Så sitter man här på årets sista dag och vet inte riktigt vad jag skall känna. Kan det vara lättnad över att ha klarat livhanken i året som strax slutar eller ska jag känna förväntan inför året som skall börja? Hur omvärldshistorian blir kan jag nog inte påverka särskilt mycket, men kanske kan jag förändra min lilla värld så den passar mig och mina närmaste. Jag är inte så korkad så att jag inte tar råd i det fallet för man blir lätt hemmablind men ingen skall försöka stöpa om mig.
Vi var ute på stan idag - grått och nästan inga människor ute, kanske laddades det för kvällens övningar men vi var ute efter en god lunch på en kinesrestaurang som vi också fick. En buffé med tio olika rätter, dryck, efterrätt och kaffe för 90 kr var ett fynd. Nu har vi mest degat runt i slapparkläder för vi väntar inga besök direkt. Goda ostar ligger och blir rumsvarma på köksbänken, de kommer att smaka fint med cava och några kex och frukt. Troligen kommer vi som vanligt inte att vara vakna till tolvslaget men det är ingen katastrof - 2014 kommer nog att automatiskt uppenbara sig än då. Hoppas att det blir ett bättre än det som nu är på sluttampen. Jag vill ha ett härligt luftigt och roligt år, trots att det är valår önskar jag mig en ärlig politisk kampanj från alla håll och att alla nuvarande och kommande politiker kommer ihåg att de är förtroendevalda och skall företräda alla människor oavsett om de röstade eller ej.
Nu blir det en kopp tea och boken "Mannen som slutade ljuga" en fruktansvärd bok om vad man kan manipulera och styra omvärlden.
Jag ljög för en stund sedan - Jag lovar mig själv att inte köpa Aftonbladet, Expressen eller annan lögnaktig slaskblaska eller läsa dem på nätet. Var inne för en stund sedan på Anybodys blogg och hon har också slutat med dessa tidningar.
Nu väntar mitt tea så från mig till alla som är intresserad så säger jag: GOTT NYTT ÅR ! (och måtte våra barn få både lyckliga och rika föräldrar).
tisdag 31 december 2013
lördag 21 december 2013
Notiser från en överhettad hjärna
I min drömtidning där jag skriver alla artiklar, krönikor, ledare och givetvis är redaktör vill jag försöka skruva till det positiva. Här kommer några av dessa notiser och fullständigt sanna som jag ser det.
GUD GÖR HIMMELSK VÄRVNING MED EVIGHETSKONTRAKT
Tidigt igår morse blev det klart att vår vän AGA skall spela i Team Heaven och där kommer hon att tillsammans med Sankte Per vakta målet kallat Pärleporten. Hon kommer att vara en syn för gudarna där hon står lång och ståtlig med en insamlingsbössa i handen, matchdräkten kommer att vara hennes varma hjärta som är stort som en ocean. När hon inte tjänstgör i insläppet kommer hon att sköta bokföringen och då kommer alla att få ett stort pluskonto i godhetsboken. Gud du har gjort en kanonvärvning med AGA, en verklig toppning av laget - vi saknar henne men hon passar er perfekt.
JAN HELIN ÖPPNAR PUDELKENNEL
Jag började min ack så blygsamma bloggkarriär på Aftonbladets bloggportal och fick många bloggvänner som jag fortfarande har kontakt med både i skrift och i verkligheten. Tyvärr blev klimatet bistrare där och nu flera år senare har jag förstått att det nog var på en sådan här plats som en "hatsajt"etablerades. Stora drev samlades, man tog ära och allt av sina medbloggare, invektiven haglade och att ha borgliga värderingar var inte populärt. Det gick så långt att man fick ont i magen när man såg kommentarer hos vänner och sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag mejlade till Jan Helin och påtalade läget. Bland annat var det fritt fram att ge sig på människor i bloggen och offentligheten och politiken. Vi anmälde till Jan Helin och ansvariga på portalen utan reaktion. Ett stort gäng flyttade sonika till andra bloggdomäner, där man kan skriva och respektera varandra. I veckan gjorde Jan Helin en pudel efter att AB publicerat Johan Westerholms blogg som en hatsajt - han fick gå ut och be om ursäkt för att ha skämt ut denna bloggare. Skadan var redan skedd men en ursäkt levererades. Jag tycker det vore klädsamt med en ursäkt till oss andra som skrev på Aftonbladets egen hatsajt tidigare men det får vi säkert se oss i månen efter. Jag klarar mig bra men många goda skribenter slutade efter att ha hanterats mycket illa i ABs bloggosfär. Det behövs en hel kennel för att be om ursäkt - en utopi har jag förstått. Drömma har man rätt att göra i vilket fall.
