lördag 10 april 2010

Åldringsvård i Sverige nu och här

De sista åren av sitt liv så blev min svärmor oroligare och oroligare för stort och smått som inträffade eller kunde inträffa.Hon bodde på ett servicehem och genom läkaren på vårdcentralen som var knuten till hemmet så fick hon en antidepressiv medicin. Hon fick börja med en minidos som skulle höjas försiktigt men det skedde aldrig utan hon hade samma dos av det medlet till sin död.Svärmor hade en liten önskan att Jesus skulle ta henne till sig snart för hon tyckte hon hade levt färdigt och att det inte fanns någon glädje i livet bara oro.

Med tilltagande oro så medicinerade man svärmor med nya ordinationer hela tiden via vårdcentralen och dess olika läkare och jag tvivlar stark över att svärmors medicinlista kollades upp för nya mediciner ordinerades hela tiden men inga eller få togs bort.Svärmor förlorade skärpan och föll flera gånger för hon blev yr och klagade på balansen. Då monterades sänggrindar på hennes säng och en larmmatta lades på golvet. Detta var ett stort besvär för den gamla damen som hon var (nästan 90 år)och som inte ville störa flickorna bara för att hon ville gå på toaletten eller hämta några kakor i sitt lilla pentry.Hon klättrade därför över fotgaveln ur sängen för att gå på toa där ingen matta eller grind satt i vägen. En natt föll hon och bröt lårbenshalsen och operationen för att spika ihop den klarade hon inte utan hon somnade in på operationsbordet.

När vi städade svärmors boende läste jag hennes medicinlista och tog bort hennes apodos och jag begrep överhuvudtaget inte att hon klarade att lyfta huvudet med den medicineringen - det var som en lista över sortimentet på Psykakuten där jag jobbade.

En liten dam på 50 kilo fick varje dag dessa mediciner och en del kunde man ge mera vid behov.Jag tar bara upp de medicinerna som används inom psykiatrin för olika tillstånd inom den sektorn - nu startar vi: Sobril, Stesolid, Valium, Anafranil, Fluanxol, Heminevrin, Stilnoct, Haldol, Propavan och Nitrazepam.Det är lugnande antidepressivt sövande och psykoshämmande i en salig röra. Tänk om hon ordinerats sällskap istället för alla dessa piller när vi inte var där. En pratstund med någon eller en katt eller hund . Det boendet hade iof inte en sådan tanke för de hade allergisk personal som man måste ta hänsyn till.Jag hoppas att min svärmor har fått den ro hon önskade men jag vill inte att fler gamlingar skall medicineras in i ickevärld för deras oro.

Min 80-åriga mamma bröt foten vid juletid och det påverkade min pappa mycket . Han började grubbla hur det skulle sluta, han kände sig onyttig eftersom han inte klarade att hjälpa sin fru i det läge som uppstått. Jag skulle nog beskriva min gamla far som deprimerad där han blev sittande och kände efter om han inte hade yrsel,hjärtat slog för tungt och magen inte fungerade som han ansåg den skulle.

Pappa ville inte söka för dessa symtom för det var ingen ide och dessutom var han så gammal så han skulle snart dö i alla fall. Sedan två månader har min pappa en fyrbent terapeut som heter Jojje och är en kinesisk nakenhund. Matte till Jojje bad pappa vara extra husse när hon arbetar och hans passning inte kan ordnas på annat vis.Minst ett dygn i veckan är pappa upptagen och har betydelse för en levande varelse som älskar honom reservationslöst.Pappa har glömt bort att känna efter om yrsel finns ,hans mage diskuteras inte heller och det är med lätta steg pappa och Jojje tar sina promenader. Farsgubben min sitter inte längre och väntar på att döden skall ta honom eller hans fru. Min pappa planerar för nästa gång han skall få besök av vovven och promenadkompisen. Mina föräldrar mår bra tack vare en liten ful hund och utan medicin.

Tänker på svärmor och om hon kunde ha fått ha det så här som mamma och pappa har det bara för att ett litet djur kommit in i deras liv

Läs debattartikeln i Aftonbladet på debattsidan10/4 tyvärr funkar inte länkningen för mig idag.

fredag 9 april 2010

Ny ovän införskaffad

Jag vet allt om brukare(vårdtagare) XY lider av och vad det ger för följder för denne och den omedelbara omgivningen. I omgivningen ingår de som hjälper till från hemtjänsten. Det var inga roliga saker som var förknippad med denna person och denna var inte heller trevlig mot personalen och ställde så fåniga krav.

Jag känner inte personen ifråga men han blev rejält uthängd och analyserad på en kvällsbuss igår av någon som uppenbarligen varit och nattat denna vårdtagare. Kvinnan på bussen som var i min ålder och därför definitivt ingen duvunge, berättade allt för den resenär som satt bredvid henne - det verkade som de var gamla bekanta. Det är oviktigt om de var gamla vänner eller ej men man gör inte så och tystnadsregler gäller i hemtjänsten det vet jag.

Jag blev så irriterad så jag vände mig till kvinnan och sa att man diskuterade inte klienter som hon gjorde och inte på bussen i alla fall.Då frågade hon om jag kände den de pratade om och vid mitt nekande svar så tyckte hon att det kvittade i så fall. Sedan meddelade hon att jag var gnällig och blängde surt på mig?

Jag har nu ringt till omsorgsenheten berättat om det jag fått veta och vad vårdtagaren heter och hur personen på bussen såg ut.

