Ingen har väl missat att Moderaternas stora stämma avhölls i min hemstad. Vi var hur många som helst härifrån som har arbetat med allt som skall göras. Vi har varit lotsar, städare och seminarievärdar bland annat. Vi har varit som en arme av blåklädda myror som har utfört alla tänkbara sysslor (och några till) i olika lokaler i konferenscentrat och även ute på stan.
Mitt första uppdrag var som seminarievärd i museets hörsal åt Filippa Reinfeldt. Hon är ett riktigt proffs som lägger märke till ser alla i servicestaben runt omkring och det känns bra när man blir tilltalad med namn och verkligen blir sedd. Mannen i mitt liv var samtidigt på något annat ställe och avkrävde seminariebesökare utvärderingsprotokoll.
Nästa seminarie som jag var värd för handlade om webbkommunikation och bland åhörarna hittade jag någon som jag bara stött på i bloggvärlden - Tokmoderaten. Han kände givetvis igen mig på min beskrivning - snyggast på stämman och den med de längsta benen.
Så var det dags!!!! Vår finansminister ANDERS BORG skulle tala - ni vet han världems sexigaste finansminister med hästsvans och ring i örat. Ååååh det ringet i huvudet bara jag tänker på det och paniken jag fick när jag letade en sittplats så nära honom som möjligt var hemsk. När jag såg EN plats längst fram på första raden så ålade och klättrade jag dit och snodde åt mig den.
En trevlig dam som verkade bekant höll ner sitsen åt mig så jag kunde dimpa ner på hela rumpan. Under massornas jubel stod han äntligen där på scenen och jag kunde inte låta bli att ventilera vad jag tyckte om Borg med kvinnan bredvid och hon skrattade hjärtligt och sa att hon uppfattade honom som mycket trevlig och lite blyg. (Vi) nåja jag svamlade vidare om detta sexiga handjur och min åskådarvän skrattade så det inte var klokt - då ramlade poletten ner i min arma träskalle också.Jag diskuterade eller rättare sagt höll en monolog och detta sexobjekt med vår kulturminister. Hon var hur gullig som helst även mot en praktidiot som mig i fortsättningen med. När jag upptäckte var jag befann mig såg jag att jag hade arbetsmarknadsministern, justitsieministern och partsekreteraren därefter. När jag vred huvudet åt höger så stirrade jag in i statsministerns bruna ögon två stolar bort.Jag satt plötsligt i regeringssäte - jag och en massa ministrar och annat löst regeringsfolk.
Undrar ni om hur Anders Borg formulerade sig eller vad han pratade om när det gällde finanserna? Ingen aning faktiskt men om ni inte tror mig om att jag var där och satt där jag sa så gå in på SR play så får ni se en tant som sitter bredvid kulturministern,hon har huvudet på sned,extatisk blick och påminner om en fisk på land med sin gapande mun. Den tanten är jag och jag har inte hämtat mig än efter den händelsen.
Efter ytterligare några timmars arbete ilade vi hem för snabbdusch och tillbaka för buffe och mingel. Maken stannade hemma han sa att han var för trött men jag tror det var hockeyn på tvn som var orsak till den tröttheten. Sjalen i grönt och rosa som jag fått av Anybody i födelsedagspresent var perfekt till den gröna blus jag hade och passade perfekt till blommiga strumpor och svart kjol. Mina gamla platåpjuks från sjuttiotalet blev perfekta till och med diamantörhängena(för det var det väl Any?)i öronen blev det perfekt.Min rosa rosväska fick mig att verkligen se nobel ut. Maria Corazza Bildt tyckte väskan var jätteläcker och sa att hon hade sett sådana Italien i andra färger med. Det var urkul att minga, jag har pratat med så många trevliga människor från alla möjliga håll och kvällen var underbar på alla sätt. Det är fånigt med namedroping så det låter jag bli. Det enda som jag inte gillade, men där var jag nästan ensam, var underhållningen som bestod av SvenIngvars.Gillar inte dom och har aldrig gjort. Höjdpunkter under aftonen var kram av Tokmoderaten och Anders Borg.
Lördagen var lika hektisk men inte så lång och avslutades med tal av Fredrik Reinfeldt innan alla avreste utom vi som skulle städa.Tvi tusan vad vi städade och plockade affischer och kampanjmaterial. När man kom hem var man fullständigt slut och vi blev sittande och bara glodde utan att orka något annat.
