Alla var där

men jag tänker inte namedroppa för det när det gäller gästerna på¨min födelsedagsfest.60-65 glada vänner kom för att fira mig och det gjorde de med besked. Alla hade blommor eller paket med sig trots att jag sagt till att det var nog bara de kom. Jag fick saker jag inte visste att jag längtat efter förrän jag fått dem och det var rent magiskt fast jag ifrågasatt om jag verkligen var värd så fina saker. Om man önskar något riktigt mycket så kan önskningen gå i uppfyllese det fick jag se i lördags. Varje gång någon frågat vad jag önskat så har jag sagt:"Anders Borg snyggt inslagen i cellofan".En av mina äldre vänner kom bärande på ett stort paket med mycket cellofan och vacker rosett i av guldband.Han hade ur ett stort frigolitblock mejslat och skurit ut en fantastisk gammal riddarborg med vallgrav och vindbrygga. Hela borgen var fint målad och hade såväl tegelhus och byggnader av gråsten - vackert men lite hotfullt.Över porten till borgen stod det kort och gott "ANDERS" - jag hade fått Anders Borg inslagen i cellofan precis som jag önskat. Vi minglade drack vin och åt chili con carne och det blev bara roligare och roligare. Dagen blev kväll som sedan blev natt medan min socialistiske broder hänfört lysnade på den 80-åriga moderatkvinnan när hon berättade om sin tid i riksdagen.I flera tal berättades om mig på ett generande sätt om alla mina goda sidor. Ibland lätt det mer som någon helgonberättelse än en beskrivning av mig.Av en konstnär fick jag veta att jag i hans kretsar anses som Värmlands bästa krokimodell och då rodnade jag klädsamt. Vid midnatt gick vi sakta hem i natten efter 9 timmars trevligt umgänge. Söndagmorgon väcktes jag av telefonen som ringde och det var min brorsdotter som ville prata med mig. Hon bad nästan om ursäkt och sa till mig att inte bli upprörd av det hon hade att säga. Den tjejen är så sansad så jag kunde inte tro att något från henne kunde göra mig upprörd så jag sa att allt var lugnt på den fronten.Då berättade hon att hennes lilla treåring (som var med på festen)bett henne att ringa till moster Titti (mitt namn i släktsammanhang)för att hälsa från flickan som var på festen.Min brorsdotter förstod inte vilken flicka hennes treåring pratade om så hon rabblade namn på småflickor som varit på festen och det fick bara den lilla tjejen att tycka att hennes mamma var dum.Vi måste ringa moster Titti för hon såg inte flickan sa Amanda igen och igen. "Det var den stora flickan Alexandra som sa att vi skulle ringa,hennes mamma fyllde år och flickan Alexandra var så glad för att hennes mamma var så glad så vi måste berätta att hon såg sin glada mamma." Flickan som skrattar i Vinden heter Alexandra men lilla Amanda har varken hört talats om sin mammas kusin eller träffat henne då hon dog 10 år innan Amanda föddes. Lilla Amanda har tydligen fått gåvan eller förbannelsen vilket man tycker, den som finns i den norrländska släktgrenen. Jag tror på allt hon sa denne lille brådmogna intelligenta unge och det gör flera av oss i släkten. Nu förstår ni kanske varför jag skrev att ALLA var där.