Pride trodde jag betydde stolthet

När jag cyklade efter kanten av vår svällande älv passerade jag tre tjejer som höll på att klistra affischer om den kommande Pridefestivalen på kommunens tunnor för hundbajs. Som vanligt kunde jag inte låta bli att ifrågasätta vad de gjorde. Jag tyckte att bud om stolthet över att vara den man är inte passade på skittunnor. Svaret jag fick var att de var så "bajsigt" stolta så de tyckte det var ok. Att vara bajsigt stolt är ett helt nytt begrepp för mig - ärligt talat tilltalar det inte mig alls och jag tror inte det är allmänt vedertaget heller.

Stolt kan man vara på många sätt och det är jag när det gäller valarbete som vi genomförde hos oss i Moderaterna. Jag vet alldeles väl hur det gick i EU-valet och vad resultatet blev men tänker inte analysera eller peka ut eventuella syndabockar för det dåliga resultatet - det finns så många andra som gör det med eller utan skadeglädje. Jäklar vad vi slet och utförde olika bitar i valrörelsen, vi kan gott vara stolta för det vi utförde för vi gjorde det bra!
Idag har jag flyttat min hemadress från valstugan på torget och är nu hemma i mitt vanliga vardag där jag åter igen säger att jag är STOLT över vad vi gjorde som medlemmar i M!

Stolt är jag också över den täppa vi har och som jag med stolthet kallar trädgård. Vår trädgård är en cirka 70 cm jordremsa runt vår altan. Stora krukor med krasse flankerar våra rhododendronbuskar , tujor, röda o vita vinbärsbuskar, hallon, squash och paprika som frodas och fröjdar mitt öga. Mot väggen klättrar rosor och clematis, framför den doftar lavendeln. Givetvis har jag balkonglådor fyllda med fjolårets pelargoner och även en låda med gula jordgubbar som jag fått i present. Min "bror" Bengts present två körsbärstomatplantor blommar för fullt och jag har just fått telefon om adoption av fler vanliga tomatplantor som snart anländer. Mitt jordbruk avslutades med  att jag planterade några potatisar i tre stora hinkar som står bredvid min kryddkruka. Troligen blir vi helt självförsörjande här hemma om vi bara kan skörda i tid.

Någon vis oriental sa att den är rik som har en trädgård - jag har både vänner och en trädgård så jag är rik, mycket rik. Tänk att vara så rik och dessutom stolt över att vara mig själv - en gräsrot bland andra gräsrötter och av den stolta sorten

Så klart jag skall ut och Pridepromenera den dagen festivalen går av stapeln, bland andra stolta människor - en självklarhet tycker jag.

Tänker jag på fel sätt när det gäller demokrati?

I mitt hörn av Sverige arbetar de politiska partierna med valet till EU. På torget finns det valbodar där företrädare för partierna delar ut trycksaker, knappar och förslag på lämpliga kandidater att skicka till Bryssel. V står längst bort, sedan S, SD därpå och slutligen vi i M. Alla partierna har hyrt sina bodar och har tillstånd från polisen att vara där och det är lugnt och avspänt mellan oss - kanske för att SD inte är där särskilt mycket.

Jag tycker inte om värderingar som SD har men de är på demokratisk grund valda till vår riksdag och de får omkring 10% av väljarnas röster som det ser ut nu. Skrämmande, javisst - men lik förbaskat så anser jag att man skall bemöta dem som de människor de är eller helt låta bli att bemöta dem och deras utspel. Skrikande gärna maskerade individer som försöker stoppa någon som de anser är antidemokratisk med just antidemokratiska metoder - gör mig både ledsen och arg.

Igår försökte Jimmie Åkesson hålla torgtal - ett alltigenom korrekt arrangerat sådant med polis, utlyst i tidningar men där var massor av folk som bara var ute efter sak - störa och förstöra för någon som använde sin demokratiska rätt att tala på torget och som följde alla regler för detta. Talaren kunde aldrig fullfölja det han skulle göra då alla dessa skrikhalsar omöjliggjorde det. Polisen fick ingripa och bära bort en del "demokratikämpar" och talaren kom aldrig i mål utan fick ge upp.

