Salladspartiet har kommit med sitt senaste löfte och det gäller a-kassan. Jag erkänner mitt tillkortakommande när det gäller tänket - men jag har säkert fel eftersom jag är moderat.
De rödgröna har lovat höja TAKET på dagersättning till 930 kronor. Varför då undrar jag - hoppas man att baxa upp de som får höjda ersättningen över "förmögenhetsgränsen" på 40000 kr/mån i slutänden för ytterligare beskattning framöver?
Varför i Herrans namn höjer man inte GOLVET för de med lägsta ersättningen så de kan överleva utan bidrag istället. Det måste väl för tusan vara större att slippa vara beroende av bidragstillskott för de som har minst än att höja för de som bör klara sig på den dagersättning de har.
Socialism trodde jag var att alla skall med och att man måste se till de som har minst verkligen skall få mest för att utjämna klyftorna.
Mycket skall ha mer - fan ska ha fler , sa min gamla mormor. Min mormor var en klok dam hon.
torsdag 29 april 2010
Man blir inte beige bara för att man är sextio+ eller mer
Jag har gått mannekäng inför alla äldre som bor i trygghetsboendet i området. Seniorshopen höll i visningen och vi var några som skulle gå på catwalken och jag var yngst med mina 58 år(nästa vecka). Det var kläder för alla storlekar så det var inga problem med det. Färgerna däremot skulle man om man var snäll kunna benämna milda - jag kallar dem nog dassiga.
Jag har extremt svårt att falla i trans över naturbeige,naturgrått eller hsbgult. Jag får inte till det och då är det svårt att kattvalka hur man än gör. Entusiasmen kroknar och man säljer säkert inget vidare av varorna heller.
Jag hade packat en stor bag full med skor bara för att jag kände så och kompletterade dessa med mina sjalar, väskor, halsband och örhängen och det var tur det. Färgklickar fröjdar sinnet och det spelar ingen roll hur gammal eller ung man är eller hur klar man är rent mentalt.
Jag tror inte att jag sålde ett klädesplagg men damerna i publiken verkade piggare och piggare. Efteråt fick jag ett fantastiskt anbud på mina chockrosa stilettos av en liten dam i rullstol, hon fick mina örhängen i samma färg och förstod att jag inte ville skiljas från de vackra skorna.De lila skorna med svarta brodyrinläggningar och rosetter blev provade liksom de prickiga. Blommiga sneakers föll också de flesta i smaken.
Jag får nog inte gå grattismannekäng fler gånger men roligt var det vill jag lova - roligast var ändå att så många piggades upp bara av att få prova lite glada skor.
Min första mans morfar levde de sista åren av sitt 96-åriga liv som änkling. Barnen tyckte att han skulle ha lite hemtjänst mest som en trygghetsfaktor, något som han var helt emot till en början. Efter ett tag såg vi hur han blev märkbart piggare och vi förstod varför när vi träffade kvinnan som var "hans" personal i hemtjänsten. Hon var kort och tjock och sydde troligen sina kläder själv. Tygerna var i guldlame, paljettbeströdda och hon fullständigt glittrade och rasslade av allt hon hängt på sig. De vackraste smyckena hon alltid hade var ett par glittrande ögon,vänliga händer och ett smittande skratt.
En sådan fantastisk kvinna det var och vad mycket hon gjorde för "sina" klienter och deras familjer,jag önskar mig en sådan om jag behöver hemtjänst.Alla skall ha rätt till lite "glitter och glamour" i vården oavsett kön eller vart man bor.
Gamle morfar dog för trettio år sedan men jag ser den varma glada tjocka kvinna som cyklade runt och arbetade och spred glädje för min inre syn fortfarande. Hon var fantastisk Elsa som hon hette.
Sätt färg på vardagen för dig själv och andra någon gång - det är så otroligt roligt för alla, kostar inte mycket men varar länge i sinnet hos alla berörda.
Jag har extremt svårt att falla i trans över naturbeige,naturgrått eller hsbgult. Jag får inte till det och då är det svårt att kattvalka hur man än gör. Entusiasmen kroknar och man säljer säkert inget vidare av varorna heller.
Jag hade packat en stor bag full med skor bara för att jag kände så och kompletterade dessa med mina sjalar, väskor, halsband och örhängen och det var tur det. Färgklickar fröjdar sinnet och det spelar ingen roll hur gammal eller ung man är eller hur klar man är rent mentalt.
Jag tror inte att jag sålde ett klädesplagg men damerna i publiken verkade piggare och piggare. Efteråt fick jag ett fantastiskt anbud på mina chockrosa stilettos av en liten dam i rullstol, hon fick mina örhängen i samma färg och förstod att jag inte ville skiljas från de vackra skorna.De lila skorna med svarta brodyrinläggningar och rosetter blev provade liksom de prickiga. Blommiga sneakers föll också de flesta i smaken.
Jag får nog inte gå grattismannekäng fler gånger men roligt var det vill jag lova - roligast var ändå att så många piggades upp bara av att få prova lite glada skor.
Min första mans morfar levde de sista åren av sitt 96-åriga liv som änkling. Barnen tyckte att han skulle ha lite hemtjänst mest som en trygghetsfaktor, något som han var helt emot till en början. Efter ett tag såg vi hur han blev märkbart piggare och vi förstod varför när vi träffade kvinnan som var "hans" personal i hemtjänsten. Hon var kort och tjock och sydde troligen sina kläder själv. Tygerna var i guldlame, paljettbeströdda och hon fullständigt glittrade och rasslade av allt hon hängt på sig. De vackraste smyckena hon alltid hade var ett par glittrande ögon,vänliga händer och ett smittande skratt.
En sådan fantastisk kvinna det var och vad mycket hon gjorde för "sina" klienter och deras familjer,jag önskar mig en sådan om jag behöver hemtjänst.Alla skall ha rätt till lite "glitter och glamour" i vården oavsett kön eller vart man bor.
Gamle morfar dog för trettio år sedan men jag ser den varma glada tjocka kvinna som cyklade runt och arbetade och spred glädje för min inre syn fortfarande. Hon var fantastisk Elsa som hon hette.
Sätt färg på vardagen för dig själv och andra någon gång - det är så otroligt roligt för alla, kostar inte mycket men varar länge i sinnet hos alla berörda.
onsdag 28 april 2010
Kära Göran Hägglund!
Jag vet att KD sitter lite tight till inför valet och du behöver ett höjdarlöfte om vad ni skall genomföra när ni blivit invalda. Jag har en ide´som du gärna får eftersom du har den ministerpost du har.
Vi svenskar har en tendens att oftast inte få tummen ur en viss kroppsdel även då vi skulle vara positiv till något. Vi slutför inte vissa saker eller går inte från tanke till handling hur viktigt eller behjärtansvärt det än är.
Under 2009 blev totalt 128 svenskar organdonatorer - BARA 128 DONATORER totalt !!!! Skrämmande lågt antal om man räknar hur många som dör varje år(en del för att de inte får nya organ) och om man har hört alla som sagt sig vara villiga att ge bort sina organ eller vävnader blir man ledsen.Folk har inte anmält sig till Donationsregistret, man har glömt eller förträngt att man skall dö, tills det är försent och man dör utan anmälan.
Jag föreslår att alla körkort och identitetshandlingar skall märkas med exempelvis en liten stjärna som betyder DONATOR . Vill du inte bli donator då får du anmäla det till registret oavsett skäl. Jag tror att massor av transplantationer skulle kunna göras och många skulle få ett bra liv efteråt. Kom ihåg att åldern på donatorn inte är viktig, det finns alltid vävnad som kan användas.
Nu du Göran skickar jag förslaget till dig och hoppas det kan vara användbart och att det kan gagna många.Jag håller tummarna för det.
Vi svenskar har en tendens att oftast inte få tummen ur en viss kroppsdel även då vi skulle vara positiv till något. Vi slutför inte vissa saker eller går inte från tanke till handling hur viktigt eller behjärtansvärt det än är.
Under 2009 blev totalt 128 svenskar organdonatorer - BARA 128 DONATORER totalt !!!! Skrämmande lågt antal om man räknar hur många som dör varje år(en del för att de inte får nya organ) och om man har hört alla som sagt sig vara villiga att ge bort sina organ eller vävnader blir man ledsen.Folk har inte anmält sig till Donationsregistret, man har glömt eller förträngt att man skall dö, tills det är försent och man dör utan anmälan.
Jag föreslår att alla körkort och identitetshandlingar skall märkas med exempelvis en liten stjärna som betyder DONATOR . Vill du inte bli donator då får du anmäla det till registret oavsett skäl. Jag tror att massor av transplantationer skulle kunna göras och många skulle få ett bra liv efteråt. Kom ihåg att åldern på donatorn inte är viktig, det finns alltid vävnad som kan användas.
Nu du Göran skickar jag förslaget till dig och hoppas det kan vara användbart och att det kan gagna många.Jag håller tummarna för det.
tisdag 27 april 2010
Varför inför de rödgröna inte ännu fler straffskatter?
Det verkar som om Maria Wetterstrand nu klivit ut ur tystnaden som rått under våren från henne och hennes parti MP. Nya rara skattepåslag och även nya skatteupplägg ser dagens ljus i kampen för att få en vackrare värld. Konstigt nog skall vi få kommunikationsförbättringar med jättefina nya järnvägar. Dessa skall byggas på lånade pengar med sträckning mellan några orter - Borås-Göteborg är en sådan sträcka som blir en av flera isolerade snuttar. Så har jag förstått det hela, för har man byggt specialräls för specialtåg då får man vackert hålla sig på den sträckan. Man har alltså intensioner att sätta upp världens dyraste pendeltåg mellan Borås och Göteborg som kommer att få hissnande biljettpriser för både passagerare och alla skattebetalare. Undrar hur många 100 00 som pendlar varje dag mellan dessa orter.
MP-Maria har växelvis boende för sig och sin familj då hennes man sitter i finska miljöpartiet och de pendlar mellan Sverige och Finland med sina barn.Ror de miljövänligt då mellan länderna eller är det den kära cykeln som kommer till heders?
De rödgröna har missat många saker som kan skattebeläggas och som de kan trycka dit medborgarna med nu och här för att öka skattetrycket på de som inte ligger ner redan.
Bara om man tänker på klimatet finns det mängder som kan göras och ingen skall skonas. Tänk på ALLT som finns i luften inte bara flygplan alltså. Rökarna bör sättas åt ordentligare med tobaksskattehöjningar på 500% samt en underskriven förklaring att de inte tänker utnyttja vare sig kommunal eller statlig hälso/sjukvård.Det finns massor av trevliga människor i min omgivning som röker och jag är själv fd storrökare, men buss på bara.
Kvinnor i fertil ålder skall skall beläggas med höga skatter när de köper mensskydd och trosinlägg som inte är miljöcertifierade och som kan återbrukas gång efter annan.Socialstyrelsens hemsida kommer att ha beskrivning på hur man virkar sina bindor i oblekt naturbomull och för karlarna skall information hur man gjuter sin flergångskondom i äkta gummi finnas.
Allt som drivs med någon sorts aerosolspray skall bort omedelbart och det spelar ingen roll vilken gas som driver där inte. Någonstans i något hemligt förråd måste det finnas ett lager av fliessprutor som man kan använda vid sprayning. Det tar ett tag att få upp tekniken men sen går det som på räls. En spruta räcker per hushåll man bara skiftar innehåll från hårspray till skoimpregnering till fönsterputs till..... .
Givetvis raljerar jag nu men det är för att inte börja gråta när jag läser rödgröns klimat och skatteförslag och jag begriper ingenting. Efter att i månader ha åhört rödgröna sidans kanonad om hur Alliansen lånar oss i fördärvet och har noll koll på finanserna så skall vi svälja en rödgrön sallad av skatteökningar och jättesatsningar som vi inte vet hur de skall genomföras utom då med lånade pengar och med skatter på allt.
Fri travesti från Gustaf Fröding : Erk du, Maja du så ska vi ha't....... Men Erk du , Maja du, var ska vi ta't?
MP-Maria har växelvis boende för sig och sin familj då hennes man sitter i finska miljöpartiet och de pendlar mellan Sverige och Finland med sina barn.Ror de miljövänligt då mellan länderna eller är det den kära cykeln som kommer till heders?
