På alla hjärtans dag så skall man strö rosor och proppa kära och nära full med gelehallon. Det är en typisk grej som gynnar handeln men där man helt glömt bort att dagen är ägnad ett gammalt helgon - Sankt Valentin.Här hemma åt vi upp gelegrejset för flera dagar sedan och Sankt Valentin är borta sedan länge, det är bara en legend kvar efter honom.
Dagen i dag blev hjärtlig och trevlig på ett litet udda sätt men det gjorde ingenting. Telefonen ringde och det var från Länsförsäkringar - det var nog Sankt Gunnar han hette han som hade om ansvarsförsäkringar i Värmland. Jag fyllde i en skadeanmälan och lämnade in för att se om lite av det som pappas nya tänder kunde bekostas av min försäkring eftersom det var jag som spolat bort dem.
I rutan på anmälan för hur skadan skett så hänvisade jag till min blogg för att få en någorlunda korrekt beskrivning och den hade denne Gunnar Johansson läst. Han tyckte bloggen var trevlig och gratulerade pappa till att ha blivit sambo med Gottfrid. Han avslutade med att berätta att ersättningen för faderskapets tänder skulle betalas ut minus självrisken. Jag är jätteglad och förstår inte alla som gnäller på försäkringsbolag men jag kanske har haft maximalt tur med mitt bolag.
Nu har jag bestämt att Gottfrid skall få sin kattförsäkring i Länsförsäkringar och sedan så tycker jag att det är roligt att man kan ha sin blogg till annat än att skriva av sig. Det gick utmärkt att ha den som bevisning i ett ansvarsärende. Kul
tisdag 14 februari 2012
lördag 11 februari 2012
En man med både bett och klös
Min far har blivit sambo och båda verkar nöjda. Gottfrid flyttade in hos pappa för några dagar sedan. Han är en stor och stadig medelålders kattherre som lämnades kvar när hans familj flyttade från orten. Grannarna hade ställt ut mat åt honom i nästan ett år innan någon kontaktade Djurskyddet som såg till att han hamnade på katthemmet.En tjusig övervägande vit herre med svarta markeringar över ögonen och svart sadel på ryggen är helt oemotståndig så pappa föll som en fura för hans charm.Första dagen tillbringade Gottfrid i pappas garderob för det var ett perfekt ställe för spaning och samlande av intryck.Utflykt blev det bara för att gå i lådan i badrummet, men till slut blev hungern för svår och i köket sammanstrålade de båda herrarna.
Två herrar delar nu på pappas breda säng - den ena spinner och den andra snarkar. De verkar nöjda med varandra och arbetsfördelningen i hemmet,det är verkligen skönt.
Vi har varit till tandläkaren och kvitterat ut pappas tänder och det gjorde inte pappa som ny men bättre begagnad blev han. Jag har betalat tänderna åt farsan för roarpengarna mina och vet nu hur dyra proteser är. Jag har också lämnat in anmälan om hur jag spolade bort pappas tänder till Länsförsäkringar,för det vore ju roligt om jag kunde få tillbaka lite av pengarna. Pappa har tyvärr inte ett öre men rätten att tugga måste han han tycker jag. Vi får se hur det går med pappa mår i alla fall riktigt fint med sin katt och de nya tänderna. Det är riktigt roligt att se - en leende far och en trind spinnande katt.
Två herrar delar nu på pappas breda säng - den ena spinner och den andra snarkar. De verkar nöjda med varandra och arbetsfördelningen i hemmet,det är verkligen skönt.
