Hockeyhuligan

Alla har ett lag i sitt hjärta om man har ishockeyintresse - så även jag. Lördagen tillbringade jag i Löfbergs Lila Arena tillsammans med mannen i mitt liv och gamla pappa. Efter att ha fått tag i tre biljetter så fixade vi Färdtjänsttaxi åt pappa och mötte upp honom utanför ispalatset. Jag var helnöjd med tre biljetter i rad och som jag trodde nära evakureringstrappan för lätt tillgång till korv, dricka och toaletter. Gissa om vi satt som en kork i en smal flaskhals? Dessutom var platserna längst uppe under taket - långa, långa trappsteg upp och hiss fick inte användas.

Älskade maken drog sig upp i ledstången tre trappavsatser upp. Jag tog ett rejält tag om pappas midja och pushade-höll emot och stöttade honom. Sedan fick vi gå runt hela arenan för att komma till sittplatserna eftersom man satt för gången med kravallstängsel för att skydda motståndarlaget hejaklack där de var placerade. När vi äntligen blev sittande så fick man verkligen känna att man inte hörde hemma där vi var. Den luggslitne riddaren är 2 meter, han är stel och orörlig och han är utrustad med gåstavar som är i vägen även undanstoppade under stolarna.Pappa sitter framåtböjd och hör som kratta och lyckas alltid vara i vägen.Jag oroade mig hela tiden för vad herrarna skulle råka ut för.

Några minuter efter att matchen kommit igång märkte jag att jag till vänster om mig hade en HULIGAN - och vilken man det var. Han skrek,han hoppade och busvisslade när han inte sjöng kampsånger. Mannen var lite mager och liknade E.T. där han plirade mot mig genom stora tjocka glasögon. FBK-mössan klädde honom inte men han verkade mycket pigg där han satt min gamla pappa, han fick hållas med ålderns rätt. Är man mellan hundra och döden så må man väl få tjoa och gapa tycker jag.

En förlustmatch, men med tillräckligt mycket korv i magen gjorde att pappa var nöjd när han åkte hem med sin färdtjänsten. Kvällen ägnade pappa åt att analysera matchen ur båda lagens synvinkel per telefon, utan att bry sig om medias eller mina åsikter. Idag går pappa runt i sin fina FBK-tröja som han fick - ingen kommer att missa vilket laget i hans hjärta är.

Nu vet vi också att pappas nya tänder håller för en busvissling. Vilken farsa jag har- trots att han är en huligan.

Jag har varit på åådischen

En klädfirma skall snart öppna en stor butik i ett nytt köpcenter. För att få tag i den rätta personalen så sökte man inte jobben via arbetsförmedlingen utan hugande sökande skulle infinna sig på¨ett litet käckt kafe och där skulle man få 3 minuter med en assistent för att imponera nog för att få ett arbete.Det var precis som inför en rollbesättning som skådespelare eller dansare får göra.

Milde himmel vad skojigt det såg ut när unga vackra människor köade i en ringlande orm alla noga med att verkligen visa hur modemedvetna och samtidigt egenartade de var. Genomsnittsåldern var cirka 20 år och jag såg ovanligt många konstifika nosringar hängande i genomborrade näsväggar.

Jag kunde inte låta bli att kliva in i de arbetssökandes skara som en utmaning och en protest mot åldersfixeringen som verkade råda. Varför kan inte små tjocka tanter kränga roliga kläder? Vilken regel styr att inte vi kan både stil o försäljning med vår livserfarenhet? Vi behöver inte heller vabba eller vara gravlediga utan kan tvärtom hålla ställningarna för de som behöver sådan ledighet.

Som den äldste sökande - jag kunde vara både mor och mormor till de flesta andra - antog man att jag skulle fika men då jag framhärdade med att söka arbete fick jag en liten nummerlapp som alla andra i kön.Jag fick mina tre minuter då jag förklarade att något CV hade jag inte eftersom jag tyckte sådant inte var något att ha - jag var mitt eget CV. Den trevliga assistenten kommenterade min vackra hatt och var hemskt trevlig.Mina data noterades liksom min mailadress, de skulle höra av sig om jag klarade av gallringen fast man kallade det utvärdering. Enligt olika källor var vi 600 eller 700 som sökt de 20-25 arbetena så jag trodde inte på någon mer kontakt när jag gick hem.

Det var roligt nästan förbjudet roligt att bara ha vågat söka något som oskrivet var för yngre människor. Jag var fnissig i flera dagar och sedan lade jag allt i minnenas arkiv som ett gyllene moment.

Jag fick mail drygt två veckor från den fina firman för jag hade gått vidare efter första granskningen så vi är bara ett åttiotal kvar nu. Jag bryr mig egentligen inte ett dyft om jag får ett arbete på den firma inte ett dugg, jag vill nog inte arbeta med kläder på det sättet. Det är så roligt så det är inte sant att jag kommit så långt som jag gjort med detta icke planlagda projekt och det är bra som det är.Det är bra konstigt ändå att trots att jag inte bryr mig så tittar jag efter ett mail med besked flera gånger om dagen.

