Att ta tag i saker som legat

Nu i kväll tog jag fram lådan som följt mig i fyra flyttar som jag inte orkat gå igenom förr. Lådan med smycken och minnen efter min dotter - Flickan som är ett skratt i vinden. Henne örhängen och berlocker gjorde jag rena och sorterade så kan jag ge dem till hennes syster, de ska inte längre ligga i en låda i garderoben. Där fanns hennes smycke hon fick som Lucia,hennes kors som morfar gav henne till konfirmationen och många många andra saker, som jag kunde förknippa med olika tillfällen i hennes korta liv.
Under alla smycken låg ett brev i ett kuvert med hennes namn - det läste jag aldrig - och ett litet kort med en soluppgång. "Det är vi för alltid, du och jag", Det var undertecknat med ditt namn -Peter.
Älskade du, jag vet att det är ni för alltid, du såg till så ni fick varandra. Ni skrattar tillsammans i vinden för alltid.
När våren gör att tjälen går ur marken skall jag gräva ner ditt kort vid min dotters gravsten som en hälsning. Den blir en hälsning att jag vet att det blev ni två.