fredag 31 augusti 2012

På grön kvist

I början av sommaren fick jag tre överblivna tomatplantor av en vän. Hon hade dragit upp dem själv från frön och resultatet blev över förväntan så hon adopterade bort de som skulle hamna på komposten till mig.

 En planta hamnade i en stor kruka och knöts upp mot ett gammalt kvastskaft, andren grävdes ner vid min minimala rosenspalje och trean fick en odlingslåda alldeles för sig själv. Utvecklingen har följts minitiöst från gula blommor till små hårda kulor. Blad och skott har tjuvats, gödning har portionerats ut i lämpliga doser men solen har jag inte rått över. Höstens skörd har jag verkligen sett fram emot hela sommaren och i princip har jag vetat vad jag skulle göra med tomaterna när de var mogna nog.

 Min första svärmor lärde mig hur man lade in gröna tomater och de var så fantastiskt goda när hon serverade dem till trettondagens surstek. Tomaterna lade hon nog in för sin son skull för sursteken hon serverade dem till lagades endast på sonens födelsedag på trettondagsafton.

 Min andra svärmor gjorde chutney på tomaterna eller marmelad. Båda blev mycket goda oavsett vad man tror, kanske var det för att hon använde honung vid tillagningen - jag vet inte säkert men tror så.

 Tredje svärmodern gav mig inget recept på godsaker av något slag, hon var övertygad om att sådant behövde inte jag. En kvinna som jag satt nöjd utan recept jag hade redan fått det bästa från henne alla kategorier - hennes dyrkade son. Den inställningen behöll hon livet ut, det var ett faktum för svärmor även om hennes dotter tillika min svägerska inte riktigt delade hennes övertygelse.            

 Här har skördetiden närmat sig alltmer men i morse var katastrofen ett faktum, denna dimmiga morgon har någon slem bandit stulit mina tomater. Det blir inte att sätta tänderna i en egenodlad tomat eller syltning inkokning eller annat för tomaterna är borta från min altan. Jag borde förstått att det finns hakar med att bo på bottenvåningen men det är försent att gräma sig för den flytten.

 Du som skattade mina tomatplantor kan väl åtminsone njuta av den frukt de bar genom att bara äta en tomat om dagen så räcker de längre. En tomat på fredag, en på lördag och den sista på söndag så har du fått hela skörden av c-vitaminer att räcka över helgen. Njut och vet att nästa år skall jag näta in hela altanen så katten inte kommer ut och du inte in . Upplysningsvis vill jag berätta att c-vitaminer inte kan bunkras upp i kroppen så efter helgen får du köpa dina tomater på ICA eller Coop för jag tillhandahåller inte några mer åt dig.


onsdag 22 augusti 2012

Befriad?Frigjord?Fri?

Den senaste tiden har vi informerats om de senaste rönen om p-piller för män. Lyckade försök har gjorts med råttor och man har hittat den molekyl som gör spermierna slöa och stela i svansen så att befruktning uteblir, trots att råttorna kopulerar som bara den. Sökandet efter detta effektiva piller har varit på gång så länge jag kan minnas och det är fortfarande på råttstadiet. En tvreporter intervjuade män om de var intresserade av att använda ett sådant preventivmedel och samtliga sa ja - om det inte fanns några biverkningar.

 Jag är av årgången som var först ut att kunna få "pillret" och det var naturligt att det var jag som skulle skydda oss i det förhållandet som jag hade med min första pojkvän. Det var säker, riskfritt och skulle ge mig som första generation rätt att fritt njuta av min sexualitet. Efter en gynekologisk undersökning stod jag utanför grannortens apotek med ett recept i handen. Hemmavid fanns inte tanken att lösa ut pillren då föreståndaren var god vän med min mamma. Morsans inställning till p-piller var att bara dåliga flickor använde sådana, min katolska pappa hade svimmat då  han förutsatte att jag skulle vara oskuld fram till ett eventuellt bröllop så receptet löstes in på annan ort. Efter två månader hade jag gått upp 20 kilo, hade svårartad acne över hela kroppen och ansåg att garottering kunde vara ett fullgått alternativ till sex. Gynekologen tyckte inte det var så svåra biverkningar (det var en han) men gav mig ett annat märke på piller. Jag gick upp ytterligare 7 kilo och fick åter igen veta att det var inga biverkningar att tala om, fick prova ett nytt märke igen . Så gråtmild som jag blev har jag aldrig varit och sedan blev det ytterligare ett nytt märke. Det fungerade hyfsat och jag gick ner de flesta av kilona som jag gått upp.