Vi har varit till tandläkaren och kvitterat ut pappas tänder och det gjorde inte pappa som ny men bättre begagnad blev han. Jag har betalat tänderna åt farsan för roarpengarna mina och vet nu hur dyra proteser är. Jag har också lämnat in anmälan om hur jag spolade bort pappas tänder till Länsförsäkringar,för det vore ju roligt om jag kunde få tillbaka lite av pengarna. Pappa har tyvärr inte ett öre men rätten att tugga måste han han tycker jag. Vi får se hur det går med pappa mår i alla fall riktigt fint med sin katt och de nya tänderna. Det är riktigt roligt att se - en leende far och en trind spinnande katt.
onsdag 1 februari 2012
Älskade Pappsen
När mamma dog för sex veckor blev pappas liv inte halvt utan nog bara en kvart av det liv han hade haft tidigare. Vi lovade pappa att vad det än var så kunde han ringa efter oss och vilken tid på dygnet det än var. Visserligen besöker vi pappa dagligen någon av oss men han skall få den trygghet som han givit oss.
Fredagkväll ringde min ena bror och bad mig följa med till pappa som ringt och mått dåligt.Han visste inte vad det var med pappa men var orolig för en ny stroke och inte "bara"värk i sorgochsaknadshålet i pappas hjärta. Pappa såg verkligen inte bra ut där han satt hopkurrad i soffan och efter någon minut började han ulka ända från fötterna. Lillebror kastade sig över bordet samtidigt som han nappade till sig papperskorgen - mot alla odds lyckades han hinna få papperskorgen mellan pappas knän innan spyorna vräkte ur pappas mun.Brorsan trollade fram en blöt handduk och tvättade ren pappas ansikte , jag tog spyhinken och gick på toaletten med den. Hinkinnehållet försvann ner i toan med ett gurgel när jag spolade och i bakgrunden hörde jag min fars rop: "Mina tänder, mina tänder".Den toan har aldrig spolat så effektivt förr, de tänderna var säkert i reningsverket innan vattnet slutat porla - oåterkallerligt borta.
Pappa hade en lång tråkig helg där han åt blötlagda smörgåsar och olika drycker. Måndag morgon ringde jag Folktandvården och fick tag i en människa som meddelade att man inte kunde skynda på eller hjälpa en gammal man som förlorat sina tänder och det skulle dessutom ta 2-3månader för att få nya bissingar. Tänderna skulle gå på mellan 8000 och 10000kr och första besöket skulle man klämma in om 11 dagar. Jag tog den tiden medan jag försökte förklara att min pappa nog skulle dö svältdöden innan dess.
Brorsan blev så arg så han ringde hans och min privattandläkare och förklarade läget, en timme senare var vi på den mottagningen och det gjordes avtryck för gommar. I morgon görs det avtryck för rätt höjd på tänderna, måndag sker inprovning och på torsdag har pappa tänder i munnen. Det blir en dag tidigare än den tid han fick på sin vanliga mottagning hos Folktandvården för första besöket.De nya tänderna blir inte ett dugg dyrare heller än på Folktandvården.
Min bror frågade om jag hade drulleförsäkring och föreslog att jag skulle kolla med mitt försäkringsbolag. Trots att handläggaren på Länsförsäkringar fnissade lite lätt när jag berättade den sorgliga historien om pappas förlorade bett så skickade hon blanketter till mig och sa att jag troligen får ersättning till pappas tänder. Ingen vet hur mycket det blir men det kvittar - viktigast är att pappa snart kan tugga sin mat igen och att Wikanders tandläkeri har en så otrolig service så att en gammal man får hjälpen han behöver snabbt.
