Gott Nytt År eller vad det nu är som vi förväntar oss?

Om några timmar är det en ny dag och även ett nytt år. Jag undrar vad man kan förvänta sig av det och vad min omgivning tänker om det. Vad vill vi egentligen med våra liv och vad förväntar vi oss av livet. Den tyngsta frågan är som jag ser det är : vad är vi själva beredda att göra och ställa upp med för att kommande år blir som vi vill ha det. Allt kan vi inte styra men vi kan låta bli att förvänta oss att andra skall ta hand om oss och uppfylla våra önskningar.

Vi måste acceptera att vi har de politiker vi har på gott och ont och vi har gjort det valet att ha dem genom hur vi röstat. Politiker är folkets valda talesmän, så är det trots att många inte verkar helt verklighetsförankrade så skall de utföra sitt arbete för oss medborgare.

En del politiker har glömt var de kommit ifrån och berusats av makten. Andra går från klarhet till klarhet men kanske på grund av annat än politisk skicklighet. Det finns även de som rider på löften till väljare som bygger på uppfyllande av önskningar och drömmar hos en del av dessa väljare. Vi får se hur det blir med den politiska cirkusen - vi får se.

Ner på basplanet kan vi nog se fram med ett årsskifte som vanligt. Det blir husbränder,ond bråd död,fylleri,människor som skadas av fyrverkeri(eller t o m dör)husdjur som aldrig blir bra efter chockskador av fyrverkeri. Människor finner varandra, andra skiljs åt. En del upplever ett roligt nyårsfirande och skrattar och har roligt.

Det blir en dag i morgon också om inte jorden passar på att gå under, men det tar jag inte för troligt. I väntan på morgondagen så äter vi lite gott i kväll tittar på tv och troligen sover vi innan det berömda tolvslaget.Hoppas bara att inte någon roar sig med fyrverkeri i närheten bara - jag behöver min skönhetssömn och är dessutom så förtvivlat trött.

Trots negativa vibbar då och då ser jag framtiden ann med tillförsikt, jag skall göra vad jag kan för att arbeta för att min bit av Världen skall fungera någolunda. Jag tänker också på att vi är bara människor och gör alla så gott de kan finns möjlighet till en någolunda hyfsad framtid.

Gott Nytt År mina vänner och höj en skål för mig ni som vill och orkar - jag sover förhoppningsvis vid Tolvslaget.

Skitsaker

Det är många saker som polisen får ta hand om som hittegods eller som rent beslag eller bevismaterial. Vår vackra sköldpadda Gunvald är ett hittegods, trimmade mopeder beslagtas och så vidare.

Polisen i Alingsås har fått ta hand om stöldgods av ovanligare slag - flera ton präktig stallgödsel. Gödslet är att betrakta som stöldgods och av högt värde, drygt 270000 kr är den värd.Två män var av en är utpekad som tjuven anser sig var ägare till skithögen.


Tjuven är utpekad och det blir nog rättegång vad det lider. Man kan undrar bara var man förvarar allt gödsel fram till rättegången?

Dynga är ingen skitsak.

Cecilia Hagen har fantastiskt god smak

Jag har hela tiden framhärdat med att vår finansminister är vrålsexig. Många har skrattat åt mig och ifrågasatt mitt mentala tillstånd när jag framhärdat med att Anders Borg är sexig.En ekonom med hästsvans,guldring i örat och glasögon och glad uppsyn kan vara en våt dröm.

Jag har fotobevis på att jag kramats med vår finansminister, jag skickade ett örngott med Anders Borgs ansikte på till bloggaren Anybody och en bild på Borg pryder min anslagstavla. Jag har till och med förstått vad Mona Sahlin menade med att det är sexigt att betala skatt - klart det är så med en sådan finansminister.

Cecilia Hagen är en trevlig krönikör i Expressen som också också skrivit flera böcker. Hon skriver idag om världens sexigaste finansminister - allas vår Anders Borg.Cecilia Hagen har verkligen huvudet på skaft och jag håller med henne i allt. Visst är han sexig Anders Borg?

You got mail!

Liksom de senaste åren ställde Posten ut stora röda brevlådor bredvid de ordinarie gula lådorna. De röda skall man bara stoppa i julkort och julbrev som är frankerade med speciella julfrimärken.Man förhindrar på det viset att julposten blandas med "vanlig" post och att de båda försenar varandra - man källsorterar helt enkelt från början. Jag tyckte det var smart att göra så från början så jag postade min kortbunt i den röda lådan härom dagen, men gick in i affären bredvid och köpte fler frimärken till de två korten som fortfarande var ofrankerade.

När jag kom ut så höll en brevbärare på att tömma röda lådans innehåll i en säck så jag bad att få stoppa med mina sista kort innan han stängde säcken.Det var helt ok men jag skulle vänta lite tills han var färdig var svaret - sedan tömde han gula lådan i samma säck som julposten!När han gick till postbilen hade han en stor tung säck över axeln och i näven mina julkort. Själv stod jag som en fågelholk bredvid postholkarna.

Nu vet vi vad mailbombing är för något för en av familjemedlemmarna har blivit utsatt för det och det var grovt artilleri som användes.När dagens post anlände så var det mycket som välde in genom brevinkastet :ett stort tungt kuvert, en näve julkort,en räkning och en jättetung katalog.Jag har en matta innanför dörren som gör att posten inte dunsar i golvet utan landar tyst och stilla på den.Gunvald Sköldpadda har de senaste dagarna upptäckt den lilla mattan och trivs utmärkt där - tills idag. Att bombarderas med mycket post som bara dunsar ner i huvud och sköld är förskräckligt det förstår var och en som läst något om första världskriget. Många överlevande blev sig aldrig lika efter att ha råkat ut för bombkrevader.

Min dotter Den Vackra Fru Johansson är omåttligt vitsig och säger att det är självklart att en sköldpadda lider av "shell-chock".Hur det än är med den saken så tillbringar Gunvald sin konvalecens under makens fåtölj och dit tar sig inte Surögda Ester. Hon i sin tur tillbringar sin tid med att hänga över ryggstödet på sagda fåtölj och i väntan på att få tillfoga Gunvald lite extra nervdaller.Maken vill inte vara slagfält för giganternas kamp men jag tänker inte blanda mig i den.

I morgon får vi se hur kombatanterna mår, de har i alla fall käkat handskalade räkor till kvällsmål bägge två med god aptit.

Jag kan inte förändra världen , men alla kan försöka sätta guldkant på en bit av den

För snart ett år sedan träffade jag en bloggvän efter att ha vunnit biljetter till förpremiären av Björn Skifs Show. Det blev en underbart rolig dag med min nyvunne vän och vi shoppade och gjorde roliga saker. Jag köpte bland annat en italiensk stickad kappa med pälskrage. Det var det vackraste plagg jag sett.Här berättar jag mer om den utflykten och om mitt kappköp.

Det har varit mörkt och kallt och djuren far illa så därför har jag matat allt jag kan Sista dagarna har jag stått med mina kassar vid älvkanten och jag har haft "my amazeing dreamcoat" på mig.Den skall inte längre hänga längst inne i garderoben till glädje bara för någon mal.Den skall användas för den glädjer mig och jag mår bra av att ha den på mig.På huvudet har jag en fin minkhatt som jag ärvt och på fötterna har jag ett par lila moonboots. Det är fläckvist elegant och mycket komfortabelt helt och hållet och jag mår bra så.

Igår hade jag öppet hus för mina herrar i herrmiddagsgänget med hemlagat julbord och några singeldamer därtill. Det var otroligt roligt att se när den legitimerade kattvakten och vår globetrotter upptäckte varandra och gemensamma intressen. Roligt var det också att se den nära 70-årige änklingen med blossande kinder berätta att han träffat en förtjusande kvinna. Han skulle vid tillfälle komma förbi och visa upp henne. Att se en vän stråla är nog värt hur mycket som helst och han strålade verkligen. Hans vardag var förbytt till sol- och glädje- dagar som spred värme till oss också.

Det behövs så lite för att göra den grå och ibland rent motbjudande dagen guldkantad och leende. Jag hade öppnat ett julklappspaket på morgonen (klarade inte att vänta på julafton) och fann bland annat en kimono i "riktig" design med längd och elegans. Den var blå med fjärilar på och sååå fin. Det är bara dålig fantasi som begränsar hur och när man använder vissa saker, så jag skred runt i min kimono som jag bar över min gamla blå silkesklänning. Jag var och kände mig mycket elegant, mina herrar sa att det var så också - ni kan därför ta det som en sanning. Du som gjorde kimonon skall ha tack för vi gillade den allihop. Surögda Ester gömde sig i tygvecken när hon skulle köra övervakning av den runtpromenerande Gunvald. Denna strategi föll sönder när Gunvald kröp in i samma tygveck utifrån och upptäckte Ester utan att sjäv bli upptäckt.Esters självkänsla åkte ner på noll och kunde inte återupprättas förrän hon ömkats svårt av tre herrar i rad.

Livet leker inte alltid, men det skall levas fullt ut. Hur vi gör det är olika men det här är mitt sätt. Jag njuter det med människor över en god bit mat och jag klär mig i sådant som får mig att må bättre och känna mig vacker i mig själv.Jag vet att jag inte är någon skönhet och det har jag aldrig varit heller. Jag känner mig som en skön människa i en föränderlig värld - en värld som jag inte kan förändra men ta fram de guldskärvor som finns - sedan låter man dem glittra.

Man mår bra av glitter och stjärnor på livets stig även om det man får uppfinna dem själv. Det är värt mycket när man vågar prova.

Hinner jag skicka ut ett nödrop?

Är det någon som vill ta hand om en schäferflicka 6år gammal. Hon avlivas idag annars. Hennes fel är att hon är för snäll och gullig och vägrar vara vakthund. Detta "fel"gör att hon inte skall få leva. Det är bråttom om ni kan och vill ha henne (jag har ingen möjlighet själv) gå in på bloggen Hundar utan Hem och gå till AVLIVAS i morgon adressen är http://www.hundblogg.org/#post203.
Snälla känn efter om ni har tid och plats nu. Går bra ihop med andra hundar och människor.

Jag upprepar adressen till Hundar utan Hems sida. Tryck er in på bloggen snabbt och gör kanske er familj komplett om vi hinner innan man avlivar henne.

OM MAN GÅR EFTER SAMMA KRITERIER SOM MAN GÅR NÄR DET GÄLLER HUNDAR SÅ HADE JAG SÄKERT OCKSÅ BLIVIT AVLIVAD - LITEN MAGER OCH VINDÖGD.

En liten bok-award

Jag har fått en liten utmärkelse - award ,av bloggaren Ister. Hon liksom jag tycker inte om sådana saker men det här var lite annorlunda så jag liksom hon kör på enligt spelets regler. Denna award är för bokläsare och så här går det till om du får den.
1 Tacka den du fick din AWARD av.
2 Kopiera in denna AWARD till din blogg
3 Berätta vilka dina tre favoritförfattare är och titeln på en av deras böcker
4 Skicka vidare denna AWARD till fem andra bloggare som du tycker förtjänar det.


Det är svårt att bestämma sig för bara tre favoritförfattare för det finns så många jag vill nämna ,jag väljer därför några böcker som är aktuella för mig nu utan inbördes ordning.
En gammal goding är Carl Örngrims underbara skröna "Nattlöparens starka hustru" den är helt underbar och lättläst.

Andra favoriten är Hans-Olof Boström författare och professor i konstvetenskap. Han har skrivit många trevliga böcker - flera är biografier, den om Bror Hjorth är fin. Idag rekommenderar jag hans bok "Sett"Essäer om 1800- och 1900-talskonst. Den boken älskar jag liksom ämnet som skildrar möten i och med konsten.

Tredje boken är inget litterärt mästerverk men vem säger att man måste läsa sådant jämnt? En glad och vansinnigt kul memoarförfattare är Keith Richards den gamla Rolling Stonesmedlemmen som berättar om sitt liv i boken "Livet".

Vilka skall jag då dyvla på mina fem awards? Med lite grubbel så blev det den här listan och namnet har jag snappat upp för att jag vet att dessa bloggare läser mycket.

ANYBODY läser mycket såväl facklitteratur som "andliga" böcker
NATTUGGLAN gör det också - läser
BEBEST är också en stor läsare när han inte fotograferar förståss
SJÖJUNGFRUN brukar ge boktips så det kan hon få göra nu med
CODLIVER är en riktig bokmal så hon får också en award.

Nu skall jag bara far runt i bloggarna och meddela att jag utsett mina värdiga bokawards mottagare. Vi får se om de hänger på

Hjältar

När jag var liten var mina hjältar att finna i familjen. Det var min stora starka pappa, morbror Arne och mormor och morfar. Min mamma var ingen hjälte då hon var bara mamma.

