Hemma hos verklighetens folk

Göran Hägglund myntade begreppet "verklighetens människor" och det tycker jag är ett bra uttryck. Kd tillhör Alliansen och vi kampanjar tillsammans inför valet ute i verkligheten just nu med torgmöten och andra aktiviteter och det är mycket roligt.

Med förhoppning om att kunna göra något lokalpolitiskt för det parti jag tillhör - Moderaterna - har jag sagt att jag gör vad som helst utom att knacka dörr. Jag vill inte trängas med Jehovas Vittnen,Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga(mormonerna),dammsugarförsäljare och annat löst folk så därför gör jag precis det - jag knackar dörr!

Så fantastiskt många iderika och engagerade människor det finns om man frågar efter deras åsikter om vad de tycker är viktigast här och nu att förändra på deras plats på jorden. Att få en möjlighet att få sätta ord på vad som är viktigt för eller bra/dåligt för var och en man frågar är roligt, intressant och tankeväckande.

Vi noterar och tar till oss det som förmedlas av stadens medborgare och det är många bra saker som kommer upp och som engagerar.Tråkigt är bara hur hemmablind man själv är, men samtidigt så får man nya ögonöppnare hela tiden. Många och bra sådana. En del saker är så små och självklara att man skäms för att man inte sett det uppenbara behovet för dem i närmiljön eller att man själv inte ansett sig behöva dem för egen del.

Det är roligt att möta människor där inte jag och mitt parti är medelpunkten utan en presumtiv väljare och dennes åsikter. Det viktigaste är faktiskt att få folk att se att vi är intresserade av att få veta vad de tycker och vilka förbättringar som bör göras.

Med huvudet fyllt av nyväckta samhällsfrågor och något ömmande fötter så skall jag nu förbereda mig för gruppfotograferingen för moderaternas valkampanj. Jag kommer inte att paradera i dräkt och pärlhalsband det vet jag. Jag får inventera garderoben efter något raffigt och fluffa till frisyren så blir det nog bra.

Igår kväll kunde jag ha bankat den lokala valkampanjsledaren i roten för då skedde porträttfotograferingen utan att vi var förberedda. Preliminärt så framstår jag inte som någon elegant påfågel jag ser mer ut som en rugguggla (den feta varianten)och ljussättningen var också fel.

Funderar på om inte kommunfullmäktige efter valet behöver lite glitter och glamour så det blir nog något sådant till dagens fotosejoure. Leopardstilettosarna, rosa tights och en leopardtunika,den rosa rosenväskan ,en glad frisyr så är jag redo för omvärlden. Hoppas att omvärlden är redo för mig bara men det tror jag den är.Undrar om det är för mycket med en ros bakom örat? Kanske skall jag ha den i munnen i stället. Vi får se om några timmar vart jag placerar blomstret - succen är given hur jag än gör, det är jag säker på. Min outfit kommer att slå alla andras på det gruppfotot är min övertygelse.