PRAKTSVIN KORADES VID HÖGTIDLIGHET
Den årliga grisfotsfesten har ägt rum och eder Granntant är verkligen dekorerad nu mer. Jag är tilldelad SILVERGRISEN för mina insatser i klubben. Denna vackra symbol kommer jag att bära med stolthet till vardag och fest den är sällsynt men platsar vid alla tillfällen.
Det här är bara små axplock av sanningar eller sanningar ur min synvinkel. Själv mår jag hyfsat bra trots att jag förundras och förskräcks av hur Världen ser ut. Jag kan inte förändra mycket och allt ligger inte på mina axlar heller. Jag har fått underbara blommor levererade till min dörr och jul står för dörren. Vi tar en enkel stilla jul tillsammans med pappa, sedan träffar vi släkten i mellandagarna. Politiken tar paus till efter nyår, men jag själv promenerar varje morgon för att få gympa för kroppen - den stimulerar även skallen. Tänk så många kloka, dåraktiga men positiva tankar promenader ger.
Nu skall jag steka revbenspjäll och i morgon blir det köttbullar stekta i ugn samt skinkgriljering. Med det är allt färdigt och sedan blir det jul.
Ha det bra , alla ni som finns där ute och som faktiskt läser min blogg.
Eder Granntant -var ni än bor.
GUD GÖR HIMMELSK VÄRVNING MED EVIGHETSKONTRAKT
Tidigt igår morse blev det klart att vår vän AGA skall spela i Team Heaven och där kommer hon att tillsammans med Sankte Per vakta målet kallat Pärleporten. Hon kommer att vara en syn för gudarna där hon står lång och ståtlig med en insamlingsbössa i handen, matchdräkten kommer att vara hennes varma hjärta som är stort som en ocean. När hon inte tjänstgör i insläppet kommer hon att sköta bokföringen och då kommer alla att få ett stort pluskonto i godhetsboken. Gud du har gjort en kanonvärvning med AGA, en verklig toppning av laget - vi saknar henne men hon passar er perfekt.
JAN HELIN ÖPPNAR PUDELKENNEL
Jag började min ack så blygsamma bloggkarriär på Aftonbladets bloggportal och fick många bloggvänner som jag fortfarande har kontakt med både i skrift och i verkligheten. Tyvärr blev klimatet bistrare där och nu flera år senare har jag förstått att det nog var på en sådan här plats som en "hatsajt"etablerades. Stora drev samlades, man tog ära och allt av sina medbloggare, invektiven haglade och att ha borgliga värderingar var inte populärt. Det gick så långt att man fick ont i magen när man såg kommentarer hos vänner och sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag mejlade till Jan Helin och påtalade läget. Bland annat var det fritt fram att ge sig på människor i bloggen och offentligheten och politiken. Vi anmälde till Jan Helin och ansvariga på portalen utan reaktion. Ett stort gäng flyttade sonika till andra bloggdomäner, där man kan skriva och respektera varandra. I veckan gjorde Jan Helin en pudel efter att AB publicerat Johan Westerholms blogg som en hatsajt - han fick gå ut och be om ursäkt för att ha skämt ut denna bloggare. Skadan var redan skedd men en ursäkt levererades. Jag tycker det vore klädsamt med en ursäkt till oss andra som skrev på Aftonbladets egen hatsajt tidigare men det får vi säkert se oss i månen efter. Jag klarar mig bra men många goda skribenter slutade efter att ha hanterats mycket illa i ABs bloggosfär. Det behövs en hel kennel för att be om ursäkt - en utopi har jag förstått. Drömma har man rätt att göra i vilket fall.
PRAKTSVIN KORADES VID HÖGTIDLIGHET
Den årliga grisfotsfesten har ägt rum och eder Granntant är verkligen dekorerad nu mer. Jag är tilldelad SILVERGRISEN för mina insatser i klubben. Denna vackra symbol kommer jag att bära med stolthet till vardag och fest den är sällsynt men platsar vid alla tillfällen.
Det här är bara små axplock av sanningar eller sanningar ur min synvinkel. Själv mår jag hyfsat bra trots att jag förundras och förskräcks av hur Världen ser ut. Jag kan inte förändra mycket och allt ligger inte på mina axlar heller. Jag har fått underbara blommor levererade till min dörr och jul står för dörren. Vi tar en enkel stilla jul tillsammans med pappa, sedan träffar vi släkten i mellandagarna. Politiken tar paus till efter nyår, men jag själv promenerar varje morgon för att få gympa för kroppen - den stimulerar även skallen. Tänk så många kloka, dåraktiga men positiva tankar promenader ger.
Nu skall jag steka revbenspjäll och i morgon blir det köttbullar stekta i ugn samt skinkgriljering. Med det är allt färdigt och sedan blir det jul.
Ha det bra , alla ni som finns där ute och som faktiskt läser min blogg.