Nu skall jag hämta tårta och besvara hälsningar från vänner och bekanta som skickat hälsningar på min födelsedag. Den allra första bloggvännen har hört av sig liksom andra. Kram på er som firar mig, jag älskar sånt. Tack!
lördag 7 maj 2011
tisdag 3 maj 2011
Nu jäklar laddar jag!
Som alla smarta människor vet så kommer M att ha sitt stora kommunmöte i vår stad - och framför allt så skall jag jobba med det då. Som ni säkert förstår så kommer Världens sexigaste finansminister med hästsvans dit och det är inte en bonus för mig, utan hela meningen med mitt engagemang.
Jag funderade länge på klädseln min, skulle jag ha mina nya jeanstights med glitterfjärilar i rumpan och min top med neondödskallen på och några stilettoskor på fötterna? Som jag ser det och som jag tror han ser det får det nog bli Tretorns gröna stövlar och mannen i mitt livs Fjällrävenjacka- För att inte SÄPO skall ta mig får jag väl lämna jaktgeväret hemma och sätta på mig mitt moderata pärlcollier.
Om någon har missat det så fyller jag år på söndag och motser utan blygsel att få mängder av presenter från alla håll. Diamanttiaror har jag nog med så strunta i sådant.Anders Borg inslagen i cellofan funkar nog inte heller så annars kan ni väl skrala till en liten motorcykel med sidovagn. Vagnen bör klara av en make på två meter, en sköldpadda och en galen katt.
Jag ställer upp dörren tidigt på söndags morgon så det är bara att kliva på.Ni får gärna ta med fikabröd om ni vill för en 30-40 personer - kaffet står jag för.VÄLKOMNA!!!
PS. Jag fyller bara 59 i år så det blir en fest i all enkelhet - men vänta till nåsta år OJ OJ OJ!
Jag funderade länge på klädseln min, skulle jag ha mina nya jeanstights med glitterfjärilar i rumpan och min top med neondödskallen på och några stilettoskor på fötterna? Som jag ser det och som jag tror han ser det får det nog bli Tretorns gröna stövlar och mannen i mitt livs Fjällrävenjacka- För att inte SÄPO skall ta mig får jag väl lämna jaktgeväret hemma och sätta på mig mitt moderata pärlcollier.
Om någon har missat det så fyller jag år på söndag och motser utan blygsel att få mängder av presenter från alla håll. Diamanttiaror har jag nog med så strunta i sådant.Anders Borg inslagen i cellofan funkar nog inte heller så annars kan ni väl skrala till en liten motorcykel med sidovagn. Vagnen bör klara av en make på två meter, en sköldpadda och en galen katt.
Jag ställer upp dörren tidigt på söndags morgon så det är bara att kliva på.Ni får gärna ta med fikabröd om ni vill för en 30-40 personer - kaffet står jag för.VÄLKOMNA!!!
PS. Jag fyller bara 59 i år så det blir en fest i all enkelhet - men vänta till nåsta år OJ OJ OJ!
söndag 1 maj 2011
Oljigt
Hade jag varit en pizza så hade jag varit en sådan där "extra allt" det vet jag. Jag har mycket kropp men jag har bott in mig i den och mår gott i och med den. Kort sagt så är jag yppig på ett sätt som i dagens läge är klart ute. Tuttar, mage, höfter och häck är extra allt men mitt enda problem är att kläderna jag vill ha inte finns i min storlek.
På Rubens tid hade jag varit mycket eftertraktad för min skönhets skull som modell och likaså hade jag säkert gått hem hos Zorn.Tyvärr är tiden förbi när det gäller dessa herrars behov när det gäller mina tjänster som modell men det är på inget sätt hopplöst för mig - ingalunda. Min storhetstid som konstnärsmodell kom när jag var 50+.
För några dagar sedan blev jag uppringd av någon som presenterade sig och sedan frågade om jag kunde sitta naken för ett konstnärskollektiv som ville träna på gammaldags modellmålning i olja. Jag älskar utmaningar och tackade ja. Det kommer att bli spännande men lite ansträngande för det gäller pass på drygt tre timmar åt gången och tio sådana pass.
Jag är van att vara krokimodell med korta poser och serier av sådana men att sitta (eller stå) i timmar medan några låter sin kreativitet bli oljemålningar med mig som musa är en nyhet. Det låter märkvärdigt men framför allt så blir det en fantastisk utmaning för mig. Man skall inte vara någon posör utan låna ut sin kropp som ett verktyg till konstnären. Min kropp skall förmedla en känsla till konstnären till något som blir ett bra motiv.