De rödgröna har missat många saker som kan skattebeläggas och som de kan trycka dit medborgarna med nu och här för att öka skattetrycket på de som inte ligger ner redan.
Bara om man tänker på klimatet finns det mängder som kan göras och ingen skall skonas. Tänk på ALLT som finns i luften inte bara flygplan alltså. Rökarna bör sättas åt ordentligare med tobaksskattehöjningar på 500% samt en underskriven förklaring att de inte tänker utnyttja vare sig kommunal eller statlig hälso/sjukvård.Det finns massor av trevliga människor i min omgivning som röker och jag är själv fd storrökare, men buss på bara.
Kvinnor i fertil ålder skall skall beläggas med höga skatter när de köper mensskydd och trosinlägg som inte är miljöcertifierade och som kan återbrukas gång efter annan.Socialstyrelsens hemsida kommer att ha beskrivning på hur man virkar sina bindor i oblekt naturbomull och för karlarna skall information hur man gjuter sin flergångskondom i äkta gummi finnas.
Allt som drivs med någon sorts aerosolspray skall bort omedelbart och det spelar ingen roll vilken gas som driver där inte. Någonstans i något hemligt förråd måste det finnas ett lager av fliessprutor som man kan använda vid sprayning. Det tar ett tag att få upp tekniken men sen går det som på räls. En spruta räcker per hushåll man bara skiftar innehåll från hårspray till skoimpregnering till fönsterputs till..... .
Givetvis raljerar jag nu men det är för att inte börja gråta när jag läser rödgröns klimat och skatteförslag och jag begriper ingenting. Efter att i månader ha åhört rödgröna sidans kanonad om hur Alliansen lånar oss i fördärvet och har noll koll på finanserna så skall vi svälja en rödgrön sallad av skatteökningar och jättesatsningar som vi inte vet hur de skall genomföras utom då med lånade pengar och med skatter på allt.
Fri travesti från Gustaf Fröding : Erk du, Maja du så ska vi ha't....... Men Erk du , Maja du, var ska vi ta't?
måndag 26 april 2010
Koncentrerad framtidssaga
Folk har inte längre tid att läsa de stora litterära mästerverken. Några företagsamma kreatörer har de sista året avhjälpt det på ett fiffigt sätt.
Man kokar ner all information och får fram något som kan formuleras på några få rader eller några serierutor.
Bibeln sammanfattades med sex serieteckningar, Brott och Straff drogs ihop med fyra meningar.De stora litterära verken skall vara tillgängliga för alla utan att de tröttnar innan de hunnit igenom.
Jag skall bjuda på ett inlägg enligt den metoden. Storyn kommer från dagens debattsida i DN. Den är författad av kvartetten "Två Taltrattar och Två Fåntrattar" och handlar om JOBB,EKONOMI och VÄLFÄRD som vederfares nationen när de får ta över styrpinnen efter valet.
Här kommer sagan:
Hösten 2010 arbetar alla som rallare eller med att bygga järnvägsvagnar.Alla cyklar till arbetet utom de som betalar 20 kr litern för bensinen till sin bil.Välfärden ökar då alla får extra höga skatter för att behålla den där. Alla blir så lyckliga,får bättre kondition av cyklandet och har bra jobb.
Det var väl en fin saga?
Man kokar ner all information och får fram något som kan formuleras på några få rader eller några serierutor.
Bibeln sammanfattades med sex serieteckningar, Brott och Straff drogs ihop med fyra meningar.De stora litterära verken skall vara tillgängliga för alla utan att de tröttnar innan de hunnit igenom.
Jag skall bjuda på ett inlägg enligt den metoden. Storyn kommer från dagens debattsida i DN. Den är författad av kvartetten "Två Taltrattar och Två Fåntrattar" och handlar om JOBB,EKONOMI och VÄLFÄRD som vederfares nationen när de får ta över styrpinnen efter valet.
Här kommer sagan:
Hösten 2010 arbetar alla som rallare eller med att bygga järnvägsvagnar.Alla cyklar till arbetet utom de som betalar 20 kr litern för bensinen till sin bil.Välfärden ökar då alla får extra höga skatter för att behålla den där. Alla blir så lyckliga,får bättre kondition av cyklandet och har bra jobb.
Det var väl en fin saga?
söndag 25 april 2010
Jag kan inte bestämma mig
Jag ligger i sängen och bloggar och vet varken ut eller in. Någonstans utanför mitt fönster sitter en troligen psykotisk fågel och tränar till fåglarnas egen Melodifestival. Det kör samma refrång hela tiden och det låter för jäkligt. Ingen skönsång alls men melodin sitter som en smäck.
Min kloka mormor sa att alla Guds fåglar hade rätt att sjunga efter sin egen näbb när hon var "pinsam" och sjöng skärande falskt i kyrkan(med mig vid sin sida).Jag vet inte alls hur jag skall göra som jury i detta irriterande fallet men det finns bara två alternativ.
Antingen låter jag Surögda Ester göra processen kort med sångaren fast hon nog som innekatt inte vet hur hon skall göra.
Andra möjligheten är att skicka pippin till "Andra Chansen" så kan intäkterna öka och sångövningen ge resultat.
Som sagt - jag kan inte bestämma mig riktigt än. En sak vet jag däremot säkert, slutar den inte snart så klättrar jag upp i trädet och stryper den. All fågelsång är inte skönsång och denna dårpippi behöver både smörjas och en akut logopedtid. Det är nog en fågelJohan Palm som sitter och låter därute och den är definitivt i ett förskräckligt målbrott.
Jag vill bli fågelfri här och nu.
Min kloka mormor sa att alla Guds fåglar hade rätt att sjunga efter sin egen näbb när hon var "pinsam" och sjöng skärande falskt i kyrkan(med mig vid sin sida).Jag vet inte alls hur jag skall göra som jury i detta irriterande fallet men det finns bara två alternativ.
Antingen låter jag Surögda Ester göra processen kort med sångaren fast hon nog som innekatt inte vet hur hon skall göra.
Andra möjligheten är att skicka pippin till "Andra Chansen" så kan intäkterna öka och sångövningen ge resultat.
Som sagt - jag kan inte bestämma mig riktigt än. En sak vet jag däremot säkert, slutar den inte snart så klättrar jag upp i trädet och stryper den. All fågelsång är inte skönsång och denna dårpippi behöver både smörjas och en akut logopedtid. Det är nog en fågelJohan Palm som sitter och låter därute och den är definitivt i ett förskräckligt målbrott.
Jag vill bli fågelfri här och nu.
fredag 23 april 2010
Att sitta på kyrkogårdsmuren mitt i natten och längta efter djupfrysta grönsaker
I kväll var kvällen då jag skulle väljas in i det fina Gillet. Rustad till tänderna och med vackra kläder försedd var jag på rätt plats i rätt tid. Efter en högtidlig ceremoni var jag fullvärdig medlem och hade fått ett sigillförsett diplom och ett silveremblem att fästa på till exempel ett kavajslag.
Vi som deltog i detta vårting tågade efteråt till Stadshotellet för vårsupé.Festvåningen var dukad och och vi nybliva medlemmar placerades vid honnörsbordet. Samkväm under en trerätters middag är mycket underhållande om man hamnar vid rätt bord och det hade jag.God mat var det men jag drack bordsvatten genom hela måltiden för att jag skulle köra bil under lördagen.Allt vattenpimplande gjorde mig tvungen att uppsöka damrummet och då skedde olyckan.
Gamla stadshotell byggs då och då till och på och vårat hotell utgör inget undantag -på ett ställe i korridoren fanns en skarv mellan huskropparna som gav en nivåskillnad på ca 5-6 cm. Den var osynlig då man bara lagt blå heltäckningsmatta över den. Jag föll som en fura när jag trampade på den på väg till toaletten. Jag slog upp höger knä och fick ett hål på tightsen där. Vänster fotled stukade jag liksom vänster handled.
Resten av kvällen tillbringade jag hängande på Åldermannens stödjande arm och alla var så gulliga.När uppbrottet skedde så försökte jag linka till bussen som jag missade med ungefär 20 sekunder.Taxi skulle dröja nästan en timma så jag beslöt att försöka ta mig hem på egen hand.
Det är bara två kilometer hem men oj vad långa de är när man inte kan gå ordentligt. När det bara var några hundra meter kvar tog orken slut och jag klarade inte ett steg längre så jag satte mig på kyrkogårdsmuren och begrundade mitt öde. Vänster fotled var så svullen och dunkade av smärta så jag kom fram till att den borde kylas ned. Ville inte hasa ned till älvkanten för det så jag bestämde mig för att ta mig hem och sedan lägga på något ur frysen.
På något märkligt sätt tog jag mig hem och in i lägenheten. Jag mötes av snarkningar från mannen i mitt liv och en yrvaken katt.
Nu sitter jag här med foten i högläge och med en storförpackning spenat på den som kylomslag medan jag skriver ner min elegi. Mina gamla ortosskydd sitter skönt på händerna och på höger knä har jag ett stort plåster. Tightsen har fått gå till den sista vilan och jag skall strax också vila,
Jag hade en väldig tur ändå att jag inte bröt armar eller ben - men jag behöver troligen lindas när jag kliver upp. Att jag säkert kommer att vara stel då får jag ta som en ovälkommen bonus. Sånt är livet.
Vi som deltog i detta vårting tågade efteråt till Stadshotellet för vårsupé.Festvåningen var dukad och och vi nybliva medlemmar placerades vid honnörsbordet. Samkväm under en trerätters middag är mycket underhållande om man hamnar vid rätt bord och det hade jag.God mat var det men jag drack bordsvatten genom hela måltiden för att jag skulle köra bil under lördagen.Allt vattenpimplande gjorde mig tvungen att uppsöka damrummet och då skedde olyckan.
Gamla stadshotell byggs då och då till och på och vårat hotell utgör inget undantag -på ett ställe i korridoren fanns en skarv mellan huskropparna som gav en nivåskillnad på ca 5-6 cm. Den var osynlig då man bara lagt blå heltäckningsmatta över den. Jag föll som en fura när jag trampade på den på väg till toaletten. Jag slog upp höger knä och fick ett hål på tightsen där. Vänster fotled stukade jag liksom vänster handled.
Resten av kvällen tillbringade jag hängande på Åldermannens stödjande arm och alla var så gulliga.När uppbrottet skedde så försökte jag linka till bussen som jag missade med ungefär 20 sekunder.Taxi skulle dröja nästan en timma så jag beslöt att försöka ta mig hem på egen hand.
Det är bara två kilometer hem men oj vad långa de är när man inte kan gå ordentligt. När det bara var några hundra meter kvar tog orken slut och jag klarade inte ett steg längre så jag satte mig på kyrkogårdsmuren och begrundade mitt öde. Vänster fotled var så svullen och dunkade av smärta så jag kom fram till att den borde kylas ned. Ville inte hasa ned till älvkanten för det så jag bestämde mig för att ta mig hem och sedan lägga på något ur frysen.
På något märkligt sätt tog jag mig hem och in i lägenheten. Jag mötes av snarkningar från mannen i mitt liv och en yrvaken katt.
Nu sitter jag här med foten i högläge och med en storförpackning spenat på den som kylomslag medan jag skriver ner min elegi. Mina gamla ortosskydd sitter skönt på händerna och på höger knä har jag ett stort plåster. Tightsen har fått gå till den sista vilan och jag skall strax också vila,
Jag hade en väldig tur ändå att jag inte bröt armar eller ben - men jag behöver troligen lindas när jag kliver upp. Att jag säkert kommer att vara stel då får jag ta som en ovälkommen bonus. Sånt är livet.
torsdag 22 april 2010
Positiv var det jag skulle vara
Solen skiner och det är skönt trots att det är kallt.
Denna kväll blir jag upptagen som medlem i det förnämliga och mycket gamla Carlstads Gille. Det är en ära som vederfars mig då för man kommer tydligen bara in på rekommendationer från flera gamla medlemmar.Jag är både stollt och glad.
Min man sover äntligen och det behöver vi att han gör.Mannen i mitt liv hade inte sovit på drygt två dygn så jag tog kontakt med hans läkare och han skrev ut en stötdos som skulle få honom i vanlig sömn. Den gångna natten har han vänligt konverserat mig oavbrutet och nu sover han äntligen efter att ha somnat 6.15. Han skall få sova så att det blir tre timmars sammanhängande sömn tills jag väcker honom så går vi ut och går sedan och hoppas att kommande natt blir bättre.