Eder Granntant -var ni än bor.
torsdag 12 december 2013
Grisfötter,stylister,hemliga gäster, svinerier och en liten flyttkarusell
Det är mycket som händer i min lilla värld och i en avsevärd fart. Vi hemsökte Anybody för ett litet tag sedan och det var himla trevligt i synnerhet som hon hade oanade talanger som stylist. Jag åkte hem med några urtjusiga kreationer som bara väntade på att bli burna av mig när rätt tillfälle kom.
För snart ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen här i staden. Det skulle vara en mötesplats för alla, ett ställe man kan ta en fika, kolla riksdagsdebatten på tv och ett ställe för medlemsvård helt enkelt. Det har funkat bra och jag har haft en del uppslag som jag förverkligade. 1:a Majtal med kaffe o gräddtårta efter, studiebesök till MSB och hemliga gäster har varit en del av de saker som har ägt rum. Varje onsdag sker något och förra veckan var det dags för en hemlig gäst att komma och berätta om sin verksamhet. Han är mannen som basar för stiftelsen "Blå Rummet" som gör en massa för sjuka barn och utsatta barn som behöver hjälp eller stöd av olika art. Stiftelsen förfogar över en loge i LL-Arenan så där sitter eller ligger barn och tittar på hockey eller konserter när det är sådana. Ett riktigt bra projekt som jag ville fler skulle få ta del av så det var hur kul som helst att den mannen ville komma och berätta om stiftelsen.
Med nyborstade tänder, nykammad och i en Gunilla Pontén-klänning (från Anybody) körde jag igång kaféet och gästerna var så nyfikna vem vår "hemlis" var och vad det gällde. Han kom och han åt sallad med oss för att sedan presentera sig och det han brinner för - då dök en "hemlis" till upp! Först kom två gossar med avsökande blick och en lockig svans i örat, efter dem klev Statsministern in! Fredrik Reinfeldt har pratat med mig, jag berättade om det jag startat och varför och att jag ansåg att det var bra medlemsvård. Han höll med mig och han skrev in sig i gästboken vi har på vårt kafé sedan fotograferades vi och det blev ett mycket bra kort som inte jag kan visa för det är låst i moderatposten. Men vackert var det - han i grått och jag i rosa.
När uppståndelsen lagt sig och Statsministern åkt fortsatte vi som vanligt och lyssnade till en eldsjäls berättelse om vad man kan göra för barnen som behöver det där extra som kanske inte familjen kan eller orkar med. En man som Lennart Åhs (hemlige gästen hette så) gör ett fantastiskt arbete för de barn som inte familj, samhälle eller sjukvård klarar av alla gånger. Om inte kan man avlasta från det svåra en tid.
Förra veckan gjorde jag min plikt som Lortgris, jag var med om att tvätta, klyva och koka cirka 100 kg grisfötter. Dessa fötter som står i ett kylrum, men skall serveras nu på lördag i Statts festvåning där KGB har sin årliga fotbehandling. Grisfötterna är den enda maten och sköljs lämpligen ner med vin, öl och snaps. Blanda aldrig alla tre för det tar död på den kulinariska akten d v s ätandet. Vi sjunger om grisar och särskilt om vår skyddsgris GRISELA mellan tuggorna. Den festen ser jag fram emot.
I vårt källarförråd, som är till för fem stora fastigheter och inhyst i grannhuset, har det varit rena dårhuset. Vi övertog två mikroskopiskt små utrymmen efter de som bott i vår lägenhet tidigare och allt har varit frid och fröjd. Nu är det inte så fröjdeligt längre, någon har försökt tyda koderna som sitter på varje nätdörr och kommit fram till att i stort sett alla hade fel utrymme. Vän av ordning fick därför igång en process för att alla skall flytta till "rätt" kyffe. Vi fick utrymma båda förråden, samtidigt som han som i 18 år haft "vårt" förråd skulle flytta till något som ingen visste var det fanns. Den grannen har kvar sina grejor i vår garderob men vi har vårt namn på den, samtidigt som vi är inneboende hos kille med det största förrådet - som han inte använder - men som har hans namn på dörren. Det här är mycket skrik för lite ull sa käringen som klippte grisen, men vi fick motion.
Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev igår. Jag skall åka till andra kommuner i länet och berätta om och hjälpa till med att starta upp fler Café M. Det var så roligt att jag hade tänkt rätt och att med facit i hand blev det en succé trots olyckskorpar som inte ville tro på min idé. Jag är barnsligt glad att det blir en lite kedjereaktion av något jag körde igång i våras. Men jag hade aldrig klarat det utan alla trevliga människor som hjälper mig på alla sätt.
Om 100 minuter går tiden för provvalet till kommunfullmäktige ut - undrar om jag kommer med på någon lista? I vilket fall överlever nog både jag och kommunen om det inte skulle vara så. Kanske är jag inte nog tjockhudad och utan vassa armbågar går man inte heller särskilt långt. Det ordnar sig alltid och jag kan nog sova gott så länge jag lever efter mormors motto: Krusa aldrig större skit än du själv är. Min mormor var klok hon!
