Det kom ett brev

..fast egentligen kom det fler. I går låg ett vadderat kuvert på hallmattan - det var ett litet minnesalbum från min fars begravning. Vackra foton på en kista under ett bårtäcke. Tulpaner i massor från oss ungar, en präktig blomsteruppsättning från det fackföreningsförbund pappa tillhörde hela sin arbetstid som svensk och fabriksarbetare samt en liten vacker bukett från släktingarna. Det är ett minne i det lilla albumet och ett avslut på ett 85 år långt liv. Vår fars stund på jorden.

Ett annat brev som kom var ett präglat fint kuvert med holländska frimärken som innehöll ett brev på engelska skrivet av pappas äldsta syster på ca 90 år. Hon hade med en vacker driven handstil och med gammaldags bläckpenna skrivit brevet till mig, hennes lillebrors äldsta barn. För att vara säker på att bli förstådd hade hon bemödat sig att rådbråka ett annat språk och gjort det alldeles fantastiskt. Denna gamla dam anser jag kräver bli bemött på samma sätt som hon gjort mot mig - nu svettas jag och försöker komponera ett brev till min gamla faster på holländska. Jag är den enda av pappas barn som kan tala  hans gamla språk men det skall nog gå att skriva språket också - trots allt gick jag skola 1962 i sex veckor i Imuijden. Det skall gå och grammatik älskar jag.

"Min" polis har också skickat brev med en massa information i fallet med min anmälan om hotmejlen. Trevligt att bli tagen på allvar och få information vad som sker. Tryggt känns det.

Jag har fått vykort också från mina "bröder" som alla varit i Istanbul med konstvetenskapliga föreningen en vecka. Fyra vykort med moskéer i olika synvinklar. Mina herrar är för gulliga och jag blir så glad åt dessa fina hälsningar. En annan hälsning är mina tulpaner som blommar för fullt i min rabatt - det måste vara en hälsning från min holländska pappa. Vad tror ni?