Jag fick alldeles nyss en lönespecifikation för något jag gjort men glömt bort och det var verkligen positivt - nu har jag en del medel att betala makens återkommande restskatt. Det är märkligt att skatten inte blir rätt trots att jag sagt till om extra avdrag,inga extra inkomster finns och att förmögenheten räknas i sex friska vuxna barn.
Positivt är att jag hittat en bloggportal som är någolunda fri från angrepp på oss som bloggar dessa angrepp är vettlösa och kränkande i många fall. Nu kan man ha sin åsikt ,förmedla den och få kritik (som jag gärna tar emot)för kritik kan berika en debatt.Hot,fula ord och personangrepp berikar ingen - inte den som slungar ut dem eller den som får dem kastade på sig.
Det är positivt att gamla fina rent bibliska ord används mer och mer - sorgligt när de används fel. Kanske kan det bli en rennäsans för fina gamla ord så småningom.Svarar jag på en fråga i ett inlägg så är jag inte BITTER bara för jag inte delar frågeställarens inställning.Jag behöver inte heller få som souvenier när jag avslutar ett bloggande på annat ställe ett inlägg att det är bra så att jag kan begrunda min bitterhet. Jag tror att den skribenten som vanligt blandat ihop olika ord och deras betydelser - h*n tror att jag är avundsjuk på livet den för och allt det innebär. Så fel så fel är den uppfattningen, jag är varken bitter eller avundsjuk och kommer inte heller att bli det.
Nu skall jag väcka min man och sedan går vi ut i den bedövande vackra naturen vi har runt knuten. Vi tar med oss gammalt bröd och ger fåglarna . Vi får frisk luft, maken får balans och cirkulationsträning och vi kanske möter någon vi inte sett på länge.
Dagen har bara börjat och jag tror att det kommer att ske många positiva saker under de timmar den har.
Positivt jag glömde i mitt liv: Vi får bo ihop med katten Den Surögda Ester!!Vilken fadäs att glömma sådana livsavgörande saker.
Denna kväll blir jag upptagen som medlem i det förnämliga och mycket gamla Carlstads Gille. Det är en ära som vederfars mig då för man kommer tydligen bara in på rekommendationer från flera gamla medlemmar.Jag är både stollt och glad.
Min man sover äntligen och det behöver vi att han gör.Mannen i mitt liv hade inte sovit på drygt två dygn så jag tog kontakt med hans läkare och han skrev ut en stötdos som skulle få honom i vanlig sömn. Den gångna natten har han vänligt konverserat mig oavbrutet och nu sover han äntligen efter att ha somnat 6.15. Han skall få sova så att det blir tre timmars sammanhängande sömn tills jag väcker honom så går vi ut och går sedan och hoppas att kommande natt blir bättre.
Jag fick alldeles nyss en lönespecifikation för något jag gjort men glömt bort och det var verkligen positivt - nu har jag en del medel att betala makens återkommande restskatt. Det är märkligt att skatten inte blir rätt trots att jag sagt till om extra avdrag,inga extra inkomster finns och att förmögenheten räknas i sex friska vuxna barn.
Positivt är att jag hittat en bloggportal som är någolunda fri från angrepp på oss som bloggar dessa angrepp är vettlösa och kränkande i många fall. Nu kan man ha sin åsikt ,förmedla den och få kritik (som jag gärna tar emot)för kritik kan berika en debatt.Hot,fula ord och personangrepp berikar ingen - inte den som slungar ut dem eller den som får dem kastade på sig.
Det är positivt att gamla fina rent bibliska ord används mer och mer - sorgligt när de används fel. Kanske kan det bli en rennäsans för fina gamla ord så småningom.Svarar jag på en fråga i ett inlägg så är jag inte BITTER bara för jag inte delar frågeställarens inställning.Jag behöver inte heller få som souvenier när jag avslutar ett bloggande på annat ställe ett inlägg att det är bra så att jag kan begrunda min bitterhet. Jag tror att den skribenten som vanligt blandat ihop olika ord och deras betydelser - h*n tror att jag är avundsjuk på livet den för och allt det innebär. Så fel så fel är den uppfattningen, jag är varken bitter eller avundsjuk och kommer inte heller att bli det.
Nu skall jag väcka min man och sedan går vi ut i den bedövande vackra naturen vi har runt knuten. Vi tar med oss gammalt bröd och ger fåglarna . Vi får frisk luft, maken får balans och cirkulationsträning och vi kanske möter någon vi inte sett på länge.
Dagen har bara börjat och jag tror att det kommer att ske många positiva saker under de timmar den har.
Positivt jag glömde i mitt liv: Vi får bo ihop med katten Den Surögda Ester!!Vilken fadäs att glömma sådana livsavgörande saker.
onsdag 21 april 2010
Snaskig småsint sorglig sensation.
Jag bryr mig inte om om Expressen , Aftonbladet eller bloggande sjöjungfru diskuterar eller dissikerar rykten om att en blivande prinsessgemåls har pippat någon som inte var den blivande bruden. Alla har "vetat" och varit så insatta i den föregivna otroheten. I vanlig god ordning så uttalar sig "goda vänner" och "välunderrättade källor" om hur prinsessan det gäller mår, tycker och känner. Jag hoppas jag aldrig får sådana vänner!! Vänner av den kalibern kallar jag inte vänner - att för berömelse eller pengar bli såld av någon som kallar sig "vän" får mig att känna ren och skär avsmak för vänskapsyttranden av den sorten..
Dagens kvällstidningar hade löpsedlar prydda med en norsk blondin som berättade ALLT om sin affär eller kärleksnatt som man beskrev mötet som i den ena avisan.För ett är sedan skall den blivande brudgummen varit "intim" med,henne under några timmar med norska Tora enligt henne, hon har talat ut i slabblaskan Se og Hör om deras affär. Om denna otro har ägt rum som norskan säger så undrar jag vad som fick henne att prata ut (utom pengar förståss). Något som skett för ett år sedan i Åre och flera månader innan mannen och hans fästmö förlovade sig och började planera sitt bröllop - då skall allt hängas ut och tidningarna försöker övertrumfa varandra i detaljer. Förutom stora uppslag på tidningarnas framsidor så är nästan halva tidningarna fyllda med avslöjanden om otro. Ingen intervju med någon granne eller "vän" är för lite för att ratas i utgåvorna i dessa skvallertidningar som för kallades kvällspress. Det är analyser av samlevnadsexperter,politiska redaktörer och så folk som alltid är så förbannat insatta i allt.Råden haglar om hur man skall tackla situationen.
Jag försvarar inte otro vem det än berör, tycker bara det är ledsamt - än mera ledsamt är det att det skall hängas ut till allmän beskådan oavsett vem det kan förstöra för. OM det man säger har skett verkligen har skett vad vet vi om de som det berör och hur de behandlar det skedda? Är man verkligen medveten om att man kan krossa en människas framtid som definitivt inte har någon skuld i det hela om otro förekommit. Det finns alltid någon som blir bedragen i ett sådant här fall och det har absolut ingen betydelse om den bedragna är undersköterskan Nillson eller prinsessan Bernadotte. Det gör ont ,förbannat ont och det enda som undersköterskan slipper är att hängas ut och diskuteras av alla i en värld där inget privatliv finns. Stackars prinsessa säger jag bara.
En liten undran har jag också - fanns det inga större och angelägnare världskriser att skriva om i tidningarna? Är världsvälten avskaffad, krigen slut och den ekonomiska tillväxten och arbetsmöjligheterna på topp nu? Jag bara undrar när jag löpsedlarna flimrar förbi och alla skriker om att en ung vacker kvinna (prinsessa) TROLIGEN blivit bedragen. Sanningsvittnet är en ung vacker kvinna (norsk handbollsspelare)som enligt henne varit intim med prinsessans fästman innan han blivit fästman och bara i några timmar som kallas kärleksnatt.
Jag tycker att detta varken är nyheter eller samhällsinformation - bara slaskiga snaskigheter.
Om någon är intresserad så har jag kanske lite att sälja här och nu: Jag har inte blivit bedragen men jag har fått nya inlägg till mina fötter och jag har fått nytt kylskåp också. Riktiga kioskvältare tycker jag . Vi får se vilken tidning som lägger bästa budet på det jag har att berätta.
Och en ljus framtid spås för mänskligheten och alla medmänniskor och vänner.Halleluja!!
Dagens kvällstidningar hade löpsedlar prydda med en norsk blondin som berättade ALLT om sin affär eller kärleksnatt som man beskrev mötet som i den ena avisan.För ett är sedan skall den blivande brudgummen varit "intim" med,henne under några timmar med norska Tora enligt henne, hon har talat ut i slabblaskan Se og Hör om deras affär. Om denna otro har ägt rum som norskan säger så undrar jag vad som fick henne att prata ut (utom pengar förståss). Något som skett för ett år sedan i Åre och flera månader innan mannen och hans fästmö förlovade sig och började planera sitt bröllop - då skall allt hängas ut och tidningarna försöker övertrumfa varandra i detaljer. Förutom stora uppslag på tidningarnas framsidor så är nästan halva tidningarna fyllda med avslöjanden om otro. Ingen intervju med någon granne eller "vän" är för lite för att ratas i utgåvorna i dessa skvallertidningar som för kallades kvällspress. Det är analyser av samlevnadsexperter,politiska redaktörer och så folk som alltid är så förbannat insatta i allt.Råden haglar om hur man skall tackla situationen.
Jag försvarar inte otro vem det än berör, tycker bara det är ledsamt - än mera ledsamt är det att det skall hängas ut till allmän beskådan oavsett vem det kan förstöra för. OM det man säger har skett verkligen har skett vad vet vi om de som det berör och hur de behandlar det skedda? Är man verkligen medveten om att man kan krossa en människas framtid som definitivt inte har någon skuld i det hela om otro förekommit. Det finns alltid någon som blir bedragen i ett sådant här fall och det har absolut ingen betydelse om den bedragna är undersköterskan Nillson eller prinsessan Bernadotte. Det gör ont ,förbannat ont och det enda som undersköterskan slipper är att hängas ut och diskuteras av alla i en värld där inget privatliv finns. Stackars prinsessa säger jag bara.
En liten undran har jag också - fanns det inga större och angelägnare världskriser att skriva om i tidningarna? Är världsvälten avskaffad, krigen slut och den ekonomiska tillväxten och arbetsmöjligheterna på topp nu? Jag bara undrar när jag löpsedlarna flimrar förbi och alla skriker om att en ung vacker kvinna (prinsessa) TROLIGEN blivit bedragen. Sanningsvittnet är en ung vacker kvinna (norsk handbollsspelare)som enligt henne varit intim med prinsessans fästman innan han blivit fästman och bara i några timmar som kallas kärleksnatt.
Jag tycker att detta varken är nyheter eller samhällsinformation - bara slaskiga snaskigheter.
Om någon är intresserad så har jag kanske lite att sälja här och nu: Jag har inte blivit bedragen men jag har fått nya inlägg till mina fötter och jag har fått nytt kylskåp också. Riktiga kioskvältare tycker jag . Vi får se vilken tidning som lägger bästa budet på det jag har att berätta.
Och en ljus framtid spås för mänskligheten och alla medmänniskor och vänner.Halleluja!!
tisdag 20 april 2010
Turister som inte flyger i luften
En av mina bonussöner sitter fast på Canarieöarna tillsammans med sitt hockeylag. Laget fick resan i bonus av sin förening när de gick upp i Allsvenskan och de har haft det härligt i solen efter en lång säsong.
Killarna i gänget skulle åka hem i kväll men så blir det inte. De är kvar i solen och alla vet att att det beror på det isländska vulkanutbrottet. Killarna skall ta sig hem på annat sätt än med flyg till hemorten. Resrutten blir lite annorlunda och kommer att ta lite längre tid - ingen är orolig för det för vi och de vet att hem kommer de.