När pappa har fått ett nytt bett så skall jag och mannen i mitt liv ta med pappa till katthemmet. Pappa vill ha sällskap och är van vid djur så vi skall se efter en innekatt som han kan bo ihop med. Vi får givetvis borga för att han klarar det och att om något händer så tar vi ansvar för den katten. Det kan bli så att Surögda Ester blir sambo på gamla dar. Det löser vi då - nu skall vi snart få en leende far
Fredagkväll ringde min ena bror och bad mig följa med till pappa som ringt och mått dåligt.Han visste inte vad det var med pappa men var orolig för en ny stroke och inte "bara"värk i sorgochsaknadshålet i pappas hjärta. Pappa såg verkligen inte bra ut där han satt hopkurrad i soffan och efter någon minut började han ulka ända från fötterna. Lillebror kastade sig över bordet samtidigt som han nappade till sig papperskorgen - mot alla odds lyckades han hinna få papperskorgen mellan pappas knän innan spyorna vräkte ur pappas mun.Brorsan trollade fram en blöt handduk och tvättade ren pappas ansikte , jag tog spyhinken och gick på toaletten med den. Hinkinnehållet försvann ner i toan med ett gurgel när jag spolade och i bakgrunden hörde jag min fars rop: "Mina tänder, mina tänder".Den toan har aldrig spolat så effektivt förr, de tänderna var säkert i reningsverket innan vattnet slutat porla - oåterkallerligt borta.
Pappa hade en lång tråkig helg där han åt blötlagda smörgåsar och olika drycker. Måndag morgon ringde jag Folktandvården och fick tag i en människa som meddelade att man inte kunde skynda på eller hjälpa en gammal man som förlorat sina tänder och det skulle dessutom ta 2-3månader för att få nya bissingar. Tänderna skulle gå på mellan 8000 och 10000kr och första besöket skulle man klämma in om 11 dagar. Jag tog den tiden medan jag försökte förklara att min pappa nog skulle dö svältdöden innan dess.
Brorsan blev så arg så han ringde hans och min privattandläkare och förklarade läget, en timme senare var vi på den mottagningen och det gjordes avtryck för gommar. I morgon görs det avtryck för rätt höjd på tänderna, måndag sker inprovning och på torsdag har pappa tänder i munnen. Det blir en dag tidigare än den tid han fick på sin vanliga mottagning hos Folktandvården för första besöket.De nya tänderna blir inte ett dugg dyrare heller än på Folktandvården.
Min bror frågade om jag hade drulleförsäkring och föreslog att jag skulle kolla med mitt försäkringsbolag. Trots att handläggaren på Länsförsäkringar fnissade lite lätt när jag berättade den sorgliga historien om pappas förlorade bett så skickade hon blanketter till mig och sa att jag troligen får ersättning till pappas tänder. Ingen vet hur mycket det blir men det kvittar - viktigast är att pappa snart kan tugga sin mat igen och att Wikanders tandläkeri har en så otrolig service så att en gammal man får hjälpen han behöver snabbt.
När pappa har fått ett nytt bett så skall jag och mannen i mitt liv ta med pappa till katthemmet. Pappa vill ha sällskap och är van vid djur så vi skall se efter en innekatt som han kan bo ihop med. Vi får givetvis borga för att han klarar det och att om något händer så tar vi ansvar för den katten. Det kan bli så att Surögda Ester blir sambo på gamla dar. Det löser vi då - nu skall vi snart få en leende far
måndag 30 januari 2012
Fantastiska Filippa
Jag har fått ett underbart litet barnbarn, nu skall jag försöka visa en bild av henne.
fredag 20 januari 2012
Han kallade mig vacker och elegant
Vi har städat och vädrat garderober , jag och några av mina syskon. Det är mycket som kommer fram på gott och ont när någon dör och alla har sina skelett i garderoben. Vi syskon har alltid vetat att ett av oss alltid räknats före oss andra i alla tider och det är inte roligt. På något vis har vi förlikat oss med det även om det kändes orättvist när vi var yngre när en fick förmåner på olika vis eller när mamma blundade eller dolde rent kriminella saker som det syskonet gjorde. När det barnets barn fick samma understöd så blev det rent otäckt i förhållande till min mors andra barnbarn.
Min mor dog djupt skuldsatt och brev från Kronofogden fann vi i hennes väska och ett till föll ner genom brevinkastet på hallgolvet morgonen efter att hon dött.Det var på obetalda hyror (för barnbarnet)bredbandsuppkopplingar, datorer mobilabbonnemang i det oändliga. I dag dök ett krav för el på 24 000kr upp för ett annat boende åt barnbarnet(barn är det inte , han är 30 år fyllda).
