I Örebro sitter en 83-årig man häktad. För många år sedan hade han och hans hustru lovat varandra att kom den dag då de inte klarade av att leva tillsammans på grund av sjukdom så skulle de gemensamt begå självmord.Hustrun har varit sjuk och dement länge och situationen har blivit ohållbar. I onsdagskväll gav mannen sin fru 20 sömntabletter som han skaffat men ångrade sig och fick henne att kräkas upp dem igen. På morgonen kom hemtjänsten och han berättade för dem vad han gjort. Den gamle mannen sitter häktad anklagad för mordförsök och han erkänt allt. Den dementa frun ligger på sjukhus utom all fara och utan några skador efter tablettintaget.
Hur kan det bli så här? Ser ingen eller vill ingen se? Hemtjänsten kan de inte ha sett att den gamle mannen sviktade, och hur blir hans framtid.
Jag tycker inte någon skall ha rätt att ta någons liv så jag tänker inte resa frågor om dödshjälp och dess berättigande, mitt hjärta blöder bara för denna stackars desperata farbror - vad skall det bli av honom? Mördare för kärlekens skull. Var fanns alla runt omkring - det berömda skyddsnätet ,släkt,vänner, grannar hemtjänst. Någon måste ha sett något tycker jag.Ingen skall behöva bli så desperat utan att någon slår larm ,som den gamle man blev - INGEN.
Hemtjänsten springer så fort så dom hinner inte se någonting,eller så ser dom, men sätter på sej skygglappar, jag har egen erfarenhet av det. Att en 83årig man ska behöva vårda sin sjuka fru, det ska inte finnas på värdskartan. Han har kanske bett om hjälp men ingen har lyssnat. Har man ingen släkt, och ens vänner är jämnåriga,grannarna har man bara hälsat på, och hemtjänsten har bråttom. Mannen har ju klart inte orkat med och antagligen har det pågått en längre tid. Visst är det fruktansvärt, det ska inte behöva vara på detta sättet. Men jag tror att det finns massor av anhörig hetsvårdare som går med böjd rygg, och oftast är det äldre människor, som inte kan eller orkar att strida för sin rätt.Att dom inte låter farbron åka hem,han har det nog så jävligt så han behöver inte ha mera jävelskap.Jag är inte rädd för att bli gammal, men jag är rädd för att bli sjuk och gammal.En gammal människa får stora vuxenblöjor, inte för att han kissar på sej, utan därför att personalen inte har tid att hjälpa honom på toaletten, grov förnedring, för vem vill pinka i blöja om man inte behöver.Nu gjorde jag lite utvecklingar, men jag blir illa berörd när man läser sådana där saker.
SvaraRaderaBilden du har på den mulliga kvinnan är jättefin,big is beautiful, kan man välan säga.
Anna
Du har rättt det är så hemskt. Att ge blöja till någon bara för att inte gå dit så blev det för min mammma (80år) när hon bröt foten.Det kan vara förnedrande att vara gammal och inte få hjälp.
SvaraRaderaVist är kvinnan på bilden underbar.
Det är mer än hemskt! Det är helt enkelt fruktansvärt att folk ska behöva ha det så här.
SvaraRaderaNej, man får inte ta livet av folk, men jag förstår den här mannens desperation lika väl som jag förstår många anhörigas agerande efter Estoniakatastrofen.
Jag säger som anonym här ovan. Jag är inte rädd för att bli gammal, men för att bli gammal, sjuk och inte ha någon som kan strida för mig.
Jag frågar mgi också vad det ska bli av denna farbror. Sitta häktad...
Hemtjänstspersonalen borde ha sett och slagit larm, kanske har de gjort det förgäves. Ingen ska behöva ha det så där.
Idag är hemtjänstpersonalen så styrd, de har inte lov att ta hand om de äldre. Nu behandlas dessa som en liter mjölk man tar ut och sätter
in i kylskåpet, snabbt och effektivt, ingen värdighet..
Usch!
Codliver
Du satt fingret mitt i prick. Hemskt och ovärdigt är det.
SvaraRaderaDet börjar redan i att hemmet förvandlas från att vara en människas bostad och privata sfär - till att bli hemtjänstens arbetsplats. Det installeras stämpelklocka, det läggs upp förråd av blöjor och annat personalen hanterar. Bostaden anpassas efter de regler som finns för arbetstagare... Jag har sett det så många gånger! Hemmet är inte igenkännligt ibland.
SvaraRaderaVårdtagaren eller "brukaren" som man säger numera är bara objekt. I centrum står personalen. Och sparbetingen.
Den här mannen ska naturligtvis inte sitta på häktet. Han ska vara i en trygg miljö där han får möta omsorg!
Det skall han absolut ha - omvårdnad alltså. I vår hall står en plastback med plasthandskar i tre olika storlekar, blå plasttossor och en flaska med desinfektionsmedel som jag blivit tillsagd att skaffa ny - det skiter jag högaktningsfullt i. Jag vägrar att skaffa allt. Jag vill ha service och vänligt bemötande åt min man.
SvaraRadera