För snart ett år sedan startade jag Café M i moderatlokalen här i staden. Det skulle vara en mötesplats för alla, ett ställe man kan ta en fika, kolla riksdagsdebatten på tv och ett ställe för medlemsvård helt enkelt. Det har funkat bra och jag har haft en del uppslag som jag förverkligade. 1:a Majtal med kaffe o gräddtårta efter, studiebesök till MSB och hemliga gäster har varit en del av de saker som har ägt rum. Varje onsdag sker något och förra veckan var det dags för en hemlig gäst att komma och berätta om sin verksamhet. Han är mannen som basar för stiftelsen "Blå Rummet" som gör en massa för sjuka barn och utsatta barn som behöver hjälp eller stöd av olika art. Stiftelsen förfogar över en loge i LL-Arenan så där sitter eller ligger barn och tittar på hockey eller konserter när det är sådana. Ett riktigt bra projekt som jag ville fler skulle få ta del av så det var hur kul som helst att den mannen ville komma och berätta om stiftelsen.
Med nyborstade tänder, nykammad och i en Gunilla Pontén-klänning (från Anybody) körde jag igång kaféet och gästerna var så nyfikna vem vår "hemlis" var och vad det gällde. Han kom och han åt sallad med oss för att sedan presentera sig och det han brinner för - då dök en "hemlis" till upp! Först kom två gossar med avsökande blick och en lockig svans i örat, efter dem klev Statsministern in! Fredrik Reinfeldt har pratat med mig, jag berättade om det jag startat och varför och att jag ansåg att det var bra medlemsvård. Han höll med mig och han skrev in sig i gästboken vi har på vårt kafé sedan fotograferades vi och det blev ett mycket bra kort som inte jag kan visa för det är låst i moderatposten. Men vackert var det - han i grått och jag i rosa.
När uppståndelsen lagt sig och Statsministern åkt fortsatte vi som vanligt och lyssnade till en eldsjäls berättelse om vad man kan göra för barnen som behöver det där extra som kanske inte familjen kan eller orkar med. En man som Lennart Åhs (hemlige gästen hette så) gör ett fantastiskt arbete för de barn som inte familj, samhälle eller sjukvård klarar av alla gånger. Om inte kan man avlasta från det svåra en tid.
Förra veckan gjorde jag min plikt som Lortgris, jag var med om att tvätta, klyva och koka cirka 100 kg grisfötter. Dessa fötter som står i ett kylrum, men skall serveras nu på lördag i Statts festvåning där KGB har sin årliga fotbehandling. Grisfötterna är den enda maten och sköljs lämpligen ner med vin, öl och snaps. Blanda aldrig alla tre för det tar död på den kulinariska akten d v s ätandet. Vi sjunger om grisar och särskilt om vår skyddsgris GRISELA mellan tuggorna. Den festen ser jag fram emot.
I vårt källarförråd, som är till för fem stora fastigheter och inhyst i grannhuset, har det varit rena dårhuset. Vi övertog två mikroskopiskt små utrymmen efter de som bott i vår lägenhet tidigare och allt har varit frid och fröjd. Nu är det inte så fröjdeligt längre, någon har försökt tyda koderna som sitter på varje nätdörr och kommit fram till att i stort sett alla hade fel utrymme. Vän av ordning fick därför igång en process för att alla skall flytta till "rätt" kyffe. Vi fick utrymma båda förråden, samtidigt som han som i 18 år haft "vårt" förråd skulle flytta till något som ingen visste var det fanns. Den grannen har kvar sina grejor i vår garderob men vi har vårt namn på den, samtidigt som vi är inneboende hos kille med det största förrådet - som han inte använder - men som har hans namn på dörren. Det här är mycket skrik för lite ull sa käringen som klippte grisen, men vi fick motion.
Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev igår. Jag skall åka till andra kommuner i länet och berätta om och hjälpa till med att starta upp fler Café M. Det var så roligt att jag hade tänkt rätt och att med facit i hand blev det en succé trots olyckskorpar som inte ville tro på min idé. Jag är barnsligt glad att det blir en lite kedjereaktion av något jag körde igång i våras. Men jag hade aldrig klarat det utan alla trevliga människor som hjälper mig på alla sätt.
Om 100 minuter går tiden för provvalet till kommunfullmäktige ut - undrar om jag kommer med på någon lista? I vilket fall överlever nog både jag och kommunen om det inte skulle vara så. Kanske är jag inte nog tjockhudad och utan vassa armbågar går man inte heller särskilt långt. Det ordnar sig alltid och jag kan nog sova gott så länge jag lever efter mormors motto: Krusa aldrig större skit än du själv är. Min mormor var klok hon!
lördag 30 november 2013
Min man litar inte på mig!
