Ältarföreningar

Hanna Kjöller skriver så bra i DN på söndagen. Hon tar upp frågor som jag undrat mycket över.

Det handlar om de som i nya systemet flyttats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Många har nu organiserat sig i olika föreningar och nya organisationer för att skapa debatt och tillsammans påverka . Det är bra och visar på intiativ och styrka att använda sina kvarvarande krafter till det vid första anblicken.

Tyvärr har det blivit grupper där man mer tillbringar tiden att älta gamla oförrätter än att göra gemensam sak och stödja varandra inför en ny tid med prövning av sin arbetsförmåga.Grupperna binds mestadels ihop av att man känner sig illa behandlad.

Hanna K tar upp fallet med den 28-åriga kvinnan som blivit av med sin sjukpenning efter sex år och försökte få andra att förstå hennes situation med orden : Man blir ju varken yngre eller bättre.
Skribenten tycker att är det så, kan det vara på sin plats med att titta efter ett annat alternativ.

Hanna Kjöller slås även av att så många med själslig/kroppslig smärta strider så hårt för att få vara sjukskrivna - varför vill de inte slåss för alternativet att bli friska eller friskare?

Alla dessa undringar har jag också haft och även blivit slagen i skallen med när jag framfört dem men jag tycker som hon ändå.Föreningar som skall konservera och älta medlemmarnas oförätter är förgörande tror jag.

Systemet har varit osmidigt lanserat det tillstår jag visst , men det här är en chans som man som sjukskriven borde ta och är det så att man inte klarar sin arbetsprövning så har man rätt att få sin sjukpenning igen och då har man sin test i arbetslivet som bevis att man är för sjuk för arbete.

HK rekommenderar en bok i ämnet som skall vara bra av Åsa Kadowaki - "Svensk sjukvård till vanvett". Den skall jag absolut läsa.