Som den välstrukturerade människa jag inte är så har jag noga kartlagt våren och alla händelser som skall vara på tapeten. I januari hade jag noga skrivit upp hur jag skulle förbereda min examensdag den 24 mars och hade grovplanerat för min 60årsdag den 8 maj också. Inga problem på något vis bara man planerar allt noggrannt. Ingen - minst av allt jag - räknade med att pappsen behöver mig och mina syskon nu när han är ensam.
Efter mycket stor vånda är jag numer ordförande för Röda Korset här i staden och det tar stor tid och är ett stort ansvar.Mitt under mitt pusslande i min och mannen i mitt livs livsröra fick vi erbjudande om en större, finare och mer handikappanpassad lägenhet - vi tackade ja trots att vi vet att min luggslitne riddare inte kan hjälpa till särskilt mycket.För övrigt har jag tagit på mig något som jag svurit att inte göra - efter en svår kontrovers med hemtjänsten så sköter jag numer om min mans hygien. Jag svor på att inte göra det för att låta maken vara mannen i mitt liv inte någon jag vårdade. Det handlade helt enkelt om personlig integritet inget annat, men nu är det som det är.
Jag har letat efter fina kläder till min examen i två månader men inte funnit något riktigt fint som fröjdade så väl öga och hjärta. Under helgen gjorde vi en utflykt på tjugo mil till ett köpcenter som skulle ha allt. JAG HATAR KÖPCENTRA!!! Efter att ha drivit runt i detta förskräckliga ställe handlade jag något som jag tyckte var bra.Det blev inga snygga kläder men Skaldjuret Gunvald har numer en stor burk svindyrt sköldpaddsgodis.
Idag har jag köpt en linnekavaj och en blommig klänning till examen och klänningen skall användas på min födelsedagsfest också. I morgon skall jag ta in offerter på flyttstädning och tala med med herrarna i min middagsklubb - de kommer att få bära mycket omkring 1:a maj. Svägerskor kommer att baka till födelsedagsfesten kompisar dukar den hyrda festlokalen och det ena med det andra.
Efter mitten av maj skall jag inte göra ett skit mer än möjligen vika på tårna - sedan så börjar jag om och står upp och njuter av livet.
Hoppas jag lyckas lägga in en man som jag nästan vill jämföra med Edith Piaf när det gäller nerv och smärta : Torsten Flink. .
Välkommen tillbaka med bloggandet! För att inte missa när du skulle börja skriva igen, så har jag lagt dig i min favoritlista.
SvaraRaderaEftersom jag har en åldrig far, så vet jag vad som krävs av dig nu!
Livet har sina sidor!
Det har jag också erfarit så sent som idag, när jag suttit hos min far på akuten. Det verkar som han har fått en infarkt.
Den som är 95 år gammal vårdas inte med lika stor intensitet som en yngre person, men eftersom han verkade rätt pigg mot kvällen, så beslöt vi att åka hem och sova. Vilket jag ännu inte gör....
Märit
En gammal far kräver sitt men som du skriver så blir det inte så stora insatser som man ödslar inom vården på dessa gentlemen . Men men livet går vidare om än i annorlunda lunk. Man tar livet på en annan måte.
SvaraRaderaHåller med dig när det gäller Torsten Flink.
SvaraRaderaTack anonym , han sjunger så blödande som Edith gjorde.
SvaraRadera