Spänningen är oliiiiddlig.

Jag kan inte vara riktigt klok men klarar mig ändå

Som den välstrukturerade människa jag inte är så har jag noga kartlagt våren och alla händelser som skall vara på tapeten. I januari hade jag noga skrivit upp hur jag skulle förbereda min examensdag den 24 mars och hade grovplanerat för min 60årsdag den 8 maj också. Inga problem på något vis bara man planerar allt noggrannt. Ingen - minst av allt jag - räknade med att pappsen behöver mig och mina syskon nu när han är ensam.

Efter mycket stor vånda är jag numer ordförande för Röda Korset här i staden och det tar stor tid och är ett stort ansvar.Mitt under mitt pusslande i min och mannen i mitt livs livsröra fick vi erbjudande om en större, finare och mer handikappanpassad lägenhet - vi tackade ja trots att vi vet att min luggslitne riddare inte kan hjälpa till särskilt mycket.För övrigt har jag tagit på mig något som jag svurit att inte göra - efter en svår kontrovers med hemtjänsten så sköter jag numer om min mans hygien. Jag svor på att inte göra det för att låta maken vara mannen i mitt liv inte någon jag vårdade. Det handlade helt enkelt om personlig integritet inget annat, men nu är det som det är.

Jag har letat efter fina kläder till min examen i två månader men inte funnit något riktigt fint som fröjdade så väl öga och hjärta. Under helgen gjorde vi en utflykt på tjugo mil till ett köpcenter som skulle ha allt. JAG HATAR KÖPCENTRA!!! Efter att ha drivit runt i detta förskräckliga ställe handlade jag något som jag tyckte var bra.Det blev inga snygga kläder men Skaldjuret Gunvald har numer en stor burk svindyrt sköldpaddsgodis.

Idag har jag köpt en linnekavaj och en blommig klänning till examen och klänningen skall användas på min födelsedagsfest också. I morgon skall jag ta in offerter på flyttstädning och tala med med herrarna i min middagsklubb - de kommer att få bära mycket omkring 1:a maj. Svägerskor kommer att baka till födelsedagsfesten kompisar dukar den hyrda festlokalen och det ena med det andra.

Efter mitten av maj skall jag inte göra ett skit mer än möjligen vika på tårna - sedan så börjar jag om och står upp och njuter av livet.

Hoppas jag lyckas lägga in en man som jag nästan vill jämföra med Edith Piaf när det gäller nerv och smärta : Torsten Flink. .

Ett meddelande från andra sidan

....dataskärmen.Jag lever och lever om liksom Riddarn, Skaldjuret och Den Surögda. Den har varit milt sagt rörigt och jobbigt men det kommer jag att snart skriva om i en blogg nära er. Tänkte närmast på Granntantens blogg faktiskt.

Tror våren är på väg liksom livet - kram på er alla. Vi syns till veckan.

En blogg kan vara användbar på många sätt

På alla hjärtans dag så skall man strö rosor och proppa kära och nära full med gelehallon. Det är en typisk grej som gynnar handeln men där man helt glömt bort att dagen är ägnad ett gammalt helgon - Sankt Valentin.Här hemma åt vi upp gelegrejset för flera dagar sedan och Sankt Valentin är borta sedan länge, det är bara en legend kvar efter honom.

Dagen i dag blev hjärtlig och trevlig på ett litet udda sätt men det gjorde ingenting. Telefonen ringde och det var från Länsförsäkringar - det var nog Sankt Gunnar han hette han som hade om ansvarsförsäkringar i Värmland. Jag fyllde i en skadeanmälan och lämnade in för att se om lite av det som pappas nya tänder kunde bekostas av min försäkring eftersom det var jag som spolat bort dem.

I rutan på anmälan för hur skadan skett så hänvisade jag till min blogg för att få en någorlunda korrekt beskrivning och den hade denne Gunnar Johansson läst. Han tyckte bloggen var trevlig och gratulerade pappa till att ha blivit sambo med Gottfrid. Han avslutade med att berätta att ersättningen för faderskapets tänder skulle betalas ut minus självrisken. Jag är jätteglad och förstår inte alla som gnäller på försäkringsbolag men jag kanske har haft maximalt tur med mitt bolag.

