fredag 7 november 2014

Remisser och behandlingar

Jag har inte så mycket till övers för vår regering men för cirka en månad sedan så såg jag vår sjukvårdsminister Gabriel Wikström säga något som jag genast tog åt mig och tyckte var toppen. Han sa att 2 miljarder skulle läggas in för att snabba på inom cancervården. Från 2015 skulle man dela ut 500 miljoner om året för att komma till målet "från remiss till behandlingsstart inom fyra veckor". Vilken bra tanke men tyvärr så är det väldigt långt till den verkligheten för så mycket spelar in när det gäller sjukvård över huvud taget. Vad är det för sorts cancer man har? Hur skall den behandlas? Vilket skick är du i? Vart bor du? Vad för sorts behandling finns det att tillgå i den lokala sjukvården? Hur många patienter finns det i cancerkön och framförallt - finns det nog med personal som kan möta anstormningen?

Något annat jag undrar över är vad ministern menar med remiss - vilken av remisserna som snurrar runt patienten och vad menas med behandling? Alla diagnosticeringsbesöken är det behandling eller vad? Många laboratoriebesök har gjorts, biopsier (punktion av tumörer) för att få reda på vilken sorts tumör man har i kroppen. Röntgen på olika sätt för att kontrollera eventuell spridning av tumörer samt storlek och hur den sitter i förhållande till andra organ - är det behandling? Jag vill kalla dessa för processer för undersökningar inte behandling.

För att försöka beskriva vad jag tänker om den vackra idén som sjukvårdsministern har och varför jag inte tror den är realistisk som får ni nu läsa om mannen i mitt livs cancerresa med mig bredvid.

Jag var i Almedalen för tredje året i rad och vid telefonkvittret med maken på torsdagmorgon sa han att han hade så hemskt ont i ena benet. Han är ingen gnällspik men han hade så ont så han hade ringt vårdcentralen och fått tid med en gång - det är trevligt med en privat vårdcentral där man känner sina patienter och tar dem på allvar. Läkaren där undersökte maken noga och blodprov togs för att kolla blodbilden då det inte kunde uteslutas att det satt en blodpropp i benet. Doktorn skrev sedan en REMISS till akutmottagningen på sjukhuset. Där var gubben min både torsdag 4 juli och fredag 5juli, det skrevs många REMISSER till röntgen och ultraljudsundersökning samt fler blodprov . Undersökningar från topp till tå gjordes också vid dessa besök ändå var det bara början.

Tisdagen den 8 juli var det dags för ultraljud av makens spiror som mynnade ut i att han fick betyget "väldigt snygga vener" och inte en tillstymmelse till propp - otroligt skönt att få veta. För att kunna utesluta att en propp kanske passerat ändå så blev en datortomografiREMISS skickad. Den undersökningen gjordes av en rumänsk läkare den 29juli. Ett bifynd gjordes då - en tumör i höger lunga!

En REMISS gav en tid på Lungmedicin en vecka senare och vi fick träffa en lugn och fin läkare från Bulgarien  som förklarade och visade bilder på den otäcka inkräktaren som slagit sig ner i makens lunga. För att kunna få bort tumören så var gubben tvungen att åka till Örebro och gå igenom en PET/CT på Nukleärmedicin där och även göra en lungbiopsi. REMISSER blev skriva  till de två undersökningarna ,så den 26 augusti åkte vi till Örebro och var där en hel dag. När vi åkte därifrån hade jag en radioaktiv man i bilen som inte skulle umgås med små barn eller gravida på några dagar på grund av den injektion man givit under undersökningen med en isotop som var tumörkänslig.

Lungbiopsin gjordes den 2september av en lettisk läkare, men tyvärr kunde man inte få något bra cellprov för ett revben satt i vägen. Det gjorde jäkligt ont enligt en tapper man trots att läkare sa att det knappast kändes och ingen bedövning kunde ges in i lungan.

Åtta dagar efter biopsin var vi åter på Lungmedicin men fick en ny läkare då vår läkare hade semester och var i Bulgarien. Alla undersökningar var klara och nu skulle det bli behandling anpassad efter tumören och gubbens allmäntillstånd som gav vid handen att det skulle bli strålbehandling för han skulle inte klara att man öppnade bröstkorgen. En REMISS skickades samma dag den 10 september till Onkologmottagningen och vi skulle höra av dem inom 14 dagar.

Fjorton dagar kom och gick men ingen kallelse eller något hördes från den mottagningen. Jag började att ringa och efterlysa tid , kallelse eller ett livstecken men inget hände. Det var inte så roligt att höra att remissen inte fanns, att man väntade på provresultat eller fler undersökningar trots att vi visste att allt var gjort och fanns där. En dag tröttnade jag och på min vanliga morgonpromenad gick jag till sjukhuset och meddelade vem jag var och att jag ville ha tid för behandling åt min gubbe. Under över alla under så fick jag prata med en läkare och hon satte upp en tid under sin egen jour två dagar senare. Mera blodprover behövdes så det blev labREMISS och sedan var mannen i mitt liv inskriven  för strålbehandling.

För att få denna högintensiva strålning behövdes en del förberedelser så 20oktober var maken på onkologen där man gjöt en specialvagga som han skulle ligga i under strålningen, punkter tatuerades på hans kropp och han vägdes och mättes. Sjukhusfysikern räknade ut stråldoser och i en broschyr med allt man kunde behöva veta (eller inte veta) om behandlingen stod tiden för första strålningen.

I går den 6 november och gubben min gjorde debut i strålkanonen, det var en fantastisk känsla att äntligen vara framme vid BEHANDLINGEN. Tänk att stå utanför en dörr där en strålningsvarning lyser och tycka att det är skönt! Jag såg på en skärm där Kalle låg i vaggan med sina armar sträckta bakåt över huvudet i en timme medan strålkanonen cirkulerade runt hans bröstkorg. Det var vackert  faktiskt och efter helgen är det ny strålning på måndag och onsdag.

Vilka människor vi har träffat och vad tacksamma vi skall vara för alla inom vården och i synnerhet för att så många med utländsk härkomst kommer och arbetar hos oss i Sverige - utan dem stod vi oss nog slätt.

Tänker ytterligare på Gabriel Wikström och hans visioner - kanske är jag extra känslig för ord eftersom jag är personligt engagerad. Jag vill nog ändå ha lite mer beskrivet vad han menar med remiss och vad han avser med ordet behandling. I övrigt skall all vård som är livsnödvändig och ger ett gott livsinnehåll givetvis få kosta.

Nu blir det en lugn helg om inte Surögda Ester hittar på något, men risken är inte så stor så ha det gott för det tänker vi ha. Bakar kanske en mjuk pepparkaka - men först steker jag strömming till gubben och katten.