Han kallade mig vacker och elegant

Vi har städat och vädrat garderober , jag och några av mina syskon. Det är mycket som kommer fram på gott och ont när någon dör och alla har sina skelett i garderoben. Vi syskon har alltid vetat att ett av oss alltid räknats före oss andra i alla tider och det är inte roligt. På något vis har vi förlikat oss med det även om det kändes orättvist när vi var yngre när en fick förmåner på olika vis eller när mamma blundade eller dolde rent kriminella saker som det syskonet gjorde. När det barnets barn fick samma understöd så blev det rent otäckt i förhållande till min mors andra barnbarn.

Min mor dog djupt skuldsatt och brev från Kronofogden fann vi i hennes väska och ett till föll ner genom brevinkastet på hallgolvet morgonen efter att hon dött.Det var på obetalda hyror (för barnbarnet)bredbandsuppkopplingar, datorer mobilabbonnemang i det oändliga. I dag dök ett krav för el på 24 000kr upp för ett annat boende åt barnbarnet(barn är det inte , han är 30 år fyllda).

Vi ordnade begravningen åt vår mor, mina bröder har studsat runt hos myndigheter såväl statliga som kommunala för att ordna alla skulder,få mamma begravd och att pappa skulle få det så lugnt och ostört den tid han har kvar på jorden. Vi har inte berättat att ljuset i hans liv - hans drottning ljugit för honom och hur ett av hans barn pungslagit en svag mor.Pappa vet inte heller om stölder som skett eller att hans fru borgat bort om rim och reson. Han vet inte heller hur vi fyra övriga försöker hålla ihop livet för honom och göra det drägligt.Vi har inte heller kommenterat vårt syskons lögnaktiga telefonsamtal till pappa med förklaringar till att inte vara med eller dyka upp när vi mötts för att ordna allt före och efter mammas begravning.Vi har svalt förklaringar om tvåveckors magsjuka,allergi och galopperande mjältbrand för att inte göra pappa mer ledsen.

Mammas begravning är nu över, pappa mår hyfsat och vi försöker lägga oförrätter bakom oss så gott det går. Man måste varken älska sina föräldrar eller syskon men lite hyfs kan man bjuda på. Att DET syskonet strukit mig och en bror ur sin familj på facebook har jag hört och det står jag ut med - tror inte det är speciellt meriterande att vara där för mig.

Idag fick jag höra något som inte var meningen att jag skulle få veta men det blev så ändå: Syskonet har utan orsak alls meddelat vår far att det uteblev från begravningskaffet hemma hos mig för att jag inte tillät det att komma. Jag grät inför en sådan lögn både inombords och med mina ögon.Jag försökte bjuda en extra gång innan vi skiljdes vid begravningslokalen men fick svaret att hemma väntade magsjuk familj. Mina bröder fick samma svar.

Jag var nedstämnd när jag jag for ned till centrum för att handla men tänkte att frisk luft skulle pigga upp. När jag med fullpackad "dramaten"styrde stegen mot busshållplatsen stannades jag av en medelålders gentleman.Han log med hela ansiktet då hans sa att det var roligt att se en vacker och elegant dam som visste hur man bar upp en hatt. Jag både stammade och rodnade när hans komplimanger hamrade mot mitt hjärta och rotade sig där. Mannen försvann över torget och jag stod kvar i min gröna gangsterhatt och lika gröna fuskpälskrage fastsatt på den gamla svarta kappan.

På bussen speglade jag mig i den smutsiga fönsterrutan för att kontrollera om där fanns en elegant dam men var lite osäker på om så var fallet.Hemma såg mannen i mitt liv på mig och log. Då visste jag att jag faktiskt var både vacker och elegant - allt beror på vem som ser och om man har vänliga eller kärleksfulla ögon.En främling gav mig ett gott öga så nu känner jag mig ganska fager och slipper tänka på onda ögon.