måndag 21 maj 2012
Farsan är tillbaka i Sverige
Pappas semestertripp till Rhodos motsvarade oss barns värsta farhågor. Efter att ha tomtat runt totalt förvirrad i och runt sitt hotell så ringde personalen efter ambulans och han hamnade på öns enda sjukhus. Han var mycket uttorkad då han inte druckit något - för dyrt för buteljerat vatten och dessutom behöver han inte besväras av sina urinträngningar om det inte produceras urin. Det är ju inte bättre för en diabetiker som farsan har skaffat sår på vänster fot för att han gått runt med två högerskor tiden där nere i värmen. En vänlig representant för Apollo tog kontakt med min ene bror när farsan blev inlagd - pappa hade ej uppgivit någon nära anhörig men man spårade brorsan på vårt ovanliga efternamn.
Representanten för resebolaget lovade att sätta pappa på planet så han skule komma hem säkert och en brorson skulle möta farfar. Faderskapet anlände på rätt tid och arg som ett bi då man på Rhodos flygplats ville ha ett läkarintyg på att han skulle klara av hemresan. Han svor och domderade och hade kallat kvinnan mycket fula saker.Efter många snurriga samtal fick vi äntligen pappa att gå till sängs.
Jag väcktes extremt tidigt av telefonen - det var min pappa som önskade beställa färdtjänst till Försäkringskassan i sin grannkommun. När jag ifrågasatt den bilbeställningen så blev farsgubben sur och undrade vem som kopplat honom till mig - en undran som jag inte orkade besvara. Han var på väg för att få ut pengar för läkarvård på Rhodos. Jag försökte förklara att Försäkringskassan är för att få sjukpenning, föräldrapenning eller bostadsbidrag och att eventuell återbetalningen på det han lagt ut på en resa till annat land fick man ut på reseförsäkringen. Han ville genast få reda på vilket försäkringsbolag han hade sin försäkring i och det bad jag honom kolla på försäkringsbrevet som jag skickat med i hans biljettfodral.
Demens förändrar människan det vet jag men det är inte roligt när man blir ovettigt behandlad för att farsan givit bort försäkringsbrevet till de i hotellreceptionen. Trött blir man men jag hade gudskelov tagit kopior på allt. Det sista jag vet är att pappa skulle kontakta resebyrån som sålt försäkringen till mig för att omedelbart få ut sina pengar. Jag orkar inte dividera mer så nu tar mina bröder över en sväng.Vi skall dra hem en biståndsbedömare direkt efter Pingsten för det här går inte. Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att han åtminstone är i Sverige igen!
SvaraRaderaHar tänkt ofta på er och den förfärliga situation ni är i.
Måtte nu biståndshandläggaren vara förnuftig och förstå, att din far inte är kapabel att bestämma själv.
Om inte det lyckas, så tror jag att man kan gå via vårdcentralen och få ett sådant intyg.
Hoppas att det ordnar sig, för den situation du/ni har med er far är förstås alldeles förfärlig.
Styrkekramar!
Märit
Åh, vännen .. mitt hjärta blöder för dig och jag minns det som igår när jag var i nästan samma situation. Jag hoppas att allt går planenligt med biståndsbedömaren och inte som för mig när en glasklar förälder upprört förklarade att jag tvingade fram bedömningen bara för att slippa ställa upp.
SvaraRaderaSom någon sa då .. tänk på att det blir bättre när det blir sämre. Stor sympatikram tills dess ...
Mina bröder har delat upp vad som skall göras så stora lillebror tar hand om konstiga räkningar som ej betalats. Andra lillebror skall försöka ordna banken med uttag som gjorts av pappaoch att det saknas täckning för betalningar som han inte klarat av att göra.Jag skall sköta om reseförsäkringsärendet och försöka få till någon sorts avslut av hans sjukhistoria på Rhodos. Fyra dagar på sjukhus gör att han nog skall få pengar tillbaka och de pengarna behövs för att täcka det som inte är betalt hemma. Lillasyster skall jaga biståndsbedömmaren och doktorn så det blir nog någon lösning. Sista systern hon har inte tid för stället hon arbetstränar på har fått en sjuk chef så hon har gått in där och håller ställningarna eller nå't. Det här är inget hallelujamoment.
SvaraRadera