Nu när pappa har det bra på sitt boende så har jag plötsligen fått tid över, sover på nätterna och kan tänka utanför geriatrik och omsorg. Vi skall ut i spenaten idag och hälsa på Anybody - det blir spännande! Mannen i mitt liv har inte så stor förtröstan när det gäller mig, min orienteringsförmåga och min skicklighet som bilförare och det har jag vetat länge. Hans packning för trippen innefattar allt för orientering. Vi har kartbok och GPS, utskrift från Hitta.se och själv är jag övertygad om att han nog packat ner vår jordglob från 1963. Karlar! Jag har själv packat ner extra strumpor om jag skulle kliva ned i ett blött dike, extra trosor har jag i handväskan (enligt kloka mormors tes om att man bör ha rent under om man blir överkörd) och så packar Ester ner sig själv förstås.
Det blir nog en bra utflykt och somnar maken bara vid Kristinehamn så räddar vi nog vårt äktenskap undan haveri. Vädret verkar lovande och livet ser ganska gott ut så jag ser fram mot dagen med tillförsikt. Följ den rafflande fortsättningen på mitt liv och leverne i en blogg nära dig.
Det blir nog en bra utflykt och somnar maken bara vid Kristinehamn så räddar vi nog vårt äktenskap undan haveri. Vädret verkar lovande och livet ser ganska gott ut så jag ser fram mot dagen med tillförsikt. Följ den rafflande fortsättningen på mitt liv och leverne i en blogg nära dig.
fredag 22 november 2013
Jag har hört det på riktigt och jag är djupt smickrad och förtjust - av några pojkvaskrar
Nomineringsstämman har kommit och gått och jag har landat i verkligheten igen (i alla fall i min verklighet). Jag har en hedrande 22dra plats på landstingslistan och är därför valbar. Nu är det upp till mig att få många som kryssar mig i valet men givetvis skall de göra det för att de tror på mig och vad jag brinner för, geriatriken, palliativa vården och självmordsprevention - inget annat skall göra att man tycker att jag är värd röster. Vi får se hur det hela utvecklar sig.
När stämman startade var det tillsagt att ingen fick tala mot någon bara för. När de första kandidaterna skulle utses surrade luften av vackra tillmälen över de man ville ha på första platserna. Etablerade namn inom lokalpolitiken bollades och listor fylldes sakta på då en politisk nestor klev upp och föreslog en idog arbetshäst på nästa plats - och sedan sa han mitt namn! Där efter klev en ung kille från Muf upp i talarstolen och berättade att jag var namnet han ville nämna för att jag lärt honom så mycket om åldringsvård och psykiatri som han tidigare inte haft en aning om. Han följdes av en annan ung man som ville meddela att jag var den han ville se på listan som nästa namn. Nu var jag rörd till tårar och så kom finalen som heter Artur - han är också från Muf. Där stod han i talarstolen och berättade om Stina han ville ha upp på listan. Det var en så vacker beskrivning han gjorde av mig - Stina är annorlunda, vi är inte alltid överens men alla behövs och Stina behövs på listan. Jag blev alldeles bedårad av denne smickrare på tjugotvå vårar men mest gillade jag att han använde vår nya slogan och på rätt sätt när han pratade om att "alla behövs". Hjärtevärmande var det att bli uppsatt på listan på sådana premisser.
Tänk att en del inte förstår min förtjusning i karlar - karlar är Jordens salt anser jag oavsett vilken ålder de är i.
För övrigt snurrar Jorden som den alltid gjort, vår far har fått ett fint demensboende som vi inrett åt honom. han är nöjd och glad fast lite förundrad över att någon köpt en så fin lägenhet till honom där det ingår en stor röd katt i hyran. Att pappa inte får ihop tanketrådarna gör inte så mycket längre, viktigast är att han mår bra och trivs. Den enda smolken i pappas glädjebägare är att det faktiskt finns några på boendet som blir matade, men det får han ingen som gör åt honom. Han grumsar lite om det vid måltiderna och tycker det är synnerligen orättvist med dessa bonusar som en del får men inte han. Han äter dock raskt upp sin portion på egen hand eftersom han i sann misstro är rädd att någon annan skall få tag i hans mat och äta upp den. När vi frågar om maten så säger pappa alltid att den är god men enligt honom så har han de senaste tre månaderna fått grönsakssoppa morgon, middag, kväll. Att matlistan på väggen och resterna på pappas tallrik säger något annat, det är oväsentligt tycker vi hans barn så länge pappa tycker det är gott.
Resa vi tänkte göra sista veckan i januari blir inte av för folk har bokat upp sig så dåligt så vi får återbetalning på allt och så får vi se oss om efter nytt resmål lite längre fram. Det var nog inte meningen att vi skulle till Teneriffa. Nya djärva mål hägrar längre fram och jag tror på en vår om några månader - gör inte ni?
