Djävulen bär INTE Prada

Önskade mig en krinolin med vacker hatt då jag ställde steget mot teaterns utförsäljninga av 5000 scenplagg. Hattar sålde man inte ut - de kan omändras och pyntas i all oändlighet sa personalen i klädförrådet. Fjäderboor är tidlösa så de såldes inte heller ut så det blev att titta på annat.

Vackra kreationer för vackra välväxta kvinnor är det inte gott om i teatervärlden vet jag nu. Birgit Nilsson har inte varit i Karlstad vet jag liksom att lilla Fridolfs fru Selma inte är i ropet som modell. Man skall se möjligheter inte leta motgångar så jag provade andra saker istället. De snörda skinnbyxorna med blygdkapsel var en höjdare på alla sätt och om man använde kapseln till förvaring så kan man lämna handväskan hemma. En surdeg sa åt mig att det inte var ett damplagg utan att jag bad om den upplysningen. Jag beslöt omedelbart att köpa dem och lade dem över min Dramaten.

Har ni sett West Side Story? Kommer ni ihåg den lilla spröda Maria och när Tony dödas står hon där och är bara söt. På vår scen var hon klädd i en klänning med tyllkjol ,överdelen bestod av skir brodyr och påsydda pärlor. Rollen spelades av någon i storlek 34 och med konvex byst. Det var verkligen inget för mig - den köpte jag alltså.

Brudklänningar fanns i många storlekar och modeller men jag har inte funderat på några nya giftemål - tre egna vigslar för egen del får räcka.

Med öppet sinne provade jag några munkkåpor men det var inte riktigt min grej - är nog inte ödmjuk och botfärdig så det stör - de blev kvar på sin klädstång.

Sedan upplevde jag det där fantastiska som jag gjort en gång tidigare när jag mötte min italienska kappa i Stockholm. Den var så vacker och den andades bara: Jag är din , jag är din. Det var en öppen lång,vid vacker rock i underbar mjuk mocka. Den hade vida armar. Själva mockan var (sa sömmerskan)textruerat så att på visa ställen glittrade det svart i det svarta.Rocken var fodrad med mörkrött siden och det hela var en manifik skapelse. Sömmerskan som sytt den visade hur välsydd den var och berättade om hur mycket skinn som gått åt och vad den kostat(arbetet inte inräknat)för mig medan jag provade. Den var så fin och satt inte trångt heller så jag köpte den.

Min nya rock är sydd till rollinnehavaren som Mefistofeles (DJÄVULEN) i operan om Faust. Bäraren skulle ha den fotsid och det gör den bara pampigare tycker jag - synd bara att den sångaren var två meter lång och i övrigt välbyggd.

Jag har nu alltså i min garderob en rock för en man på två meter , den är vackert men jag kan inte ha den. Brevid hänger en söt ungflicksklänning som jag möjligen kan använda om jag går ned 40 kilo och backar bandet 40 år. Underbara plagg är det

Mina fina brallor snodde någon medan jag provade långrocken så nu tänker jag fula tankar och hoppas att det fanns loppor i blygkapsel .
I morgon tror jag att jag skall köpa en rubinröd slängkappa med långa puffärmar och löstagbar pellerin och veckad ståkrage - hoppas det finns någon kvar för jag kunde inte bära mer genom staden i dag.