Vi ordnade begravningen åt vår mor, mina bröder har studsat runt hos myndigheter såväl statliga som kommunala för att ordna alla skulder,få mamma begravd och att pappa skulle få det så lugnt och ostört den tid han har kvar på jorden. Vi har inte berättat att ljuset i hans liv - hans drottning ljugit för honom och hur ett av hans barn pungslagit en svag mor.Pappa vet inte heller om stölder som skett eller att hans fru borgat bort om rim och reson. Han vet inte heller hur vi fyra övriga försöker hålla ihop livet för honom och göra det drägligt.Vi har inte heller kommenterat vårt syskons lögnaktiga telefonsamtal till pappa med förklaringar till att inte vara med eller dyka upp när vi mötts för att ordna allt före och efter mammas begravning.Vi har svalt förklaringar om tvåveckors magsjuka,allergi och galopperande mjältbrand för att inte göra pappa mer ledsen.
Mammas begravning är nu över, pappa mår hyfsat och vi försöker lägga oförrätter bakom oss så gott det går. Man måste varken älska sina föräldrar eller syskon men lite hyfs kan man bjuda på. Att DET syskonet strukit mig och en bror ur sin familj på facebook har jag hört och det står jag ut med - tror inte det är speciellt meriterande att vara där för mig.
Idag fick jag höra något som inte var meningen att jag skulle få veta men det blev så ändå: Syskonet har utan orsak alls meddelat vår far att det uteblev från begravningskaffet hemma hos mig för att jag inte tillät det att komma. Jag grät inför en sådan lögn både inombords och med mina ögon.Jag försökte bjuda en extra gång innan vi skiljdes vid begravningslokalen men fick svaret att hemma väntade magsjuk familj. Mina bröder fick samma svar.
Jag var nedstämnd när jag jag for ned till centrum för att handla men tänkte att frisk luft skulle pigga upp. När jag med fullpackad "dramaten"styrde stegen mot busshållplatsen stannades jag av en medelålders gentleman.Han log med hela ansiktet då hans sa att det var roligt att se en vacker och elegant dam som visste hur man bar upp en hatt. Jag både stammade och rodnade när hans komplimanger hamrade mot mitt hjärta och rotade sig där. Mannen försvann över torget och jag stod kvar i min gröna gangsterhatt och lika gröna fuskpälskrage fastsatt på den gamla svarta kappan.
På bussen speglade jag mig i den smutsiga fönsterrutan för att kontrollera om där fanns en elegant dam men var lite osäker på om så var fallet.Hemma såg mannen i mitt liv på mig och log. Då visste jag att jag faktiskt var både vacker och elegant - allt beror på vem som ser och om man har vänliga eller kärleksfulla ögon.En främling gav mig ett gott öga så nu känner jag mig ganska fager och slipper tänka på onda ögon.
Min mor dog djupt skuldsatt och brev från Kronofogden fann vi i hennes väska och ett till föll ner genom brevinkastet på hallgolvet morgonen efter att hon dött.Det var på obetalda hyror (för barnbarnet)bredbandsuppkopplingar, datorer mobilabbonnemang i det oändliga. I dag dök ett krav för el på 24 000kr upp för ett annat boende åt barnbarnet(barn är det inte , han är 30 år fyllda).
Vi ordnade begravningen åt vår mor, mina bröder har studsat runt hos myndigheter såväl statliga som kommunala för att ordna alla skulder,få mamma begravd och att pappa skulle få det så lugnt och ostört den tid han har kvar på jorden. Vi har inte berättat att ljuset i hans liv - hans drottning ljugit för honom och hur ett av hans barn pungslagit en svag mor.Pappa vet inte heller om stölder som skett eller att hans fru borgat bort om rim och reson. Han vet inte heller hur vi fyra övriga försöker hålla ihop livet för honom och göra det drägligt.Vi har inte heller kommenterat vårt syskons lögnaktiga telefonsamtal till pappa med förklaringar till att inte vara med eller dyka upp när vi mötts för att ordna allt före och efter mammas begravning.Vi har svalt förklaringar om tvåveckors magsjuka,allergi och galopperande mjältbrand för att inte göra pappa mer ledsen.