Den konstvetenskapliga föreningen som jag var med och bildade åkte 23 medlemmar på konstresa till Wien förra veckan. Gruppen åkte Skavsta - Bratislava med flyg och sedan vidare till Wien med buss. Hemresan skulle göras på samma sätt fast tvärtom - men nu blir det inte riktigt så men hem kommer alla fast ett dygn senare.Bussen mellan Wien och Bratislava åker till Lübeck där en buss från vår enmansresebyå möter upp med ny buss som tar hem truppen till Sverige.
Båda grupperna jag skriver om tar det som en spännande extrabonus för dem trots att de har saker som väntar därhemma som familjer ,arbete och studier. Människan rår inte över naturen även om vi försöker göra det och det går inte att förbanna resebolagen, LFV eller staten för att man inte kommer hem.
Staten skall inte behöva försöka ta hem alla som strandat i utlandet,staten rår inte för att det är som det är i luftrummet det är bara så.I detta fall så gäller inte försäkringarna då de inte innefattar naturkatastrofer eller därmed likställd situation. Det vet alla som läst igenom försäkringsvillkoren.
Jag blir sagolikt irriterad på snyftreportage i andra sammanhang där man vädjar till regeringen ,fk eller folk som kan vara med och starta insamling för att få hem någon som skadat sig eller blivit sjuk under en semester i fjärran land.En semesterresa man gjort utan att ta en reseförsäkring "onödigt" "för dyrt" är vanliga orsaker att man gör så.Fint - har man tagit beslutet så får man stå för konsekvenserna också.
Jag är så trött på alla som inte kan se att Moder Svea och Fader Staten inte har totalt ansvar för oss som innevånare. Vi skall kunna uppbåda lite självhjälp eller att kunna använda våra analytiska förmåga när vi kommer i trångmål för att hitta några utvägar.
För övrigt så tycker jag som Maud Olofsson - staten skall varken äga bilbolag eller flygbolag. Det finns ingen orsak heller att pumpa in mer pengar i SAS även om det går knackigt och att det blivit värre på grund av den pågående "Askchocken". (Det är väl chockprefixet som är modeord fortfarande?)
Ledaren i DN behandlar lite av det jag skrivit om här.
Killarna i gänget skulle åka hem i kväll men så blir det inte. De är kvar i solen och alla vet att att det beror på det isländska vulkanutbrottet. Killarna skall ta sig hem på annat sätt än med flyg till hemorten. Resrutten blir lite annorlunda och kommer att ta lite längre tid - ingen är orolig för det för vi och de vet att hem kommer de.
Den konstvetenskapliga föreningen som jag var med och bildade åkte 23 medlemmar på konstresa till Wien förra veckan. Gruppen åkte Skavsta - Bratislava med flyg och sedan vidare till Wien med buss. Hemresan skulle göras på samma sätt fast tvärtom - men nu blir det inte riktigt så men hem kommer alla fast ett dygn senare.Bussen mellan Wien och Bratislava åker till Lübeck där en buss från vår enmansresebyå möter upp med ny buss som tar hem truppen till Sverige.
Båda grupperna jag skriver om tar det som en spännande extrabonus för dem trots att de har saker som väntar därhemma som familjer ,arbete och studier. Människan rår inte över naturen även om vi försöker göra det och det går inte att förbanna resebolagen, LFV eller staten för att man inte kommer hem.
Staten skall inte behöva försöka ta hem alla som strandat i utlandet,staten rår inte för att det är som det är i luftrummet det är bara så.I detta fall så gäller inte försäkringarna då de inte innefattar naturkatastrofer eller därmed likställd situation. Det vet alla som läst igenom försäkringsvillkoren.
Jag blir sagolikt irriterad på snyftreportage i andra sammanhang där man vädjar till regeringen ,fk eller folk som kan vara med och starta insamling för att få hem någon som skadat sig eller blivit sjuk under en semester i fjärran land.En semesterresa man gjort utan att ta en reseförsäkring "onödigt" "för dyrt" är vanliga orsaker att man gör så.Fint - har man tagit beslutet så får man stå för konsekvenserna också.
Jag är så trött på alla som inte kan se att Moder Svea och Fader Staten inte har totalt ansvar för oss som innevånare. Vi skall kunna uppbåda lite självhjälp eller att kunna använda våra analytiska förmåga när vi kommer i trångmål för att hitta några utvägar.
För övrigt så tycker jag som Maud Olofsson - staten skall varken äga bilbolag eller flygbolag. Det finns ingen orsak heller att pumpa in mer pengar i SAS även om det går knackigt och att det blivit värre på grund av den pågående "Askchocken". (Det är väl chockprefixet som är modeord fortfarande?)
Ledaren i DN behandlar lite av det jag skrivit om här.
söndag 18 april 2010
Ältarföreningar
Hanna Kjöller skriver så bra i DN på söndagen. Hon tar upp frågor som jag undrat mycket över.
Det handlar om de som i nya systemet flyttats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Många har nu organiserat sig i olika föreningar och nya organisationer för att skapa debatt och tillsammans påverka . Det är bra och visar på intiativ och styrka att använda sina kvarvarande krafter till det vid första anblicken.
Tyvärr har det blivit grupper där man mer tillbringar tiden att älta gamla oförrätter än att göra gemensam sak och stödja varandra inför en ny tid med prövning av sin arbetsförmåga.Grupperna binds mestadels ihop av att man känner sig illa behandlad.
Hanna K tar upp fallet med den 28-åriga kvinnan som blivit av med sin sjukpenning efter sex år och försökte få andra att förstå hennes situation med orden : Man blir ju varken yngre eller bättre.
Skribenten tycker att är det så, kan det vara på sin plats med att titta efter ett annat alternativ.
Hanna Kjöller slås även av att så många med själslig/kroppslig smärta strider så hårt för att få vara sjukskrivna - varför vill de inte slåss för alternativet att bli friska eller friskare?
Alla dessa undringar har jag också haft och även blivit slagen i skallen med när jag framfört dem men jag tycker som hon ändå.Föreningar som skall konservera och älta medlemmarnas oförätter är förgörande tror jag.
Systemet har varit osmidigt lanserat det tillstår jag visst , men det här är en chans som man som sjukskriven borde ta och är det så att man inte klarar sin arbetsprövning så har man rätt att få sin sjukpenning igen och då har man sin test i arbetslivet som bevis att man är för sjuk för arbete.
HK rekommenderar en bok i ämnet som skall vara bra av Åsa Kadowaki - "Svensk sjukvård till vanvett". Den skall jag absolut läsa.
Det handlar om de som i nya systemet flyttats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Många har nu organiserat sig i olika föreningar och nya organisationer för att skapa debatt och tillsammans påverka . Det är bra och visar på intiativ och styrka att använda sina kvarvarande krafter till det vid första anblicken.
Tyvärr har det blivit grupper där man mer tillbringar tiden att älta gamla oförrätter än att göra gemensam sak och stödja varandra inför en ny tid med prövning av sin arbetsförmåga.Grupperna binds mestadels ihop av att man känner sig illa behandlad.
Hanna K tar upp fallet med den 28-åriga kvinnan som blivit av med sin sjukpenning efter sex år och försökte få andra att förstå hennes situation med orden : Man blir ju varken yngre eller bättre.
Skribenten tycker att är det så, kan det vara på sin plats med att titta efter ett annat alternativ.
Hanna Kjöller slås även av att så många med själslig/kroppslig smärta strider så hårt för att få vara sjukskrivna - varför vill de inte slåss för alternativet att bli friska eller friskare?
Alla dessa undringar har jag också haft och även blivit slagen i skallen med när jag framfört dem men jag tycker som hon ändå.Föreningar som skall konservera och älta medlemmarnas oförätter är förgörande tror jag.
Systemet har varit osmidigt lanserat det tillstår jag visst , men det här är en chans som man som sjukskriven borde ta och är det så att man inte klarar sin arbetsprövning så har man rätt att få sin sjukpenning igen och då har man sin test i arbetslivet som bevis att man är för sjuk för arbete.
HK rekommenderar en bok i ämnet som skall vara bra av Åsa Kadowaki - "Svensk sjukvård till vanvett". Den skall jag absolut läsa.
lördag 17 april 2010
Om döden - Till Bebest och Lotta och många andra.
När jag skriver om döden så skriver jag om min uppfattning hur den inträffar och påverkar mig. Jag har skrivit om hur jag tacklar den och mina känslor inför döden. De som förstår eller vill förstå begriper vad jag vill säga med mina ordbilder och vad det är som ger mig tröst när jag sörjer någon som dött.
Jag har i många år hört min döda dotter och även hennes fästman "skratta i vinden", skratt som aldrig åldras och som jag hör för att jag vill det.
Under långa tider har döden skildrats som ett kåpklätt skelett som med sin stora lie skördar oss. För en del är det skrämmande bilder - en livstråd som klipps av mot liens hårda och kalla stål är så oåterkallerlig i bildminnet vi nog alla har.
Jag är inte religiös så det stör inte heller hallucinerar jag (vad jag vet)men som jag känner det med och för mina döda är bra för mig.Officianten vid min väns begravning gav mig mer underbyggnad till min bild där jag beskriver min dotters skratt i vinden. Hon pratade inte om en skämmande benhög som högg ner oss och klippte av våra liv - hon sa "Så sveper vinden förbi"...Naturligtvis är det så - naturligtvis lyfts vi upp och förs bort av vinden - hur skulle vi annars kunna skratta i denna vind?
Många dödsannonser innehåller en dikt av en modern poet och jag tror att att den heter "Odalmannen".Den beskriver den gamle bonden som sår livets skördar och berättar om hur den lille rädde harungen lyfts upp i hans korg och blir lugn och trygg där.
Jag tror att vi måste ha våra egna bilder av livet och döden annars klarar vi inte att leva fullt ut.Jag blir glad då andra förstår vad jag fösöker förmedla med mina bilder eller försöker förstå mig.Jag vet att andra har andra sätt att se på döden och jag försöker förstå det också. Min bild ger mig trygghet och styrka andra har andra uppfattningar. Det känns bra när andra delar mina tankar oavsett om de är överens med mig eller ej. Ett vet jag man måste kunna leva för att kunna dö och jag vill göra det med människor runt mig - levande eller döda. Jag envisas med att tänka Ecce Homo = se människan. Tänker och önskar att jag var bättre att se människan men skall försöka att bättra mig.
Solen skiner ute och det verkar bli en vacker dag. Nu går jag ut på balkongen med mitt morgontea och där i från betraktar jag livet som pågår. Livet är viktigt och man måste vara med i livet för att en dag klara av att dö. Livet är fantastiskt och det skall levas just för att man skall kunna dö en dag.
Livet är mitt och nu skall jag leva fullt ut på mitt sätt för en dag sveper vinden förbi. Om det är en storm eller en stilla bris som sveper med mig är ointressant - en dag kommer min vind. Det viktigaste jag kan göra inför det är att leva - leva som mig själv.Det är lättare att både dö och leva om man har vänner - levande och döda.Jag ber bara en stilla bön i mitt liv, låt mig ha vänner och låt mig bli bättre som vän då kan man både leva och dö fullt ut.
.....döden tänker jag mig så.
Jag har i många år hört min döda dotter och även hennes fästman "skratta i vinden", skratt som aldrig åldras och som jag hör för att jag vill det.
Under långa tider har döden skildrats som ett kåpklätt skelett som med sin stora lie skördar oss. För en del är det skrämmande bilder - en livstråd som klipps av mot liens hårda och kalla stål är så oåterkallerlig i bildminnet vi nog alla har.
Jag är inte religiös så det stör inte heller hallucinerar jag (vad jag vet)men som jag känner det med och för mina döda är bra för mig.Officianten vid min väns begravning gav mig mer underbyggnad till min bild där jag beskriver min dotters skratt i vinden. Hon pratade inte om en skämmande benhög som högg ner oss och klippte av våra liv - hon sa "Så sveper vinden förbi"...Naturligtvis är det så - naturligtvis lyfts vi upp och förs bort av vinden - hur skulle vi annars kunna skratta i denna vind?
Många dödsannonser innehåller en dikt av en modern poet och jag tror att att den heter "Odalmannen".Den beskriver den gamle bonden som sår livets skördar och berättar om hur den lille rädde harungen lyfts upp i hans korg och blir lugn och trygg där.