När stämman startade var det tillsagt att ingen fick tala mot någon bara för. När de första kandidaterna skulle utses surrade luften av vackra tillmälen över de man ville ha på första platserna. Etablerade namn inom lokalpolitiken bollades och listor fylldes sakta på då en politisk nestor klev upp och föreslog en idog arbetshäst på nästa plats - och sedan sa han mitt namn! Där efter klev en ung kille från Muf upp i talarstolen och berättade att jag var namnet han ville nämna för att jag lärt honom så mycket om åldringsvård och psykiatri som han tidigare inte haft en aning om. Han följdes av en annan ung man som ville meddela att jag var den han ville se på listan som nästa namn. Nu var jag rörd till tårar och så kom finalen som heter Artur - han är också från Muf. Där stod han i talarstolen och berättade om Stina han ville ha upp på listan. Det var en så vacker beskrivning han gjorde av mig - Stina är annorlunda, vi är inte alltid överens men alla behövs och Stina behövs på listan. Jag blev alldeles bedårad av denne smickrare på tjugotvå vårar men mest gillade jag att han använde vår nya slogan och på rätt sätt när han pratade om att "alla behövs". Hjärtevärmande var det att bli uppsatt på listan på sådana premisser.
Tänk att en del inte förstår min förtjusning i karlar - karlar är Jordens salt anser jag oavsett vilken ålder de är i.
För övrigt snurrar Jorden som den alltid gjort, vår far har fått ett fint demensboende som vi inrett åt honom. han är nöjd och glad fast lite förundrad över att någon köpt en så fin lägenhet till honom där det ingår en stor röd katt i hyran. Att pappa inte får ihop tanketrådarna gör inte så mycket längre, viktigast är att han mår bra och trivs. Den enda smolken i pappas glädjebägare är att det faktiskt finns några på boendet som blir matade, men det får han ingen som gör åt honom. Han grumsar lite om det vid måltiderna och tycker det är synnerligen orättvist med dessa bonusar som en del får men inte han. Han äter dock raskt upp sin portion på egen hand eftersom han i sann misstro är rädd att någon annan skall få tag i hans mat och äta upp den. När vi frågar om maten så säger pappa alltid att den är god men enligt honom så har han de senaste tre månaderna fått grönsakssoppa morgon, middag, kväll. Att matlistan på väggen och resterna på pappas tallrik säger något annat, det är oväsentligt tycker vi hans barn så länge pappa tycker det är gott.
Resa vi tänkte göra sista veckan i januari blir inte av för folk har bokat upp sig så dåligt så vi får återbetalning på allt och så får vi se oss om efter nytt resmål lite längre fram. Det var nog inte meningen att vi skulle till Teneriffa. Nya djärva mål hägrar längre fram och jag tror på en vår om några månader - gör inte ni?
fredag 15 november 2013
Trivialiteter och livsskrällar
Jag vimsar runt som en tossig höna och stundtals så undrar jag faktiskt vad jag har givit mig in på. Hur många presentationer av mig själv som hamnat i papperskorgen det har jag helt tappat kollen på. I morgon är det nomineringsmöte för oss moderater i Värmland och efter provvalet så skall jag alltså nu presentera mig på ett vettigt och intelligent sätt. Jag har läst alla utkast jag gjort men slås av förvåning varje gång jag läser igenom det skrivna - min personbeskrivning är över en fullständigt okänd kvinna - med mitt namn och utskriven av mig själv.
Jag har givit upp och nu slutar jag skriva och kör med en liten lapp med stolpar för mig själv när jag beskriver en liten tjock tant som tror hon kanske kan göra skillnad i ett landstingsval. Trots allt är jag , jag och personkännedomen borde vara någorlunda om jag beskriver mig själv verbalt. Lite nervöst är det , men man kan inte göra mer än sitt bästa så jag kör på. Jag älskar inte hela Världen men det är det samma med Världen och förhållandet till mig. Vi är vuxna människor som går till val och ingen av oss kommer att gå under om man inte blir vald till en topplats. Livet går vidare och livet kan vara vackert och underbart emellanåt så det skall jag ta tillvara hade jag tänkt.
En dag utan entusiasm och spänst gick jag håglöst mellan kyl- frys- och skafferi för att under vånda bestämma vilken kulinarisk rätt som skulle hamna på lunchbordet - inget var särskilt lockande så jag funderade på om gröt kunde duga. Telefonen ringde och en väninnas röst hördes i mitt öra. Himmelen hade ramlat ned på henne - hon hade precis fått reda på att hon hade bröstcancer. Så trivialt att stå och gnälla över att ingen mat verkade spännande när en vän vet att hon måste opereras för att bli av den djävul som huserar i bröstet.
Efter ett långt samtal återvände jag till köket och började med maten. Det blev dillstuvade fiskbullar med sällsynt surt vitt vin men kära maken åt och drack medan jag blängde ilsket på honom. Han hade vett att äta och tiga för att inte irritera mig.