Tisdag avbröts SDs tal av Åkesson i Göteborg, onsdag likadant hos oss i Karlstad och nu ikväll stoppades han i Borlänge. Jag blir så trött och förbaskad på det här uppträdandena där man utser sig själv att bedöma vad god demokrati är och dessutom använder sig av odemokratiska sätt för att förstöra för de som inte står på deras egna demokratiska agendalista.

Kanske tycker ni att jag är virrig och det kan säkert vara så, men det här är inte min syn på demokrati bara smutsigt och beklämmande. Envist håller jag ändå fast vid att det här är inte min syn på demokrati och kommer aldrig bli heller - lika lite som jag tycker om SD och den ideologi de har. Min vän Anybody skriver mycket bättre om detta i sin blogg så läs den om jag får tycka till.
Anybodys Place http://anybodys-place.blogspot.se/2014/05/demokratins-hornstenar.html    

Jag såg många glada kvinnor springa/gå/hasa runt i Vårruset istället för att irriteras på torgbråket . Kvinnor kan det är det inga tvivel om för det var 8666 brudar som i olika stilar gjorde loppet. Själv var jag en betraktare bland många men skojigast var andmamman Andnita med hela ungskocken som stod och iakttog de lustiga människorna som välde förbi i en strid ström.

Anden och hennes barn får alltid kvällsmålet serverat av mig runt femsnåret i närheten av bron som ligger tvåhundra meter bort. Så blev det inte i söndags för jag hade födelsedagskalas och en massa människor var hos mig. Plötsligt sa en av gästerna som varit ute och rökt : "Varför står det jäkla massa ankor vid din altan?" Nu undrar jag bara vem som givit Andnita min adress - det var hon och hennes dunbollar som stod där 40 minuter efter vanlig serveringstid. Hon och familjen undfägnades med massor av godsaker för att sedan tåga iväg. Konstigt det där att hon hittade mig, men hon har inte varit hit mer fast det beror nog på att jag passar mattiderna noga på vanliga stället.

Det är kul att fylla år och träffa roliga människor, det är kul med roliga presenter också erkänner jag villigt. Blommor tycker jag mycket om, sedan har jag fått pippi i porslin med eget fågelbad samt ett par strumpbyxor som är knallrosa och leopardmönstrade. Det är härligt när vännerna vet vad man behöver! Med post fick jag dessutom en present från Anybody - ett privat helvete i specialdesign. Någon annan gång kanske jag berättar om den. Jag har tur som en tokig när det gäller mina vänner som sagt var.

 I morgon skall jag tjäna pengar på min kropp som krokimodell, det skall bli trevligt.  

Det blir inte roligare än man gör det! Man roa sig själv blir alltså kontentan

Maken sover sin skönhetssömn och så som han sover så vaknar jag nog i en underskön adonis armar i morgon. Katten är lika trött hon efter en svår dag på jobbet. Det är ett hårt arbete att ha hand om all bevakning från altanhörnet där hon har full koll på de som går på förbi på gångvägen, de eländes skatorna i träden och på gräsmattan är också hårdjobbade. Vår andmamma med sina elva barn får Surögda Ester att få en mental kollaps varje gång hon promenerar sin familj nära vår innätade uteplats - så nära men så omöjliga att nå och dessutom har andfamiljen inte vett att åtminstone bli lite rädd för vår tiger. Sedan drygt en månad bor det en katt i våningen ovanför vår och den är det värsta Ester vet. Den katten sitter och spinner på sin balkong som delvis är tak över vår altan så ofta sitter Ester på vårt bord och ylar rakt upp mot himlen för att skrämma vettet ur honom där uppe. Resultatet är klent och grannkatten låter sig inte imponeras av hennes skrämselattacker, den bryr sig inte en gång om när hon sitter i fönstret och skriker ut sin vrede när han promenerar upp till sin balkong på sin egen spång. Det är ett hårt liv i bevakningsbranschen!

