Det doftar viol

Jag har krupit runt på värkande knän och skruvat med lika onda händer. Mannen i mitt liv har hjälpt mig när vi gemensamt skruvat ihop ett vackert skåp som vi fått efter svärmor. Jag har inget grepp att tala om, min luggslitne riddare har en urusel motorik men tillsammans uträttar vi storverk. Vårt skåp har fina dörrar och upptill är de av glas och det är glashyllor i det också. Det ser verkligen burget ut med det skåpet så jag undrar så vilka dyrbarheter jag skall exponera där. Mannen har förbjudit mig att ha mina skor där så det är idetomt för tillfället i min skalle.

Surögda Ester vet i alla fall var hon skall vara - högst upp skall hon sitta bakom toppkrönskanten är det helt perfekt. Så högt upp syns hon inte (tror hon) och är därför lite märkvärdig. Hur hon tar sig upp förtäljer inte historien men hon lever om när hon ska ner. Hon skriker hysterisk tills någon korkad hjälte(jag) dyker upp. Det hela avslutas med att Ester kastar sig ner på räddaren och för att landa komfortabelt har hon alla klorna ut. Nästa gång får kattskrället antingen bli en installation ovanpå skåpet eller också läggger jag en madrass framför skåpet för att undvika kraschlandning.

Det här förbaskade reumatiska skovet gör mig vansinnig och sätter ideligen käppar i hjulet för saker jag vill eller måste uträtta till exempel sådana småsaker som att handla mat. Mannen i mitt liv vill hjälpa till men det är svårt att bära matkassar när man går med stavar för att hålla balansen och jag klarar inte av att bära något i mina nävar. Cykel är ett dåligt alternativ just nu men det bästa för mig ändå. Med vurpollon och packväskor på cykeln for jag min färde på provianteringstur. Mycket av de livsmedel jag suktat efter fanns inte och skulle inte komma in före midsommar. Inte en burk med paprikasallad så långt ögat såg trots att jag stod i en stor köplada för mat och inte mycket annat heller.

Missmodig och med ödsligt skramlande kassar vände jag hem men halvvägs gick jag i depå hos Karin och Lasse mycket goda vänner till oss. Jag fick en hemlagad latte och digestivekex med hemlagda krusbärsmarmelad. Min dag blev ljus och fin och nu mår jag bra trots värk. På bordet står ett stort snapsglas med violer som Karin plockade åt mig innan jag for från dem. Vårt hem doftar underbart av violer och det är bara att njuta så länge som det går.