Sunday Bloody Sunday

Jag och mannen i mitt liv var med Moderata Seniorer till Stockholm igår för att träffa våra riksdagsmän och se på riksdagen. Det var trevligt och gav lite flykt från vardagen. Allt gick bra utom att jag inte fick se Anders Borg men jag har kort på honom hemma så jag klarar mig. Naturligvis kan jag aldrig åka någonstans utan att klanta mig så även denna gången lyckades jag och det gjorde jag i kassan i riksdagens restaurang. Precis när jag skulle betala för maten upptäckte jag att skosnörena på mina vänstra blommiga sko gått upp, så jag störtdök ner mot golvet för att ingen olycka skulle ske.Raskt åstadkom jag en dubbelknut och reste mig sedan - för att göra en baklänges volt och sätta mig på fötterna på mannen bakom mig i kön.

Om ni har hört gamla sketcher om Valfrid Lindeman så vet ni att det alltid slutade med att vad som än hänt så berodde det på att Valfrid knäppt ihop västen med gylfknappen - men sådant sysslar inte jag med. När jag knöt skosnöret så hade jag min kamera i en rem runt handleden, helt osannolikt så knöt jag in den remmen med skosnöret.När jag sedan reste mig så satt jag fast med hand och arm i skon och vurpade baklänges. Jag vet inte hur jag trasslade mig ur den fåniga situationen men kameran höll och jag med, Troligen töjde jag armen för den känns väldigt lång - men det är nog bara en känsla.

Maten var inget vidare men den är kanske bättre i finare delen där man serveras vid bordet på vita dukar.En bra utflykt blev det och det är alltid intressant att få vara med om det som inte bara är grå vardag.

Nu går det inte att smita undan längre, nu är det den där hemska årsdagen igen.På söndag är det årsdag för Flickan Som Skrattar i Vindens dödsdag. Det är också hennes döda fästmans födelsedag och sist men definitivt inte minst Den Vackra Fru Johanssons födelsedag. Varje år är det likadant och man vänjer sig aldrig trots att tiden går, låg blir jag varje år och tycker det är så orättvist att barn dör. Livet är som det är men det måste levas för alternativen är ändå sämre. Vi kommer att åka iväg på samma sätt som de andra åren, först till graven och sedan till min vackra levande flicka.

Livet är bara till låns och nu jobbar jag på att inte knäcka mig själv eller grotta ner mig i elände. Nu skall jag och gubben gå på inspelning av Gladiatorerna som jag tycker är urlöjligt men det gör ingenting alls.Ni behöver inte undra varför jag går på det för det är som så mycket annat en flykt från den bistra verkligheten. Inoljade, säkert fyllda med anabola steroider kommer en massa absurt uppumpade individer att paradera framför oss - det kan inte bli större verklighetsflykt.Nu åker vi strax med våra vattenflaskor och en påse friterade grissvålar.

Till söndag är det flera dagar än.