I helgen började stora EU-kampanjen dra igång i hela landet så även i vår stad. Det var utbildning på förmiddagen, kampanjer på stan med tipspromenad och varmkorvsätande i klart men kallt väder. Jag har gått runt i en tröja med vår EU-kandidats namn (Christian Holm) men för säkerhets skull hade jag min Anders Borgtröja under. På kvällen grillade vi och jag hade ordnat en liten grillbuffë med  hemgjord potatissallad , karre och spännande korvar. Det blev en trevlig kväll där ordförande för vård och omsorg visade oanade grilltalanger - eller också försökte hon värma sig i snålblåsten. Gott blev det i vilket fall.

Idag har vi tillbringat hela dagen på en äldrekonferens som var ett samarbete mellan fyra pensionärsorganisationer plus några bildningsförbund. Intressant upplägg där alla politiska partier var inbjudna utom SD och det tycker jag inte var riktigt demokratiskt faktiskt även om jag ogillar partiet som sådant.

Nu tänker jag ha roligt och tänker fira min födelsedag med tårtkalas på söndag fast jag är född 8maj som är på torsdag. Mycket diamanter vill jag ha som vanligt, hyllplan till garderoben för att ställa väskor och skor och böcker såklart. Nej, jag behöver varken det ena eller det andra - jag vill bara ha mycket besök som skrattar och umgås. Diagnosen på mig är nog att jag är mycket social och trivs med människor så därför hoppas jag ni kommer och umgås här i mitt hem (från kl.12.00 söndag) . Som vanligt vill jag meddela att jag inte har städning som favoritsyssla men en ren stol finns alltid till vänner på besök. Vid soligt väder så kan vi sitta på altanen om Ester tillåter. Välkomna alla som vill.

Liten resumé över vad som förevarit i mitt liv sedan senaste drapan på bloggen

Alla tanter jag känner skulle till Blåkulla under påsken - inte jag inte, jag stannade hemma och åt lite gott, odlade min trädgård eller åkte på konstrunda med mannen i mitt liv. Mat är alltid kul om man får göra den själv, plantera och odla är också skoj om man har handledning av käre maken. Tyvärr kan inte gubben min omsätta i praktiken det han vet om odling, beskärning och planteringsdjup eftersom hans kropp inte är samarbetsvillig med hjärnan. Jag är numer makens planteringsredskap och med de gropar jag gjort och de planteringar som utförts av mig så får jag be att alla som tänker besöka oss närmare midsommar vara försedd med machete för att hugga sig in. Se också noga efter vart ni sätter era fötter då vår tiger Ester kommer att finnas lurpassande i vår djungel för att med ett avgrundsmjau anfalla er.

Konstrundan vi körde runt Övre Fryken var kul för först hamnade vi på Packmopedsturnéns museum och fick beskåda mopparna som Plura, Totta Näslund, Dregen, Pernilla Andersson och andra kändisar gränslat på sina härnadståg - mäktigt på min ära. Göran Samuelsson som är den som hållit i dessa turnéer alla år spelade och sjöng för oss och hans vän Håkan Jäder drog några skrönor. Vi fikade i Görans kök och köpte biljetter till turnén i augusti.
Nästa stopp blev hos makens favoritkonstnär Johannes Wessmark, vi köpte en tavla som maken trånat efter länge. Nu får vi se vart den kan hänga för väggar börjar det bli ont om här hemma.

En kväll när jag tryggt somnat bakom makens rygg vaknade jag plötsligt i fel säng!!! Kommer ni ihåg sängen som Beppe Wolgers  tillbringade många tvkvällar i tillsammans med en mängd dockor? Den sängen var det, med massor av vita kuddar och bolster som var kantade med bred brodyr, mitt i sängen tronade en man i vit nattskjorta (också den var brodyrkantad runt hals och handleder) och han drack en röd dryck ur jättestora provrör. Det var ingen uppbygglig syn då karln såg ut som en mycket dålig parafras av aktrisen Naima Wifstrand spelande huvudrollen i "Farmor och Vår Herre", mannen var dock utan tvivel Robert Aschberg! En så obehaglig känsla det var att sitta på en stor dunkudde på Aschbergs fötter medan han hela tiden orerade om att det var en stor skillnad på att dricka ekologiskt framställd tomatjuice istället för alldeles vanlig dito. Nu visste jag vad det var i provrören han drack ur men jag blev inte klokare på vad jag gjorde i denna säng och varför ?