Min kamrat är opererad nu och hon är pigg trots att hon nu måste vänta tre veckor för att få svar på proverna - sedan skall cytostatikan sättas in. Hon är en tuff brud min kompis så hon kommer att klara sig det vet vi runt omkring henne - men väntan på besked på proverna måste vara vidrig . Ett landstingsval är inget livsviktigt vet jag, det är livet som är viktig så det ska jag leva för utan att min listplacering skall få inverka. Fast jag vet att jag är med på listan så det är ingen fara vart jag hamnar på den, "dä ôrner säj" som man säger i min bit av Världen. I morgon talar jag för mig och det går säkert finfint och i vilket fall så hör jag av mig och berättar för er om min Värld så som jag upplever den.
Jag har givit upp och nu slutar jag skriva och kör med en liten lapp med stolpar för mig själv när jag beskriver en liten tjock tant som tror hon kanske kan göra skillnad i ett landstingsval. Trots allt är jag , jag och personkännedomen borde vara någorlunda om jag beskriver mig själv verbalt. Lite nervöst är det , men man kan inte göra mer än sitt bästa så jag kör på. Jag älskar inte hela Världen men det är det samma med Världen och förhållandet till mig. Vi är vuxna människor som går till val och ingen av oss kommer att gå under om man inte blir vald till en topplats. Livet går vidare och livet kan vara vackert och underbart emellanåt så det skall jag ta tillvara hade jag tänkt.
En dag utan entusiasm och spänst gick jag håglöst mellan kyl- frys- och skafferi för att under vånda bestämma vilken kulinarisk rätt som skulle hamna på lunchbordet - inget var särskilt lockande så jag funderade på om gröt kunde duga. Telefonen ringde och en väninnas röst hördes i mitt öra. Himmelen hade ramlat ned på henne - hon hade precis fått reda på att hon hade bröstcancer. Så trivialt att stå och gnälla över att ingen mat verkade spännande när en vän vet att hon måste opereras för att bli av den djävul som huserar i bröstet.
Efter ett långt samtal återvände jag till köket och började med maten. Det blev dillstuvade fiskbullar med sällsynt surt vitt vin men kära maken åt och drack medan jag blängde ilsket på honom. Han hade vett att äta och tiga för att inte irritera mig.
Min kamrat är opererad nu och hon är pigg trots att hon nu måste vänta tre veckor för att få svar på proverna - sedan skall cytostatikan sättas in. Hon är en tuff brud min kompis så hon kommer att klara sig det vet vi runt omkring henne - men väntan på besked på proverna måste vara vidrig . Ett landstingsval är inget livsviktigt vet jag, det är livet som är viktig så det ska jag leva för utan att min listplacering skall få inverka. Fast jag vet att jag är med på listan så det är ingen fara vart jag hamnar på den, "dä ôrner säj" som man säger i min bit av Världen. I morgon talar jag för mig och det går säkert finfint och i vilket fall så hör jag av mig och berättar för er om min Värld så som jag upplever den.
torsdag 31 oktober 2013
Är det så smart med en smart telefon?
Jag är med i det stora racet - det gick bra i provvalet till landstinget. Det gick faktiskt så bra att mitt namn är ett av de namn som skall vara på övre delen av listan till valet, men på exakt vilken plats jag hamnar vet jag först efter nomineringsstämman. Det är både pirrigt och nervöst att inse att jag på en stämma 16:de november skall presentera mig som en presumtiv landstingspolitiker för en massa ombud - vad har jag givit mig in på?
Jag har en fin telefon med rosa bling-blingskal och den är en så kallad Smart-Phone och det smarta har jag inte kommit på hur man använder. Jag ringer, tar emot samtal och läser mail i den och tycker det räcker medan andra berättar hur bra det är med dessa telefoner som de inte klarar sig utan.. Man undrar varför man med dessa finesser inte kan lyssna av meddelande man fått skrivna eller intalade. Det är schystare att stänga av telefonsvaret än att år ut och år in med kvittrande röst lova att höra av sig så snart hen lyssnat av sin telefon. En mig ganska närstående man har de sista 10 åren lovat ringa så fort han kan men det har aldrig hänt än. Folk som finns inom olika sektorer i samhället är beroende av att verkligen höra av sig anser jag för att inte förlora sitt lilla renommé som samhällelig stöttepelare - men icke . Mitt husläkare ringer mig oftare än vissa politiker jag känner till gör trots att jag påminner, fast de kanske är lika stora tekniska idioter som jag men vägrar att erkänna det.
I måndags var jag till MSB med 11 medlemmar från Café M (som jag bildade i våras) och fick mycket intressant information om vad de gör så väl nationellt som internationellt, vi var t o m i operativa rummet där alltid någon har jour för att bevaka orosmoment i Världen. Det var ett roligt besök för någon som är så nyfiken som jag.