Nu har jag bestämt att Gottfrid skall få sin kattförsäkring i Länsförsäkringar och sedan så tycker jag att det är roligt att man kan ha sin blogg till annat än att skriva av sig. Det gick utmärkt att ha den som bevisning i ett ansvarsärende. Kul

En man med både bett och klös

Min far har blivit sambo och båda verkar nöjda. Gottfrid flyttade in hos pappa för några dagar sedan. Han är en stor och stadig medelålders kattherre som lämnades kvar när hans familj flyttade från orten. Grannarna hade ställt ut mat åt honom i nästan ett år innan någon kontaktade Djurskyddet som såg till att han hamnade på katthemmet.En tjusig övervägande vit herre med svarta markeringar över ögonen och svart sadel på ryggen är helt oemotståndig så pappa föll som en fura för hans charm.Första dagen tillbringade Gottfrid i pappas garderob för det var ett perfekt ställe för spaning och samlande av intryck.Utflykt blev det bara för att gå i lådan i badrummet, men till slut blev hungern för svår och i köket sammanstrålade de båda herrarna.

Två herrar delar nu på pappas breda säng - den ena spinner och den andra snarkar. De verkar nöjda med varandra och arbetsfördelningen i hemmet,det är verkligen skönt.

Vi har varit till tandläkaren och kvitterat ut pappas tänder och det gjorde inte pappa som ny men bättre begagnad blev han. Jag har betalat tänderna åt farsan för roarpengarna mina och vet nu hur dyra proteser är. Jag har också lämnat in anmälan om hur jag spolade bort pappas tänder till Länsförsäkringar,för det vore ju roligt om jag kunde få tillbaka lite av pengarna. Pappa har tyvärr inte ett öre men rätten att tugga måste han han tycker jag. Vi får se hur det går med pappa mår i alla fall riktigt fint med sin katt och de nya tänderna. Det är riktigt roligt att se - en leende far och en trind spinnande katt.

Älskade Pappsen

När mamma dog för sex veckor blev pappas liv inte halvt utan nog bara en kvart av det liv han hade haft tidigare. Vi lovade pappa att vad det än var så kunde han ringa efter oss och vilken tid på dygnet det än var. Visserligen besöker vi pappa dagligen någon av oss men han skall få den trygghet som han givit oss.

Fredagkväll ringde min ena bror och bad mig följa med till pappa som ringt och mått dåligt.Han visste inte vad det var med pappa men var orolig för en ny stroke och inte "bara"värk i sorgochsaknadshålet i pappas hjärta. Pappa såg verkligen inte bra ut där han satt hopkurrad i soffan och efter någon minut började han ulka ända från fötterna. Lillebror kastade sig över bordet samtidigt som han nappade till sig papperskorgen - mot alla odds lyckades han hinna få papperskorgen mellan pappas knän innan spyorna vräkte ur pappas mun.Brorsan trollade fram en blöt handduk och tvättade ren pappas ansikte , jag tog spyhinken och gick på toaletten med den. Hinkinnehållet försvann ner i toan med ett gurgel när jag spolade och i bakgrunden hörde jag min fars rop: "Mina tänder, mina tänder".Den toan har aldrig spolat så effektivt förr, de tänderna var säkert i reningsverket innan vattnet slutat porla - oåterkallerligt borta.

Pappa hade en lång tråkig helg där han åt blötlagda smörgåsar och olika drycker. Måndag morgon ringde jag Folktandvården och fick tag i en människa som meddelade att man inte kunde skynda på eller hjälpa en gammal man som förlorat sina tänder och det skulle dessutom ta 2-3månader för att få nya bissingar. Tänderna skulle gå på mellan 8000 och 10000kr och första besöket skulle man klämma in om 11 dagar. Jag tog den tiden medan jag försökte förklara att min pappa nog skulle dö svältdöden innan dess.

Brorsan blev så arg så han ringde hans och min privattandläkare och förklarade läget, en timme senare var vi på den mottagningen och det gjordes avtryck för gommar. I morgon görs det avtryck för rätt höjd på tänderna, måndag sker inprovning och på torsdag har pappa tänder i munnen. Det blir en dag tidigare än den tid han fick på sin vanliga mottagning hos Folktandvården för första besöket.De nya tänderna blir inte ett dugg dyrare heller än på Folktandvården.

Min bror frågade om jag hade drulleförsäkring och föreslog att jag skulle kolla med mitt försäkringsbolag. Trots att handläggaren på Länsförsäkringar fnissade lite lätt när jag berättade den sorgliga historien om pappas förlorade bett så skickade hon blanketter till mig och sa att jag troligen får ersättning till pappas tänder. Ingen vet hur mycket det blir men det kvittar - viktigast är att pappa snart kan tugga sin mat igen och att Wikanders tandläkeri har en så otrolig service så att en gammal man får hjälpen han behöver snabbt.

När pappa har fått ett nytt bett så skall jag och mannen i mitt liv ta med pappa till katthemmet. Pappa vill ha sällskap och är van vid djur så vi skall se efter en innekatt som han kan bo ihop med. Vi får givetvis borga för att han klarar det och att om något händer så tar vi ansvar för den katten. Det kan bli så att Surögda Ester blir sambo på gamla dar. Det löser vi då - nu skall vi snart få en leende far