Mina föräldrar har varit gifta i sextio år. De byggde sitt slott som var ett egnahem i tegel på 69 kvm med en stor trädgård för att ge oss fem barn en trygg uppväxt. Pappa arbetade skift på bruket och mamma skötte hemmet och barnen dessutom arbetade hon extra som festkokerska.
En natt när jag omkring 8-9 år fick vi en storasyster. Hon var i tidig tonår, hennes mamma hade begravts dagen innan efter att ha förlorat sin kamp mot "blodkräftan" och hon hade blivit våldtagen av sin styvfar denna natt. Hennes mamma och min mamma kom från samma norrländska område och hade därför umgåtts en del och det var mamma som bakat och kokat till begravningen. Min syster hade gått barfota i natten till mina föräldrar nästan sju kilometer för att hon tyckte de var så snälla. Våldtäkten tystades ner, min syster skulle utredas på barnpsyk och sedan få åka till ett så kallat flickhem då hon vägrade återvända till sitt gamla hem.
Min syster bodde kvar hos oss till hon som 18-åring flyttade till England (efter att mina föräldrar givit sitt skriftliga tillstånd till det.
Under hela min uppväxt och även efter att jag flyttat hemifrån fick jag nya "akuta" syskon. Min mamma tog emot barn som behövde det här och nu och ofta var det bara ett telefonsamtal som varslade om att ett barn var i antågande.Många gånger stod det en socialassistent på trappan med ett barn på armen. En budbärare från Moder Svea och Fader Staten som skulle skyddas och tas om hand av mina föräldrar och min mamma i första hand. Familjehem som nu finns fanns inte och ersättningen var i paritet för ett barnbidrag, kläder och annan utrustning köptes på socialrekvisition på speciellt anvisade butiker. Min mamma nekade i sten att köpa den vägen, hon sydde kläder åt hela unghögen för att hennes barn inte skulle ha "soc-stigmatat" på sig. Vi såg nog ut som barnen i Sound of Music, jag vet eller kommer inte ihåg längre.
Mamma och pappa har gjort det bra och har rätt att känna sig nöja och det är en fröjd att vara på kalas för vår släkt är stor och bullrig och lite stökig.
För ca tio år sedan sålde mina föräldrar huset och skaffade en lägenhet i ett servicehus med så kallat trygghetsboende. Det har inneburit att de kan slippa tråkiga saker som tvätt och städning om de vill och betalar för det som tillval på hyran. Först valde de till städningen för att den är tråkig och sedan blev det tvätten efter att pappa utan att sortera kört en maskin på 90 grader.
Kommunens hemtjänst har sin lokal och personal i huset och skall användas om man har beviljats bistånd.
För några veckor sedan använde mamma inte rollatorn när hon gick från rummet till köket, hon höll i dörrkarmen istället, hon halkade föll och bröt foten. Foten är omplåstrad enligt konstens alla regler, min mamma är hemma och hon får och kan inte stödja på foten och hon lider av en massa krämpor som benskörhet och annat som gör läkningsprocessen lång.Hemtjänst är beviljad med allt vad det innebär och personalen är hur snäll som helst. Det är dock ett "litet" problem som inte kan åtgärdas. Min mamma måste kissa på natten och det sker någon gång vid klockan två.
Hemtjänsten kan inte komma för lite "kiss" så mamma har fått en blöja modell stor i trosorna och ett stort liggunderlag. Hon har fått försäkringar om att det inte känns att kissa i blöjan, att ytskiktet är torrt mot huden och att det inte kommer något i hennes säng. Allt var felaktigt och min mamma gråter. Pappa har varit och köpt ett plastbäcken och har försökt hjälpa henne upp på det och han har till och med försökt dra henne i rullstol till toalett men inte orkat. Min mamma känner sig otrygg,gråter och tycker hon luktar kiss. Min pappa gråter och lider av att inte kunna "hjälpa sin vackra flicka"som han fortfarande kallar vår mamma. Hemtjänten kan inte kringgå sina bestämmelser, kommunens biståndsbedömare har tagit time-out för att hon bemöts med ständiga krav från alla och vi syskon har arbetat ut ett beredskapsschema för att vår mor skall få kissa utan blöja. Vi tar en natt var på vår mamma och pappas soffa och hjälper henne till toaletten och kanske kan vi ge henne henns egen trygghet tillbaka och det samma till vår far. De måste få sova lugnt tryggt och utan oro - utan att behöva bedövas av medicinering . De har rätt att få hjälp med en så enkel sak som att få kissa på vanligt sätt och var hemtjänstens direktiv om nattkissning kommer från vill vi syskon ha svar på. Nu löser vi våra föräldrars trygghetsbehov som de gjorde för oss, det är inte för mycket begärt och vi gnäller inte.
