i många fall bort då den nya kristendomen inte hade med helgondyrkan i sin lära.

Många och nya revideringar av almanackan har gjorts och mer eller mindre populära namnförslag har åkt ut och in på olika datum eller flyttats på till andra dagar.

De sista åren har man börjat fira andra saker än namnsdagar och det har blivit sådant som Kanelbullens dag som firas med att man skall köpa och äta - just det - kanelbullar.

Förr höll man reda på när älgjakten började, kräftfisket blev tillåtet och när semlorna började säljas. Älgjaktens startdatum är numer olika på olika ställen i Sverige,kräftorna fiskar man i frysdisken och semlor är tillåtna året om.

Det finns dagar jag förstår varför de kommit till även om det nog är av rent kommersiella skäl de skapas eller modifieras. Mors och Fars dag liksom jul är mer och mer en köpmännens dag istället för en manifestation för föräldrarna.

På måndag "firas" Klamydian men jag vet inte riktigt hur man gör det. Kanske allmän provtagning på torget? Ärligt talat så tror jag inte man kommer åt de som borde testas genom att ge klamydian en egen dag. Det är endast genom information , mer information och genom att lära ut hur man skyddar sig mot denna sjukdom som man minskar smittspridningen. Annars hoppas jag att jag har fel i mitt tänk och att den här dagen gör att smittan minskar och kanske försvinner. En utopi kanske kan bli sann men jag går nog inte ut i någon manifestation mot klamydia ändå. Jag firar Sture för det är hans dag.

fredag 10 september 2010

Knöligt

Typiskt att det skulle strula så här på fredagsmorgonen när jag är ledig fram till 13.00. I flera veckor har jag haft en knölig grå sak snett under höger bröst. Det ser ut som en skrovlig vårta och är stort som en femtioöring. Den har irriterat så infernaliskt för nederkanten på bhn skaver på den,så jag hade tänkt att gå och få den borttagen snart.

I natt har jag tydligen rivit hål på knölen och det ser ut som en slaktplats i sängen och jag platsar verkligen som mordoffret i en slaskig film. Nu skall jag bara läsa tidningen färdigt ,duscha och knalla iväg till vårdcentralen och visa upp mig. Min privata husläkare skall titta på vad jag har och eventuellt skära bort resterna av den förargliga knölen, den måste åtgärdas nu har jag förstått. Just nu har jag ett skavsårsplåster för att dölja vårtan eller vad det är ,för det var det enda som fanns till hands.BH är inte att tänka på, de får svänga fritt här och nu de bitar av min lekamen som vanligen förvaras i en sådan.Klädseln får bli ett sådant där tält som designerna kallar tunika.

Mot vårdcentralen!

torsdag 9 september 2010

Politik är en drog säger de som vet

Droger skapar behov och tillvänjning och de triggar olika människor på olika sätt. Toleransnivån ökar och hela tiden söks det nya kickar. Det spelar ingen roll vilken drogen är men den gör dig beroende oavsett om det är kemiska preparat eller kanske sex som är drogen.

Jag tror inte politik är en drog men jag tror att den kan leda till något som är livsfarligt - en självcentrerad maktfullkomlighet! En bild av att jag är den enda som kan och vet hur allt skall göras. Sådana människor skrämmer mig från vettet då de inte har några mentala bromsar eller självinsikt. Politik är ett medel att påverka din och andras livssituation och är ett fantastiskt instrument. Det får inte bli ett instrument för självförverkligande, den som för ett partis talan är utsedd av andra och skall vara deras företrädare. Jag tycker det skorrar otäckt att höra JAG JAG JAG från någon politisk förespråkare.

Jag hoppas komma in i kommunala politiken och försöka få arbeta för ett samhälle som är till för alla och inte utesluter någon på grund av funktionshinder eller handikapp - en grupp som bara kommer i rampljuset valår liksom pensionärer.

Just nu känns det som jag är lite överdoserad när det gäller politik jag sover äter och andas politik. Alla medier översköljer en med politisk information och telefonen ringer med förfrågningar från olika opinionsundersökningsinstitut - det skall bli hur skönt som helst när valet är över.

Droger kan ställa till det något fruktansvärt, dock sysslar jag inte med sådana som man vanligen tänker på i detta sammanhang. Jag har fått ett virus i min maillista och det har varit extremt svårt och otrevligt att mina vänner fått listor på kanadensiska och amerikanska droghandlare. Jag är hemskt ledsen för det obehaget som uppstått men jag lovar att det är åtgärdat nu och det här är ett virus som spökat , inte jag.

tisdag 7 september 2010

Just nu klarar jag inte att skaka hand med Fredrik Reinfeldt

Nu har jag hela dagen suttit och skrivit adresser för hand på miljoner kuvert. Jag är övertygad om att jag alldeles själv skrivit adresser till samtliga landets innevånare i dubbla upplagor.

Mitt handgrepp är borta, armen har domnat och jag tycker oändligt synd om mig själv trots att jag sa ja till uppdraget att skriva. Jag slipper sitta och lägga i ett kort från Fredrik Reinfeldt och sedan frankera alla brev för hand senare, men det sörjer jag inte en minut över.Att ha så ont i hand och arm som jag har nu på grund av egen dumhet borde beivras på något sätt, men jag får nog lida tills det går över eller armen ramlar av.