Mammas begravning är nu över, pappa mår hyfsat och vi försöker lägga oförrätter bakom oss så gott det går. Man måste varken älska sina föräldrar eller syskon men lite hyfs kan man bjuda på. Att DET syskonet strukit mig och en bror ur sin familj på facebook har jag hört och det står jag ut med - tror inte det är speciellt meriterande att vara där för mig.
Idag fick jag höra något som inte var meningen att jag skulle få veta men det blev så ändå: Syskonet har utan orsak alls meddelat vår far att det uteblev från begravningskaffet hemma hos mig för att jag inte tillät det att komma. Jag grät inför en sådan lögn både inombords och med mina ögon.Jag försökte bjuda en extra gång innan vi skiljdes vid begravningslokalen men fick svaret att hemma väntade magsjuk familj. Mina bröder fick samma svar.
Jag var nedstämnd när jag jag for ned till centrum för att handla men tänkte att frisk luft skulle pigga upp. När jag med fullpackad "dramaten"styrde stegen mot busshållplatsen stannades jag av en medelålders gentleman.Han log med hela ansiktet då hans sa att det var roligt att se en vacker och elegant dam som visste hur man bar upp en hatt. Jag både stammade och rodnade när hans komplimanger hamrade mot mitt hjärta och rotade sig där. Mannen försvann över torget och jag stod kvar i min gröna gangsterhatt och lika gröna fuskpälskrage fastsatt på den gamla svarta kappan.
På bussen speglade jag mig i den smutsiga fönsterrutan för att kontrollera om där fanns en elegant dam men var lite osäker på om så var fallet.Hemma såg mannen i mitt liv på mig och log. Då visste jag att jag faktiskt var både vacker och elegant - allt beror på vem som ser och om man har vänliga eller kärleksfulla ögon.En främling gav mig ett gott öga så nu känner jag mig ganska fager och slipper tänka på onda ögon.
tisdag 10 januari 2012
Från mörker till ljus
Jag tänker inte berätta hur det känns när en mor berättar att hon inte orkar eller vill vara med i livet längre. Inte tänker jag heller berätta om min fantastiska lillasyster som vände upp och ner på kommun och landsting för att mamma skulle få terminalvård i hemmet och ett avslut på det liv hon hållit fast vid i 82 år som var värdigt,smärtfritt och utan ångest för henne. Vi barn lovade att finnas där för henne och gamla pappa.Jag skall inte heller tjata om hur jag tvättade och klädde min döda mamma heller, men ni skall veta att Flickan Som Skrattar i Vinden kommer inte att missa mormor när hon kommer elegant som en drottning till Det Stora Lugnet.
Att ni skall behöva genomlida en skriven beskrivning av en borgelig begravning är inget som ni skall utsättas för. Jag vill bara tala om att mannen från begravningsbyrån var fantastisk då han kommuniserade med min pappa som först knappt orkade gå in i rummet där akten hölls.Han skapade en inre dialog där han fick pappa att se hur fint det var inte att mamma var död utan de facto hade pappa fått 62 år med henne i livet. Det var en fin akt där pappa fick ta farväl av "sin flicka" som han kallat mamma i alla år.Det var fint för oss ungar också och det är lättare att kunna gå vidare tillsammans och var för sig med våra liv.