Jag undrar bara en sak och jag gör det med Plus-Sverkers ord: Ska det va på det här viset?
Jag känner verkligen med din stackars mamma.
SvaraRaderaÄven som gammal vill man väl behålla lite värdighet. Det är bedrövligt att inte hemtjänsten kan skicka en natt patrull.
Tur att din mamma har familj som ställer upp.
Vad gör alla gamla som råkat ut för liknande saker men inte har några anhöriga som kan ställa upp? Nej fy sjutton vad otryggt det är att bli gammal!!! Hoppas att din mammas fot läker bra så att hon snart kan komma på benen igen.
Tyvärr läker den långsamt men hon slipper bli blöjbarn igen iaf för en bruten fot skull, dessutom så är det lugnare för stackars pappa. Jag vill inte bli gammal under sådana premisser som min mamma har det och jag tycker det är så hemskt att veta att det finns gamla medmänniskor utan anhöriga som inte har möjlighet att få hjälp med en sådan liten sak som att få kissa "vanligt".
SvaraRaderaNej, det ska banne mig inte vara så. Det är ju helt otroligt hur dåligt och byråkratiskt allting är när det gäller hemvården.
SvaraRaderaHoppas hon blir bra snart, så hon klarar sig själv.
Och nu går det ju att kommentera här så man kan hålla ett öga på dig i fortsättningen.
Ska man vara totalt krass är väl orsaken till att möjligheten till gemensamfinansierad hjälp nattetid är satt lusten att via skattsedeln vara solidarisk med dem som behöver stöd permanent eller tillfälligt är begränsad. I det läget återstår endast privata initiativ precis så som ni nu gör. På politikerspråk brukar det beskrivas så här: Anhöriga och närstående ska beredas möjlighet att ha ett väsentligt inflytande över biståndets utformning. Det låter vackert men det betyder inte vad man först tror.
SvaraRaderaJag hoppas nu att du verkligen kommer in i politiken för jag uppfattar dig vara en mycket mera mänsklig person än de i den teknokratiskt känslokalla nyliberala falangen!
Sköt om dig och de dina! Ni behöver varandra när inte samhället har möjlighet att ställa upp!
:O)
Vi klarar det, kunde mamma torka oss i häcken när vi var barn så skall väl vi kunna hjälpa henne med det när hon är gammal.
SvaraRaderaDet skall inte vara krångligt att som gammal få all denservice som de gav andra när de var unga. Man skall inte behöva slåss för sina rättigheter som människa eller ha anhöriga som gör det. De gamla är inte framtiden men de är de som gjort vår framtid möjlig. Vi har skyldigheter mot alla äldre, de skall ha rätt att åldras med värdighet och minimal oro och det skall vara så oavsett om det är mina föräldrar eller ej.Jag vill ha det så som gammal och jag tror inte att de som är gamla nu tänker på annat sätt.
Nä så ska man inte behöva ha det på äldre dar...min mor bor på demensboende, sitter i rullstol och kan inte säga till då hon vill på toa så hon har en blöja att kissa i. Vi anhöriga vill att mamma ska få komma på toa minst en gång om dan men det går inte säger de bara för det finns ingen toastol som passar, de är rädda för att hon ska trilla ur den för hon är ganska rörlig. Hon har en duschstol som hon sitter på då hon duschar och jag förstår inte varför hon kan sitta på toa meddensamma.
SvaraRaderaHar bett dem vara hos mamma då hon sitter på toa men de bara skyller på att det inte finns nån stol som passar.Hallo alla har rätt och det är en mänsklig rättighet att få gå på toa dagligen som det är nu håller mamma sig in i det längsta tills det inte går mer. Då får hon ligga i sängen och sköta magen hela dagen för det är så krångligt att ha henne uppe då.
Hur vi än ber dem så lyssnar de inte på oss de säger att det blir inget då vi sätter henne på toa ändå... inte så konstigt då hon kissar i blöjan och aldrig får nån rutin på toastolen.
Jag klarar inte av att gnälla mer och har gett upp hoppet om att m,amma någonsin mer ska få sitta på toa. Jag får ångest bara jag tänker på vad hon är hänvisad till...
Detta är dagens sanning och så har många fler än min mamma det...sorgligt.
Bra att du flyttat hit har saknat dig
Mitt i bedrövelsen av din mammas problem, så avundas jag er stora, kärleksfulla familj med all den omsorg som ryms däri!!!!!
SvaraRaderaVackert!!!
Kram!