Under uppväxten tillkom och förändrades min lista på hjältar och grunden till att bli hjälte varierade mycket. Det var både religiösa,riktiga och påhittade hjältar som fanns i min värld. Det var så vackert att tänka sig den fattiga flickan Bernadette som såg Jungfru Maria i grottan i Lourdes,Little Joe Cartwright var inte dum heller och Ringo Starr det var höjden av hjälte - varför kommer jag inte längre ihåg, men hjältar var de.

Det har varit hjältegala på tvn och många fantastiska människor har premierats och fått beröm för saker de gjort. De skall ha allt det berömmet och det skall lyftas fram om dessa människor som ställer upp och vågar göra saker utan att tänka på sin egen säkerhet och de gör dem för sina medmänniskor.

På lördagen så sprängde en ung man sig själv i luften för att bli hjälte och martyr. Det var meningen att han skulle ha dödat många andra med sig själv som bomb. Det han lyckades med var att döda sig själv,göra sin fru till änka och tre barn under 4år blev faderlösa.Det var inte särskilt hjältemodigt gjort mer än i den unga mannens förvirrade sinne.

När mannens bombbälte exploderade fanns det hjältar även då - men inga media pratar om dem. Det fanns människor som rusade fram till mannen som blödde och hade uppsliten buk och försökte ge honom hjärtlungräddning. De låg där på gatan och försökte rädda livet på en medmänniska utan att tänka på egen säkerhet eller vem han var eller varför han hade bombrester på sig och runt sig.De såg bara att någon höll på att dö och försökte rädda mannen och det tycker jag är fantastiskt och det är för mig så riktiga hjältar agerar. Jag tror dock inte vi kommer att få se dessa människor på någon gala eller i ett reportage tyvärr. Jag ser det som att de försökte rädda en medmmänniska men de flesta ser det nog som att de försökte rädda en terrorist.

Jag hoppas jag har fel och dessa livräddare uppmärksammas som de hjältar de faktiskt är. Modiga hjältar tycker jag de är.

Skarpt läge?

Av alla ord och ordsammanhang som dyker upp används de till förbannelse i tid och otid och i vilka sammanhang som helst. Varför gör man det? Varför urholkar man och devalverar ord så de bara bleknar och blir helt värdelösa. För något är sedan så stoppade man in ordet typ hur många gånger som helst i varje mening man sa och utan att reflektera om ordet passade in - med var det i alla sorters uttalade meningar.

Nu använder vi ett militärt uttryck på samma sätt om allt och överallt. "Skarpt läge " är orden som är moderna nu.Det är skarpt läge när du inte tror dig om att hinna till Systemet innan de stänger,liksom att det är skarpt läge när du står i toalettkön på det stora varuhuset.Det blir till och med skarpt läge om överhettningen på bostadsmarknaden fortsätter.Man kan undra i vilket läge de befinner sig i som bor på den ockuperade marken på Gazaremsan om det är skarpt läge för de tidigare beskrivna?

Inom idrott och sport finns en massa konstiga begrepp som säkert är uppfunna för att beskriva olika företeelser ifrån utövarens synvinkel. Tomas Wassberg beskrev mycket målande terrängen som var jobbig att ta sig igenom med att kalla den för "slakmota". Man hör hur jobbig och seg den etappen var för honom.
Gurkburk är ett spelsystem som bara handbollsspelare förstår och har glädje av.
Bengt Grive satte verkligen färg på konståkningsreferaten där han beskrev åkarnas kreationer med färgbetäckningar som :Mörkvit Spaljegrön eller Dunkelsvart.

Dagens alpina åkningar rosade inte marknaden för våra svenska åkare men jag fick höra en nyhet - snön var ovanligt aggresiv! Man ryser och känner det nästan som om underlaget vore försett med huggtänder samtidigt som man tycker att det är löjligt uttryckt.Efter första åket lastade jag min Dramaten med julklappspaket för att posta dem på Coop. Herreminje vad segt det var att dra denna vagn på oplogade trottoarer och att ta sig över gatan det var ett helt företag. Jag försökte lyfta upp min rullande väska upp på trottoaren på andra sidan övergångstället och vad tror ni hände? Snön hade packat in hjulen så de var låsta. När jag tog spjärn mot underlaget för att knixa upp min Dramaten så gled fötterna undan och jag satt mig hårt på en snöknockel.

Järnvägar vad ont jag fick, men nu tror jag att jag vet vad aggresiv snö är - den bet mig i baken idag.

Duktig flicka ?

Gunvald Sköldpadda solar under en bordslampa, Surögda Ester sköter bevakninngen av henne. Maken har fått en nyttig frukost, och jag har matat vännerna ute i kölden.

Nu skall jag göra köttbullar på tre kilo köttfärs för att ha med mig drygt två av de kilona till julfirandet på annnan ort. Jag fryser in dem i glassburkar och sedan skall jag styra upp packandet inför resan. Fram till nu är jag uppe i fyra väskor som skall med(kläder och mediciner oräknade).Mannen i mitt liv är övertygad om att vi kan få ner allt i en resväska - en övertygelse som jag är säker på inte håller i långa loppet.Mat och julklappar tar plats vem som än packar.

Det skall bli intressant att se hur jag får ett jättebagage i flera delar + en ryggsäck och en stel och orörlig stor make ombord på ett troligen försenat och fullsatt tåg dagen före jul.Hur går det för pappa och mamma under julen ,trots att den Vackra Fru Johansson åker 20 mil t o r för att se till dem?

Tror att jag ger de vilda djuren köttbullarna och går och lägger mig igen. Skall tillbaka till min läkare på måndag om mina leder. Trött är jag i vilket fall som helst och definitivt på att min artrit blommar.

Jul är ett överskattat arrangemang tycker jag.

MEN VA F#N ÄR PÅ GÅNG?

Ute är det 20 minusgrader men jag vaknade av att varningssummern på frysboxen ylade - den kan inte hålla kylan på lämplig nivå. Jag skall ringa bovärden så de får kolla boxen med det snaraste. Grannens dag har inte börjat bra heller för hans fru har skrikit och skällt på honom sedan kvart över sju i morse. Hon har en röst som går igenom vilka väggar som helst och hon slutar bara sitt skrikande och skällande för att dra in ny luft.Hon samlar tydligen ihop gamla oförrätter ett par gånger om året och låter det sedan explodera över sin make.Tur att det är så kallt så att hon inte kan ha balkongdörren öppen för då har jag njutit av utskällningen i hemmagjord stereo.

Jag vill inte gå ut men måste göra det ändå för jag har förpliktelser. Änderna och de arma strykarkatterna måste få mat så jag får klä på mig ordentligt när jag går ut med mina kassar med djurfoder. Jag har bakat fågelbröd i långpannor och kryddat det med fiskrens och fläsksvålar. Katterna får Lidls torr och blötfoder.Jag har frågat på de olika affärerna efter bröd till fåglarna men de ger ALLT med sista datum till Stadsmissionen och det är ju behjärtansvärt.

Jag är så trött och väntar på svar från mammografin och på en tid till reumatologen. Det är kallt jäkligt och jag har så förbannat ont i varje led som kan värka. Nu skall jag förbereda julfirande hos bonusbarn, fixa julklappar och se till att vi kommer på rätt tåg i rätt tid på vår resa dit. SJ och jag har faktiskt kunnat samarbeta tidigare så kanske går det bra nu.

Min pappa blir mycket hastigt dement och min mamma allt elakare när hon skäller ut honom för att han inte förstår det hon säger åt honom att göra. Mamma sitter i soffan och skäller på honom och han tittar lite oförstående tillbaka. Mamma vägrar ta hjälp av någon(mer än med städningen)det blir för dyrt. Hon är orubblig med sina ideer.

Kan någon komma förbi och försegla min dörr fram till i april? Jag vill sova jag är så trött. Först går jag ut till djuren sedan går jag i ide. Jag drar täcket över mig och mannen i mitt liv och sedan sover vi i månader - jag är så trött.

För mina vackra ögons skull

Som äldst av fem barn så kapade jag till mig det genetiska arvet efter min far på en gång.Jag är ensam om att ha bruna ögon som pappa och jag tog de negativa bitarna av arvet med mig också.Mitt vänstra öga är blint som hos pappa och hans bröder och jag föddes med strabismus - det finare sättet att tala om att jag var kraftigt vindögd Min skelning opererades i tonåren och försvann nästan helt och glasögon skaffade jag mig i tjugoårsåldern.

Min första man berättade gärna vad han föll för hos mig och det var inte mina ögon. Han presenterade mig för svärmor nummer 1 med orden:Titta mamma på S. så vacker hon är, breda raka axlar och stora bröst! Det är en komplimang som jag måste ha tagit åt mig för att jag var ung och dum (och kär)den har jag aldrig godtagit i dag.

Nästa man han föll för att han ansåg mig smart och dessutom hade så vackra ögon. Jag blev så smickrad av detta så till det bröllopet skaffade jag linser och helt nya svindyra Sighsten Herrgård designade glasögon. De var stora så att man skulle kunna se ögonen ordentligt.Linserna kokade jag torra ganska tidigt men glasögonen använde jag i många år tills de var hopplöst omoderna och jag behövde annan styrka på glasen dessutom.

Förra hösten var jag på en klassträff för att fira att det var 40 år sedan vi tog vår realexamen. Där fick en av de gossar man inte såg åt under skoltiden då han var en snäll tråkig plugghäst (nörd säger man nu)alla mina raringpoäng. Han fick mig att sitta hela kvällen med glasögonen i väskan när han sa : "Varför sitter du och gömmer dig bakom glasögonen? Jag kände igen dig direkt på dina vackra ögon."

I söndags var det dags igen.Jag var i kyrkan för filminspelning och tände lite ljus för "Flickan som skrattar i vinden" och hennes Peter. Kantorn och jag stötte ihop och jag tackade för det fantastiska körarrangemanget han gjort. Han log och sa :"Jag känner igen dig du är S - man glömmer inte dig med de vackra ögonen". Vi har inte setts på minst 45 år men vi har också gått på samma skola i tidernas begynnelse. Vi har utvecklats mycket olika, han blev en god musiker och en gentleman,jag blev en liten tjock tant med vackra ögon.

Om jag går ner till stan idag så tänker jag gå till optikern, jag har letat upp mina fina dyra glasögon och tänker höra om man kan byta glas i dem. Det behövs ny styrka på glasen och då vill jag ha bågarna som Sighsen Herrgård gjorde. Det blir en perfekt inramning till "mina vackra ögon."

Affärer Bonusar kanske lite Fiffel

Långt innan det fanns kontokort och förmånskort så fanns det återbäring på vissa butiker. I januari satt familjen och räknade konsumkvitton som hade förvarats i en tom kaffeburk. Det var spännande med denna räkning och framförallt var det spännande att se hur mycket man hade handlat på ett år totalt hos "Kåpra" för. Det fanns inte något Domus i början av min levnad men jämte vanliga Konsum fanns Skokonsum och Bosättningskonsum. När kvittona var räknade så antecknades antalet sådana och sedan räknade man ut den totala köpesumman under året. En kvittopåse hämtades på konsum och där fyllde man i sitt medlemsnummer, namn,kvittoantal och köpesumma innan man stoppade i de buntade kvittona och lämnade in påsen.

Första veckan i maj kom den underbara återbäringen och den summan brukade jag få fira födelsedag för eftersom jag är född den åttonde. Många av mina kamrater fick sina sommarskor då när postanvisningen löstes in i reda pengar på posten eller på Konsum. Även Ica hade ett liknande system men hur det var uppbyggt kommer jag inte ihåg- För övrigt hette det Hakon där jag växte upp.

Konsums slogan retade alltid min nyfikenhet och jag väntade så på att deras löfte skulle infrias - ÅTERBÄRING OCH MYCKET MER - varje år blev jag lika lurad. En alltmer minskande återbäring kom men inget mera. Kvittoräknandet ersattes med ett plastkort som skulle dras vid betalning i kassan och så fick man bonuscheckar hemskickade när man handlat varor för vissa summor.Ica har precis samma upplägg plus att de har en egen bank. Både ICA och Konsum har olika namn på sina butiker efter storleken på dem och man har även ägande av klädkedjor och bokhandlare som ingår i deras kedjor och som också ger poäng om man drar sitt kort.

Jag och många i min närhet lämnade in sina medmerkort efter min dotter "Flickan som skrattar i vinden" s död.Jag ville avsluta hennes konto på Coop för det var så jobbigt att få reklam och förmånserbjudande till mitt döda barn i brevlådan. Damen i kundtjänsten hade en extremt dålig dag och ifrågasatt om jag var ute efter de få kronorna på hennes kort trots att jag sa att eventuella pengar fick gå till trädplantering eller något annat.När jag ifrågasatt att jag som mamma skulle dödförklara mitt barn för några tior så fräste hon : Ha det finns folk till allt! Mitt utträde blev en rekyl på detta och hela släkten följde med på det.