Efter många och långa tirader då jag funderade på hur jag skulle ta mig ur min belägenhet berättade "Robban" att jag var en vinst han fått - jag var Veckans GRÄV-ling. Han var såå fantastisk och hade gjort så många fina forskningsgenombrott så han hade fått mig att tjata livet ur. Så han tjatade om allt och ingenting medan jag satt och tronade på hans fötter. Tur var det att han sa något så korkat (som jag glömt) så att jag vaknade av ilska men i samma säng som min vanliga man. Det är ingen höjdare att hamna i säng med en kändis det vet jag nu.

Under helgen var vi på moderata seniorers årsstämma i Stockholm men ditt hade vi inte kommit i tid om inte en okänd Mikael skjutsade oss till tåget då Färdtjänst inte dök opp eller meddelade oss att man schemalagt vår resa hemmet-station i en bil som inte fanns. Mikael på Drottning Kristinas väg vi är så tacksamma för att du plockade upp oss fast du själv var på väg till Tyskland.
Årsstämman var lyckad och jag var yngst tror jag och min chockrosa kalufs fick många kommentarer. Seniorer kan och är en dåligt utnyttjad resurs det är jag säker på.

Sista dagarna har varit snärjiga värre, den kommunala omsorgen för mammor med många barn funkar dåligt där vi bor. Andmamman i slänten vid älven sliter otroligt med sina elva ungar så vi är några frivilliga som sliter med vallning och passning. Minstingen är en riktig vilding med en förkärlek för hundar cyklar och skateboards. Vi har räddat honom många gånger redan och får väl fortsätta med detta ett tag till - det är faktiskt roligt med dessa små dunbollar.

Nu håller jag på att ladda upp för min 62 åriga födelsedag, trots allt får jag bara uppleva den en gång så det skall firas.

Min man och andra män

Alla vet att jag har adopterat en massa män och utsett dem till "bröder". Dessa bröder bjuder jag med jämna mellanrum in till herrmiddagar och igår var det dags. En del hade som alltid förhinder men det kom tillräckligt ändå för att det skulle bli en mycket trevlig stund. Jag har satt en ribba att alltid bjuda på svensk husmanskost men jag gjorde ett undantag och serverade en rysk dito - måhända inte politiskt korrekt men himmelskt gott. Jag hittade ett recept i DN och efter att ha läst vilka ingredienser som ingick så kunde jag inte låta bli. Rysk oxgryta med pepparrot och senap  är en riktig delikatess. Potatis, bönor från kompisens kolonilott, bröd och vin eller vatten till gjorde att det blev en gourmemåltid. Mazarintårtan (mormors recept) med grädde och kaffe blev en extra knorrig efterrätt. Jag vet att jag lyckats med maten när någon frågar efter receptet och det gjorde man.

Efter maten går vi alltid in i "salongen" d v s vårt vardagsrum för mer kaffe med avec och cigarr och många härliga diskussioner. Inget är för mikro eller makro för att inte vridas och vändas på / ventileras. Vi diskuterade om hur det är att segla där tre anser sig vara kaptenen ombord samtidigt, vad gör man med döda hästar, var Philemon Arhur and the Dung (de som spelade In kommer Gösta) en proggrupp och får man slå någon som somnar vid en middag med en bok i huvudet? Stora problem som dessa hade vi fina förslag på hur man löste och på sista frågan blev svaret ett rungande "ja det får man". Boken måste dock vara "Vett och Etikett" av Magdalena Ribbing. Mina bröder har som alltid en massa dolda talanger och de har nu pratat ihop sig och lovat att jag skall få en fantastisk begravning som de skall arrangera och orkestrera om jag dör före dem . Det känns tryggt och roligare begravning kommer jag nog aldrig få uppleva - jag är ju död även om jag har huvudrollen i dramat de skall iscensätta. Jag lovar att se till att alla som vill får en inbjudan när den dagen kommer.