Jag tror att vi måste ha våra egna bilder av livet och döden annars klarar vi inte att leva fullt ut.Jag blir glad då andra förstår vad jag fösöker förmedla med mina bilder eller försöker förstå mig.Jag vet att andra har andra sätt att se på döden och jag försöker förstå det också. Min bild ger mig trygghet och styrka andra har andra uppfattningar. Det känns bra när andra delar mina tankar oavsett om de är överens med mig eller ej. Ett vet jag man måste kunna leva för att kunna dö och jag vill göra det med människor runt mig - levande eller döda. Jag envisas med att tänka Ecce Homo = se människan. Tänker och önskar att jag var bättre att se människan men skall försöka att bättra mig.
Solen skiner ute och det verkar bli en vacker dag. Nu går jag ut på balkongen med mitt morgontea och där i från betraktar jag livet som pågår. Livet är viktigt och man måste vara med i livet för att en dag klara av att dö. Livet är fantastiskt och det skall levas just för att man skall kunna dö en dag.
Livet är mitt och nu skall jag leva fullt ut på mitt sätt för en dag sveper vinden förbi. Om det är en storm eller en stilla bris som sveper med mig är ointressant - en dag kommer min vind. Det viktigaste jag kan göra inför det är att leva - leva som mig själv.Det är lättare att både dö och leva om man har vänner - levande och döda.Jag ber bara en stilla bön i mitt liv, låt mig ha vänner och låt mig bli bättre som vän då kan man både leva och dö fullt ut.
.....döden tänker jag mig så.
fredag 16 april 2010
Så sveper vinden förbi.......
Vi var många som var där denna fredagsförmiddag. Vi var så olika , så unika och ändå hade vi så mycket gemensamt. Vi hade alla åkt långa vägar för att sammanstråla i den medeltida kyrkan och alla hade vi gjort det för att vi hade haft förmånen att vara vän med den kvinna som nu låg i en enkel kista framme i koret. Vi var var där för att visa att vi var tacksamma för att vi fått ha henne och hennes man som vänner.
Så många var vi och en så brokig samling där till - ansikten som innehöll hela levnadssagor - ansikten som log stilla eller som lät sig översköljas av tårar. I vår bänk satt den framstående forskaren som oavbrutet grät så han skakade. Där näst satt ett mycket gammalt par som höll varandras händer. Hon hade klätt sin något vissnande kropp i en svart fotsid galaklänning i sammet och den hade ett djupt dekolltage och det såg lite ovanligt ut bredvid hennes make där han satt i en gammal svart kofta över den skjorta vars knappar givit upp kampen mot hans stora mage.Sedan kom vi, en liten tjock ledsen tant med sin luggslitne riddare.
Vid min andra sida satt en man i femtioårs åldern i ärtgrön tröja, byxor som hängde under rumpan (så som tonåringar har nu) hängslen som hängde ner på sidorna och höga snörda kängor. Ytterst på bänken satt paret som jag aldrig tyckt om varken till utseende eller personlighet. De brukar se igenom de flesta i omgivningen när de tågar fram och jag slutade för länge sedan att försöka få våra personkemier att gå ihop.
Jag satt där och skämdes plötsligt över att jag satt och jämförde de som satt runt mig och försökte klassa dem efter mina värderingar. Vi var faktiskt där för en enda sak och det var det viktiga - vi tillhörde de som fått vara Juttas vänner och vi var där för att gemensamt minnas henne och visa hennes man att vi hade insett vilken enastående kvinna hans hustru var.
Vi lyssnade till preludie av Johann Sebastian Bach och sedan talade den kvinnliga officianten som också var en vän till många av oss där över ämnet "När börjar livet?".Det var oväntat för griftetal skall väl handla om döden och den döda tänkte jag i mitt sinne. Sedan förstod jag plötsligt en massa som varit dolt för mig eller som jag helt enkelt inte kunnat förstå eller länkat ihop med annat i tillvaron. Prästen behandlade bibelord för att skapa våra inre bilder på ett ljust och enkelt sätt. Hon talade om att våra liv är som blommor på marken . . . så sveper vinden förbi, och tar med dem.
Så dum jag har varit! Jag har vetat allt detta så länge och inte tänkt på det i ett större sammanhang. Så klart att vinden tar oss med - min dotter och henns Peter skrattar ju i vinden när jag lyssnar. Jag kan hädanefter nog höra min vän i den skrattande kören när jag vill det.
En cellist framförde två olika sarabander (av Bach) en i moll och en i dur innan vi följde efter kistan ut till graven.
Vid det sista farvälet såg jag hur illa det gamla paret framför oss gick.Kvinnan frös så hon skakade i sin vackra långa sammetsklänning och hennes man hade all möda i världen med att ta sig fram på sina tunga fötter samtidigt som han stöttade sin fru. Jag och mannen i mitt liv klarade den korta promenaden mycket bättre än jag trodde vi skulle och vi klarade att niga och bocka efter att vi lagt ner våra handbuketter i graven.
Vid minnesstunden i församlingshemmet var det lättsamt och trevligt och vi skrattade och pratade om vår vän. Vi bytte minnen och en del frågor fick man svar på där också. Damen i den eleganta klänningen bar den helt enkelt därför att vår gemensamma vän en gång talat om för henne hur vacker hon var i just den klänningen. Klänningen blev viktig att bära för att hon ville vara vacker för sin vän den sista gången hon var i hennes närhet.
Mannen i den gröna tröjan han bar den helt enkelt för att han tyckte om den och gillade färgen.
Det ignorerande lite vonobenparet de var likadana som alltid men jag skall försöka att revidera min uppfattning om dem. Det är kanske inte jag som är tillräckligt klarsynt eller inkännande och därför inte tycker om dem. De kan inte vara rakt igenom otrevliga det är otänkbart - har vi haft denna härliga vän gemensamt så måste de ha massor av trevliga förtjänster som människor det är helt klart.Vår vän var sparsmakad i sitt umgänge - trots det inbjöd hon oss att vara hennes vänner.
Medan jag grubblar över mig själv, andra människor och vårat sätt att vara till, så skall jag gå ut och gå. Kanske sveper vinden förbi och har svaret på mina frågor med sig. Kanske får jag höra en ny stämma skratta i vinden. Hör jag det hoppas jag hennes sörjande make kan höra det också.
Så många var vi och en så brokig samling där till - ansikten som innehöll hela levnadssagor - ansikten som log stilla eller som lät sig översköljas av tårar. I vår bänk satt den framstående forskaren som oavbrutet grät så han skakade. Där näst satt ett mycket gammalt par som höll varandras händer. Hon hade klätt sin något vissnande kropp i en svart fotsid galaklänning i sammet och den hade ett djupt dekolltage och det såg lite ovanligt ut bredvid hennes make där han satt i en gammal svart kofta över den skjorta vars knappar givit upp kampen mot hans stora mage.Sedan kom vi, en liten tjock ledsen tant med sin luggslitne riddare.
Vid min andra sida satt en man i femtioårs åldern i ärtgrön tröja, byxor som hängde under rumpan (så som tonåringar har nu) hängslen som hängde ner på sidorna och höga snörda kängor. Ytterst på bänken satt paret som jag aldrig tyckt om varken till utseende eller personlighet. De brukar se igenom de flesta i omgivningen när de tågar fram och jag slutade för länge sedan att försöka få våra personkemier att gå ihop.
Jag satt där och skämdes plötsligt över att jag satt och jämförde de som satt runt mig och försökte klassa dem efter mina värderingar. Vi var faktiskt där för en enda sak och det var det viktiga - vi tillhörde de som fått vara Juttas vänner och vi var där för att gemensamt minnas henne och visa hennes man att vi hade insett vilken enastående kvinna hans hustru var.
Vi lyssnade till preludie av Johann Sebastian Bach och sedan talade den kvinnliga officianten som också var en vän till många av oss där över ämnet "När börjar livet?".Det var oväntat för griftetal skall väl handla om döden och den döda tänkte jag i mitt sinne. Sedan förstod jag plötsligt en massa som varit dolt för mig eller som jag helt enkelt inte kunnat förstå eller länkat ihop med annat i tillvaron. Prästen behandlade bibelord för att skapa våra inre bilder på ett ljust och enkelt sätt. Hon talade om att våra liv är som blommor på marken . . . så sveper vinden förbi, och tar med dem.
Så dum jag har varit! Jag har vetat allt detta så länge och inte tänkt på det i ett större sammanhang. Så klart att vinden tar oss med - min dotter och henns Peter skrattar ju i vinden när jag lyssnar. Jag kan hädanefter nog höra min vän i den skrattande kören när jag vill det.
En cellist framförde två olika sarabander (av Bach) en i moll och en i dur innan vi följde efter kistan ut till graven.
Vid det sista farvälet såg jag hur illa det gamla paret framför oss gick.Kvinnan frös så hon skakade i sin vackra långa sammetsklänning och hennes man hade all möda i världen med att ta sig fram på sina tunga fötter samtidigt som han stöttade sin fru. Jag och mannen i mitt liv klarade den korta promenaden mycket bättre än jag trodde vi skulle och vi klarade att niga och bocka efter att vi lagt ner våra handbuketter i graven.
Vid minnesstunden i församlingshemmet var det lättsamt och trevligt och vi skrattade och pratade om vår vän. Vi bytte minnen och en del frågor fick man svar på där också. Damen i den eleganta klänningen bar den helt enkelt därför att vår gemensamma vän en gång talat om för henne hur vacker hon var i just den klänningen. Klänningen blev viktig att bära för att hon ville vara vacker för sin vän den sista gången hon var i hennes närhet.
Mannen i den gröna tröjan han bar den helt enkelt för att han tyckte om den och gillade färgen.
Det ignorerande lite vonobenparet de var likadana som alltid men jag skall försöka att revidera min uppfattning om dem. Det är kanske inte jag som är tillräckligt klarsynt eller inkännande och därför inte tycker om dem. De kan inte vara rakt igenom otrevliga det är otänkbart - har vi haft denna härliga vän gemensamt så måste de ha massor av trevliga förtjänster som människor det är helt klart.Vår vän var sparsmakad i sitt umgänge - trots det inbjöd hon oss att vara hennes vänner.
Medan jag grubblar över mig själv, andra människor och vårat sätt att vara till, så skall jag gå ut och gå. Kanske sveper vinden förbi och har svaret på mina frågor med sig. Kanske får jag höra en ny stämma skratta i vinden. Hör jag det hoppas jag hennes sörjande make kan höra det också.
torsdag 15 april 2010
Tillfälligt avbrott
Lyssnar på vårproppen och ser fram mot när rödgrön röra skall släppa sin,
Väntar besök av Sharif och Bokosie ett underbart gammalt par som kom från Kosovo för 25 år sedan.De har ett minimalt förråd av svenska ord men söker hela tiden efter sociala kontakter. Jag skall förklara hur tvättstugan funkar och sedan äter vi middag och umgås en stund. Frukt och grönsaksfat med rostbiff för de är muslimer.
I kväll skall jag försöka sätta i en kil på cirka 15 centimedter i kostymbyxorna åt mannen i mitt liv. Denna förskräckliga garderobsfukten går hårt åt och krymper våra klädlinningar.Kavajen kommer att dölja det jag konstruerar - vi skall på vår väns begravning i morgon och svart slips är anskaffad för det skall det vara enligt maken så så får det bli.
Vi kliver upp fyra i morgonbitti för att åka iväg och jag ska kolla på nätet efter en snabbkurs i slipsknytning för den färdigheten har maken glömt. Sedan skall jag försöka sova en stund också innan vi skall kliva upp.
I sanning jag har ett rikt och varierat liv trots att jag bara är hemmafru. Lördag gör jag inget särskilt mer än handlar inför en våldgästning av varierad släkt på söndag. Härliga tider strålande tider - fortsättning följer på mina olidligt spännande memoarer.Ol'e
Väntar besök av Sharif och Bokosie ett underbart gammalt par som kom från Kosovo för 25 år sedan.De har ett minimalt förråd av svenska ord men söker hela tiden efter sociala kontakter. Jag skall förklara hur tvättstugan funkar och sedan äter vi middag och umgås en stund. Frukt och grönsaksfat med rostbiff för de är muslimer.