Drygt 20 personer trängdes i min och makens trea efteråt där jag serverade kaffe och smörgåsar. Ena svägerskan kom med mjuka kakor och alla lät sig väl smaka medan alla pratade med alla.Knutar och muskler slappnade av och gamla papsen kunde äntligen skratta lite försynt han också. Vid uppbrottet hemifrån åkte många hem med bytta minnen och kanske en matlåda fylld med laxsandwichs.Natten som var var vi många som sov gott för första gången på fem-sex veckor, så underbart det var.
Nu är ljusare tider på väg, dels kommer troligen det att bli vår även i år. Det mesta av det mörka har vi lagt bakom oss nu när mamma är begravd och vi har lovat stötta farsgubben att finnas tillhanda för honom.Sist men inte minst så vaknade jag som FARMOR. Mannen i mitt livs hockeyspelande son och hans sambo har fått en fantastisk liten dotter. Enligt sanningsvittnet fadern är det det vackraste barn som någonsin fötts så det är säkert så.Barnet modern och fadern mår bara bra. Livet är fantastiskt eller hur?
Jag tänker på vad det står på stenen i minneslunden bredvid Flickan Som Skrattar i Vindens grav: Tidevarv komma tidevarv försvinna släkten följa släktens gång..... Igår begravde vi någons "flicka" idag föddes en liten flicka in i släkten.Livet är märkligt, förvirrande men samtidigt ganska underbart. Jag är FARMOR för det har ett litet barns föräldrar sagt - jag är hedrad glad och rörd över denna tjusiga titel - FARMOR.
Att ni skall behöva genomlida en skriven beskrivning av en borgelig begravning är inget som ni skall utsättas för. Jag vill bara tala om att mannen från begravningsbyrån var fantastisk då han kommuniserade med min pappa som först knappt orkade gå in i rummet där akten hölls.Han skapade en inre dialog där han fick pappa att se hur fint det var inte att mamma var död utan de facto hade pappa fått 62 år med henne i livet. Det var en fin akt där pappa fick ta farväl av "sin flicka" som han kallat mamma i alla år.Det var fint för oss ungar också och det är lättare att kunna gå vidare tillsammans och var för sig med våra liv.
Drygt 20 personer trängdes i min och makens trea efteråt där jag serverade kaffe och smörgåsar. Ena svägerskan kom med mjuka kakor och alla lät sig väl smaka medan alla pratade med alla.Knutar och muskler slappnade av och gamla papsen kunde äntligen skratta lite försynt han också. Vid uppbrottet hemifrån åkte många hem med bytta minnen och kanske en matlåda fylld med laxsandwichs.Natten som var var vi många som sov gott för första gången på fem-sex veckor, så underbart det var.
Nu är ljusare tider på väg, dels kommer troligen det att bli vår även i år. Det mesta av det mörka har vi lagt bakom oss nu när mamma är begravd och vi har lovat stötta farsgubben att finnas tillhanda för honom.Sist men inte minst så vaknade jag som FARMOR. Mannen i mitt livs hockeyspelande son och hans sambo har fått en fantastisk liten dotter. Enligt sanningsvittnet fadern är det det vackraste barn som någonsin fötts så det är säkert så.Barnet modern och fadern mår bara bra. Livet är fantastiskt eller hur?
Jag tänker på vad det står på stenen i minneslunden bredvid Flickan Som Skrattar i Vindens grav: Tidevarv komma tidevarv försvinna släkten följa släktens gång..... Igår begravde vi någons "flicka" idag föddes en liten flicka in i släkten.Livet är märkligt, förvirrande men samtidigt ganska underbart. Jag är FARMOR för det har ett litet barns föräldrar sagt - jag är hedrad glad och rörd över denna tjusiga titel - FARMOR.