Vilken utmaning jag fått!
På Rubens tid hade jag varit mycket eftertraktad för min skönhets skull som modell och likaså hade jag säkert gått hem hos Zorn.Tyvärr är tiden förbi när det gäller dessa herrars behov när det gäller mina tjänster som modell men det är på inget sätt hopplöst för mig - ingalunda. Min storhetstid som konstnärsmodell kom när jag var 50+.
För några dagar sedan blev jag uppringd av någon som presenterade sig och sedan frågade om jag kunde sitta naken för ett konstnärskollektiv som ville träna på gammaldags modellmålning i olja. Jag älskar utmaningar och tackade ja. Det kommer att bli spännande men lite ansträngande för det gäller pass på drygt tre timmar åt gången och tio sådana pass.
Jag är van att vara krokimodell med korta poser och serier av sådana men att sitta (eller stå) i timmar medan några låter sin kreativitet bli oljemålningar med mig som musa är en nyhet. Det låter märkvärdigt men framför allt så blir det en fantastisk utmaning för mig. Man skall inte vara någon posör utan låna ut sin kropp som ett verktyg till konstnären. Min kropp skall förmedla en känsla till konstnären till något som blir ett bra motiv.
Vilken utmaning jag fått!
fredag 29 april 2011
Lite grann i hatten
Som så många andra var jag på bröllop igår. Vi var visst några miljarder som satt på första parkett för att få se Prins William få sin Kate till äkta maka.Rojalist eller ej så är det kul att få delta i all pompa och ståt även om det är framför tvn. Även och även så är det faktiskt en fördel att sitta och beskåda allt i sin egen tv. Det är nära till kylskåpet och man behöver inte bekymra sig om klädkoden utan trosor och t-shirt går utmärkt- Störst fördel med att sitta där man gör att man kan kommentera precis vad och hur man vill.
"Philip ser faktiskt fräsch ut för att vara 90+". "Jaja Bettan kör med samma hattmodell fast i olika matchande färger","Brudgummen kommer att vara flintis om några år". "Åh så söt bruden är - fast inte lika söt som våran Victoria". Etc, etc i all oändlighet.
Hattar är alltid ett kärt ämne och det fanns det hur många som helst och både vackra och helt anskrämliga kreationer.Jag var inte nådig i mina kommentarer när det gällde hattarna men en del gick det inte att göra annat än skratta åt.
Den eleganta damen som balanserade en gammaldags lampskärm på ena örat, eller brudgummens kvinnliga kusiners "prylar" som satt fast i pannan på dem gick i en klass för sig bland fågelolyckor ock blomarrangemang i filt och tyll.
De vackra klassiska hattarna är dock de som föll mig mest i smaken - jag älskar hattar och fanns det råd och lägenhet så skulle jag ha många fler än de sju jag har. Det är inte omöjligt att jag till och med skulle skaffa en sådan där sak som Fergiedöttrarna ståtade i om jag bara kommer på när den skall användas och hur man får den att sitta. Mannen i mitt liv föreslog en spik rakt genom skallen eller en skruv. Det förslaget låter dock onödigt dramatiskt -det blir för mycket Frankensteinstuk på det hela då.
Jag får nog göra som den minsta brudnäbben gjorde med sin blomsterkrans - hålla fast den med ena handen. Hon var oemotståndlig där hon gick med en hand om kransen och den andra i brudtärnans hand.
Bettans hattar är jag dock inte intresserad av - det är bara hon som bär upp dem ingen annan.Detta gäller både de bredbrättade, puddingformarna och murkelhattarna - de är bara hennes.
"Philip ser faktiskt fräsch ut för att vara 90+". "Jaja Bettan kör med samma hattmodell fast i olika matchande färger","Brudgummen kommer att vara flintis om några år". "Åh så söt bruden är - fast inte lika söt som våran Victoria". Etc, etc i all oändlighet.
Hattar är alltid ett kärt ämne och det fanns det hur många som helst och både vackra och helt anskrämliga kreationer.Jag var inte nådig i mina kommentarer när det gällde hattarna men en del gick det inte att göra annat än skratta åt.