I kväll skall jag försöka sätta i en kil på cirka 15 centimedter i kostymbyxorna åt mannen i mitt liv. Denna förskräckliga garderobsfukten går hårt åt och krymper våra klädlinningar.Kavajen kommer att dölja det jag konstruerar - vi skall på vår väns begravning i morgon och svart slips är anskaffad för det skall det vara enligt maken så så får det bli.
Vi kliver upp fyra i morgonbitti för att åka iväg och jag ska kolla på nätet efter en snabbkurs i slipsknytning för den färdigheten har maken glömt. Sedan skall jag försöka sova en stund också innan vi skall kliva upp.
I sanning jag har ett rikt och varierat liv trots att jag bara är hemmafru. Lördag gör jag inget särskilt mer än handlar inför en våldgästning av varierad släkt på söndag. Härliga tider strålande tider - fortsättning följer på mina olidligt spännande memoarer.Ol'e
tisdag 13 april 2010
Sportnyheter
Jag har nog varit sportintresserad sedan jag var en glimt i min pappas öga för många år sedan. Vilken idrott har varierat efter tid och lägenhet men den första var cykelsport. Kanske beror det på att min pappa cyklade från Holland för att få förmånen att i Linköping träffa min mamma.Jag växte upp på en bruksort där det enda samtalsämnet var utbudet på Folkets Hus-biografen, fabriken och cykelklubben.Man visste allt om ortens cykelstjärnor.
Under skoltiden utsattes jag som alla andra för skolidrotten - ett område som jag älskade men där föremålet för mina drömmar var helt kallsinnigt för mitt intresse. Jag saknade helt förutsättningar för att bli ens medioker i olika hopp och löpningar. Dock har jag ett skolmästerskap i orientering som jag än i dag inte förstår hur jag vann. Trots GPS karta och kompass och ledsagare så klarar jag att gå vilse i en hiss - den gången vann jag med en dålig lånekompass och en karta framställd i en spritduplikator.
Som vuxen har jag föjt fotbollslag, ishockeylag och friidrottare, givetvis har jag skjutsat och supportat mina döttrar genom deras idrottsuppväxt och glatts eller sörjt i nederlagens mörka ögonblick.
Numera idrottar jag i soffan framför tv eller med dagstidningarna. och det är mycket man lär sig genom att läsa sportbilagorna som finns i stort sett alla tidningar.
Genom helgens tidningsläsande har jag fått koll på många nyheter inom idrotten. Henke Larrson som är fotbollstränare i Landskrona - han har lanserat ett mode på som tränare - han coachar ikädd kavaj och jeans minsann.
Magnus Hedman fd fotbollsmålvakt har en pågående konkurs som beror på skilsmässan från en av systrarna Graaf.
Tiger Woods har gått från att peta något i alla befintliga hål på alla fala kvinnor som ställde upp till att göra hole-in-one inom golfen. Fantastiska nyheter får jag lov att säga.
Wags är också kartlagda och man får till och med instruktioner om man eventuellt vill bli en. En wag är alltså en kvinna som är gift eller sambo med en (oftast) engelsk fotbollsspelare.När du nått den positionen så är "wagens" viktigaste uppgift att vara dekorativ och shoppa loss till max. Har du intension att bli en wagg så ser du till att betala avgiften till den intimare klubbkärnan som håller till vid sitt eget vattenhål en exclusiv klubb. Du ser till att modellera om dig med med silikon, inlägg och utlägg av alla arter. Efter det så sätter du på dig något raffigt och ser till att bli insläppt på klubben.Där hånglar du upp en spelare som du vet har sanslöst betalt och du bryr dig inte om ett dugg om han är gift eller ej.När du fått upp hans intresse se till att han gifter sig med dig, annars ser du till att bli med barn med denna fotbollsstjärna. Din framtid som storshoppare med guldkreditkort är säkrad om du följer detta koncept enligt Sportbladet.Min framtid som wag är nog inte så stor för det är ont om storklubbar häromkring och ännu sällsyntare är stormrika spelare med en fablesse för 58-åriga tjocka tanter. Om min man tillåter så kanske jag kan börja raggga borta vid PROs boulebana men det är antagligen tunnsått med miljardärer där också.
Alla dessa spännande saker har jag fått reda på genom att läsa en tidningsdel som skall innehålla fakta om sport och idrott under den gångna helgen men den uppgift som jag sökt har jag inte hittat. En uppgift som trodde skulle vara självklar i en sportdel:Tingsryds hockeylag TAIF har spelat in sig i Allsvenskan!Bonussonen Tomas som spelar där och dessutom är lagkapten spelar i Allsvenskan - hör ni det? Om detta skrevs det inte en rad, men det kanske inte är någon sport även om jag tycker det.
Under skoltiden utsattes jag som alla andra för skolidrotten - ett område som jag älskade men där föremålet för mina drömmar var helt kallsinnigt för mitt intresse. Jag saknade helt förutsättningar för att bli ens medioker i olika hopp och löpningar. Dock har jag ett skolmästerskap i orientering som jag än i dag inte förstår hur jag vann. Trots GPS karta och kompass och ledsagare så klarar jag att gå vilse i en hiss - den gången vann jag med en dålig lånekompass och en karta framställd i en spritduplikator.
Som vuxen har jag föjt fotbollslag, ishockeylag och friidrottare, givetvis har jag skjutsat och supportat mina döttrar genom deras idrottsuppväxt och glatts eller sörjt i nederlagens mörka ögonblick.
Numera idrottar jag i soffan framför tv eller med dagstidningarna. och det är mycket man lär sig genom att läsa sportbilagorna som finns i stort sett alla tidningar.
Genom helgens tidningsläsande har jag fått koll på många nyheter inom idrotten. Henke Larrson som är fotbollstränare i Landskrona - han har lanserat ett mode på som tränare - han coachar ikädd kavaj och jeans minsann.
Magnus Hedman fd fotbollsmålvakt har en pågående konkurs som beror på skilsmässan från en av systrarna Graaf.
Tiger Woods har gått från att peta något i alla befintliga hål på alla fala kvinnor som ställde upp till att göra hole-in-one inom golfen. Fantastiska nyheter får jag lov att säga.
Wags är också kartlagda och man får till och med instruktioner om man eventuellt vill bli en. En wag är alltså en kvinna som är gift eller sambo med en (oftast) engelsk fotbollsspelare.När du nått den positionen så är "wagens" viktigaste uppgift att vara dekorativ och shoppa loss till max. Har du intension att bli en wagg så ser du till att betala avgiften till den intimare klubbkärnan som håller till vid sitt eget vattenhål en exclusiv klubb. Du ser till att modellera om dig med med silikon, inlägg och utlägg av alla arter. Efter det så sätter du på dig något raffigt och ser till att bli insläppt på klubben.Där hånglar du upp en spelare som du vet har sanslöst betalt och du bryr dig inte om ett dugg om han är gift eller ej.När du fått upp hans intresse se till att han gifter sig med dig, annars ser du till att bli med barn med denna fotbollsstjärna. Din framtid som storshoppare med guldkreditkort är säkrad om du följer detta koncept enligt Sportbladet.Min framtid som wag är nog inte så stor för det är ont om storklubbar häromkring och ännu sällsyntare är stormrika spelare med en fablesse för 58-åriga tjocka tanter. Om min man tillåter så kanske jag kan börja raggga borta vid PROs boulebana men det är antagligen tunnsått med miljardärer där också.
Alla dessa spännande saker har jag fått reda på genom att läsa en tidningsdel som skall innehålla fakta om sport och idrott under den gångna helgen men den uppgift som jag sökt har jag inte hittat. En uppgift som trodde skulle vara självklar i en sportdel:Tingsryds hockeylag TAIF har spelat in sig i Allsvenskan!Bonussonen Tomas som spelar där och dessutom är lagkapten spelar i Allsvenskan - hör ni det? Om detta skrevs det inte en rad, men det kanske inte är någon sport även om jag tycker det.
lördag 10 april 2010
Åldringsvård i Sverige nu och här
De sista åren av sitt liv så blev min svärmor oroligare och oroligare för stort och smått som inträffade eller kunde inträffa.Hon bodde på ett servicehem och genom läkaren på vårdcentralen som var knuten till hemmet så fick hon en antidepressiv medicin. Hon fick börja med en minidos som skulle höjas försiktigt men det skedde aldrig utan hon hade samma dos av det medlet till sin död.Svärmor hade en liten önskan att Jesus skulle ta henne till sig snart för hon tyckte hon hade levt färdigt och att det inte fanns någon glädje i livet bara oro.
Med tilltagande oro så medicinerade man svärmor med nya ordinationer hela tiden via vårdcentralen och dess olika läkare och jag tvivlar stark över att svärmors medicinlista kollades upp för nya mediciner ordinerades hela tiden men inga eller få togs bort.Svärmor förlorade skärpan och föll flera gånger för hon blev yr och klagade på balansen. Då monterades sänggrindar på hennes säng och en larmmatta lades på golvet. Detta var ett stort besvär för den gamla damen som hon var (nästan 90 år)och som inte ville störa flickorna bara för att hon ville gå på toaletten eller hämta några kakor i sitt lilla pentry.Hon klättrade därför över fotgaveln ur sängen för att gå på toa där ingen matta eller grind satt i vägen. En natt föll hon och bröt lårbenshalsen och operationen för att spika ihop den klarade hon inte utan hon somnade in på operationsbordet.
När vi städade svärmors boende läste jag hennes medicinlista och tog bort hennes apodos och jag begrep överhuvudtaget inte att hon klarade att lyfta huvudet med den medicineringen - det var som en lista över sortimentet på Psykakuten där jag jobbade.
En liten dam på 50 kilo fick varje dag dessa mediciner och en del kunde man ge mera vid behov.Jag tar bara upp de medicinerna som används inom psykiatrin för olika tillstånd inom den sektorn - nu startar vi: Sobril, Stesolid, Valium, Anafranil, Fluanxol, Heminevrin, Stilnoct, Haldol, Propavan och Nitrazepam.Det är lugnande antidepressivt sövande och psykoshämmande i en salig röra. Tänk om hon ordinerats sällskap istället för alla dessa piller när vi inte var där. En pratstund med någon eller en katt eller hund . Det boendet hade iof inte en sådan tanke för de hade allergisk personal som man måste ta hänsyn till.Jag hoppas att min svärmor har fått den ro hon önskade men jag vill inte att fler gamlingar skall medicineras in i ickevärld för deras oro.
Min 80-åriga mamma bröt foten vid juletid och det påverkade min pappa mycket . Han började grubbla hur det skulle sluta, han kände sig onyttig eftersom han inte klarade att hjälpa sin fru i det läge som uppstått. Jag skulle nog beskriva min gamla far som deprimerad där han blev sittande och kände efter om han inte hade yrsel,hjärtat slog för tungt och magen inte fungerade som han ansåg den skulle.
Pappa ville inte söka för dessa symtom för det var ingen ide och dessutom var han så gammal så han skulle snart dö i alla fall. Sedan två månader har min pappa en fyrbent terapeut som heter Jojje och är en kinesisk nakenhund. Matte till Jojje bad pappa vara extra husse när hon arbetar och hans passning inte kan ordnas på annat vis.Minst ett dygn i veckan är pappa upptagen och har betydelse för en levande varelse som älskar honom reservationslöst.Pappa har glömt bort att känna efter om yrsel finns ,hans mage diskuteras inte heller och det är med lätta steg pappa och Jojje tar sina promenader. Farsgubben min sitter inte längre och väntar på att döden skall ta honom eller hans fru. Min pappa planerar för nästa gång han skall få besök av vovven och promenadkompisen. Mina föräldrar mår bra tack vare en liten ful hund och utan medicin.
Tänker på svärmor och om hon kunde ha fått ha det så här som mamma och pappa har det bara för att ett litet djur kommit in i deras liv
Läs debattartikeln i Aftonbladet på debattsidan10/4 tyvärr funkar inte länkningen för mig idag.