Sedan några år har jag ånyo medmerakort, mannen i mitt liv hade sådant och när jag gifte mig med honom så ingår jag i det. Huvudorsaken till att jag har det är också att jag får ordentlig rabatt på mina studieböcker för akademibokhandeln ingår i Coops kungarike.

Från och med 1 december betalar Coop åter ut sin återbäring "i pengar" säger de. Det betyder att man får det på plastkortet och så kan man handla upp dem. Redan tidigare kunde man tanka upp sina Coopkort och ICAkort med lämpliga summor för att använda som betalkort. Skillnaden är att nu kommer Coop att spara någrs träd på att inte skicka bonuscheckar i pappersform till medlemmarna sina.

Ica har under årens lopp skickat ut små rara meddelanden: Tack för att du är vår kund, tag med detta meddelande när du handlar så får du ett grillbestick - en liter gräddglass - en ketchupsflaska e t c. Jag vet att det är vi kunder som betalar dessa förmåner men det är trevligt med sådan favörer "speciellt för mig". Igår fick mannen före mig i ICAkön en stor påse skumtomtar och damen i kassan bredvid fick också en. Förväntningarna steg hos mig men jag fick ingen påse, så jag frågade snällt efter en. Jag har handlat för för små summor , inga skumtomtar där inte. För övrigt så kan jag läsa allt om denna affär och om bonusar om jag går in på Facebook. Jag blir så trött på krångel och gillar inte Facebook så jag struntar nog i allt.Personalen kunde inte ens en gång förklara hur man gick in på Facebook för kunden efter mig.

Antingen så handlar jag från och med nu allt på Lidl och får precis vad jag betalar för eller också tubbar jag någon att motionera mitt ICAkort medan jag åker på ssemester med maken nästa gång.Lidls kattmat älskar Ester dessutom och makens snus är likaså billigast där,så det blir nog Lidl.

Alla dessa medlemskap och kort som skulle vara till hjälp och ge oss lättnader har mer och mer blivit en belastning och fångenskap. Vi är så rädda att gå miste om förmåner så vi föredrar att bli snärjda och lurade. Så trött jag blir på detta och min egen dumhet som fått mig att gå i fällan.

Ingen ÖB här inte.

Inom statliga verk finns det många titlar som benämns med två bokstäver. På den arbetsplats mannen i mitt liv verkade fanns det en GD = generaldirektör och flera BD = byrådirektör.

FN har en GS = en generalsekreterare.
Högsta hönset för vårt försvar är vår ÖB = överbefälhavare.
Min morfar var för länge sedan VD = verkställande direktör.

När jag läste morgontidningarna så hittade jag en ny sådan där "tvåtakts titel". Jag hittade en ÄB bland notiserna. Denne ÄB hade varit beredd att avgå om AU(arbetsutskottet) tyckte det. Jag stod frågande inför så väl titel som avgång och hade jag inte läst namnet på den det gällde så hade jag inte förstått ett dyft. Tidningen var Kyrkans Tidning och personen det gällde heter Wejryd.

Nu vet ni alltså att vi har en ÄB i Uppsala d v s en ärkebiskop.

Nattliga hälsningar från er GT.

Telia diskriminerar inte tekniska idioter!

När min telefon tappar rösten,mobilen lider av kontaktproblem och datorn goes bananas då går jag den (inbillar jag mig) upptrampade stigen till MIN teliabutik. Idag fick jag jubelbingo och ramlade in i den oanonnserade 4G premiären.

Jag är nu lycklig ägare till en ny fin hpdator med 4Gmodem alldeles gratis.Butiken delade ut 20 st totalt bland privatpersoner och företagare. En bor nu hos mig och just nu tittar jag bara på den och njuter av anblicken. Senare skall jag börja peta med den och sakta flytta in i den. Jag kommer säkert att upptäcka något som jag inte förstår eller inte kan koppla in men det gör ingenting för jag vet var jag skall gå då.

Hoppas tjejerna och killarna i min butik är införstådda med vad det innebär att jag har denna fina nya dator - jag kommer att besöka dem lika ofta som en nybliven förälder springer på BVC. Skillnaden är att små barn växer till sig och deras föräldrar också - jag och min dator växer ihop och behöver ständig tillsyn och vård. Den får jag i min teliabutik och jag ser den nya datorn istället som en vink om att telia tycker om små tjocka tanter som lider av teknisk idioti och att man alltid är välkommen dit.

Nu skall jag snart till min doktor som sköter om mina leder och när medicinen verkat så skall jag spela vackra symfonier på datorn och njuta.

Härmed meddelas att Telia har INTE betalat någon reklam i min blogg och kommer aldrig att göra det heller, men jag är såå glad så det måste jag skriva om. Alla klagar när något inte funkar - därför tycker jag man skall uppmärksamma det som är bra och trevligt.Teliabutiken i Karlstad är kanonbra säger en liten tjock granntant.

Sjunger Telias lov

Jag har i vanlig ordning när min dator krånglar, packat ner den och alla tillbehör i min blå Dramaten och styrt kosan till Teliabutiken. Personalen känner mig sen mina första inköp av mobil och vet hur stor teknisk idiot jag är. Där stod jag med ett mobilt bredband som stängde av sig en gång i minuten och censurerade all min verksamhet på nätet.

Min dator blev raskt inskriven på akuten och jag satte mig på ett kafe i närheten med en stor kopp choklad med vispgrädde. En timme senare var min dator åtgärdad, den funkar alldeles utomordentligt och jag har ett jättesött vitt mobilmodem med blå lampa i usbporten. Personalen förklarade vad de gjort utan att det fastnade i mitt sinne och de önskade mig som vanligt välkommen åter. Vi har verkligen (iaf jag) tur med servicenivån i den butiken - alla är störtvänliga.

Synd att jag och mina leder är ovänner bara. Sista dagarna värker fingerlederna så otroligt och tummarna är värst.Tålederna började spöka någon dag senare och nu gör vänster knä och båda armbågarna så ont så jag är gråtfärdig. Får nog ringa min doktor i morgon det är nog ett dunderskov av min atrit som slagit till. Ont gör det så sannslöst. Nu ska jag inte gnälla mer, det hjälper inte. Jag har det ganska bra ändå, jag sitter i en varm lägenhet trots att det är -18 utanför mitt fönster. Ska förståss på mammografi också , en extrakoll för min moster och min kusin har ju genomgått eller genomgår sin cytostatika och strålbehandling för bröstcancer. Det gick fint för min moster och det kommer att gå fint för min kusin det känner jag på mig. Själv är jag inte orolig att ha den cancern, oroa mig skulle jag bara göra om det var min dotter som hade den.

Nu skall inte fan målas på väggen - nu glädjs jag att jag fick hjälp med mitt bredband.Doseringen av glädje och plåga skall jag se till att hålla jämn i mitt liv. Glädjen får överbrygga det dåliga som kan inträffa även om dagens glädjeämne "bara" består av trevligt bemötande och ett fungerande bredband.

Var ligger skillnaden?

Enligt många undersökningar så söker inte arbetslösa alls så många arbeten som har trott. En del arbeten kan man inte söka för att man inte har eller tror sig inte ha de kvalifikationer som eftersöks.Andra arbeten söks inte för att man inte tycker det verkar roligt med dem. Unga klienter som lever på socialbidrag söker ofta under fem eller ännu mindre lediga arbete, en del söker inte arbeten överhuvudtaget utan lever på understöd.En vanlig orsak man uppger för att inte söker arbeten är att man inte vill flytta från hemorten.

Jag kan förstå till viss del att är man 40 år har familj och villa så vill man kanske inte flytta och dra upp ungarna från skola och vänner. Något jag inte förstår är däremot när ungdomar i 20-års åldern väljer att bo hemma hos föräldrarna och underhållas av föräldrar eller socialen medan de väntar att drömjobbet skall ramla ner från himlen eller att de skall bli upptäckta och berömda utan att visa framfötterna på något vis. Talangscouter åker sällan runt och knackar dörr i samhällen bara för att få chansen att upptäcka någon stjärna.

För 100 - 150 år sedan sålda unga allt de hade och köpte en enkel biljett på någon båt med destination Amerika. De fick en vidrig överfart i enkla bås ombord och en del dog på resa. När de väl kommit till Amerika sökte man jobb - vilka jobb som helst trots att man inte var bekant med språk och seder.

Nu orkar vill inte eller våga man inte flytta tjugo mil,utan man stannar hemma och väntar på att drömjobbet ramlar ned från himlen och slår en i skallen.Kanske kan även undret ske att en talangscout knacka dörr för att upptäcka någon som blir berömd och känd.

Var finns lite våga-vinn tankar numera, varför är folk inte nyfikna på det som kan finnas längre bort? Det är väl inte så att vi har en ung befolkning av fegisar?

UPPLYSNING:Publicerar detta efter två dagars slit med modem som kopplar ur hela tiden. Inlägget varesig rättat eller genomläst.Skall och gnälla hos Telia i morgon

Jag förstår inte

En romsk utvecklingsstörd 14 årig flicka säljs av några år äldre "vänner"som prostituerad till omkring 100 vuxna män. Hon får smörgåsar eller hamburgare då och då som enda betalning.

Flickans fostermor (hon är placerad i familjehem)polisanmäler det som skett och det blir en utredning där allt schabblas bort och ingen av sexköparna förhörs trots att det finns namn och telefonnummer. Det blir några småstraff för hennes "vänner" utom för en man som också agerat hallick åt denna arma flicka - han frias.

En romsk rättegång där äldre män med livserfarenhet agerar domare har dömt den manlige hallicken enligt romsk lag dels ett straff där man exkluderas ur sin familj och inte får ha någon kontakt alls med någon i gruppen under två år. Han har även fått betala ett stort "skadestånd" till flickans pappa.

Vad gör man med denna flicka då? Hon som står på en 8-årings mentala nivå och som varit med om så fasansfulla saker? Hon lever nu hos sin mamma och syster och går i skola. Det är konstigt att flickan som det inte var bra för att bo hemma, hon mår tydligen så bra trots det hon gått igenom att hon skickas hem igen dit det inte fungerade. Pappan som inte lever med mamman och sina barn har fått ett hederrelaterat skadestånd av en av hennes hallickar. Vad gör man med flickan? Får hon någon terapi?Bearbetas hennes trauma på något vis får hon hjälp överhuvudtaget? Jag räknar inte skadeståndet som skall upprätta familjens (pappans) heder.

Jag vill förstå, jag vill bli upplyst och det är för att jag inte förstår om man gjort något för flickan i fråga. Vad har gjorts för flickan och vad görs i framtiden det är frågor jag vill ha svar på. Här sitter jag och förstår inte om man gjort något mer än sett till att pappan fått sin heder tillbaka när det viktigaste är en utsatt flickas möjlighet att klara sig någolunda trots att hon är lite vingklippt redan från början.

Har nog gjorts för denna lilla tilltufsade unge? Gör något NU annnars.

Vart har alla kiosker tagit vägen?

När jag växte upp i det lilla brukssamhället där alla arbetade på fabriken så handlade man i kiosken. Det fanns tre stycken på gångavstånd från huset där vi bodde men i olika väderstreck.Westerlunds kiosk var välsorterad, den hade veckotidningar,och båda kvällstidningarna. Det fanns läsk,godis,frukt och cigaretter i lösvikt. Sommartid såldes det massor av glass. På godisfronten kunde man frossa i tvåöres och femöres godis i alla fasoner, färger och smaker. Vi som var stamkunder bland ungarna vi kunde få köpa trasigt godis (skrot kallat)och fick då en jättepåse full för femtio öre.

Parkkiosken sålde bara Aftonbladet av kvällstidningarna (det passade inte med Expressen bland riktiga arbetare enligt ägaren)men hade pappas favoritcigaretter -Lucky Strike. Godiset var liknande det hos Westerlunds men det gick inte att få köpa skrot,den kiosken blev den man bara frekventerade när pappas rökverk tog slut.

Hagakiosken tillhörde Pressbyrån var ansedd som dyr och lite fisförnäm att frekventera.Deras plusvärde låg i att de hade fin konfektyr i vackra kartonger och exklusiva modemagasin. Ingenting av detta intresserade oss ungar det var ouppnåeliga eller ointressanta ting för oss.

Farbror Fernströms korvkiosk var nog drömstället ändå, den hade inget godis men den hade alla sorters korvar,buljong, gott mos och det viktigaste av allt -Farbror Fernström. Jag vet inte hur många timmar om dagen han stod i sin lilla korvkiosk alltid lika vänlig och generös med spruckna korvar till oss som hade lite pengar att spendera.

Farbror Fernström var handikappad, båda hans knän hade krossats i ett fall på hans tidigare arbetsplats och han saknade en tumme. Vi ungar hjälpte gärna honom med snöskottning eller skräpplockning för belöningen var smaskiga portioner med gott mos och sprucken korv.