Den eleganta damen som balanserade en gammaldags lampskärm på ena örat, eller brudgummens kvinnliga kusiners "prylar" som satt fast i pannan på dem gick i en klass för sig bland fågelolyckor ock blomarrangemang i filt och tyll.
De vackra klassiska hattarna är dock de som föll mig mest i smaken - jag älskar hattar och fanns det råd och lägenhet så skulle jag ha många fler än de sju jag har. Det är inte omöjligt att jag till och med skulle skaffa en sådan där sak som Fergiedöttrarna ståtade i om jag bara kommer på när den skall användas och hur man får den att sitta. Mannen i mitt liv föreslog en spik rakt genom skallen eller en skruv. Det förslaget låter dock onödigt dramatiskt -det blir för mycket Frankensteinstuk på det hela då.
Jag får nog göra som den minsta brudnäbben gjorde med sin blomsterkrans - hålla fast den med ena handen. Hon var oemotståndlig där hon gick med en hand om kransen och den andra i brudtärnans hand.
Bettans hattar är jag dock inte intresserad av - det är bara hon som bär upp dem ingen annan.Detta gäller både de bredbrättade, puddingformarna och murkelhattarna - de är bara hennes.
måndag 25 april 2011
Till dom ensamma
...heter en fin sång av och med Mauro Scocco. Den sången ger mig kroniskt dåligt samvete varje gång jag går förbi ett hus här i närheten. Jag vet att jag inte behöver ha det men det hjälper inte.
Hon är nog den ensammaste människa jag känner till, men jag ryser när jag ser hur hon bevakar sin omgivning från fönstren eller balkongen.När någon närmar sig så kastar hon sig ner för trapporna med sin hund släpande efter i ett koppel för att hinna slå klorna i den som är på väg att passera. Den arma jycken är nog den mest välvädrade hunden i vår stad. Hinner matte ifatt sitt offer så är det klippt för det går inte att komma undan denna kvinnan. Hon pratar och pratar och jag kan alla hennes sjukdomar utan och innan, liksom alla oinkompetenta och elaka läkare som inte ger henne medicin eller tror på henne och hennes lidande. Det är lika svårt med hennes krav att få veta om mina medhyresgästers väl och ve och eventuella brister och felsteg. Det är bara otrevligt och pinsamt det hela.
Om hennes ensamhet beror på hennes sätt, eller sättet skapar hennes ensamhet det låter jag vara osagt - jag är tämligen säker på att det finns en psykiatrisk diagnos i sammanhanget. På håll kan jag både känna empati och sympati men jag gruvar mig mycket för att gå i klinch med henne.Flera gånger har jag dock verkligen försökt att ge henne tid men det hjälper inte och det slutar med att man är fullständigt psykiskt utmattad och totalt dränerad på allt. Kvinnan själv förstår inte alls att man kan ha annat än att lyssna på henne som göromål under dagen.
Numera så sliter jag upp porten och kastar mig på cykeln för att komma förbi den stackars kvinnan utan att bli infångade och det har lyckats flera gånger.Att ta cykeln till busshållplatsen går dock inte så skall man iväg med buss får man räkna med att missa några sådana och därför vara ute i extremt god tid.
Mannen i mitt liv blir oftast infångad då han går mycket långsamt på grund av sin neurologiska sjukdom . han hinner helt enkelt inte undan. Han har tur att han kan luta sig mot sina gångstavar annars vore damen en risk för fallolycka.En bonus han har är trots allt hans dåliga hörsel som gör att han inte hör ens hälften av vad kvinnan mal på om.
Det är tragiskt med en del ensamna (det finns även de som vill ha och har ett ensamt liv - självvalt) men det kan vara ett helvete på jorden för omgivningen också och det gäller så väl anhöriga och grannar. Det ger mig dåligt samvete att jag inte orkar med den arma kvinnan ens korta stunder när hennes familj får stå ut hela tiden med hennes tirader.Jag orkar helt enkelt inte med henne denna ixoida kvinna som jag kallar tant - hon är faktiskt flera år yngre än vad jag är.Situationen är mycket jobbig hur jag än ser på den, jag vet att många tycker det samma på gården - det hjälper ingen av oss ändå.
