onsdag 5 augusti 2015

Vart hör jag hemma? I vilket fack?

Jag förstår inte riktigt hur det är eller blir här i Världen för samtidigt som vi kämpar för att höra ihop i olika klubbar , föreningar eller partier så måste vi vara noga med att särskilja oss som personer som kan stoppas i egna fack. Som vanlig människa så tycker jag att det blir mer och mer förvirrat att vara jag som individ då man skall kräva separatistiska rum och samtidigt kunna etiketteras med en ordentlig innehållsdeklaration som individ. Svårt att bena ut men jag gör ett försök trots att jag nog inte passar perfekt i någon av de skräddarsydda tvångströjorna som skall innehålla mig själv.

1 Jag är kvinna - vilket innebär att jag varit flicka, kvinna, föderska, mor och mycket annat. Jag har varit gift tre gånger med män och jag har fött barn. Jag lever med en man som jag är mer eller mindre är anhörigvårdare åt.

2 Enligt beskrivningar i olika media är jag en så kallad kulturtant. Jag har utbildning som konstvetare och är engagerad inom olika kulturföreningar. Jag har även andra utbildningar inom andra sfärer.

3 Politiskt engagerad är jag också i moderaterna men måste nog säga att jag är nog mer gammelmoderat än ny sådan. Hur än jag gör så har jag svårt att förlika mig DÖ och i vissa stunder längtar jag efter Gösta Bohmans anda trots att han inte ligger rätt i tiden men vem gör det.
Öppna moderater där är jag också med men mest för att en kamrat inbjöd mig dit. Öppna moderater är för att göra det enkelt för mig och för att jag inte skall missa någon när jag förklarar, ÖM är för alla som inte är hetero - där har man sitt speciella fack. Konstigt jag hörde i samband med Prideveckan att det finns över sjuttio olika benämningar på olika personligheter inom de sexuella preferenserna så jag presenterar ÖM så. Märkligt jag har aldrig behövt sätta dessa märklappar på min omgivning jag försöker se dem som personer men det kanske behövs vad vet jag? Jag tycker om människor för att de är de människor inget annat och de får gärna sticka ut.

4 Feminist är jag inte heller om jag ser på vad det verka stå för, vill nog bli kallad människa istället.

5 Då jag gillar karlar har jag adopterat mig ett gäng bröder som jag tycker om utan andra orsaker än att jag tycker om dem, tycker om att umgås med dem och har ett stort nöje av att vistas i deras sällskap. Jag tänker fortsätta med det så länge de inte motsätter sig det - vad omgivningen tycker och tänker om detta ger jag blanka tusan i. Några systrar har det blivit också men inte alls så många.

6 Samhället och vad som sker eller inte sker med det oroar mig mycket. Ibland så upplever jag en flathet eller en rädsla för att kalla saker vid dess rätta namn. Vi har en regering som liknar ingenting och som i stort sett tillsätter utredningar och kommiteer och inget mer. Det blir inga mer jobb, bostäder och bra skolor av det bara arbete för de som gör utredningarna. Det är inte en gång ställningskrig mellan de olika falangerna i riksdagen för man har fixat en kronisk time-out med DÖ från all vettig verksamhet som kunde styra upp läget i landet - allt detta för att hålla SD utanför. Det gick ju utmärkt - SD växer så det knakar medan alla andra trampar vatten.
Tältläger växer upp överallt där våra EU-migranter finner att de kan övernatta och bara några dagar senare så finns mängder av skräp och avföringshögar runt om lägret. Jag ogillar läget skarpt liksom vår asylpolitik. Hemskt ledsen men vi kan inte vara ett världssamvete för alla och det är väldigt stor skillnad på asylsökarna. Det är lätt att förstå att man flyr från krig och elände för att klara sig och det är självklart att man ska ta emot dessa människor, men alla som kommer hit som rent ekonomiska flyktingar skall inte belasta asylboenden ute i landet.

Usch en så konstig person jag verkar vara och inte går det att stoppa in mig i något fack heller men då får det vara med det. Jag får fortsätta att vara Granntanten för i den skepnaden trivs jag bäst. En liten tjock tant med rosa hår och huvudet för sig. Mitt liv fortsätter som jag - jag älskar en del människor samtidigt som jag tycker direkt illa om andra - men jag måste följa mitt hjärta och min tanke även om det blir ilskna reaktioner runt mig. Att inte vara ärlig inför sig själv är det lägsta man kan komma som människa. Man får ta några smällar här i livet men hellre det än att inte öppna munnen. Något diplomatämne har jag aldrig varit så jag kör vidare som den jag är - Granntanten. Som min kloka mormor sa någon gång :"Man kan inte bli halshuggen mer än en gång".

Nu skall jag ägna mig åt mannen i mitt liv som fyllde 71 år igår, skrabbig är han men en dag i taget men smårenoveringar är det som gäller.

Grattis nu har ni tragglat er igenom ännu en litania från mig - jag älskar er för det.