I min barndom var det så att bara de med något handikapp fick driva kioskrörelse och det var en gest från samhället där sjukpensioner eller livräntor var små om de överhuvudtaget betalades ut. Mina kioskägare och kiosker är borta sedan länge men jag saknar dem mycket.

Dagens kioskersättning (om den finns) kallas jourbutik och där hyr man senaste dvdn,köper Alvedon, kondomer, graviditetstester och rullgrillad korv medan man fyller i senaste V75-raden.

Nostalgin sköljer över mig när jag tänker tillbaka, jag vet att det inte ligger i tiden och förmodligen inte heller skulle vara lönsamt med gammaldags kiosker. Jag saknar den mänskliga servicen från den tiden och kontakten,men nostalgi kan ingen leva på - varken handikappade kioskägare eller jag, en unge uppväxt på 50- och 60-talet.

Matfabriken

Vid en biståndsfrukost denna morgon berättade en kock och lärare för restaurangelever om mat från Indien. Hon berättade om en resa hon gjort med några elever från skolan här i Värmland till den stad som för hette Madras.Det var en intressant skildring av matlivet i denna indiska stad men de efterföljande frågorna blev mer intressanta än själva ursprungsämnet.

Någon frågade om restaurangskolan använde närproducerade ingredienser, om ekologiskt var ett krav för födoämnena eller om allt åtminstone var svenskt.Svaret blev nej rakt igenom och även på frågan om man gjorde allt från grunden och t ex lärde sig stycka och ta reda på de köttstycken som skall användas i matlagningen. Tyvärr är det många elever som går in i sitt yrkesliv med det kravet att fisken skall vara urbenad och filead när man skall börja matlagningen. Likaså så skall grisen, kalven eller lammet levereras färdigstyckat för annars klarar inte dessa blivande kockar att tillreda en måltid. De klarar inte att få inför sina ögon att den blivande maten har varit levande. Många kan inte en gång ta hand om en stendöd lax och göra mat av den - det är motbjudande att tvingas arbeta med döda djur. Kött i tråg går alltid bra sa lärare och nästan alla eleverna är köttätare. Jag förstår ingenting av detta - hur kan man välja ett yrke som man inte kan tänka sig att lära sig från grunden?

Vad är det för kockar man utbildar nu? Hur kan man arbeta med något som man ljuger för sig själv om? Kött kommer INTE från fabriken - kött kommer från djur (om vi inte förfaller till kannibalism), inser man inte det så skall man inte vara vanlig kock och inte heller skall man äta kött.

Jag har hört om livslögner flera gånger , idag hörde jag om yrkeslivslögner. Skyddar vi våra ungar för mycket från vardagens verklighet eller vad är det som är på gång? En kock skall kunna bereda kött från grunden - det enda de slipper är att avliva eller slakta djuret ifråga. Men att inte kunna ta hand om köttet är ett hån mot djuret som bistått med det och det är min åsikt.

Tänkvärt förmedlat av min vän Kjell

Förre kulturchefen här i staden brukar skicka mig aforismer och annat tänkvärt. Det är tänkvärda meningar och ibland får man ett gott skratt på köpet. Min favorittänkare heter Stig Johansson och det är underbara "tänkligheter"han kommer med så här serverar jag några av mina favoriter av honom :

Var alltid efterklok - först då har du ju alla fakta.

Att någon har en skruv lös är sällsynt - vanligare är det med en fastrostad.

Visst finns det bekymmersfria dagar i ens liv - de flesta infaller före potträningen.

Lyssna inte alltid på vad folk säger - såvida du inte vill höra de senaste fördomarna.

Undrar ni vem denne Stig Johansson så kan jag inte hjälpa till med upplysningar - jag har inte en susning om det. Men uttrycka sig det kunde han.
Det finns fler som man tillmäter visa visdomsord och mina absoluta favoriter alla kategorier är från Herbert Hoover i det ena fallet : Välsignade äro de unga, ty de skola ärva statsskulden. Den andra upphovsmannen är "Okänd" och han är suverän med detta tankekorn :Jag kan ingenting,men jag är en djävul på att delegera.

Smaka och njut av dessa tankekorn och fröjdas. Ord med udd är härliga att ta i sin mun.Vassego!

Inte som alla andra men jag får duga - tycker jag

Värmland hade ingen konstvetenskaplig förening och det tyckte jag var en allvarlig brist. För 5 år sedan startade jag en sådan för att fylla tomrummet efter ett sådant forum. Vi har cirka 100 medlemmar som vi underhåller med 10-12 föredrag om året - alla handlar om konst i en eller annan form.Vi gör utfärder inom landet och en konstresa utomlands.Nästa resa blir till Prag eller Budapest.

Jag har hela tiden raggat föredragshållare själv och kriterierna är tre; Föredragshållaren skall vara kunnig, ämnet h*n pratar om skall vara intressant och dessutom skall föredragshållaren vara gratis. Det har funkat hela tiden oavsett om det varit CarlJan som pratat mat i konsten eller om det varit den berömde psykiatrikern som pratat över ämnet "Galenskap och konst".

Programmet måste hela tiden varieras så jag blev mycket glad idag när jag fick till en ny programpunkt till våren.Bland berättelser om stora konstnärer och fantastisk konst så har jag petat in en tatuerare. Han skall berätta om tatueringars historia, symbolspråket och hur i vår kultur tatueringar har varit en klassmarkering.Det skall bli hur spännande som helst förutom att det blir annorlunda upplägg på detta föredrag. Ingen i föreningen vet att deras ordförande har en pegasus på ryggen så de kommer säkert att fundera över hur jag fick den här ide'n - men de får undra.

Den här ide'n tycker jag är mycket bättre än den som en förhoppningsfull medlem föreslog - ta hit Björn Ranelid han är så underhållande. Hon förstod inte att med en förening som omsätter 4000 kr om året och har ett föreningsbidrag(hade iaf förra året)på 1300kr då finns inte utrymme för någon posör som tar massor med pengar för att visa upp sig.

I morgon skall jag prata med em innehavare av en stor auktionsfirma för att höra om han kan tänka sig att prata om hur man värderar konst av olika utförande och material.Nu har jag alltså en tatuerare, en fotograf som haft bejublade utställningar och någon som skall prata om Moderna Museets grundare - det här blir hur bra som helst.När jag pratat omkull min vän psykiatrikern så blir det mer om konstnärer med psykiska sjukdomar. Jag skall nog knyta ihop det här, det blir inte svårt alls.

Skönt med vänner som stöttar i alla situationer

När Wanja Lundby-Wedin valsade runt i alla nyhetsmedia om sittande i styrelser där arbetet utfördes på regelvidrigt sätt och dessutom var stick i stäv med hennes egentliga arbete som LO-boss blev det oerhört jobbigt för henne. Det blev ännu värre när det upptäcktes att hon ordnat finfint arbete i LO-borgen åt maken.Gnället skruvades upp ytterligare några snäpp när hennes lön publicerades - världens högst betalda undersköterska med över en miljon i årsinkomst kallades hon.

När Wanja drog sig tillbaka till sommarstugan för att hon inte orkade med drevet då ställde en riktig vän upp för henne. Mona Sahlin talade för henne och försvarade henne i alla lägen och stred verkligen för sin vän, som kom igen och har samma position då som nu.

Det har stormat runt Mona Sahlin en längre tid, man har krävt hennes avgång och ifrågasatt henne som partiledare och människa. Det måste ha varit kämpigt med trycket oftast från sina egna och i snart sagt var enda tidning med en ledarskribent.

Vid ett mer eller mindre panikartat möte idag meddelade Mona Sahlin att hon avgår - ett klokt besök tror jag för hennes egen skull men jag undrar vilken stöttning hon fått sitta veckorna? De flesta i den innersta kretsen har kastat paj på varandra i sin iver att få vara kvar på det sjunkande S-skeppet (eller ny partiledare om platsen blev ledig) och den interna fighten har verkat som om den varit mycket ful.

Mona Sahlin har nog varit mycket ensam sista veckorna så man hoppades att någon gammal vän skulle stå upp för henne - Wanja Lundby-Wedin kunde väl visa lite tacksamhet mot en riktig gammal vän tycker man. Inte då, hon uttalade sig om hur fel Mona gjorde och att det skadade partiet som hon höll på.

Att ha sådana vänner runt omkring sig det kan inte vara särskilt tryggt - då är man verkligen ensam och bör sluta för sin egen skull. Det finns ett liv utanför politiken också. Try i Mona ,I think you like it!

Ingen Moder Teresa

Ser ni Postkodlotteriet någon gång? Jag har varit med och tävlat där en gång, men vill inte göra det igen även om jag älskar frågesport.Jag har några lotter och det ser man varje vecka andra som också har - vinna massor med pengar och bilar. Alla far ut i lovsånger över c- och d-kändisarna
som åker runt och delar ut stora checkar och blommor i olika städer.

Varför ljuger alla vinnarna så förbannat - det undrar jag. Alla har gått med i lotteriet för en enda sak skull "intäkterna går till välgörenhet" säger de vid intervjun. De ljuger säger jag - om det vore sanning varför ger de inte tillbaka checken de fått och ber att man gör en ny insättning på något av alla insamlingskonton som är knutet till Postkodlotteriet?

I'm only in it for the money, som en travesti på Mothers of Inventions första LP, erkänner jag villigt att det är så. Jag vill ha pengarna, jag vill vinna - massor med pengar så ser min krassa verklighet ut.

Inget tjafs med att fd fotbollsfru , fd dansbanssångerska eller Klimpfjälls-Shakira skall åka land och rike kring och dela ut låtsascheckar mot goda löneanspråk. Inte heller vill jag se Rickard S med kotlettfrilla och nya kostymer le mot mig - jag vill ha PENGAR! De skall komma in på kontot här och nu och utan fjanterier.

Jag tycker det är skandal att vinner man t ex 1000 kr i denna vinstmaskin får man sedan vänta 8-10 veckor på att slanten skall ramla in på kontot. Under väntetiden hinner man ofta betala den summan i avgifter på sin lott.

Jag undrar om Postkodlotteriet klarar procentsatsen för hur mycket som skall in av insamlade medel på de olika organisationernas konton eller fungerar dewt som i senaste skandalen gällande Hem och Skola. Man har sålt sitt namn till ett annat bolag och behåller merparten av vinsten där och slipper sedan hålla på med insamlandet.

Jag är kolossalt trött på insamlingar,på att bli lurad och framför allt på att betala för sådant jag inte vill. Jag blir irriterad av att inse att jag blir lurad att jag betalar massor med löner,kostymer och tv-lokaler för att skänka pengar till välgörenhet eller delta i ett lotteri. Ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag.

Tänk om man kunde separera välgörenhet och lotterier från varandra det vore ärligare. Skickar jag 100:- till Altzheimerfonden gör jag det för att jag vill att forskningen om den sjukdomen skall ha den. Det gör jag inte för att jag eller någon annan skall vinna en Ålandskryssning. En sådan kryssning vinner man i ett vanligt lotteri tycker jag.

Jag är faktiskt lika allergisk mot "galor". Visst, det är behjärtansvärda saker dessa galor är till för. Mycket är sponsrat men omkostnaderna är stora ändå för mycket få av stjärnorna som deltar är inte där utan att deras omkostnader och gage betalas.Se Carola lansera sin senaste platta under en bröstcancergala,smsa 100:- till ett visst nummer och vinn en bil värd 409 000:-.Upplägget känns inte alls bra för mig. Kanske är det så för att jag tycker att all forskning skall betalas av staten - på våra skatter - när det gäller sjukdomar och deras botande.

Jag lägger av med Postkodlotteriet nu och jag jag ger bort pengar till insamlingsfonder om och när jag finner det lämpligt. Tror jag mig om att vinna pengar eller saker då köper jag lotter med förhoppning om att bli snuskigt rik.Att få känslan av att plockas på pengar är inte bra alls, nu väljer jag mina mål och medel själv.

Till minne av någon som dött kan man sätta in pengar på en fond man tycker är lämplig. Vi var några vänner som gick samman och gjorde det härom dagen - men det är en helt annan sak.

Ja det snöar och nu måste jag lik förbannat göra en investering i mig själv före jul.

Vädret utanför mitt fönster är vitt och rikligt förekommande.

Katten är grinig på grund av vädret - det är otrevligt att sitta och spana på balkongen nu.Givetvis är det mitt fel att kattens solstol är full med vit väderlek som är kall, så här blängs det å det grövsta på personalen det vill säga mig.

Gunvald Sköldpadda är grinig på katten som skrämt henne rejält genom att ramla ner i terrariet. Hon är också grinig på mig som glömt fylla på i frysen med räkor åt henne och hon nekar i sten att käka fiskbullar.