Med tilltagande oro så medicinerade man svärmor med nya ordinationer hela tiden via vårdcentralen och dess olika läkare och jag tvivlar stark över att svärmors medicinlista kollades upp för nya mediciner ordinerades hela tiden men inga eller få togs bort.Svärmor förlorade skärpan och föll flera gånger för hon blev yr och klagade på balansen. Då monterades sänggrindar på hennes säng och en larmmatta lades på golvet. Detta var ett stort besvär för den gamla damen som hon var (nästan 90 år)och som inte ville störa flickorna bara för att hon ville gå på toaletten eller hämta några kakor i sitt lilla pentry.Hon klättrade därför över fotgaveln ur sängen för att gå på toa där ingen matta eller grind satt i vägen. En natt föll hon och bröt lårbenshalsen och operationen för att spika ihop den klarade hon inte utan hon somnade in på operationsbordet.
När vi städade svärmors boende läste jag hennes medicinlista och tog bort hennes apodos och jag begrep överhuvudtaget inte att hon klarade att lyfta huvudet med den medicineringen - det var som en lista över sortimentet på Psykakuten där jag jobbade.
En liten dam på 50 kilo fick varje dag dessa mediciner och en del kunde man ge mera vid behov.Jag tar bara upp de medicinerna som används inom psykiatrin för olika tillstånd inom den sektorn - nu startar vi: Sobril, Stesolid, Valium, Anafranil, Fluanxol, Heminevrin, Stilnoct, Haldol, Propavan och Nitrazepam.Det är lugnande antidepressivt sövande och psykoshämmande i en salig röra. Tänk om hon ordinerats sällskap istället för alla dessa piller när vi inte var där. En pratstund med någon eller en katt eller hund . Det boendet hade iof inte en sådan tanke för de hade allergisk personal som man måste ta hänsyn till.Jag hoppas att min svärmor har fått den ro hon önskade men jag vill inte att fler gamlingar skall medicineras in i ickevärld för deras oro.
Min 80-åriga mamma bröt foten vid juletid och det påverkade min pappa mycket . Han började grubbla hur det skulle sluta, han kände sig onyttig eftersom han inte klarade att hjälpa sin fru i det läge som uppstått. Jag skulle nog beskriva min gamla far som deprimerad där han blev sittande och kände efter om han inte hade yrsel,hjärtat slog för tungt och magen inte fungerade som han ansåg den skulle.
Pappa ville inte söka för dessa symtom för det var ingen ide och dessutom var han så gammal så han skulle snart dö i alla fall. Sedan två månader har min pappa en fyrbent terapeut som heter Jojje och är en kinesisk nakenhund. Matte till Jojje bad pappa vara extra husse när hon arbetar och hans passning inte kan ordnas på annat vis.Minst ett dygn i veckan är pappa upptagen och har betydelse för en levande varelse som älskar honom reservationslöst.Pappa har glömt bort att känna efter om yrsel finns ,hans mage diskuteras inte heller och det är med lätta steg pappa och Jojje tar sina promenader. Farsgubben min sitter inte längre och väntar på att döden skall ta honom eller hans fru. Min pappa planerar för nästa gång han skall få besök av vovven och promenadkompisen. Mina föräldrar mår bra tack vare en liten ful hund och utan medicin.
Tänker på svärmor och om hon kunde ha fått ha det så här som mamma och pappa har det bara för att ett litet djur kommit in i deras liv
Läs debattartikeln i Aftonbladet på debattsidan10/4 tyvärr funkar inte länkningen för mig idag.
fredag 9 april 2010
Ny ovän införskaffad
Jag vet allt om brukare(vårdtagare) XY lider av och vad det ger för följder för denne och den omedelbara omgivningen. I omgivningen ingår de som hjälper till från hemtjänsten. Det var inga roliga saker som var förknippad med denna person och denna var inte heller trevlig mot personalen och ställde så fåniga krav.
Jag känner inte personen ifråga men han blev rejält uthängd och analyserad på en kvällsbuss igår av någon som uppenbarligen varit och nattat denna vårdtagare. Kvinnan på bussen som var i min ålder och därför definitivt ingen duvunge, berättade allt för den resenär som satt bredvid henne - det verkade som de var gamla bekanta. Det är oviktigt om de var gamla vänner eller ej men man gör inte så och tystnadsregler gäller i hemtjänsten det vet jag.
Jag blev så irriterad så jag vände mig till kvinnan och sa att man diskuterade inte klienter som hon gjorde och inte på bussen i alla fall.Då frågade hon om jag kände den de pratade om och vid mitt nekande svar så tyckte hon att det kvittade i så fall. Sedan meddelade hon att jag var gnällig och blängde surt på mig?
Jag har nu ringt till omsorgsenheten berättat om det jag fått veta och vad vårdtagaren heter och hur personen på bussen såg ut.
Det känns bra faktiskt att ha skvallrat i en sådan här sak. Jag skulle inte vilja bli uthängd - och med många negativa vinklingar - på det sätt som denna människa blev på bussen.Men jag känner ingen glädje jag är ledsen över att det kan vara som det är och att människors integritet betyder så lite.
Jag känner inte personen ifråga men han blev rejält uthängd och analyserad på en kvällsbuss igår av någon som uppenbarligen varit och nattat denna vårdtagare. Kvinnan på bussen som var i min ålder och därför definitivt ingen duvunge, berättade allt för den resenär som satt bredvid henne - det verkade som de var gamla bekanta. Det är oviktigt om de var gamla vänner eller ej men man gör inte så och tystnadsregler gäller i hemtjänsten det vet jag.
Jag blev så irriterad så jag vände mig till kvinnan och sa att man diskuterade inte klienter som hon gjorde och inte på bussen i alla fall.Då frågade hon om jag kände den de pratade om och vid mitt nekande svar så tyckte hon att det kvittade i så fall. Sedan meddelade hon att jag var gnällig och blängde surt på mig?
Jag har nu ringt till omsorgsenheten berättat om det jag fått veta och vad vårdtagaren heter och hur personen på bussen såg ut.
Det känns bra faktiskt att ha skvallrat i en sådan här sak. Jag skulle inte vilja bli uthängd - och med många negativa vinklingar - på det sätt som denna människa blev på bussen.Men jag känner ingen glädje jag är ledsen över att det kan vara som det är och att människors integritet betyder så lite.
onsdag 7 april 2010
Kommer någon ihåg primalterapin?
Det är otroligt populärt att i alla lägen göra som i USA - gå i terapi. Det går mode i det och vid varje tid är det bara det som gäller.
Freud lade folk på analyssoffan och körde drömtydningar medan han själv missbrukade sitt opium.Karlar led av oidipuskomplex och kvinnor hade penisavund då de inte led av hysteri(från ordet för livmoder= hysteron)eller för hårt snörd korsett.
Folk har öppnat sina sinnen på olika sätt och med olika sätt blivit terapeutade och i vissa fall av ickeseriösa terapeuter. De kan vara mycket dåligt utbildade eller inte alls - och kan göra kraftigt med pengar på alla terapivilliga.
Det finns terapeuter som låter sina patienter gå hur många år som helst trots att det är kontraindicerat att gå mer än två år hos samma behandlare. Har man inte kommit ur tillståndet som föranledde terapin - då var det inte rätt terapi eller terapeut det vet alla som har ordentlig utbildning och ser till patienten.
Jag har i mitt arbete sett terapitrenderna komma och gå och jag har också sett folk som blivit psykotiska och inlagda efter sin "terapi". Det har varit terapi där man försökt hitta orsakerna till det uppkomna tillståndet. Gamla förorätter och brister hos föräldrar drogs upp och särskilt mammor fick klä skott och fick utstå ohygglig kritik, konfrontationer och anklagelser.
Folk har legat i vadderade lådor för att mentalt återgå till tiden före födelsen och lådan var en symbolisk livmoder.Andra har skrikit sig hesa för att få själslig befrielse.
Alla terapier har varit allena saliggörande när det varit den tiden och ifrågasattes tydligen inte av nästan någon.Nu är det KBT som gäller för allt från eksem till schizofreni. Nu är alla oroliga inom vården för att det inte finns tillräckligt med utbildade terpeuter. Du skall vara färdig läkare eller psykolog och därefter skall du ha den treåriga KBT-utbildningen på det för att vara KBTterapeut. Det blir många års utbildning men jag oroas inte av någon brist på dessa utbildade människorna - jag är övertygad om att det är omodernt med den terapin om några år. Jag är övertygad om att det utvecklas nya terapier hela tiden.
Jag är medveten om att terapi behövs för vissa av oss och den skall vara specifikt utformad åt var och en av de individer som erhåller den.Jag har svårt att se det som ett mode där man betalar dyrt för att samtala en stund om sina tankar med någon och det måste bli ett ältande till slut som inte ger så mycket. Är vi så utarmade på vanlig mänsklig kontakt att vi skall bekräfta oss med terapi eller att vi har råd med att "gå i terapi".
Som sagt de som behöver terapi skall ha det, men annat vanligt folk varför skall de gå på terapi? Skall man inte kunna filosofera med grannen, en vän eller syskon med en kopp tea över livet. Har folk inga vänner att bara gnälla eller prata skit med längre?Det gamla hederliga pratandet har nästan glömts bort, men väck det till liv igen det är inte försent.
Livet går inte i repris och skulle morsan föredragit något annat syskon framför dig - så jaha. Vad hjälper det dig med två års terapi som givit dig insikt om att det var så i barndomen. Inget blir bättre av att ältas och jag tror inte att man har möjlighet att gå framåt när man hela tiden navelskådar eller tittar bakåt. Dessutom så kan du som vuxen inte sitta i mammas knä längre - det som inte gjorts eller gjorts det går inte att ändra och anklagelser läker ingen själ.
Så många har glömt att det är här och nu vi lever - gå ut och lev nu för i morgon kan det vara försent.
Freud lade folk på analyssoffan och körde drömtydningar medan han själv missbrukade sitt opium.Karlar led av oidipuskomplex och kvinnor hade penisavund då de inte led av hysteri(från ordet för livmoder= hysteron)eller för hårt snörd korsett.
Folk har öppnat sina sinnen på olika sätt och med olika sätt blivit terapeutade och i vissa fall av ickeseriösa terapeuter. De kan vara mycket dåligt utbildade eller inte alls - och kan göra kraftigt med pengar på alla terapivilliga.
Det finns terapeuter som låter sina patienter gå hur många år som helst trots att det är kontraindicerat att gå mer än två år hos samma behandlare. Har man inte kommit ur tillståndet som föranledde terapin - då var det inte rätt terapi eller terapeut det vet alla som har ordentlig utbildning och ser till patienten.
Jag har i mitt arbete sett terapitrenderna komma och gå och jag har också sett folk som blivit psykotiska och inlagda efter sin "terapi". Det har varit terapi där man försökt hitta orsakerna till det uppkomna tillståndet. Gamla förorätter och brister hos föräldrar drogs upp och särskilt mammor fick klä skott och fick utstå ohygglig kritik, konfrontationer och anklagelser.
Folk har legat i vadderade lådor för att mentalt återgå till tiden före födelsen och lådan var en symbolisk livmoder.Andra har skrikit sig hesa för att få själslig befrielse.
Alla terapier har varit allena saliggörande när det varit den tiden och ifrågasattes tydligen inte av nästan någon.Nu är det KBT som gäller för allt från eksem till schizofreni. Nu är alla oroliga inom vården för att det inte finns tillräckligt med utbildade terpeuter. Du skall vara färdig läkare eller psykolog och därefter skall du ha den treåriga KBT-utbildningen på det för att vara KBTterapeut. Det blir många års utbildning men jag oroas inte av någon brist på dessa utbildade människorna - jag är övertygad om att det är omodernt med den terapin om några år. Jag är övertygad om att det utvecklas nya terapier hela tiden.
Jag är medveten om att terapi behövs för vissa av oss och den skall vara specifikt utformad åt var och en av de individer som erhåller den.Jag har svårt att se det som ett mode där man betalar dyrt för att samtala en stund om sina tankar med någon och det måste bli ett ältande till slut som inte ger så mycket. Är vi så utarmade på vanlig mänsklig kontakt att vi skall bekräfta oss med terapi eller att vi har råd med att "gå i terapi".
Som sagt de som behöver terapi skall ha det, men annat vanligt folk varför skall de gå på terapi? Skall man inte kunna filosofera med grannen, en vän eller syskon med en kopp tea över livet. Har folk inga vänner att bara gnälla eller prata skit med längre?Det gamla hederliga pratandet har nästan glömts bort, men väck det till liv igen det är inte försent.