 Jag har många gånger undrat om vi kvinnor som var med om de första p-pillren var i de råttornas farfars farfars farfars ställe som de som nu testar p-piller för män. Många var de hormonella störningarna som vi utsattes för utan att det räknades som biverkningar. Det kommer aldrig karlarna acceptera - varför gjorde vi det för att bli så befriade från oönskade graviditeter och ge karlar rätten att slippa ta ansvar för detta? Fri sex blev troligen många gånger att slippa ta konsekvenser och samtidigt ge någon annan rätt att bruka din kropp på gott och/eller ont. Jag kan bara gå till mig själv och fundera på om man var så förbaskat fri och frigjord som man ville verka - det var ofta ett tryck från partnern att skaffa p-piller och även i gruppen av tjejer runt omkring en. Det var enkelt smart och ofarligt - det visste alla.

 Det är inte så konstigt att man som ung faller för grupptryck eller från någon man tycker om, det har skett i alla tider och kommer att hända i all framtid. Konstigt är att jag inte gjorde som alla andra när man som frigjord skulle kasta eller helst bränna sin bh. Jag nekade i sten att göra något så korkat - de bröst som jag längtat så efter, de kom sent i jämförelse med mina klasskamraters. När de poppade upp var de stora och tunga så jag klarade mig inte utan bh. Därför brändes ingen bh här inte, men det är en helt annan historia.

 Mera forskning om manliga p-piller! Lite biverkningar får ni tåla karlar om ni kan slippa oönskade barn och underhållsbidrag. Det är er tur gossar att ställa upp för våra döttrar och dotterdöttrars skull. Kan ni inte tänka er det så käka kola med papper d v s använd kondom.

onsdag 15 augusti 2012

Irriterad? Smågnällig? Lagomt luguber är nog ordet

Jag fick en fin knallrosa radio att ha i köket av min dotter och måg i födelsedagspresent. Nu undrar jag om garantin gäller om jag kastar ut den genom  fönstret nästa gång det hemska händer. Det är omöjligt att förstå varför hela apparaten är full av Laleh som ylar, stånkar,skriker och stönar om att "några dör unga". Att man får höra den en gång om dagen må vara hänt, men när man på kanaler som inte är reklambaserade får höra den 3-4 gånger på en enda förmiddag då ifrågasätter jag om man bara har denna öronplåga att tillgå. Söndagförmiddagen är det etter värre för då blir det en gång extra då låten finns på Svensktoppen. Jag gnäller inte för att jag har en dotter som dog ung utan jag tycker inte att Laleh gör någon rättvisa åt någon låt med sin sångstil. Att jag ifrågasätter Sveriges Radios hårdlansering av denna artist och hennes lugubra låt är en helt annan sak. Kom tillbaka Sonja Allde'n med "En del blir vackra när de dör"- allt är förlåtet.

 Förr i tiden så hade vi Barnens Dag, Svenska Flaggans Dag, Fars- och Mors Dag plus en del DAGAR styrda av kyrkoåret. Nu finns det dagar till förbannelse av alla konstiga sorter, och de är oftast av ren kommersiell art. Kanelbullens Dagen är en sådan dag som säkerligen är uppfunnen av Konditoriföreningen om en sådan finns.

 För någon dag sedan var det De Vänsterhäntas Dag och jag undrar varför - till vilken nytta? När jag började i första klass för femtiotre år sedan uppdagades det att jag och två av mina klasskamrater var vänsterhänta. Det var ett svårt fel som skulle korrigeras direkt, så när alla andra lärde sig skriva så gjorde vi det också. Skillnaden i vår skolning var att vi tre "felande" satt längst fram så fröken såg oss där vi satt på vår vänstra hand och skulle skriva med vår högra på papperet som sattes fast på bänklocket. Gud så vi hatade detta och dessutom försvann våra teckningstimmar för att vi behövde öva så mycket då vi gjorde klena framsteg. Vår pedagogiska fröken förklarade för hela klassen att vi inte rådde för vårt handikapp - vi var födda med ett fel i huvudet bara. Mina klasskamrater och jag är fortfarande vänsterhänta, någon av oss blev stammare av behandlingen i skolan men vänsterhänta är vi lika förbaskat, men ingen av oss behöver en dag att yvas över detta. Nästa steg är väl en dag för brunögda om det inte finns redan, den kommer jag i så fall inte att fira heller.

 I dag fick mannen i mitt liv en grön skruvdragare med borrfunktion så vi får nog upp en grind till altanen. Den är fin och står på laddning nu och maken verkar nöjd med mitt fynd från Clas O. Funderar på ett hölster till den men det är nog fjäsk.