Mannen i mitt liv sover sin skönhetssömn just nu och som han sover så kommer jag att få Karlstads snyggaste karl alla kategorier. Han ser för övrigt ut som en något bedagad blå gräshoppa när han går runt i sitt nya underställ i rent tunt ylle. Själv anser han sig likna en Stålman utan röd cape. Jag tänker inte diskutera det med honom - känner han sig som en stålman så är han det.

Själv sitter jag i telefonkö till min tandläkare för i natt har jag genom idogt tandagnisslande lyckats med att kapa en av de övre framtänderna.Jag är grinig och jag ser ut som en karikatyr. Dyrt blir det också att räta till mitt smil även om jag har en toppentandläkare.

Ska jag lägga mig bredvid maken och sova fram till april? Ska jag kanske bosätta mig i terrariet med Gunvald ? Eller skall jag sätta mig i snön på balkongen med en grinig katt? Jag har inte besämt mig än ,men att sova bort en tid det tilltalar mig. Först ska jag tala med Tandläkar-David - sedan bestämmer jag.

Bröstbilder i olika landsting

Har ni varit på mammografi någon gång? Ni vet den där undersökningen av bröstet där man plattar till en ordinär tutte så den blir 1 mm hög men i gengäld täcker en yta på 1 kvadratmeter. Jag kallas med jämna mellanrum till denna undersökning och det är inget konstigt med det, det har löpt på genom åren.

För några dagar sedan opererades min kusin för bröstcancer och hon har fått börja med cytostatikabehandling direkt efter operationen. Hennes mamma - min moster har också opererats för samma sorts cancer och det är troligen en genetiskt betingad variant det rör sig om. Systrar och systrars barn uppmanas att gå på extra koll för att man skall kunna ställa tidig diagnos.

I Stockholm gick det att få tid med en gång men inte i Värmland.Min andra kvinnliga kusin fick tid och är mammograferad redan. Jag ringde till mammografin i Karlstad och fick besked att jag skall kallas i september 2011 för det är med den intervallen jag skall vara där.Att jag ringde för att min kusins läkare hade uppmanat henne att ta kontakt med oss och skicka iväg oss på undersökning bet inte för fem öre. Läkarnas påstående om att det var genetiskt betingad cancer var lika ointressant."I Värmland gör vi inte så" var det besked jag fick.

När jag framhärdat med min begäran så fick jag veta att jag kunde beställa tid på någon vårdcentral så kunde man undersöka brösten där och OM läkaren fann det nödvändigt kunde h*n skicka en remiss till mammografimottagningen. En läkare skulle bedöma remissen och sedan skulle jag KANSKE få en annan tid än den jag var preliminärbokad för 2011 i september.

Jag är inte orolig för att ha fått cancer men fruktansvärt ilsken på dåligt bemötande på sjukhuset. I morgon ringer jag min privata vårdcentral och pratar med min läkare. Jag vet att där får man vänligt och korrekt besked och eventuellt så får jag en remiss.

Varför skall detta vara så olika hur sjukvården bedrivs på olika ställen i Sverige och varför betraktas samma sjukdom på så varierade sätt? Genetiska betingelser är väl likadana oavsett var jag bor i landet eller har jag missat något.

Min längtans blå cykel

Min äldsta dotter "Flickan Som Skrattar I Vinden" skrev mycket om det mesta och i olika former. En gång skrev hon en dikt som handlade om Längtans Blå Cykel. Denna cykel var en fiktiv möjlighet att fly när allt var grått och trist. Den cykeln skapade man själv och efter behov och förutsättning - cykeln behöver inte vara en cykel.

Jag tog fram min "cykel" idag för jag behövde den verkligen. Mina utslitna gamla vinterstövlar fick en omgång med blåmetallic billack och blev störtläckra. Den påfågelblå sidenklänningen (jo det är äkta siden)blev en tunn utanpåväst att ha över min tråkiga vinterkappa och av nederdelen sydde jag en jättekeps modell John Lennon. Med vlieseline och lakansväv inuti blev den jättefin. Skärmen skar jag till ur en glassburk i plast som jag klädde över med med samma vackra siden.

Ingen av dessa prylar kommer att funka särskilt länge men just nu och här behövde jag dem. Jag är jättefin med mina blåa outfitar (tjusigt ord)och skiljer ut mig från alla Nemisvarta människor i exakt likadana kläder oavsett om deras fysionomier passar för det.

Jag känner mig lite piggare nu med min längtansblå cykel och trots allt hyllar jag tesen: HELLRE ÄR JAG ETT ORIGINAL ÄN EN KOPIA AV DEN GRÅ MASSAN.

Fullständigt inkontinent känslomässigt

Troligen är jag hemskt sliten och trött efter politiska rävspel och valarbete.Jag är så förbaskat trött och gråtmild så jag går runt med rödgråtna ögon och flammigt ansikte.

Jag är lättrörd till max och det mesta berör mig. Idag grät jag över en repris , en film om kärlek. Filmen handlade om Torsten och Ebba som i mycket mogen ålder tog upp sitt förhållande efter drygt 60 år. Att se en vigsel där brudgummen är 88år och bruden var något år yngre blev alldeles för mycket. Jag grät och jag grät och trodde aldrig jag skulle kunna sluta. Visst slutade jag gråta men började om när gamle Torsten dog med Ebbas hand i sin.

Idag fick jag en extratidning med kyrktidningen den heter AMOS och innehåller artiklar om bland annat kristen tro, när jag kom fram till sidan 19 var det färdigt igen. Artikeln handlade om Angola ett fängelse i USA där män sitter som avtjänar minst ett livstidsstraff.Det finns ett hospice där och de andra fångarna sköter om sina medfångar den sista tiden. Man ställer upp som vårdare och anhörig för att de döende skall få ett värdigt slut och slippa dö ensam. De döda begravdes i anonyma gravar tidigare men nu har fångarna själv byggt en vagn för kistan (som de också tillverkar) och man har ordnat två vita hästar som drar den till den nya kyrkogården. En fånge är kusk och de andra fångarna går efter vagnen i procession.

Jag har förhoppningsvis gråtit färdigt idag annars får jag någon sorts tårkanalskolaps. Nu skall jag sova och sova och sedan skall jag göra något i morgon som inte får mig att böla. Jag vill skratta och må gott och det kommer jag säkert att göra framgent.

TILLÄGG: Länken fungerar tydligen inte men försök gå in på http://www.mypaper.se och klicka på tidningsbilden till höger och börja sedan läs på sidan 19. Men gråt inte!!

Idrottsföräldrar

Mina ungar idrottade alltid som små, bland annat spelade de fotboll. Som förälder blev man tränare,dräkttvättare bilskjutsare,tröstare åskådare vid matcher. Först och sist var man ändå mamma - en fotbollsmamma.

Det var länge sedan jag stod vid en fotbollsplan och hejade,barn växer upp och andra intressen kommer in i bilden - tiden har sin gång. Tiden har skapat nya föräldrar och nya sporter så nyss var var och varannan mamma plötsligt curlingmamma.

Senaste sportföräldern dök upp i tidningarna idag MONA SAHLIN är nog en tennismamma som jag förstår det. Hon skulle väl inte annars ta sonen med sig på Stockholm Open fem dagar i rad på "bjudbiljetter". Det är skönt med mammor som visar gott omdöme och ser tennis med sin son även om han är vuxen.

Jag undrar om sonen var med när mamma blev bjuden till soliga varma öar av festfixare Bindefeldt? Det kanske är vanligt att födelsedagsbarn bjuder på flygresa med fest i ett annat land och fest och flyg är väl alltid gratis när man bjuds utomlands? Det rörde sig nog om en studieresa trots allt så då är det nog bra om inte sonen följer med då.

Att ha biljett på livets karusell

Jag är hopplös på att inse livet är ett tivoli med både spöktåg,berg-och-dalbana och karusell. Ofta ingår ett litet zoo och lite annorlunda människor som tillsammans försöker sjunga och spela med i livets stora orkesterverk också.

Alla som deltar i detta spel är dåliga på att ta regi men många vill dirigera sin omgivning.

Jag dirigerade en underbar herrmiddag och hade en förtrollad afton med fantastiska och unika män. Det varmt roligt och mysigt. Massor av totalt oväsentlig information har fördelas mellan oss som delade denna måltid - och vi har skrattat så tårarna trillat.Under helgen har jag gråtit lika mycket som jag skratt när jag delat sorg och förtvivlan med människor jag älskar.

Trots att livet ibland känns riktigt eländigt så är det en fantastisk plats att befinna sig på/i och jag njuter av pärlorna - de finns och kan bevaras.i minnet. Nu försöker jag att tänka positivt fast jag har insett att vi inte kommer iväg till vårdcentralen för att få våra influensavaccinationer idag. Det är försent nu - maken har troligen redan influensa och är totalhängig, men mig biter inget sådant på(PEPPAR PEPPAR).

Om en stund skall jag på vattengympa för min artrit men det känns inte särskilt kul att gå genom ett strilande iskallt regn för att bada.Men men allting går - eller allting flyter är nog ett bättre uttryck.

Kärleken söker inte sitt - se din broder

En gammal mor är död och släkten skall ordna för begravningen. Barnen med respektive skall hjälpa fadern, och ordna allt med den sista färden.

Den äldste med make har pysslat och hjälpt till hela tiden med de åldriga föräldrarna och det fortsätter de med.Den yngre har så mycket att göra så han hinner inte med och intresset att ställa upp är minimalt överhuvudtaget. Den förstfödda tiger och försöker hänga ihop men orkar snart inte. Han har sin cancersjukdom - men hanterar det bra , värst nu är nog hur han behandlas när det kommer till ritualer och vad folk kan tänkas tycka.
Hans älskade får inte vara med i dödsannonsen med sitt namn, han skall stå där med sitt namn som en singel medan hans bror finns med med alla familjens namn.

Vad har min vän gjort för fel för att bestraffas med att den älskade förnekas? De är ett par sedan sexton år och gifte sig för tolv år sedan.Min väns älskade är en man och det är tydligen inte något man talar inom vissa familjer år 2010.

Störst av allt är kärleken säger de som vet. Jag vet snart ingenting har jag däremot förstått.Jag gråter för mina vänner och det hjälper inte - men jag gråter ändå av ilska över kärleken som inte finns där. Då menar jag inte mina vänner kärlek.

Gör en särskild hög för absent friends

Min herrmiddag går av stapeln om några timmar. Det blir inte alltid som man tänkt sig så nu gör jag en matlåda till mina vänner Staffan och Carl för leverans. Carls mor dog igår kväll och de har nu tusen ting i luften som måste göras. Carls 90åriga far behöver stöttning och omsorg när han skall landa i att han är ensam.

Nu står jag alltså och ordnar för att en del av mina herrar skall få mat i sig och även en gammal man som kan behöva något hemlagat.Önskar att jag kan göra något mer men jag vet inte vad det skulle vara. Mat för tre män är det enda jag kommer på att bidra med - futtigt kanske men de måste äta hur livet än är.

Nu packar jag ner lite gott öl och nubbe i korgen också med lite bröd för jag tror inte att gamla mamman hade misstyckt när jag lägger mig i. Jag tror att sorgen blir enklare att bära när man får lite hjålp i vardagen - hoppas jag har rätt i det och att maten passar.Livet och döden hänger ihop och för att klara av döden måste man kunna leva. Överlevnad kräver föda så jag kan inget annat än att fylla en matkorg för livet på mina vänner.Hoppas det smakar.

Väkommen till bords mina Herrar!

Nu är det dags igen - jag kan inte låta bli, så lördageftermiddag ramlar de in här igen. Jag skall ha en herrmiddag igen med vanlig hederlig husmanskost. Det blir rotmos och fläsklägg med snaps och tjeckiskt öl. En härlig paj med ananas och kesofyllning (med ett lätt mousserande vin till)och efter det kaffe cigarrer och lite mörk choklad och lika mörk jamaicansk rom som avec. Jag hoppar förrätten denna gång för det blir alltför masstigt annars.

Jag ser framför mig redan mina underbara gäster : först kommer min gamla konstprofessor på sin cykel. Därefter så dyker det härliga paret Carl och Staffan upp, Carl säkert med en tjusig kråsnål fäst på bröstet och Staffan med ännu en elegant scarf eller halsduk.Båda är tusenkonstnärer, Carl älskar segling, är slöjdlärare och kursledare för de som vill renovera sina möbler - han målar gärna också. Hans Staffan är sjuksköterska, har haft catering och är en inte oäven antikvitetsexpert och silversmed.Sedan kommer min vän från ICA, en globetrotter, konst och litteraturvetare som lika enkelt tar sig fram i ett lokalt antikvariat som på en bakgata i Beirut. Efter honom dyker säkert mannen som kan allt om hur man monterar,kalkylerar och skeppar iväg ett pappersbruk till exempelvis till Kina - hans fru har lånat ut honom för att han passar in så bra bland de andra. Sist kommer den politiske redaktören som aldrig varit här tidigare så det blir spännande vill jag lova.