Livet går inte i repris och skulle morsan föredragit något annat syskon framför dig - så jaha. Vad hjälper det dig med två års terapi som givit dig insikt om att det var så i barndomen. Inget blir bättre av att ältas och jag tror inte att man har möjlighet att gå framåt när man hela tiden navelskådar eller tittar bakåt. Dessutom så kan du som vuxen inte sitta i mammas knä längre - det som inte gjorts eller gjorts det går inte att ändra och anklagelser läker ingen själ.
Så många har glömt att det är här och nu vi lever - gå ut och lev nu för i morgon kan det vara försent.
tisdag 6 april 2010
Jag blev så upprörd!
Jag kreverar eller krepperar eller kanske imploderar , jag vet inte. Har läst andra bloggar om att utnyttja andra människors företräden och påhittade sådana för att vara skojig. Jag blir så ledsen åt smaklösheten och tankarna.
I en blogg som säger sig vara anknuten till nätverk som skall ha bort alliansen och samtidigt ett som heter RESURS som är fullständigt partpolitiskt obundet där har bloggägaren lagt ut ett arbetsförslag till vår näringsminister som hon kan få efter valet och via RUT. Det finns med en instruktionsfilm från Youtube också.
Maud Olofsson skall tjänstgöra som cykelställ - på knä och med rumpan i vädret skall man kila in sin cykels framdäck mellan skinkorna på henne.
Det är ett sådant förakt för människor, Maud Olofsson kvinnor ,ja allt . Roligt är det inte bara förnedrande. Mest förnedrande är det att läsa kommentarena och varför man tummarna. Man tar upp ministerns yttre företräden och man tummar för detta roliga förslag. Han som ofta påpekar vilken fin feminist han är gratulerar och tummar som vanligt. Medlöparnarn är förfärande många och jag tvivlar på mänskligheten.Det tycks som om man som politiker har förverkat sitt människovärde och man får behandla personer hur som helst som är politiker. Skoj och förnedring är inte synonymer, aldrig någonsin!
Människan som skapelsens krona ger jag inte mycket för just nu, jag blir bara ledsen och försöker intala mig att det nog bara är de svaga som är fega nog att slå nerifrån eller i ryggen. Är det så att man har frihet att vara låg, elak och plump mot alla som ett steg i yttrandefriheten så vill jag inte ha den friheten om den inte nyttjas under ansvar. Man skall kunna förstå vad ens egna ord kan ställa till med - kan man inte det så lider man av det nya modeordet - empatilöshet.
De rolighetministrarna som anser sig ha rätten att på alla sätt roa med att kränka andra på alla sätt tycker jag är låga som personer, men de som glatt följer och höjer dessa till skyn är ännu värre för de har tydligen helt glömt att göra sina egna reflektioner och går med ändå.
Jag lägger inte ut någon länk till bloggen jag refererar till för jag unnar inte innehavaren att sätta besöksrekord på bloggen då denne kan få för sig att det är ett briljant inlägg även om jag tycker det är beklämmande och sorgligt. Hur tänker en del, hur kan förnedrande saker anses som "roliga"?Jag förstår ingenting när det gäller humor- det förstår jag och är tacksam för just nu.
Nu skall jag och Surögda Ester min katt tvätta fönster för det går inte att se ut genom det som hon har för fågelskådning.Flyttfåglarna anländer i stora skaror och Ester missar inte en enda så ví har ett nosavtryck för varje landad fågel. Statistiken förs noggrannt men nu skall vi revidera fågelstatistiken med fönsterputs.
I en blogg som säger sig vara anknuten till nätverk som skall ha bort alliansen och samtidigt ett som heter RESURS som är fullständigt partpolitiskt obundet där har bloggägaren lagt ut ett arbetsförslag till vår näringsminister som hon kan få efter valet och via RUT. Det finns med en instruktionsfilm från Youtube också.
Maud Olofsson skall tjänstgöra som cykelställ - på knä och med rumpan i vädret skall man kila in sin cykels framdäck mellan skinkorna på henne.
Det är ett sådant förakt för människor, Maud Olofsson kvinnor ,ja allt . Roligt är det inte bara förnedrande. Mest förnedrande är det att läsa kommentarena och varför man tummarna. Man tar upp ministerns yttre företräden och man tummar för detta roliga förslag. Han som ofta påpekar vilken fin feminist han är gratulerar och tummar som vanligt. Medlöparnarn är förfärande många och jag tvivlar på mänskligheten.Det tycks som om man som politiker har förverkat sitt människovärde och man får behandla personer hur som helst som är politiker. Skoj och förnedring är inte synonymer, aldrig någonsin!
Människan som skapelsens krona ger jag inte mycket för just nu, jag blir bara ledsen och försöker intala mig att det nog bara är de svaga som är fega nog att slå nerifrån eller i ryggen. Är det så att man har frihet att vara låg, elak och plump mot alla som ett steg i yttrandefriheten så vill jag inte ha den friheten om den inte nyttjas under ansvar. Man skall kunna förstå vad ens egna ord kan ställa till med - kan man inte det så lider man av det nya modeordet - empatilöshet.
De rolighetministrarna som anser sig ha rätten att på alla sätt roa med att kränka andra på alla sätt tycker jag är låga som personer, men de som glatt följer och höjer dessa till skyn är ännu värre för de har tydligen helt glömt att göra sina egna reflektioner och går med ändå.
Jag lägger inte ut någon länk till bloggen jag refererar till för jag unnar inte innehavaren att sätta besöksrekord på bloggen då denne kan få för sig att det är ett briljant inlägg även om jag tycker det är beklämmande och sorgligt. Hur tänker en del, hur kan förnedrande saker anses som "roliga"?Jag förstår ingenting när det gäller humor- det förstår jag och är tacksam för just nu.
Nu skall jag och Surögda Ester min katt tvätta fönster för det går inte att se ut genom det som hon har för fågelskådning.Flyttfåglarna anländer i stora skaror och Ester missar inte en enda så ví har ett nosavtryck för varje landad fågel. Statistiken förs noggrannt men nu skall vi revidera fågelstatistiken med fönsterputs.
söndag 4 april 2010
En bild kan säga mer än tusen ord
Börjes Blogg är en trevlig blogg som jag vill rekommendera. Börje ger dig fina bilder på allt från pigga ekorrar till gräsandserotik.
Med sina texter och bilder så låter han läsaren njuta av snötäckets förändring i naturen eller så får du bilder och recept på något kulinariskt att tillreda. Läs och njut.
Barbros blogg:går inte heller av för hackor. Hon kan få oss att se ljuset i tunneln genom att fotografera en vägundergång i betong och få det att bli vackert. Hennes beaglar är ofta modeller liksom kolonilotten hon har med sambon.
Ingen kan som Barbro visa ett foto på en enda tussilago som får mitt rum att lysa upp liksom mitt sinne.
Jag har läst en bok för länge sedan och titeln på den får mig att tänka på Börje och Barbros fotobloggar.Den heter "De små tingens gud". Barbro och Börje upphöjer just dessa små ting i vardagen och lyfter fram dem i ljuset.
Läs och se deras bloggar - och Barbro och Börje, jag hoppas ni förlåter att jag exponerar er men ni är värda det.
Med sina texter och bilder så låter han läsaren njuta av snötäckets förändring i naturen eller så får du bilder och recept på något kulinariskt att tillreda. Läs och njut.
Barbros blogg:går inte heller av för hackor. Hon kan få oss att se ljuset i tunneln genom att fotografera en vägundergång i betong och få det att bli vackert. Hennes beaglar är ofta modeller liksom kolonilotten hon har med sambon.
Ingen kan som Barbro visa ett foto på en enda tussilago som får mitt rum att lysa upp liksom mitt sinne.
Jag har läst en bok för länge sedan och titeln på den får mig att tänka på Börje och Barbros fotobloggar.Den heter "De små tingens gud". Barbro och Börje upphöjer just dessa små ting i vardagen och lyfter fram dem i ljuset.
Läs och se deras bloggar - och Barbro och Börje, jag hoppas ni förlåter att jag exponerar er men ni är värda det.
fredag 2 april 2010
Framtiden är tryggad
Nu vet jag att jag har ordnat så framtiden blir bra och blir trygg.Vi kommer att köpa det stora gula huset som ligger enskilt och vi kan handikappanpassa det efter mitt och makens behov. Vi kan anställa en "piga" ,lämpligen bör hon heta Rut men annat namn kan också gå bra.En bra bil ingår också i planeringen.
Hur tror ni att jag skall lyckas att få denn ljusa framtiden? Enkelt sätt - jag har precis varit till "tobaken" och lämnat in en egen V75 för 32 kronor. Mina rader är helt vetenskapliga så först har jag plockat ut ston. Nästa kriterie har varit färg där skimmel kommer först och sedan fuxar. En stolt svansföring innebär också ett säkert kort.
Erik Adielson i sulkyn nappar jag alltid på så där kommer några hästar med på hans söta utseende.
Svårare är det inte att trygga framtiden så jag säger välkommen att hälsa på oss när vi flyttat in i det gula huset.Till dess önskar jag alla en riktigt Glad Påsk om ni firar det.
Hur tror ni att jag skall lyckas att få denn ljusa framtiden? Enkelt sätt - jag har precis varit till "tobaken" och lämnat in en egen V75 för 32 kronor. Mina rader är helt vetenskapliga så först har jag plockat ut ston. Nästa kriterie har varit färg där skimmel kommer först och sedan fuxar. En stolt svansföring innebär också ett säkert kort.
Erik Adielson i sulkyn nappar jag alltid på så där kommer några hästar med på hans söta utseende.
Svårare är det inte att trygga framtiden så jag säger välkommen att hälsa på oss när vi flyttat in i det gula huset.Till dess önskar jag alla en riktigt Glad Påsk om ni firar det.
torsdag 1 april 2010
Fördomar det har jag en hel del
Han satt i busskuren vid hållplatsen. Han var prydligt klädd om än inte enligt senaste modet och verkade helt koncentrerad på musiken som strömmade ur hörlurarna på hans I-pod. Metallica på hög nivå fyllde den lilla kuren.
Som en sipp tant stod jag i kurens motsatta hörn med ett hårt tag i min handväskan medan mannen fortsatte njuta sin I-podmusik utan att störas av mitt kroppsspråk. Bussen kom, mannen reste sig och lade sin "musikanläggning" i korgen på sin rollator och sedan bjöd han mig chevalereskt att kliva ombord på bussen före honom.
Vi satt bredvid varandra på färden till centrum och han visade poden och berättade att han fått den av sina tre yngsta barnbarn när han fyllde 83 år och det var så roligt att pyssla med den och datorn. Han såg inget som helst fel i att tycka om Metallica fast Nazareth eller Status Quo var också roligt "gung"i.
Jag skäms över att jag utgår från att äldre herrar med keps inte har en I-pod och dessutom använder den till att spelar heavy metal och annat. Att gilla den musiken och att våga njuta av den som alla andra som är en pensionsålder yngre gör är faktiskt en mänsklig rättighet.
Jag skall försöka bli av med fördomen att visa saker är förbehållet vissa åldrar - ett riktigt ärligt försök skall det bli, så : HENRY- KEEP ON ROCKING!
Som en sipp tant stod jag i kurens motsatta hörn med ett hårt tag i min handväskan medan mannen fortsatte njuta sin I-podmusik utan att störas av mitt kroppsspråk. Bussen kom, mannen reste sig och lade sin "musikanläggning" i korgen på sin rollator och sedan bjöd han mig chevalereskt att kliva ombord på bussen före honom.
Vi satt bredvid varandra på färden till centrum och han visade poden och berättade att han fått den av sina tre yngsta barnbarn när han fyllde 83 år och det var så roligt att pyssla med den och datorn. Han såg inget som helst fel i att tycka om Metallica fast Nazareth eller Status Quo var också roligt "gung"i.
Jag skäms över att jag utgår från att äldre herrar med keps inte har en I-pod och dessutom använder den till att spelar heavy metal och annat. Att gilla den musiken och att våga njuta av den som alla andra som är en pensionsålder yngre gör är faktiskt en mänsklig rättighet.
Jag skall försöka bli av med fördomen att visa saker är förbehållet vissa åldrar - ett riktigt ärligt försök skall det bli, så : HENRY- KEEP ON ROCKING!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)