Trivialiteter och livsskrällar

Jag vimsar runt som en tossig höna och stundtals så undrar jag faktiskt vad jag har givit mig in på. Hur många presentationer av mig själv som hamnat i papperskorgen det har jag helt tappat kollen på. I morgon är det nomineringsmöte för oss moderater i Värmland och efter provvalet så skall jag alltså nu presentera mig på ett vettigt och intelligent sätt. Jag har läst alla utkast jag gjort men slås av förvåning varje gång jag läser igenom det skrivna - min personbeskrivning är över en fullständigt okänd kvinna - med mitt namn och utskriven av mig själv.

Jag har givit upp och nu slutar jag skriva och kör med en liten lapp med stolpar för mig själv när jag beskriver en liten tjock tant som tror hon kanske kan göra skillnad i ett landstingsval. Trots allt är jag , jag och personkännedomen borde vara någorlunda om jag beskriver mig själv verbalt. Lite nervöst är det , men man kan inte göra mer än sitt bästa så jag kör på. Jag älskar inte hela Världen men det är det samma med Världen och förhållandet till mig. Vi är vuxna människor som går till val och ingen av oss kommer att gå under om man inte blir vald till en topplats. Livet går vidare och livet kan vara vackert och underbart emellanåt så det skall jag ta tillvara hade jag tänkt.

En dag utan entusiasm och spänst gick jag håglöst mellan kyl- frys- och skafferi för att under vånda bestämma vilken kulinarisk rätt som skulle hamna på lunchbordet - inget var särskilt lockande så jag funderade på om gröt kunde duga. Telefonen ringde och en väninnas röst hördes i mitt öra. Himmelen hade ramlat ned på henne - hon hade precis fått reda på att hon hade bröstcancer. Så trivialt att stå och gnälla över att ingen mat verkade spännande när en vän  vet att hon måste opereras för att bli av den djävul som huserar i bröstet.
Efter ett långt samtal återvände jag till köket och började med maten. Det blev dillstuvade  fiskbullar med sällsynt surt vitt vin men kära maken åt och drack medan jag blängde ilsket på honom. Han hade vett att äta och tiga för att inte irritera mig.

Min kamrat är opererad nu och hon är pigg trots att hon nu måste vänta tre veckor för att få svar på proverna - sedan skall cytostatikan sättas in. Hon är en tuff brud min kompis så hon kommer att klara sig det vet vi runt omkring henne - men väntan på besked  på proverna måste vara vidrig . Ett landstingsval är inget livsviktigt vet jag, det är livet som är viktig så det ska jag leva för utan att min listplacering skall få inverka. Fast jag vet att jag är med på listan så det är ingen fara vart jag hamnar på den, "dä ôrner säj" som man säger i min bit av Världen. I morgon talar jag för mig och det går säkert finfint och i vilket fall så hör jag av mig och berättar för er om min Värld så som jag upplever den.