Mannen i mitt liv är självklart med och jag ser fram mot en animerad och livlig afton i dessa herrars sällskap. Man vet inte vilka ämnen som kommer på tapeten, men det blir alltid roligt och annorlunda då alla som kommer har någon okänd talang. Vi har avhandlat fula skjortor med dold knäppning, tryckfrihetsförordningen och krokiga EU-gurkor. Det här blir hur spännande som helst det vet jag redan.

Nu slår jag upp min dörr på vid gavel och säger åter igen:VÄLKOMMEN MINA HERRAR! NI BERIKAR MITT LIV!

En domedagsprofet till Halloween kanske?

Mannen i mitt liv är otroligt pigg om man tänker på allt som han lider av. Tyvärr så blir det jobbigt när han plötsligt blir extremt ängslig och orolig för saker som KAN inträffa eller för säkerhets skull tar ut alla eventuella olyckor och eländen som möjligen väntar i framtiden. Jag vet väldigt väl att han inte rår för det men det är påfrestande ibland när det enda samtalen rör sig om eländes eländes elände och varenda olycka som kan inträffa inom närmaste minuten eller om trettio år.Alla olyckor tas då ut i förskott och inget kan lugna makens ängslan - definitivt inte jag i alla fall.

För drygt en vecka sedan skulle vi se hockeysonen spela match i Karlskoga och jag bokade en bil för att ta oss dit. Genast lyckades maken få in en kanal som lovade snökaos,drivis och tornados här i Sverige eller om det var i Europa.Jag fick lova att vi inte skulle åka om det blev så och att OM vi åkte så skulle hyrbilen ha vinterdäck och all utrustning nödvändig för en utflykt till Arktis. Dagarna fram till matchstart var vi inne på internet fem-sex gånger om dagen för senaste väderprognosen och det så lovande ut men natten innan matchen sov maken inte en blund utan han bara oroade sig för allt.Jag övervägde starkt att inställa resan men vi for åstad för sonens skull.

Efter en dryg timmas färd anlände vi till isladan efter en tur på torra vägar och plusgrader i luften och klar sikt. En bilparkering sex timmar innan matchstart är verkligen öde och tråkig och hade jag inte hittat en bowlinghall på baksidan av arenan så hade jag blivit tokig. Vi satt där som enda åskådare vid en pensionärsdrabbning ordnad av Korpen i Karlskoga och drack te och åt bullar för en summa som nog motsvarade BNP för en liten stat.Det var varmt och skönt, det fanns toaletter och vi fick underhållning serverad att glada tanter och farbröder så vi överlevde.

Efter matchen (som sonens lag förlorade) åkte vi samma väg hem utan några intermezzon förutom att jag såg älgar nära vägen men inte uppmärksammade maken på.

Under helgen åkte vi till Alingsås och hälsade på släkten med samma oro och samma misstro om lycklig färd och väderleksförhållande och utan sömn under övernattningen där. Vi hade plusgrader och små regnskurar båda färdriktningarna och vi kom fram helskinnade.

Nu undrar jag om någon som skall ha Halloweenparty önskar förgylla denna fest med en egen livslevande olyckskorp som kan sia om en osalig framtid. Jag tillhandahåller en sådan mot fri kost och logi om ni så vill. Under tiden skall jag planera vår julresa till släkten och ordna biljetter till den. Vi åker TÅG då,men man vet ju inte vilka olyckor som kan inträffa med den transporten heller. Tåg kan bli inställda,tappa hjul, sätena kan vara trasiga och väskor kan bli borttappade eller så är inte kioskvagnen påkopplad. Det är mycket elände i Världen nu och sådana katastrofer lurar ständigt bakom hörnet.

Maken sover nu och försöker ta igen sin skönhetssömn och ikväll ska vi på hockey, vi ser Färjestad-Tmrå och vi tar bussen dit. Det skall nog fungera trots att vi skall åka nästan två kilometer med denna buss.

Strömmingsmassakern

Många tittar på fantastiska djurprogram där vilda djur i princip kommer in i våra vardagsrum. Man ser lejon slå en gasell eller en mink kasta sig över en fågel. Många människor missar aldrig ett sådant program - en av dem är min gamle far.

Jag skall bjuda hem mina dagars upphov snart och sedan skall jag sätta pappa framför Gunvalds terrarium och plocka fram en strömmingsfile till vår sköldis.Dessa djur behöver AD-vitaminer och det finns i strömming. Strömming är fantastiskt skojigt och lika fantastiskt gott enligt Gunvald.

Inom en minut från det att strömmingen hamnat i vattnet har den blivit utsatt för massor av saker. Det rivs,slits och bits i fiskfilen och det tuggas friskt. Med en snärt kan man avsluta massakern med en knyck på nacken så att numret kan få namnet "kast med liten strömming". Jag har en mätt och grisigt nöjd Gunvald och ett terrarie vars väggar är dekorerade med strömmingsskinn och annat kladd.

Jag skall aldrig mer glömma det goda råd jag fick av en läsare: servera sköldisar med dåligt bordsskick i en balja istället för i terrariet. Jag har köpt balja samtidigt med strömmingen, lik förbaskat glömde jag att använda baljan.

Om en stund skall jag på grund av min egen dumhet skura terrariet sedan får jag ge mig på tapeten för där tycks det sitta strömmingsrester också.

Djuren i mitt liv håller mig igång det är säkert.

Av allmängiltigt intresse?

När tv lider av nyhetstorka så gräver man upp något gammalt och ger det en ny infallsvinkel - så är processen igång.

Den här gången så sätter tv4 fokus på det medicinska omhändertagandet av Anna Lindh efter att hon knivskurits svårt. Vad är det man vill bevisa och undersöka egentligen? Man ifrågasätter i alla fall kompetensen hos personalen på sjukhuset och får det nästan att låta som om hon med "bättre" personal skulle ha överlevt. Vet man inte att det är extemt svårt när man får skador i levern, det ställe som är blodrikast i hela kroppen? Anna Lindh fick flera hugg i sin lever och hon fick mer än 50 liter blod i transfusioner det vill säga minst 120 påsar blod som forsade genom henne och sedan ut ur hennes system. Hon dog av förblödning och denna gjorde att hon fick en organkollaps för att det obefintliga blodtrycket inte klarade av att ge nog med syre till dem när cirkulationen var obefintlig.

Jag förstår inte varför det skall tjafsas och bykas igen i denna sak och allmänt intresse det tror jag inte en sekund på - otrevligt för hennes efterlevande söner måste det vara i vart fall.

Det är märkligt att tv och andra media alltid hittar "experter" när de skall blåsa upp intresset för deras sensationsmakerier, så även i detta fallet. Jag såg en trailer för KALLA FAKTA med en sådan expert som uttalade sig om Anna Lindhs behandling. Han var operationsklädd och satt vid ett skrivbord som bågnade av papper (det fanns även papper på golvet)i handen höll han papper som förmodligen skulle ge intryck av att vara Lindhs journal. Han uttalade sig bombastiskt om att man kunde ha räddat henne om man gjort som han gjorde vid denna typ av skador.

Märkligt att kunna uttala sig om operationen och vården på ett svenskt sjukhus och dessutom utan hennes journal för den har inte lämnats ut. För övrigt så skulle jag aldrig lita på någon som hade så lite koll på sina papper och journaler som denna man verkade ha.

Anna Lindh dog på grund av förblödning och den skada den gjorde på hennes övriga organ och det var djupt tragiskt. Min dotter dog av förblödning och massor av andra skador på grund av det. Båda fick sin lever punkterad den ena av en galnings kniv - den andra i en trafikolycka. Bägge kvinnorna kom snart under läkarvård och jag är övertygad om att de båda fick den bästa vården och att alla gjorde allt de kunde för att rädda deras liv. En trasig lever är otroligt svår att reparera och livet gick inte att rädda. Hade man mot alla odds lyckats hade det ganska säkert blivit ett framtida liv med svåra hjärnskador.

Min dotter vilar i frid och jag önskar att det vore så med Anna Lindh också - tyvärr blir det sensationsmakerier av hennes död och utfyllnad i tvtablån. Jag äcklas av det och tänker samtidigt på att det var tur att Min dotter inte var en offentlig person som kan användas och återanvändas hur länge som helst - död eller levande.

Etik och moral i media kan verkligen ifrågasättas. Jag gör det i vilket fall och skänker en tanke åt Anna Lindhs söner som blir offer i denna mediacirkus.

Den undersökning som skall göras av sjukhuset och agerandet vid Anna Lindhs död anser jag inte är av allmänt intresse vad än Kalla Fakta säger, det behövs ingen fler utredning. Anna Lindh är död och det kan ingen ändra på - må hon istället få vila i frid.

Jag måste få autopiloten justerad

Snubblar ur sängen mot toaletten. På min väg genom lägenheten startar jag diskmaskinen, fyller kattskålen och ger Gunvald Sköldpadda morgondosen av räkor.

Nykissad och med tvättat ansikte och borstade tänder vacklar jag mot sängkammaren - i köket sitter Surögda Ester och stirrar på en diskmedelskub i sin skål. En blick mot terrariet visar att Gunvald simmar runt i en soppa av kattorrfoder i vackra stjärnformer. Suckande öppnade jag diskmaskinen och kunde konstatera att visst jag hade lagt i tre räkor där för att förbättra rengöringsprocessen.

En sådan tur att inte Gunvald blivit marinerad i Yes med förbättrad diskfunktion för det hade hon nog inte tålt.

Jag måste vakna innan jag tror att jag är vaken nog att göra mer än en sak åt gången det är helt klart. Först skall jag kissa, sedan mata ett djur åt gången och slutligen köra igång diskmaskinen - efter att jag kollat att den inte innehåller en katt eller en sköldpadda.
GOD MORGON!

Det doftar död.

Det blåser kallt och det regnar och det är bara drygt två månader till jul. Grannen nedanför har en gammaldags kaprifol som blommar om nu med en intencitet som slår sommarens blomning med hästlängder och den doftar intensivt.

Min dotter - Flickan som skrattar i vinden - planterade en liten kaprifolstickling vid vårt hus och snart täckte den hela vår furstukvist och väggen runt köksfönstret. Den natten hon dog drog ett åskregn förbi, fukt och värme gjorde att det doftade nästan bedövande när vi komm hem efter att ha identifierat henne.

Vi ville få sätta en båge över Flickans gravsten och sedan plantera av hennes kaprifoler där men det satte kyrkogårdsnämnden stopp för. Sedan dess har jag svårt för denna blomma - troligen för att jag förknippar den med min dotters död. Det är lite konstigt för denna klättrande, blommande och doftande växt borde representera livet - för mig doftar den död och förgängelse.

Det är synd den är så vacker och doften älskade jag en gång - minnet har tagit bort allt det tyvärr. Doften är och förblir en doft av död.

Är sång en genusfråga?

Jag har alltid älskat att sjunga - nynna ,sjunga solo eller i kör har varit egalt.I kören fick vi enskild handledning och man fick lära sig att jogga igång stämbanden, att verkligen öppna spället och sjunga för full hals. Magunderstödet var också viktigt liksom andningstekniken.

Jag fick aldrig något stort genombrott men sjunger gärna till husbehov. Jag vet nu att jag har fel kön för ett stort genombrott - jag saknar helt enkelt en anatomisk förutsättning för succe och har hela tiden förlitat mig på fel del av kroppen.

Allt stod klart efter att jag läst om Robert Plant i Aftonbladet.

Lediga jobb - jajamen

Det blir fler och fler lediga arbeten och det behöver man inte AF för att konstatera. Ordförandejobbet i justitieutskottet blev ledigt idag har både tidningar,radio och tv meddelat. Det behövs nog inget CV mer än att man betalar sin medlemsavgift till S så kan jobbet vara mitt eller ditt. Stora möjligheter till arbeten bredvid och annat mångsyssleri som - det funkade för den förre ämbetsinnehavaren.

Kommunens starke man i Vellinge - herr Holm lämnar nu sin plats som självutnämnd borgmästare. Kommunen räknar med besparingar på ett par miljoner när han pensionerar sig men arbetet som sådant är mycket välbetalt ändå.Det är en fördel om du tillhör M för arbetet i Vellinge.

Jag sitter här med listor på olika uppdrag som jag kan tänkas vilja ha här i min kommun men det finns inget som låter så spännande som borgmästare eller ledare för för ett juridiskt utskott.
Det blir nog något litet försök att nomineras till en plats inom kommun eller landsting inom något jag brinner för. Kanske har jag någon liten hjälp av de personröster vänliga människor gav mig. Vi får se tiden an - här i staden vet vi fortfarande inte vilka som skall regera - MP är vågmästare med 5 mandat och vi får se vem denna blossande brud ger sin hand till. Till veckan vet vi om vigseln blir med S o V eller med alliansen.Intet är som väntans tider säger de som vet, så jag väntar.