Nästa vecka har vi mingel på Café M och sedan skall de nya kansliutrymmena beses. Fyra timmar stod jag och diskade porslin för att sedan ställa in det i några futtiga skåp i ett halvmonterat kök då jag inte stod i ett förråd och rotade runt efter nya spännande fyndkartonger med köksgeråd. Man (JAG) blir så irriterad när saker är halvfärdiga eller ofärdiga månad efter månad utan att något sker. Irritationen blev till slut så stor att jag ringde till hen som är en sorts förvaltare för byggnaden vi håller hus i - någon annan svarade att hen det gällde hade tagit helg (mitt på torsdagen) och skulle återkomma på måndag. Jag blev mycket sur och den människan tror jag inte blir inbjuden av mig till något mingel någon gång, men det vore förnämligt om någon kunde få fart på byggerierna , om inte annat för att inte det skall uppkomma olycksfall bland våra äldre besökare. Mingel blir det i vilket fall på onsdag även om det blir på en byggarbetsplats.
Nu skall det bli ett svanhopp i sängen för jag och min syster måste nog ta ett stort sista ryck med pappas gamla lägenhet. Omöjliga saker i garderober och skåp förökar sig hela tiden där de står, eller om de klonas eller muteras - vad vet jag. Min tokiga syster gick upp på vinden för att kolla att förrådet där var lika tomt som när vi röjde ur det när mamma dog - det var det inte! Vi vet inte vad det är i förrådet eller varför det är där bakom gallerdörrarna, vi vet att vi inte vill ha det men det är en annan historia. Just nu får det gärna utbryta en mycket lokal vindsbrand där känns det som, fast det nog inte är något att hoppas på. Det löser sig säkert även om inte den smarta telefonen kan hjälpa till ett smack. Sov gott och vakna torrt så är vi i November nästa gång vi ses.
Jag har en fin telefon med rosa bling-blingskal och den är en så kallad Smart-Phone och det smarta har jag inte kommit på hur man använder. Jag ringer, tar emot samtal och läser mail i den och tycker det räcker medan andra berättar hur bra det är med dessa telefoner som de inte klarar sig utan.. Man undrar varför man med dessa finesser inte kan lyssna av meddelande man fått skrivna eller intalade. Det är schystare att stänga av telefonsvaret än att år ut och år in med kvittrande röst lova att höra av sig så snart hen lyssnat av sin telefon. En mig ganska närstående man har de sista 10 åren lovat ringa så fort han kan men det har aldrig hänt än. Folk som finns inom olika sektorer i samhället är beroende av att verkligen höra av sig anser jag för att inte förlora sitt lilla renommé som samhällelig stöttepelare - men icke . Mitt husläkare ringer mig oftare än vissa politiker jag känner till gör trots att jag påminner, fast de kanske är lika stora tekniska idioter som jag men vägrar att erkänna det.
I måndags var jag till MSB med 11 medlemmar från Café M (som jag bildade i våras) och fick mycket intressant information om vad de gör så väl nationellt som internationellt, vi var t o m i operativa rummet där alltid någon har jour för att bevaka orosmoment i Världen. Det var ett roligt besök för någon som är så nyfiken som jag.
Nästa vecka har vi mingel på Café M och sedan skall de nya kansliutrymmena beses. Fyra timmar stod jag och diskade porslin för att sedan ställa in det i några futtiga skåp i ett halvmonterat kök då jag inte stod i ett förråd och rotade runt efter nya spännande fyndkartonger med köksgeråd. Man (JAG) blir så irriterad när saker är halvfärdiga eller ofärdiga månad efter månad utan att något sker. Irritationen blev till slut så stor att jag ringde till hen som är en sorts förvaltare för byggnaden vi håller hus i - någon annan svarade att hen det gällde hade tagit helg (mitt på torsdagen) och skulle återkomma på måndag. Jag blev mycket sur och den människan tror jag inte blir inbjuden av mig till något mingel någon gång, men det vore förnämligt om någon kunde få fart på byggerierna , om inte annat för att inte det skall uppkomma olycksfall bland våra äldre besökare. Mingel blir det i vilket fall på onsdag även om det blir på en byggarbetsplats.
Nu skall det bli ett svanhopp i sängen för jag och min syster måste nog ta ett stort sista ryck med pappas gamla lägenhet. Omöjliga saker i garderober och skåp förökar sig hela tiden där de står, eller om de klonas eller muteras - vad vet jag. Min tokiga syster gick upp på vinden för att kolla att förrådet där var lika tomt som när vi röjde ur det när mamma dog - det var det inte! Vi vet inte vad det är i förrådet eller varför det är där bakom gallerdörrarna, vi vet att vi inte vill ha det men det är en annan historia. Just nu får det gärna utbryta en mycket lokal vindsbrand där känns det som, fast det nog inte är något att hoppas på. Det löser sig säkert även om inte den smarta telefonen kan hjälpa till ett smack. Sov gott och vakna torrt så är vi i November nästa gång vi ses.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)