Fick fyra tidningar i brevlådan denna morgon.
Först en gåvoprenumeration från min dotter Den Vackra Fru Johansson, från den (o)bygd vi bott tidigare i.Tidningen behandlar i stort sett bara lokala nyheter och kommer ut tre dagar i veckan.
Den andra tidningen är sveriges största lokaltidning och där får jag veta allt som sker i regionen, Sverige och några större utrikeshändelser reflekteras det även över.
DN är den tredje tidningen och den innehåller faktiskt allt jag vill veta om vad som sker i omvärlden.
Fjärde tidningen är ett veckoblad som jag värdesätter mycket mer än jag kunde tro och det är Kyrkans Tidning - aktuell informativ och bra layout.
Gemensamt är att alla dessa tidningar ger information men i olika sfärer men på det sätt jag vill ha den serverad - lätttillgänglig och innehållsrik. Det bästa är att de alla är befriad skvaller om kändisar och kungligheter.
Efter att ha skummat avisorna cyklade jag till min ögonläkare och tjugo över åtta på morgonen trampade jag över Europas äldsta stenbro och mötte "vår ljusnande framtid" som kom raglande iklädda studentmössor.
Precis här lade min dator av men sparade det jag tidigare skrivit. Jag har tappat bort resten av vad jag tänkt skriva som avslutning och dessutom så ackomoderar intw ögonen som de ska efter de knasiga ögondropparna. Avslutar nu mitt inlägg ett dygn senare på en apparat som funkar om än blir det en liten rumphuggen kria.
Studenterna som skrålade igår intervjuades på kvällen i tv och man frågade om det var värt 15000 kr för att de skulle ha roligt när de slutade skolan. Alla tyckte det trots att det fanns många som nog inte skulle ha så mycket minne av denna dag då de var fulla. Tråkigt att de flesta tog det som en självklarhet att föräldrarna skulle ställa upp med allt och att bli fulla var lika självklart.Tråkigast är att ingen verka tacksam över att få ta studenten(nåja den är borttagen sedan många år)att verkligen få gå i skola, att föräldrar ställer upp med pengar (som ibland inte finns) för att telningen skall få en dag h*n kanske inte minns. Var har den vanliga gemenskapen tagit vägen som en gammal nostalgisk uv som jag inte kan glömma?
Min framtid är ljus ett tag till och det är jag tacksam för. Sköter jag bara min medicinering på rätt sätt så ser jag så bra att jag får behålla både körkort och den syn jag har kvar på höger öga. Vänster är blint sedan länge. Jag trodde inte jag skulle vara tacksam för en sådan sak som att ha halvtaskig syn på ett öga (med glasögon)men det är jag. Alternativet är sämre och det finns så mycket jag vill se fortfarande. Vi människor lever i skilda världar det vet jag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar