Hon är 82 år och mycket handikappad. Hennes hjärta är dels mycket förstorat och förtjockat och andningen tung av hennes kroniska astma och KOL.Benbrott i här och där i kroppen är det ständigt på grund av hennes benskörhet och urkalkade skelett.Omläggning av hennes bensår görs nere på vårdcentralen av distriksköterskan.Alla krämporna plus en enorm övervikt gör att hon endast kan ta några få steg och då med stöd av någon annan eller inventarier i bostaden - utanför den har hon en elektrisk rullstol en så kallad scooter för att ta sig fram.
Stödet och all hjälp för den kvinna i det dagliga livet är hennes 83-åriga make som varje morgon duschar henne,ser till att hon inte ramlar vid toalettbesök,lagar hennes mat och i övrigt finns till för henne. De vill inte ha hemtjänst för man klarar sig själv och det är en onödigt utgift enligt henne.Vad hon inte tycks tänka på är att hennes gamla make är by-passopererad,har diabetes, är gammal och till det har stora minnesproblem.Han kallar henne fortfarande "min flicka"efter sextio års äktenskap och han är så fin när de "går ut" på sin dagliga luftning.Det är en tur till distriktsköterskan och mataffären 200meter från hemmet.Hon på scootern och han med sin rollator erskorterar henne.
Det är mina föräldrar jag skriver om som ni säkert förstår. Min arma mamma har en monumental dödsångest när det gäller sig själv och även när det gäller pappa. Hon vet att hon inte klarar sig utan pappas omvårdnad och om han dör eller blir sjuk så måste hon till "hemmet".
Igår fick min far en stroke när han och mamma handlade.Istället för att "besvära" någon som kunde slå larm till vårdcentralen så bogserade mamma sin lutande man hem hängande över scootern.Väl hemma ringde hon ambulans och mig för att jag skulle åka till akuten och möta min far.Pappa finns nu på en neurologavdelning där avvaktar med den stora behandlingen med blodförtunnande då han har sina sjukdomar och sin ålder som spelar stor roll i sammanhanget.Han får god omvårdnad och min lutande far har bara ett bekymmer - vem tar hand om hans flicka?
Jag får ta hand om mamma, så får det bli så länge. Mina syskon är okvalificerade för tillfället. En av mina bröder arbetar i Piteå, den andra i Norge. Mina systrar kan inte för den ena är nyopererad för diskbråck och den andra bor och arbetar i Mölndal.Det som gäller är här och nu är att se till mamma och inte oroa pappa. Nästa steg är att se till att det görs en vårdplanering och bedömning av pappa där jag är med och är obekväm. I vårdbedömningen måste jag se till att mamma ingår som en del i vårdtyngden även om mina föräldrar anser att det inte finns problem för dem på något sätt.
Det är jobbigt att göra något mot sina föräldrars vilja, att på ett sätt omyndigförklara dem när det gäller vad de anser. Tyvärr finns det ingen väg runt om när det gäller akuta problem - mamma och pappa måste ha hemtjänst vad de än anser själv. Någon måste hjälpa till med hygien och annat,kanske med båda mina föräldrar. Försvinner pappas lutning och han kommer hem så skall han inte fortsätta med sitt tunga arbete med mamma, det är slut med sådant.Han måste tänka på sig själv och att han inte blir yngre och risken är stor att nya strokes kan inträffa.Genom att ta det lugnt är möjligheterna att få vara med mamma större än att slita med något han inte orkar.
Nu är det mammas välbefinnande som jag får ta hand om, pappa får den vård han behöver för tillfället. På måndag skall jag ordna med hemtjänst till mamma vare sig hon vill eller ej. Hon tycker säkert inte om mitt agerande men jag måste göra så nu när det är akut, när vi vet hur det blir med pappa så får vi väl vidareutveckla det hela efter hans behov också i samråd med någon käck biståndsbedömare.
Ett steg i taget gäller alltid så nu blir det bussen till mamma sedan besök till pappa på neurologen i eftermiddag.
Hoppas din pappa kryar på sig snart.
SvaraRaderaDet är aldrig lätt att tvinga på någon hjälp dom inte vill ha. Men så förtvivlat behöver.
Vi fick göra likadant med mamma.
Men nu är hon ändå nöjd med att vi gjorde det.
Så det blev ju bra till slut ändå.
Lycka till med allt!
Det är bra att du ser till att det händer något bra för dina föräldrar! De riskerar bli överkörda av biståndshandläggaren annars. Jag tror nämligen att dessa har krav på sig att inte släppa till mera långvariga än vad socialtjänstlagen kräver och kommunens budgetdirektiv kräver.
SvaraRaderaBiståndshandläggarna har varit med förr men det har inte din mor. Du behövs vara med som motvikt och bli den som verkligen ser till din mors och fars verkliga behov och att du då inte tillåter någon att bagatellisera bort dem.
Arma krake .. ibland är livet så orättvist och tungt och bördorna så tunga att man nästan vill lägga ner och smita ut bakvägen, eller hur?
SvaraRaderaJag har varit i din situation och lider med dig. Det värsta är att det inte finns något uppmuntrande att komma med .. det blir ju inte bättre precis.
Men det går över. En dag gör det faktiskt det .. även om priset inte är det man direkt vill betala.
Vi får försöka fokusera på de små, små roliga sakerna som finns dolda i den stora jobbiga verkligheten, eller hur?
Glöm inte bort dig själv i allt detta. Försök njuta av de få stunder du förhoppningsvis kan få för dig själv. Skickar telepatisk Bamse-styrka! /Anneli
SvaraRaderaPappa är hemma igen, formen är allt annan än fin och mamma tar snart livet av honom. Jag är en elak människa som är elak mot min mamma och syster och pappa kommer bort i hanteringen för hans demens gör att han inte riktigt är med men vill vara till lags.Hemtjänsten har inget att göra där enligt min mor för pappa kan göra allt för han är så pigg så. Men jag får fortsätta trampa på jag får bli hatad av min mor - pappa får inte ha det så här eländigt, han behöver lugn och ro. Själv återkommer jag när jag kan. Tack för att ni bryr er.
SvaraRaderaVi hade det ganska illa med gamla mor som tackade nej till all hjälp men klarade inte sig längre. Till sist betalade vi bara en del hjälp och tänk hon började sakta tycka att det var bra. Hon blev sedan sjuk och snurrig, hamnade i sjukhuset och vi placerade henne till ett himla fint boende efter det, hon la in bara en liten protest. Hon var faktiskt nöjd, men talade noga om att det var vi som inte lät henne bo hemma, och dog sedan av ålder omhändertagen av gullig personal och oss.
SvaraRaderaTänker på dig. Hamnade här av slumpen.