Hon är nog den ensammaste människa jag känner till, men jag ryser när jag ser hur hon bevakar sin omgivning från fönstren eller balkongen.När någon närmar sig så kastar hon sig ner för trapporna med sin hund släpande efter i ett koppel för att hinna slå klorna i den som är på väg att passera. Den arma jycken är nog den mest välvädrade hunden i vår stad. Hinner matte ifatt sitt offer så är det klippt för det går inte att komma undan denna kvinnan. Hon pratar och pratar och jag kan alla hennes sjukdomar utan och innan, liksom alla oinkompetenta och elaka läkare som inte ger henne medicin eller tror på henne och hennes lidande. Det är lika svårt med hennes krav att få veta om mina medhyresgästers väl och ve och eventuella brister och felsteg. Det är bara otrevligt och pinsamt det hela.
Om hennes ensamhet beror på hennes sätt, eller sättet skapar hennes ensamhet det låter jag vara osagt - jag är tämligen säker på att det finns en psykiatrisk diagnos i sammanhanget. På håll kan jag både känna empati och sympati men jag gruvar mig mycket för att gå i klinch med henne.Flera gånger har jag dock verkligen försökt att ge henne tid men det hjälper inte och det slutar med att man är fullständigt psykiskt utmattad och totalt dränerad på allt. Kvinnan själv förstår inte alls att man kan ha annat än att lyssna på henne som göromål under dagen.
Numera så sliter jag upp porten och kastar mig på cykeln för att komma förbi den stackars kvinnan utan att bli infångade och det har lyckats flera gånger.Att ta cykeln till busshållplatsen går dock inte så skall man iväg med buss får man räkna med att missa några sådana och därför vara ute i extremt god tid.
Mannen i mitt liv blir oftast infångad då han går mycket långsamt på grund av sin neurologiska sjukdom . han hinner helt enkelt inte undan. Han har tur att han kan luta sig mot sina gångstavar annars vore damen en risk för fallolycka.En bonus han har är trots allt hans dåliga hörsel som gör att han inte hör ens hälften av vad kvinnan mal på om.
Det är tragiskt med en del ensamna (det finns även de som vill ha och har ett ensamt liv - självvalt) men det kan vara ett helvete på jorden för omgivningen också och det gäller så väl anhöriga och grannar. Det ger mig dåligt samvete att jag inte orkar med den arma kvinnan ens korta stunder när hennes familj får stå ut hela tiden med hennes tirader.Jag orkar helt enkelt inte med henne denna ixoida kvinna som jag kallar tant - hon är faktiskt flera år yngre än vad jag är.Situationen är mycket jobbig hur jag än ser på den, jag vet att många tycker det samma på gården - det hjälper ingen av oss ändå.
torsdag 21 april 2011
Påskharen kommer inte till mig
...men den Vackra Fru Johansson kommer istället. Hon har inte med sig en enda chokladbit eller godis, hon har något bättre än så. Min vackra dotter har gjort en invententering av sin skogarderob och plockat ut sådana som är lite för små men köpta med hopp att de skall töja sig eller något.Det finns tyvärr inte så många damskor i storlek 42-43 på vanliga skoaffärer - men hon uppsöker showartisternas inköpsställen i Stockholm då och då.
Det skall bli spännande att se vad Fru Johansson har med sig och jag hoppas att hon gillar de snygga skorna som jag inte får att sitta på mina fötter trots isatta hälgrepp -de är för stora för mig.
I övrigt skall jag kanske städa här hemma fast motivationen är minimal. I tre dagar har jag klivit över dammsugaren som står framme och nu är det dags att göra något. Jag tror att jag ställer in den i städskåpet så inte mannen i mitt liv snubblar över den och bryter ett ben.Gunvald gillar inte snabeldjuret heller,nu åker den in i skåpet nu.
Dammråttor är också människor och jag hatar skyddsjakt av all slag och jag är säker på att det blir påsk även med damm.
Om jag sticker till Blåkulla och inte kommer åt bloggen så önskar jag alla GLAD PÅSK!!
Det skall bli spännande att se vad Fru Johansson har med sig och jag hoppas att hon gillar de snygga skorna som jag inte får att sitta på mina fötter trots isatta hälgrepp -de är för stora för mig.
I övrigt skall jag kanske städa här hemma fast motivationen är minimal. I tre dagar har jag klivit över dammsugaren som står framme och nu är det dags att göra något. Jag tror att jag ställer in den i städskåpet så inte mannen i mitt liv snubblar över den och bryter ett ben.Gunvald gillar inte snabeldjuret heller,nu åker den in i skåpet nu.