Klockan 06.00 i morgon skall jag sitta på tåget mot Kungliga Hufudstaden och det är INTE något politiskt bakom det. Jag skall träffa min handledare professor Svanberg och prata igenom min avhandling om mina ikonografiska hypoteser om en romansk tympanon. Han är en fantastik pedagog och en riktig raring och det blir kul att ventilera mina ideer med honom. Han har föreläst om så mycket roligt inom romansk stenkonst och skrivit ännu mer. Jag är så spänd och skulle helst vilja pressa honom på all kunskap om Ottravadsmästaren men det finns ingen tid för. Jag är så tacksam att han ställer upp överhuvudtaget. Sådana karlar växer inte på träd så jag får väl visa min tacksamhet genom att vara pigg och proper när jag anländer till hans hem i morgon. Det blir en lång natt på papiljotter för mig antar jag.

lördag 4 september 2010

Prickigt och RUTigt

Jag har varit på catwalken igen för SeniorShopen då vinterns nya plagg och färger presenterades. Ångestlila HSB-beige och kommunalgrått är tydligen årets färger om man är pensionär och tror på den firmans trendsättare.Jag hade med mig hattar och skor av alla sorter och det funkade jättebra. Svarta tanttights och gråsvart tunika blir mycket roligare med DocMartenskängor med turkosa snören och en lika turkos basker. Klockad kjol i svart med svart topp blev elegant med svart hatt med en stor prickig rosett på i samma färg och mönster som mina prickiga högklackade skor.Det var inget fel att ha mina urgamla platådojor till piratbycor och lila stickad sjaltröja heller.

Det är hur kul som helst att mannekänga och roligast är nog när man har mannen i sitt liv med, han berättade hela tiden att den vackra kvinnan på catwalken var hans hustru för alla som ville veta det - resten fick iof också veta det.

Igår hade vi torgmöte i Alliansen om RUTtjänster och om deras avdrag. Mycket givande där politiska förespråkare,serviceföretag i branschen,anställda och brukare pratade. Intressant och givande var det men synd att inga rödgröna deltog.

Eftersom det är en universitetsstad som är min hemvist så är staden full av Nollor som gör olika uppdrag och det hela övervakas av nollningsgeneraler.I den stora fontänen på torget hade som vanligt någon hällt i diskmedel för bubblor och skummets skull och där höll en grupp blivande fastighetsekonomer på med avancerad vattenyoga. Generalen som hade hand om den gruppen låg på marmorkanten och betygsatte insatsen i vattnet. Han var klädd i neongulla arbetsbyxor och på bakfickan stod det "Place your hand here -hard". Jag kunde inte låta bli att följa uppmaningen och nöp till med hela handen i häcken på honom. Han blev mycket förvånad denne snygge ca 25-årige kille, men hans kompisar jublade.

Det måste vara en av livets bonusar att som mogen kvinna uppmanas att nypa i en fin och fast rumpa på en glad och trevlig kille. Man ska alltid ta tillfällena när de kommer - repriser är så sällsynta.

fredag 3 september 2010

Underbara provocerande Linda Skugge

När min dotter Flickan Som Skrattar I Vinden gick i gymnasiet köpte hon alltid Expressen med sig hem de dagar Linda Skugge var krönikör. På lov hände det att hon cyklade till tätorten för en tidning (3mil t o r) om vi inte skulle dit.

När dottern omkom var det naturligt att skicka med vissa saker i kistan, hennes sovapa,ett kort på familjen,ett brev från hennes syster och två böcker. Böckerna var Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och den andra "Saker under huden" av Linda Skugge.

Skugge har alltid provocerat och irriterat med sina utspel som innehåller stora sanningar och det var det som gillades av min dotter och även hennes lillasyster.

debattsidan i Aftonbladet skriver Linda Skugge om att man kan få jobb om man är beredd att ta vilka jobb som helst och visa vad man kan istället för att skrika om att regeringen skall ordna arbeten åt dem. Hon skriver om arbetena inte som skitjobb utan som riktiga jobb (statusen ligger i ens egen idevärld om vad som är fint eller passande). Jag håller med till hundra procent i det hon skriver och det gjorde mina döttrar också. De har gjort de mest oglamourösa arbetena men det var arbeten som skulle göras och som de fick betalt för och arbeterfarenhet därtill. De har sorterat och tvättat potatis (många ton per pass)skötte grisar,delat ut reklam, städat och vikat i hemtjänsten. Bägge har vågat flytta på sig för att få arbeten. De har vågat knacka dörr eller söka annorlunda vägar till arbeten, de fick inga arbeten - de skaffade sig dem själv.

Den Vackra Fru Johansson hon har sedan flera år ett fast arbete, det är definitivt inte det hon utbildade sig till och skaffade akademiska poäng för utan något helt annat. Hon är numer utbildad mejerist hon har ett arbete hon trivs med, god lön och trevliga arbetskompisar. Det är ett arbete hon skaffade sig genom att åka dit och presentera sig för ledningen. Hennes man röjer sly,spikar staket och inreder bussar just nu eftersom konjungturnedgången gjorde att han förlorade sitt arbete. Han har aldrig varit utan arbete - han skaffar nya hela tiden.
Vad Flickan Som Skrattar i Vinden skulle ha gjort kan man inte en gång spekulera om men jag är övertygad om att hon hade haft ett bra jobb.

Hoppas att några av de ilskna unga som besvarat Linda Skugges debattartikel ser vad hon skriver och kanske får en kick och använder hennes jobbsökarkoncept. Säkerligen får man inte arbete direkt inom sin drömsektor men till slut så...... och ett jobb är ett jobb är ett jobb. Erfarenheten av ett arbete är ovärdelig och är alltid användbar och visar att man kan ta egena intiativ för att försörja sig. Linda Skugge är fantastisk och fantastiskt irriterande men ni arbetslösa unga som väntar att ett "bra"arbeten skall ramla ner i ert knä - prova Lindas koncept, det är faktiskt gratis och kostar bara tid och eget intiativ.