Värdinnegåvor är inte nödvändigt men jag ljuger om jag inte blir smickrad när raringarna kommer med vin, egenskrivna små essäer, tomatplantor eller vackra handmålade kakelplattor. Att mannen i mitt liv hela kvällen promotade mig som ett smart val i alla lägen var också gulligt trots att de andra karlarna sa att de redan visste mina kvaliteter. Smickrad har jag planerat nästa herrmiddag redan - det blir oxrulader med gräddsås och pressad potatis som huvudrätt, omkringgrejorna funderar jag ut senare.

Männen som är mina bröder namnger jag inte för det angår ingen vilka de är fast det inte är hemligt på något vis - de är helt enkelt mina bröder och det är tryggt att ha dem att luta sig mot när det blåser eller bara skratta tillsammans med.
Det finns flera män som är starkt involverade i mitt liv och dygn och de tycker jag att jag kan nämna vid namn. Rickard Herrey är en sådan - när sömnen inte vill infinna sig där jag ligger bredvid en sovande make filosoferar och pratar han med omvärlden i p4 många nätter med  behaglig röst. En annan karl i etern är mannen jag vaknar av på vardagarna och som eskorterar mig på morgonpromenaden via min gåradio - Bengt Höglind på SR p4 här lokalt. Lättsamt prat som ändock aldrig är lågt. Brorsan Kim som jag chattar med och Thomas med recepten är andra juveler i min skattkista för bröder.  Det finns så många män och jag är sannerligen beviljad som har tillgång till dem.

Nu skall jag leta rätt på boken om keltiska konstkors för att ha den till hands nästa middag för vi nuddade vid ämnet men hann aldrig fördjupa oss i det. Om ni undrar om jag inte umgås med andra kvinnor så visst gör jag det men det är en annan historia. Kvinnor finns det som galna kompisar,  cybersyster, väldigt nära vänner eller alltihop på en gång.Dessa skriver jag i ett annan inlägg någon annan gång om jag inte väljer att låt bli för att värna om de ytterst speciella band jag har till den/dessa.

Nu är det dags att gå ut och ta in makens Baden-Baden från altanen han har provlegat i den en kort stund. Han klev i och ur den med gracen hos en svårt giktbruten älg med långt framskriden Parkinson En sådan solstol var det han ville ha trots att jag tvivlar på att han kommer att vistas i den särskilt mycket när det är så svårt att äntra den, vi har den nu så får vi se tiden an när det gäller brukandet.

Undrar ni hur de hemliga medlemmarna i Philemon Arthur and the Dung låter så prova den här länken:  http://www.youtube.com/watch?v=d69hYZsGoo  

Måndag hela veckan - ändå är det bara onsdag än.

I helgen var jag i Göteborg på moderaternas Sverigemöte. Ett späckat program med mängder av bra seminarier med stor spännvid när det gällde ämnena. Min favorit var professorn i geriatrik Yngve Gustafsson som pratade om framtidens äldrevård. Han var lika engagerad och välformulerad som när jag och Anybody hörde honom i Almedalen. Han skrädde inte orden så jag ser väl inte fram mot min ålderdom med jublande hjärta om inte något händer väldigt snabbt inom den delen av vården.

Det är en stor apparat att hålla i stora möten där 2800 människor skall informeras,underhållas, inkvarteras och utspisas så vi höll till på Svenska Mässan. Jag gillar inte så stora inrättningar med långa gångar, trappor upp och ner men jag fick jackpott när jag irrade runt i källarplanet. Jag och mannen i mitt liv sprang(nåja) på ANDERS BORG! Nu har jag fått min dos av kramar av vår finansminister så jag reder mig ett tag - det sitter inte i håret, han kramas lika bra utan hästsvans.