söndag 4 december 2011
Värdefullt papper
Jag har arbetat som en iller i flera dagar med mamma och pappas bröllopfest. Det är lite arbetsamt att ljuga och le när man skall skall arbeta med släktingar som man inte tycker om eller vill ha med att göra i vanliga fall. Det var svettigt men det gick och sedan åt vi hemlagad mat vi 25 som kommit för att fira två gamlingar som varit gifta i sextio år.Våra föräldrar var nöjda och alla fick äta sig mätta på hemlagad mat så festen får räknas som lyckad. Att vissa inte ville prata med varandra och att några andra uttalade sig om allt och alla lämnade jag där hän. Skönt att festen är över tycker jag
Min lilla rara granne har flyttat till ett demensboende och det är både skönt och tragiskt.Skönt är det för mig för nu slipper jag rädda henne när hon kommer ångande med sin rollator för att ta sig ut via trappan. Det blev så jobbigt så jag kunde inte sova för jag kände så stort ansvar för att hon inte skulle skada sig. Efter några akututrykningar så klagade jag hos Vård- och omsorgsnämnden. Grannen bor nu på ett demensboende och jag är så löjligt känslig så nu har jag dåligt samvete för att min agerande skickade henne till ett annat sorts hem.
Nu är jag jättetrött efter att varit på teaterövningar från 10.00 till 17.30, ett känslosamt möte med alla andra i gruppen.Vi slutade höstterminen idag och det blev så att många av oss grät när vi skulle prata om våra känslor. Det blev ett katarsis som jag ser det - befriande och ärligt. Kursen börjar igen den 9 januari och jag längtar redan.
På fredag eftermiddag fick jag bland de vanliga fakturorna och erbjudandena ett stort kuvert. Min nyfikenhet fick mig att ge reklam och räkningarna till min egen trötta make medan jag öppnade den stora posten.Jag har fått examensintyget på att jag studerat konstvetenskap och faktiskt har en examen. Ingen i min släkt verkar gilla det jag gjort utom mannen i mitt liv men det gör ingenting. Jag skall rama in diplomet för min egen skull och vara stolt över vad jag gjort. Jag känner mig duktig över mig själv och konstigt nog sä känns det bra att veta och ha svart på vitt att jag alldeles själv gjort något bra vid ganska hög ålder. Jag tänker inte gå runt i ett självgott rus men jag känner mig stärkt i mig själv en stund här i livet.
Tänk att jag är så duktig - jag klarar vissa mål och det har jag bevis på.
Min lilla rara granne har flyttat till ett demensboende och det är både skönt och tragiskt.Skönt är det för mig för nu slipper jag rädda henne när hon kommer ångande med sin rollator för att ta sig ut via trappan. Det blev så jobbigt så jag kunde inte sova för jag kände så stort ansvar för att hon inte skulle skada sig. Efter några akututrykningar så klagade jag hos Vård- och omsorgsnämnden. Grannen bor nu på ett demensboende och jag är så löjligt känslig så nu har jag dåligt samvete för att min agerande skickade henne till ett annat sorts hem.
Nu är jag jättetrött efter att varit på teaterövningar från 10.00 till 17.30, ett känslosamt möte med alla andra i gruppen.Vi slutade höstterminen idag och det blev så att många av oss grät när vi skulle prata om våra känslor. Det blev ett katarsis som jag ser det - befriande och ärligt. Kursen börjar igen den 9 januari och jag längtar redan.
På fredag eftermiddag fick jag bland de vanliga fakturorna och erbjudandena ett stort kuvert. Min nyfikenhet fick mig att ge reklam och räkningarna till min egen trötta make medan jag öppnade den stora posten.Jag har fått examensintyget på att jag studerat konstvetenskap och faktiskt har en examen. Ingen i min släkt verkar gilla det jag gjort utom mannen i mitt liv men det gör ingenting. Jag skall rama in diplomet för min egen skull och vara stolt över vad jag gjort. Jag känner mig duktig över mig själv och konstigt nog sä känns det bra att veta och ha svart på vitt att jag alldeles själv gjort något bra vid ganska hög ålder. Jag tänker inte gå runt i ett självgott rus men jag känner mig stärkt i mig själv en stund här i livet.
Tänk att jag är så duktig - jag klarar vissa mål och det har jag bevis på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)