Det jag vet säkert är i alla fall att jag måste ha ett större terrarium med en pump som syresätter vattnet ordentligt åt Gunvald. Skall försöka med radiokontakten på måndag där har jag fått billiga och bra grejor många gånger. Nu byter jag vatten dagligen för min sköldis har en glupande aptit och ett fruktansvärt bordsskick och det blir geggigt i vattnet med en gång.Det stör Ester i hennes bevakning av sköldis och det vill jag ju inte att hon skall störas i

Skulle vilja visa en av mina bonussöner för er

Jag har en skock bonusungar och här är min favorit när det gäller hockeyspelare. Han heter Tomas är kapten i Tingsryds hockeylag - han är en raring. Hoppas jag lyckas få över bilden nu. Håll tummarna.

Här är han Tomas

Strö pärlor för svin = som att ge Gunvald fina vattenväxter

Gunvald har invaderat vår värld till Surögda Esters stora förtret. Katten väntar bara på tillfället då hon får tillgång till en konservöppnare för att få upp skölden. Hon väntar nog förgäves om inte ett under sker.

För att mysa till det ordentligt köpte jag tre vackra vattenväxter (a' 49.90!!!)för att dekorera terrariet med. Gunvald hette nog John Deere i sitt föregående liv och var skördetröska - en effektiv sådan dessutom.

Vi har ett terrarie med soppa nu - sköldpaddsoppa i spenat. Det som inte blev ett gott nattamål av växterna är finfördelat i en grön sörja som säkert är mycket näringsriktig. Nu är den ännu nyttigare då den innehåller rester av frukosten - ett hårdkokt ägg och två fiskbullar. Specialkosten för sköldisar som kostar en halv bruttonationalinkomst, den nobbar hon i sten.

I eftermiddag skall jag skura ett terrarium och spola av Gunvald (efter att jag borstat av henne med en gammal tandborste) och säkert kommer mitt kattskrälle ha hur roligt som helst när hon tittar på.Nya växter köper jag inte!

Jag kokar sten

I vår trappuppgång kan man gissa sig till vad olika familjer äter till söndagsmiddag med hjälp av dofterna som sprids. Det doftar ingenting från vår dörr - möjligen lite dy. Mannen i mitt liv har fått ospecificerade rester från kylskåpet som fått sig en mikrostöt. Han är fridsam min man och låter maten tysta munnen.

Gunvald har fått sitt terrarium skurat efter konstens alla regler. Själv gjorde hon en grundlig inspektion av lägenheten övervakad av Surögda Ester - som nu alldeles utmattad av den upplevelsen sover i husses i kalsonglåda.

Akvarieaffären skulle ha 1000 kr för en lite säck med marmorkross till Gunvalds vilhörna och där fanns inget runt och fint grus heller att köpa.Jag har varit till älven och grävt upp fint grus nu. Det fick koka en timme i syltgrytan för att Gunvald inte skall få läskiga baciller när hon gosar i sin "bädd". Gunvald har nu en spotlight över sitt myshörn. Nu har hon ätit ett halvt hårdkokt ägg,en fiskbulle - hon verkar nöjd nu. Vi är också nöjda och skall snart se sonen spela hockey via datorn.

En poliskund flyttar in

Om en stund skall jag hämta henne för att hon skall bli en medlem i vår familj. Av en slump läste jag en tidning som i vanliga fall inte finns i vårt hem om henne och att ingen ville ha henne - hon var faktiskt utkastad.

En liten rödörad sköldpadda hade placerats på färgbutikens lastbrygga i sitt terrarium. Troligen har någon tröttnat på att det faktiskt är lite att göra när man har djur, eller också var det inte så roligt som någon trodde med en sköldis.Turligt nog så var det inte en frostnatt den natten hon hamnade ute i kylan.

Idag flyttar Gunvald in hos oss och hennes namn är taget från polisfilmerna om Beck där en rollfigur är Gunvald Larsson. Namnet passar tycker vi, det är troligen en hon så därför är fördelen GUN bra och namnet i helhet passar utmärkt för någon som kommer från polisen.

Det blir kalas på räkmos i gele när hon flyttar in - vi andra äter köttbullar.

Politisk prostitution?

Valet är över och i flera kommuner och landsting dök problemet man fasat för upp - vågmästarpartier.Alla är rörande överens om att man måste göra något så inte SD skall få den rollen så de mindre partierna överträffar varandra i utspel där ett mandat kan göra skillnad på om det blir Alliansen eller SV-blocket som skall styra.

SD håller sig lugna och på sin kant men t ex de gröna träder fram och berättar ogenerat vad de vill ha för att bli lekkamrater och ge sin gunst till det ena eller det andra blocket för kommande period.Man talar öppet om att man vill ha den och den nämnden, styrelsen eller utnämningen. Det kallades kohandel för men nu tycker jag det är ren prostitution. Det verkar som om när man läser tidningar att dessa "politiker" har glömt vad de arbetar för och helt tappat ödmjukheten (som jag gärna ser hos en politiker) för vad de skall syssla med - förvalta sitt och andras levnadsområde och förbättra det om möjligt.

Lite ödmjukhet skulle inte skada i som det verkar, folkvaldas jakt på MAKT.Nu köper man sig röster och mandat med byteshandel för att få den makt man anser sig behöva utan att tänka på konsekvenser och om det är fair.Gör man allt detta för att utestänga SD? Det tror inte jag utan att i många fall är det egennytta hos enskilda partimänniskor som styr och då blir det prostitution av det hela.

Vad är det för företrädare vi väljer? Vad vill vi de skall göra? Vilka medel skall de ha rätt att använda för att kunna företräda oss? Är vi beredda att företrädas av maktberusade folkvalda? Kanske är vi så trötta på allt så vi låter det ske - men jag hoppas inte det blir så. Vi får se tiden ann.

Spela roll

När jag vaknade i morse gjorde jag det med en helt ny insikt om vad jag vill göra. Jag vill spela teater,jag vill dansa och sjunga. Jag är helt säker och någon flykt från verkligheten är det inte. Hur min närmiljö är och fungerar det vet jag , och jag ser på den politiska cirkusen med fasa. Clowner i olika partifärger slår varandra i huvudet med dåliga argument, pekar finger åt varandra och rycker undan mattan under sina antagonisters fötter. När argumenten inte håller blir man hånfull och arrogant i sin maktberusning.

Jag vill spela roller på en scen där man vet att det jag gör inte är på riktigt utan "bara" är roller. Med ett förflutet inom nyårsrevyn och små statistroller i lokala teatersammanhang bara önskar jag att få spela teater - just för att det är teater och inget annat. Det är synd att jag fick denna insikt så sent så att de flesta nyårsrevyer säkert startat redan men jag skall kolla under dagen.

JOBBANNONS MED CV: Jag är en 58-årig outhärdligt vacker och tjock tant som tycker om att dansa och sjunga. Dansen går lite i otakt men jag sjunger hyfsat. Jag älskar att agera men ar nog kanske dålig på att ta regi. Utbildad inom psykiatrin och har arbetat inom den i många år. Är en hyfsad mamma,hustru och medmänniska (inget jag säger men det framhålls av dottern och tre äkta män)referenser finns på detta.

På teatertiljorna har jag spelat PRO-strippa med egen rollator och Birkenstockskor. Rollen som känd teaterdiva satt fint och även den som McDonaldsanställd som sålde gummikycklingar.Sjunger gör jag gärna(även i kör men då i solistrollen) och ser fram mot mitt livs roll. Ingen klär så bra i paljetter och nätstrumpor som Granntanten så här är jag och är beredd för ny karriär i livet.

Tveka inte - jag väntar på anbud från vilken teater eller revysällskap som helst. Jag är redo så ring eller skriv nu så får ni en fantastisk diva som kan spela roll. Arvode är ej nödvändigt men gratis champagne och karlar i snygga trikåer ser jag som en arbetsbonus.

RING NU! Alla roller är av intresse liksom genre. Eventuellt är jag tveksam till att spela en roll - tror inte jag vill vara Hamlets dödskalle. En levande katt kan jag bidraga med men då skall hon med i rollistan. Tveka inte, hör av er.

Min livmoder och dr. Frankensteinperspektivet

Om jag inte opererat bort min livmoder vid 32 års ålder på grund av alla tumörer som slagit sig ner där, så hade jag undantagit den från organ som jag ville donera för transplantation. Min livmoder hade då (så vitt jag vet)burit på fem graviditer som i slutänden gav mig två vackra barn och där ett är i livet. Jag är tacksam för det men vet också att hade jag inte kunnat föda dessa barn så hade jag adopterat.

I Göteborg har man lyckats med att transplantera livmödrar (heter det så?) mellan råttor och de har sedan på vanligt sätt blivit gravida och fött ungar. Man tycker att detta verkar lovande och på sikt skall man kunna göra det med kvinnor som är villiga att få "äkta"barn till vilket pris som helst.Ingen talar om att vid alla sorts transplantationer så äter man avstötningsmedicin resten av livet som kan göra det svårt att bli gravid och/eller kan ge fosterskador.Ska man då kanske i den donerade livmodern sätta in ett donerat ägg som befruktats med donerad sperma för att få ett så kallat "äkta"barn? Jag vill bara säga att det är inte viktigt att vara fysiskt gravid (det är mest en massa krämpor som samlas under nio månader)jag tror att man är lika gravid mentalt när man väntar på en adoption. När barnet kommer och vart det än kommer i från så är det enda som är säkert - livet blir aldrig som det var innan.

I Kenya har man utvecklat transplantationsförsöken vidare och där transplanteras livmödrar mellan babianhonor med gott resultat. Man gör så för att babianerna är mycket lika oss människor - men jag har inte hört om man frågat om dessa våra kusiner gillar vad de utsätts för.

Jag tycker inte om att man håller på med dessa i mina ögon lyxforskningar för att låta någon i ett iland skall få biologiska barn på det vanliga sättet. Jag blir upprörd när experiment görs i länder som Kenya där man har bland de högsta HIV och AIDS antalen per capita. Jag tycker det är viktigare att vi satsar allt på sjukdomsbekämpning där istället för på dessa laborationer.

Kan man inte sluta att vara så självisk och ta hand om de barn som redan finns och som behöver bli älskade för att de är de barn som finns redan och som behöver en familj.

Skall det vara så svårt att tänka och tycka om barnen i första hand och inte var de kommer ifrån.Skall man "tillverka" barn till vilket pris som helst - även om det innebär ett experimenterande som kan påverka barnet på många sätt och ge oanade konsekvenser. Det tycker inte jag - jag tycker det liknar något skrivet av Shelley som berättelsen om dr Frankenstein. Jag tycker det är otäckt och jag tycker forskningen som nu bedrivs är obegripligt och fruktansvärt bisarr. Så tycker jag och det står jag för.Inga anslag till denna lyxforskning!!!

Tillägg: Om transplantationer av livmödrar kommer att ske - vart på prioriteringslistan hos transplantationskoordinatorn hamnar de? Trots allt så dör folk i organkön på grund av att livsviktiga organ som hjärta, lungor och lever inte finns i tillräcklig mängd. En transplantation är otroligt dyr och frågan jag ställer mig då är bara - skall samhället betala för en livmoderstransplantation? Kan man inte underlätta för adoptioner istället det tycker jag är mycket viktigare.

Uniformer och andra grupperingsmarkeringar

Vi har kommit hem efter några fantastiska dagar på Sicilien. Utsikter, minnesvärda platser och andra måsten är alltid spännande att se men jag tycker ändå att människorna är de som gör upplevelserna.

Vilken kategori människor tillhör visas oftast i någon sorts uniform, i alla fall vilket yrke som är deras levebröd. På hotellet vi bodde hade rumsstäderskorna blekrosa nylonrockar, servitörerna,piccolon och receptionspersonalen hade röda jackor med svarta tränsar och svarta byxor till. De kvinnor som arbetade där var klädda i svart kjol och vit blus och hade sitt hår uppsatt. Ingen kunde ta fel på att de var anställda på Hotel Vittoria för till sin uniform bar de en namnbricka på bröstet med hotellnamnet och sitt eget namn. Alla var lika trevliga trots att språkförbistringen var total i vissa fall mellan oss och personalen.

Vår helg började med att hotellet invaderades och det var inte turister som fyllde rummen.Polisens mobila insatsstyrka anlände i bilar och bussar och det var verkligen många tuffa män som trampade in hos oss.Alla hade svarta dräkter, kängor på fötterna, keflarväst med blodgrupperingen påtryckt, batong och två pistoler ingick också i utrusningen. Många hade också en hjälm hängande i bältet.

