..man står där och kan eller vill inte förtränga att det är just den speciella dagen. För trettiotvå år sedan födde jag en liten flicka - hon som blev "Flickan som skrattar i vinden". Efter hennes död har hennes födelsedag blivit den dag som jag inte har orkat (eller kanske skämts - jag är inte säker) att syssla med världsliga saker. Inte får jag tillbaka min dotter för att jag vegeterat men det har blivit så ändå.
Detta år bestämde jag mig för att både gå på styrelsemöte i Röda Korset,utbildning i miljönämnen och avsluta med kyrkofullmäktige. Det var inte meningen att allt skulle ske på samma dag och definitivt inte på min första dotters födelsedag.
Dagen började med blommor på graven, middag och sedan körde jag igång med mina självpåtagna förpliktelser.Styrelsemötet färdades jag till på cykel och det var inga problem med det.Sedan var det dags att fara vidare fortfarande på sagda cykel. Då och just då hände det orimligt löjligt hemska.
Precis när min rumpa landade på sadeln så nös jag och gjorde ner mig kapitalt.Avföringen rann nedför mina ben utom den som tog vägen uppför ryggen. Det klibbade och det rann - det luktade dessutom SKIT. Jag har ingen aning hur jag tog mig hem och in i lägenheten.
Min förvånade man fick en en åthutning innan han hann säga något och jag försvann in i badrummet. Allt jag hade på mig skalade jag av mig och slängde i tvättmaskinen som jag omedelbart satte igång. Innehållet skall jag ta hand om under dagen och då får jag kanske slänga de persedlar som inte tål tvätt i 60¤.
Oj vad jag duschade och använde mängder med tvål innan jag var säker på att jag var ren och inte luktade. När jag satt på sängen och klädde på mig rena kläder - då hörde jag hennne, min dotter. Det var inte det att hon skrattade i vinden, inte alls, utan jag hörde ett litet stilla fniss. För min inre syn såg jag jag hennes leende samtidigt och då blev inte livet så eländigt längre.
Många säger sig ha en skyddsängel och jag har min "flickan som skrattar i vinden". Hon är med mig alltid vad som än sker, hon följde med mig när jag omklädd och ren for till kyrkofullmäktige.Jag har mina döttrar - den skrattande flickan och den vackra fru Johansson. Jag är just nu tacksam över det liv jag har. En annan dag kanske jag inte tycker det. Jag tar en dag i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar