Oljigt

Hade jag varit en pizza så hade jag varit en sådan där "extra allt" det vet jag. Jag har mycket kropp men jag har bott in mig i den och mår gott i och med den. Kort sagt så är jag yppig på ett sätt som i dagens läge är klart ute. Tuttar, mage, höfter och häck är extra allt men mitt enda problem är att kläderna jag vill ha inte finns i min storlek.

På Rubens tid hade jag varit mycket eftertraktad för min skönhets skull som modell och likaså hade jag säkert gått hem hos Zorn.Tyvärr är tiden förbi när det gäller dessa herrars behov när det gäller mina tjänster som modell men det är på inget sätt hopplöst för mig - ingalunda. Min storhetstid som konstnärsmodell kom när jag var 50+.

För några dagar sedan blev jag uppringd av någon som presenterade sig och sedan frågade om jag kunde sitta naken för ett konstnärskollektiv som ville träna på gammaldags modellmålning i olja. Jag älskar utmaningar och tackade ja. Det kommer att bli spännande men lite ansträngande för det gäller pass på drygt tre timmar åt gången och tio sådana pass.

Jag är van att vara krokimodell med korta poser och serier av sådana men att sitta (eller stå) i timmar medan några låter sin kreativitet bli oljemålningar med mig som musa är en nyhet. Det låter märkvärdigt men framför allt så blir det en fantastisk utmaning för mig. Man skall inte vara någon posör utan låna ut sin kropp som ett verktyg till konstnären. Min kropp skall förmedla en känsla till konstnären till något som blir ett bra motiv.

Vilken utmaning jag fått!