 Nu skall jag sätta igång med ett brev till min favoritlärare alla kategorier, Rune Åström heter han och jag gick i hans klass för femtio år sedan. Tänk att hitta honom via nätet där han tydligen är väldigt aktiv trots hög ålder. Han kommer ihåg mig och det skall bli så spännande att ha kontakt med honom.

onsdag 8 augusti 2012

Man gör allt för sitt barn om man älskar det?

Två sjuttonåriga flickor diskuterade sin förestående Turkietvecka i omklädningsrummet på "mitt"gym och jag hörde utan att tjuvlyssna. Det var deprimerande att höra om mamma som laddat upp med abortpiller, om hur mycket sprit man fick för pengarna och hur mycket föräldrarna betalat för att tjejerna skulle få festa  en vecka under sommarlovet.Ingen diskussion om att råka illa ut för att man är söt ung full och dum där inte, bara praktiska åtgärder som gjorts.

 En bekant till mig åker varje helg och hämtar sin dotter (16år) i en kommun ca fem mil bort, hon åker och hämtar mitt i natten när flickan eller hennes kompis ringer för att de är för fulla att ta sig hem på något annat vis. Flera gånger har det hänt att berusningen gjort att föräldrarnas bil blivit nedspydd. Att hämta sina barn för att det inte skall råka illa ut är självklart, eller för att lämplighetsintyget för körkortet inte skall ryka(gäller i detta fall) kan man kanske förstå. Där tar förståelsen slut för mig. Att man hämtat en lindrigt nykter unge någon gång har hänt men när det blir en regel utan undantag är det fel fel fel.Det är inte ok att en unge som gått ett år i gymnasiet blir så drängfull varje vecka att h*n inte kan ta hand om sig och det är inte ok att man som förälder ser mellan fingrarna med det. Som förälder visar man sin kärlek genom att ta tag i saken,vara beredd på att bemötas med ilska men stå emot. Man måste som förälder också kunna stå emot skiten man får ta och framför allt se till att ungen inser allt som kan hända när man är inte kan ta vara på sig.

 Varje år åker massor med svenska ungar (inte myndiga) utomlands för fylla och rockn'roll. De åker med föräldrarnas goda minne och ofta pengar - det fick inte mina göra. Hade jag haft ungar nu hade det varit lika så nu också. Som förälder har jag ansvar för mina barn minst tills myndighetsåldern och känslomässigt känner man ansvar hela livet. Det har inget med kärlek till barnen när man släpper i väg dem utan ansvar, det är att låta dem axla ett ansvar som ligger på föräldern och det skall inte vara så.

 I Thailand sitter en 17årig svensk kille häktad för mord på en thailändare - var var hans föräldrar när han tog livet av en man där? Vad gjorde grabben där som inte var myndig en gång? Föräldraansvar efterlyses och om inte det finns så får våra kära myndigheter gå in och ta det ansvaret.Kärlek är att ta ansvar i alla lägen även om det inte ger högsta poppispoäng alla gånger och i synnerhet hos en trulig tonåring.

onsdag 1 augusti 2012

En ren skitsak

Nu har min mage pajat totalt av alla konstiga värkmediciner och stötdoser av cortison. Den delen av min kropp har alltid skött sig fint och jag har faktiskt aldrig funderat på på hur många gånger jag går på toan, dagsintervaller, mängd och konsistens. Det är ju sådana frågor som man  alltid får när man uppsöker vårdinrättningar, så vis av minnen från när jag arbetade på långvården på sjuttitalet svarar jag alltid "BRA" på ur magen funkar.Långvårdsordinationen var lavemang om inte magen skött sig på två dagar och det ville man inte råka ut för.

Nu har jag fortfarande en svullen och ond hand även om den inte värker riktigt så hemskt längre, men min mage är också svullen och "stora"behovet vill inte infinna sig. I går uppsökte jag apoteket och en vänlig själ där upplyste mig om att två eventuellt tre av mina mediciner ger förstoppning. Jag tågade hem med en liten förpackning med små tabletter som skulle tas vid behov (det var ju behov jag inte fick) - en vid behov var dessutom en löjligt dos så jag tog tre innann jag hoppade i säng.

 En lugn natt och förmiddag med svullen mage har nu förbytts till något som fungerar över all förväntan. Uj vad mycket skit man får plats med i ett tarmsystem på en liten tjock tant. Sanningen är att jag sitter på toaletten och bloggar och jag har tagit med mig telefonen också. Maken är tacksam för att vi har två toaletter så han slipper bryta min frivilliga exil innen på toan. Ni skall också vara glada för att detta inte är doftblogg - den stinker nämligen.

 Något har jag lärt mig något i alla fall: Följ alltid ordinationen du får även om du bara fått skitmediciner (eller i synnerhet då) så slipper du sitta på dass hela dagen.