Ingen behövde fundera över varför de gjorde hotellet till tillfällig bas om man visste att vi bodde i närheten av en byggnad med en mycket diskret skylt att där höll "polisens statliga enhet för arbete mot maffian till." Den helgen grepps några maffiabossar efter tillslag på olika platser fick vi reda på i efterhand. Det var både spännande och framför allt skrämmande att se dessa uniformerade män (det var inga kvinnor med i gruppen)där de satt i sällskapsrum, matsal eller i foajen och väntade. De uppfyllde vår tillvaro vart man än gick - sedan var de bara borta. Deras insats var slutförd och de försvann till nästa operation mot våld och brottsbekämpning.

Den grupp "uniformerade" som rörde vid mitt hjärta mest var de cirka 30 cyklister som kom till vårt hotell på måndagen.På fina tävlingscyklar och klädda i ljusblå tröjor och blå cykelbyxor anlände de eskorterande av följebuss och en liten vit polisbil. Texten på bröstet berättade att de cyklade för livet. Man såg att många av dem definitivt inte var tävlingscyklister och en del var väl runda för att vara knappt motionärer en gång.

I Italien har man samma problem som i Sverige med att det är dåligt med donatorer till transplantationer. Många människor dör i väntan på nya organ så cyklisterna som kom till hotellet gjorde en demonstation. Samtliga cyklister utom två hade fått nya organ transplanterade till sig - de två andra hade skänkt varsin njure. På tröjryggen kunde det stå "jag har fått nya lungor" "tack för ditt hjärta" eller "levermottagare".Donatorena stod det bara Donator på ryggen. Den här gruppen av kvinnor och män cyklade igenom hela Italien för att sätta ljuset på att man bör ta ställning till sin egen organdonation här och nu. De visade verkligen att de fått livet igen med sina nya organ och pekade på vad man borde göra som medmänniska.

Alla cyklade inte alla etapper av denna fantastiska skara, man byttes av på cyklarna och åkte i bussen då och då, men samtliga cyklar var igång hela tiden. Så mycket skratt och pikningar av snäll variant har jag aldrig hör som från det här gänget - de transplanterades eget Giro d´Italia. De vann mitt hjärta redan innan jag har donerat det - hoppas många berörs av deras budskap och anmäler sig till donationsregistret.

Undrar ni varför jag inte skriver en reseberättelse? Jo jag kanske gör det en annan gång - men vackra hus och solnedgångar finns massor att se i böcker. Jag berörs och kittlas av att se människor så därför skriver jag om några av de jag mött på min resa genom livet.Människor är märkliga varelser.

Surögda Ester är på G och blir packad

De sista prylarna är köpta inför resan. Mannen i mitt liv har fått nya tassar till gåstavarna och handtagen är nyjusterade på dem.

Extra dyr och högabsorberande kattsand är köpts så inte kattvakten behöver fixa det och jag har ordnat vikarie till den av mig vunna logebiljetten till hockeyn på lördag.Ett av mina X vickar tacksamt för mig i Löfbergs Lila Arena.

Har ni någon gång packat väskor tillsammans med en katt som anar att något är i görningen någon gång? Lilla resväskan har oavsett vad jag lagt i plötsligt innehållit en grårandig katt. Hon blir lika överraskad varje gång jag hittar henne mellan tröjorna eller under extrabrallorna och hon har inte fattat att det som avslöjar henne är en knölig packning med svans.Surögda Ester har förpassats många gånger ur väskan och jag trodde hon givit upp till slut men där hade jag fel.

Min fina ryggsäck är ockuperad av en fånig katt och hon är fast besluten att bli kvar i den. Det kan inte vara bekvämt att ligga i den men hon försvarar sin plats med alla klor hon har. Troligen kommer hon ur säcken i natt när hon skall ligga mellan oss för sin skönhetssömn. I morgon lämnar vi en djupt besviken katt hemma, hon får sköta huset när vi åker till Sicilien det är bäst så.

Vi får göra en sista koll innan vi stiger ut genom dörren hemma så vi inte bär ut fripassageraren Ester i morgon.Hon har det bäst med en väldresserad kattvakt som lyder hennes minsta vink.

Vi hörs och ses om en vecka. Sköt er medan jag lapar sol.

Nu har jag landat men flyger snart min väg mot solen

Det är skönt att valarbetet är över, det är skönt att slippa att ragla iväg tidigt på morgonen för att dela ut frukostpåsar på vår Centralstation.Det var visserligen frivilligt men det var också ett sätt att få ut en del av mina flyers. Tänk att sitta på X2000 och öppna en blå påse med M på,hitta en banan lite godis,moderaternas valbroschyr och en flerfärgsbild av MIG.

Undrar om man kan recycla de där bilderna till nästa val (om jag ställer upp) för man kunde inte beställa mindre upplaga än 2000 st. Jag har lyckats prångla ut omkring hälften men det bär mig emot att slänga resten, men de är värdelösa nu i princip.

I morgon vill jag inte ha regn för jag skall cykla till stationen och köpa sista minuten-biljetter till Göteborg.På vägen hämtar jag euro på banken och avslutar touren med att köpa kattsand av dyr sort eftersom kattf*n inte kan uträtta sina toalettbestyr i lågprissand(iaf tror hon det).Om hon skulle få kramp i slutmuskeln på grund av fel sand får kattvakten ut för det och bra kattvakter skall man vara rädd om så därför köper jag ny dyr sand.

Onsdag morgon flyger jag och mannnen i mitt liv mot solen till Sicilien. Jag har packat allt som skall med och som är livsviktigt - mediciner, snus (en stock) och de tredelade gångstavarna.Maken har gångtränat flitigt och tar sig fram riktigt bra även om hastigheten är sådan att han lätt blir omkörd av en snigel. Vi skall ha det gott, äta gott och dricka gott vin. Det skall bli underbart att bara vara till och lämna klockan hemma. Vi kommer att ha det fint för det har jag bestämt. Det skall bli en gyllene vecka att vårda och njuta i minnet , länge, länge.

Nu gör jag mig säkert skyldig till generalisering.....

...men jag undrar varför det är S-märkta kvinnor som gör sig skyldig till det som de beskyller andra för - och dessutom anser sig ha rätt att göra så.

Det här är ingen riktig gallupundersökning, ingen statistik följer med det jag skriver, det är bara reflektioner över sådant jag upplevt och sett sista veckorna. Det är inte heller så att jag anser att alla kvinnor som röstar rött är onda eller fel ute - jag reflekterar bara varför man med att förklara att man är socialdemokrat kan ta sig friheter att såra människor eller leverera "sanningar" om andra. Man tar sig rätten att diagnosticera andra, kalla dem ärekränkande saker och även slå den som ligger med ursäkten - JAG är socialdemokrat, jag har rätten att kalla dig vad jag vill och när jag vill.

Jag har de flesta defekter som en människa kan ha och det har jag full insikt om. Min människosyn försöker jag revidera med den gamla vanliga frasen ur bibeln: ECCE HOMO - "se människan". Jag är både korkade och annat men jag försöker leva efter det rättesnöret, moderat eller inte så skall ingen mer än min psykiatriker sätta diagnos på mig och definitivt inte efter den partifärg jag valt. Det liknar den gamla "fina" sovjettidens människosyn annars.

Bloggdebatten om valet på AB-forumet drivs i huvudsak av kvinnor och det är verkligen otäcka saker som man skriver om. Det generaliseras och gränserna för vad man kan kalla andra och människosynen som speglas skrämmer mig från det lilla vett jag har. Att prata om solidaritet och att vi alla är lika samtidigt som man uttrycker förringande omdömen om andra för att själv framstå som förfördelad men fin klasskämpe, det är ledsamt tycker jag.

När en gammal "vän" på ett bryskt sätt säger upp bekantskapen med mig på grund av min partifärg kan jag ta det. Likaledes kan jag ta att man kastar moderatkvinnornas kokbok på mig (som jag just skänkt bort till kastaren)med orden: Jag är socialdemokrat!!!!! Varför kan man inte bara avböja gåvan med ett artigt: Nej tack?

Jag är bara människa och jag brister i otroligt många hänseenden även om jag försöker låta bli. Ibland brister det när någon skrikit sig hes om solidaritet och att man måste stå upp för varandra och samtidigt ger uttryck för något helt annat.

Min man , den man som jag kallar "Den luggslitne riddaren" han har varit mycket delaktig i valkampanjen och han har suttit och delat ut kokböcker och flyers till förbipasserande. Min mans är märkt av sjukdom men det hindrade inte att han angreps verbalt och mycket aggressivt av tre olika kvinnor inom en halvtimma. Samtliga var mycket noga med att påpeka vart de stod politiskt medan de skällde. Jag hoppas vid gud att de inte arbetar med människovård med den attityden till andra.

Jag har vänner, släktingar och bekanta som arbetar inom Samhall och att få höra någon uttrycka sig nedsättande om det gör mig mer än ilsken. Att efter år av sjukskrivning få chansen till ett arbete som är speciellt anpassat till dig och dina handikapp är fantastiskt tycker jag. Det är inte en förnedring uttänkt av Alliansen det är en chans att få komma ut på banan igen. Du är en resurs istället för en belastning. Jag har ändå hört folk säga att den dj**la försäkringskassan och arbetsförmedlingen stämplar mig som nått mongo och jag är inte dum i huvudet.

De "mongo" d v s personer med Downs syndrom jag känner är inte dumma i huvudet en enda en. De är underbara människor med ett annorlunda tänk och andra förutsättningar i livet. Att genom uttalanden som de ovan göra sig bättre än dessa personer är inte vidare snyggt och speglar en unken människosyn. Varje människa är unik och skall ses som det också och partifärgen skall inte spela roll på den synen.

Vad vill jag ha ut av detta inlägg? Det är inte att alla socialdemokratiska kvinnor är elaka och trångsynta för det är inte sant. Det är inte heller sant att alla moderater är empatilösa och vill döda sjukskrivna för det är inte heller sant.

Sanningen här och nu är att det som jag upplevt sista tiden har sagts och tyckts av kvinnor som varit noga med att tala om att de är socialdemokrater. Jag känner många socialdemokratiska kvinnor som INTE gör på det här viset - den skaran överväger faktiskt helt visst. Det som berör mig illa är när man under socialdemokratisk täckmantel anser sig ha rätt att sparka på andra, smäda och kränka i solidaritetens namn.Det är ett fåtal som gör det, men de syns och hör mycket bra och jag tror inte de gagnar sitt parti snarare tvärtom.

Ni som inte har röstat än - gör det idag. Det viktiga är inte på vilket parti eller vilka partin, det viktiga är att lägga en röst där man själv tycker. Vilket parti/koalition som går segrande ur denna valstrid avgör du och jag med våra röster. Demokrati fungerar så liksom solidaritet. Jag tror på båda dessa saker men jag ifrågasätter hur en del försöker uppnå dessa mål/självändamål.Vi får se tiden ann vilka vi i Sverige har valt för att leda vårt land de närmsta fyra året. Vi själva avgör - så rösta nu.

And now - something complitly different

När man blivit överkörd av valtåget,alla media spyr ut debatter, pajkastningen är total - då måste jag få göra något annat för att inte drunkna i sörjan. Jag har sovit, planerat Sicilienresan och bara varit till några dagar. Igår var jag med en kamrat och lyssnade på Värmlandsoperans Sinfionetta.

Så skönt och fint det var att bara sitta och se och höra en operakonsert medan höstmörkret bäddade in oss utanför.

Vi njöt av Cavalleria Rusticana eller som den kallas i Sverige "På Sicilien". En fantastisk orkester och likaledes kör under Martin Anderssons ledning bar fram solisterna och höjde deras känslosamma medverkan flera snäpp.

Det är passion,hetta och sorg när Santuzza konfronterar sin man Turiddu med hans otrohet. Hon älskar och förlåter honom och sjunger att han får slå henne, göra vad som helst bara han inte lämnar henne. Han avvisar henne och vill bara ha Lola, Alfios hustru. Lola är kokett utmanande och eggande men mest så är kärleken ett spel som hon lite elakt spelar bara för att hon kan. Hon njuter av att retas och bryr sig inte om konsekvenserna eller vilka hon skadar,hon tar de män hon kan , för att hon kan.

När Santuzza en gång till förnedrar sig för att behålla sin man och han bara kastar henne till marken då han störtar iväg till sin lockande älskarinna Lola, då brister allt för henne. Hon berättar för Lolas man att när han är borta då är Turiddu hos henne. Det blir en konfrontation mellan männen i vinhandeln som ägs av Turiddus mamma Lucia. Det utmynnar i en duell i skogen med stilett där Turiddu dör och Santuzza bryter samman.

Så mycket passion som serverades en mörk regning septemberafton fick mig helt att glömma opinionssiffror, SD procentsatser eller SIFO-undersökningar. Jag lät mig beröras och förföras och det var underbart skönt att få sitta ner medan jag och alla andra översköljdes av känslor.

Jag känner mig inte som ny , men bättre begagnad blev jag efter den här kvällen. Det var en kväll med glöd och något liknande skall jag försöka få vara med om då och då.