Hemma igen så skulle jag kliva i min vardag igen men tingen är emot mig en aning. Måndag byter jag sängkläder och det var absolut nödvändigt då en mig närstående katt spydde i sängen på natten. Det fanns massor av kläder att tvätta efter vår weekend i Göteborg plus att jag hade en välfylld tvättkorg redan innan vi åkte. Jag fick fikabesök innan jag började tvätta men när hon hade gått satte jag igång med att ladda min kära tvättmaskin. Efter bara några minuter small det i huset så att min halvdöve man hörde det och trodde att åskan slagit ner. Så var det inte, utan det var tvättmaskinen som brann och spred en doft av bränd elkabel och sotflagor runt sig. Skadorna är ytterst små men tvättmaskinen är bortom all räddning det vet vi - det var en jäkla bra maskin fram tills måndagen.

Min mormor kokade tvätten för att få den riktigt ren, men jag hade rökt min visade det sig när vi med våld fick upp luckan och ut tvätten. Den blöta smutsiga tvätten åkte ut på altanen och fick ligga där över natten. Vi har tvättstuga på gården och det fanns ledig tid på tisdagen men säg den glädje som varar. Stora fina maskiner gjorde att jag bara behövde köra fyra maskiner och tur var det eftersom  ett tvättpass bara är fyra timmar sedan stängs strömmen av.Tyvärr funkade inte torktumlaren och att hänga tvätten inne gick inte med alla lakan och ute spöregnade det. En vänlig kvinna lät mig ta hennes tumlare när hon var färdig men det hängde på håret att hinna. Eftersom tvättstugan har härliga gammaldags manglar förlustade jag mig med att mangla en hoper linnedukar som blivit liggande efter finare herrmiddagar. Hälften av dukarna är numer helplisserade av okänd anledning eller handhavandefel -  välj själv vilket.

Idag har jag cyklat i hällande regn till olika möten och det dyra regnställ jag inköpt är totalt värdelöst mot väta. Jag är kall och frusen in i märgen. Funderar allvarligt på att inte kliva upp i morgon men förmodligen gör jag det ändå om inte annat när jag blir hungrig eller kissnödig.

Jag säger som Farbror Melker på Saltkråka : Denna dagen ett liv. Så är det!

Det kom ett brev

..fast egentligen kom det fler. I går låg ett vadderat kuvert på hallmattan - det var ett litet minnesalbum från min fars begravning. Vackra foton på en kista under ett bårtäcke. Tulpaner i massor från oss ungar, en präktig blomsteruppsättning från det fackföreningsförbund pappa tillhörde hela sin arbetstid som svensk och fabriksarbetare samt en liten vacker bukett från släktingarna. Det är ett minne i det lilla albumet och ett avslut på ett 85 år långt liv. Vår fars stund på jorden.

Ett annat brev som kom var ett präglat fint kuvert med holländska frimärken som innehöll ett brev på engelska skrivet av pappas äldsta syster på ca 90 år. Hon hade med en vacker driven handstil och med gammaldags bläckpenna skrivit brevet till mig, hennes lillebrors äldsta barn. För att vara säker på att bli förstådd hade hon bemödat sig att rådbråka ett annat språk och gjort det alldeles fantastiskt. Denna gamla dam anser jag kräver bli bemött på samma sätt som hon gjort mot mig - nu svettas jag och försöker komponera ett brev till min gamla faster på holländska. Jag är den enda av pappas barn som kan tala  hans gamla språk men det skall nog gå att skriva språket också - trots allt gick jag skola 1962 i sex veckor i Imuijden. Det skall gå och grammatik älskar jag.

"Min" polis har också skickat brev med en massa information i fallet med min anmälan om hotmejlen. Trevligt att bli tagen på allvar och få information vad som sker. Tryggt känns det.

Jag har fått vykort också från mina "bröder" som alla varit i Istanbul med konstvetenskapliga föreningen en vecka. Fyra vykort med moskéer i olika synvinklar. Mina herrar är för gulliga och jag blir så glad åt dessa fina hälsningar. En annan hälsning är mina tulpaner som blommar för fullt i min rabatt - det måste vara en hälsning från min holländska pappa. Vad tror ni?