Dammråttor är också människor och jag hatar skyddsjakt av all slag och jag är säker på att det blir påsk även med damm.
Om jag sticker till Blåkulla och inte kommer åt bloggen så önskar jag alla GLAD PÅSK!!
onsdag 20 april 2011
Konstinköp på konstigt vis.
Jag är inte klok det vet jag, men igår bevisade jag det verkligen.Jag läste Smålandsposten på nätet för att jag var så nyfiken på Bonushockeysonens varande i sitt lag och dessutom är jag intresserad av hans lag rent allmänt. Tingsryds AIF ligger mig varmt om hjärtat men jag förstår att sonen förmodligen gjort sin sista match där. Enligt Gröna Brigadens (TAIFs fans)sida är han inget att satsa på då han fått många skador under sina år i föreningen. Man pratar vitt och brett om vilka man vill skall köpas in från olika håll men sådana som som börjar gå sönder eller bli lite ålderstigna - de tiger man bort.
Sonen överlever det och han skall opereras igen 2 maj så får vi se om någon anser att han är något att satsa på eller om han blir en hockeypensionär.
När jag letade efter några hockeynotiser föll blicken på en artikel om att Växjö kommun säljer ut "gammal" konst som smyckat deras instutitioner och förvaltningar. Det var mycket olika saker men de har inte varit exponerade på länge utan bara varit hyllvärmare. För ett bra pris kunde man köpa god konst och för pengarna som man får in på denna försäljning köper kommunen in ny fin konst.
Jag föll i extas över ett vackert skulpterat enhörningshuvud som fanns på bild i tidningen - jag var tvungen att få det! Med lite googlande hittade jag både telefonnummer och mailadress till Konsthallen i Växjö och ringde genast.Både Maximus och Fredrik som arbetade var jättetrevliga men tyvärr så fick de inte boka enhörningen åt mig utan de var tvungna att låta den stå framme när de öppnade. Inget fick tingas på även om man bodde i Karlstad.Jag fick dock ett löfte om att de skulle ringa om enhörningen var kvar när de stängde kl.20.00.
De ringde för att berätta att enhörningen gick med en gång och sedan fortsatte vi prata.De var duktiga på att per telefon åskådliggöra hur några tavlor som blev kvar såg ut. Nu har jag alltså på hörsägen köpt en underbar akvarell av Olsson?,en annan akvarell med Vadstena kloster som motiv av okänd upphovsman,en olja av Sjöwall och 2 grafiska blad.
Det skall bli ruskigt spännande att få se mina fynd(de var otroligt billiga) utan att göra det med någon annans ögon - den som lever får se sägs det ju så jag skall leva ett bra tag till för att få njuta ordentligt.
Sonen överlever det och han skall opereras igen 2 maj så får vi se om någon anser att han är något att satsa på eller om han blir en hockeypensionär.
När jag letade efter några hockeynotiser föll blicken på en artikel om att Växjö kommun säljer ut "gammal" konst som smyckat deras instutitioner och förvaltningar. Det var mycket olika saker men de har inte varit exponerade på länge utan bara varit hyllvärmare. För ett bra pris kunde man köpa god konst och för pengarna som man får in på denna försäljning köper kommunen in ny fin konst.
Jag föll i extas över ett vackert skulpterat enhörningshuvud som fanns på bild i tidningen - jag var tvungen att få det! Med lite googlande hittade jag både telefonnummer och mailadress till Konsthallen i Växjö och ringde genast.Både Maximus och Fredrik som arbetade var jättetrevliga men tyvärr så fick de inte boka enhörningen åt mig utan de var tvungna att låta den stå framme när de öppnade. Inget fick tingas på även om man bodde i Karlstad.Jag fick dock ett löfte om att de skulle ringa om enhörningen var kvar när de stängde kl.20.00.
De ringde för att berätta att enhörningen gick med en gång och sedan fortsatte vi prata.De var duktiga på att per telefon åskådliggöra hur några tavlor som blev kvar såg ut. Nu har jag alltså på hörsägen köpt en underbar akvarell av Olsson?,en annan akvarell med Vadstena kloster som motiv av okänd upphovsman,en olja av Sjöwall och 2 grafiska blad.
Det skall bli ruskigt spännande att få se mina fynd(de var otroligt billiga) utan att göra det med någon annans ögon - den som lever får se sägs det ju så jag skall leva ett bra tag till för att få njuta ordentligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)