Det känns bra faktiskt att ha skvallrat i en sådan här sak. Jag skulle inte vilja bli uthängd - och med många negativa vinklingar - på det sätt som denna människa blev på bussen.Men jag känner ingen glädje jag är ledsen över att det kan vara som det är och att människors integritet betyder så lite.

onsdag 7 april 2010

Kommer någon ihåg primalterapin?

Det är otroligt populärt att i alla lägen göra som i USA - gå i terapi. Det går mode i det och vid varje tid är det bara det som gäller.

Freud lade folk på analyssoffan och körde drömtydningar medan han själv missbrukade sitt opium.Karlar led av oidipuskomplex och kvinnor hade penisavund då de inte led av hysteri(från ordet för livmoder= hysteron)eller för hårt snörd korsett.

Folk har öppnat sina sinnen på olika sätt och med olika sätt blivit terapeutade och i vissa fall av ickeseriösa terapeuter. De kan vara mycket dåligt utbildade eller inte alls - och kan göra kraftigt med pengar på alla terapivilliga.

Det finns terapeuter som låter sina patienter gå hur många år som helst trots att det är kontraindicerat att gå mer än två år hos samma behandlare. Har man inte kommit ur tillståndet som föranledde terapin - då var det inte rätt terapi eller terapeut det vet alla som har ordentlig utbildning och ser till patienten.

Jag har i mitt arbete sett terapitrenderna komma och gå och jag har också sett folk som blivit psykotiska och inlagda efter sin "terapi". Det har varit terapi där man försökt hitta orsakerna till det uppkomna tillståndet. Gamla förorätter och brister hos föräldrar drogs upp och särskilt mammor fick klä skott och fick utstå ohygglig kritik, konfrontationer och anklagelser.
Folk har legat i vadderade lådor för att mentalt återgå till tiden före födelsen och lådan var en symbolisk livmoder.Andra har skrikit sig hesa för att få själslig befrielse.

Alla terapier har varit allena saliggörande när det varit den tiden och ifrågasattes tydligen inte av nästan någon.Nu är det KBT som gäller för allt från eksem till schizofreni. Nu är alla oroliga inom vården för att det inte finns tillräckligt med utbildade terpeuter. Du skall vara färdig läkare eller psykolog och därefter skall du ha den treåriga KBT-utbildningen på det för att vara KBTterapeut. Det blir många års utbildning men jag oroas inte av någon brist på dessa utbildade människorna - jag är övertygad om att det är omodernt med den terapin om några år. Jag är övertygad om att det utvecklas nya terapier hela tiden.

Jag är medveten om att terapi behövs för vissa av oss och den skall vara specifikt utformad åt var och en av de individer som erhåller den.Jag har svårt att se det som ett mode där man betalar dyrt för att samtala en stund om sina tankar med någon och det måste bli ett ältande till slut som inte ger så mycket. Är vi så utarmade på vanlig mänsklig kontakt att vi skall bekräfta oss med terapi eller att vi har råd med att "gå i terapi".

Som sagt de som behöver terapi skall ha det, men annat vanligt folk varför skall de gå på terapi? Skall man inte kunna filosofera med grannen, en vän eller syskon med en kopp tea över livet. Har folk inga vänner att bara gnälla eller prata skit med längre?Det gamla hederliga pratandet har nästan glömts bort, men väck det till liv igen det är inte försent.

Livet går inte i repris och skulle morsan föredragit något annat syskon framför dig - så jaha. Vad hjälper det dig med två års terapi som givit dig insikt om att det var så i barndomen. Inget blir bättre av att ältas och jag tror inte att man har möjlighet att gå framåt när man hela tiden navelskådar eller tittar bakåt. Dessutom så kan du som vuxen inte sitta i mammas knä längre - det som inte gjorts eller gjorts det går inte att ändra och anklagelser läker ingen själ.

Så många har glömt att det är här och nu vi lever - gå ut och lev nu för i morgon kan det vara försent.

tisdag 6 april 2010

Jag blev så upprörd!

Jag kreverar eller krepperar eller kanske imploderar , jag vet inte. Har läst andra bloggar om att utnyttja andra människors företräden och påhittade sådana för att vara skojig. Jag blir så ledsen åt smaklösheten och tankarna.

I en blogg som säger sig vara anknuten till nätverk som skall ha bort alliansen och samtidigt ett som heter RESURS som är fullständigt partpolitiskt obundet där har bloggägaren lagt ut ett arbetsförslag till vår näringsminister som hon kan få efter valet och via RUT. Det finns med en instruktionsfilm från Youtube också.

Maud Olofsson skall tjänstgöra som cykelställ - på knä och med rumpan i vädret skall man kila in sin cykels framdäck mellan skinkorna på henne.

Det är ett sådant förakt för människor, Maud Olofsson kvinnor ,ja allt . Roligt är det inte bara förnedrande. Mest förnedrande är det att läsa kommentarena och varför man tummarna. Man tar upp ministerns yttre företräden och man tummar för detta roliga förslag. Han som ofta påpekar vilken fin feminist han är gratulerar och tummar som vanligt. Medlöparnarn är förfärande många och jag tvivlar på mänskligheten.Det tycks som om man som politiker har förverkat sitt människovärde och man får behandla personer hur som helst som är politiker. Skoj och förnedring är inte synonymer, aldrig någonsin!

Människan som skapelsens krona ger jag inte mycket för just nu, jag blir bara ledsen och försöker intala mig att det nog bara är de svaga som är fega nog att slå nerifrån eller i ryggen. Är det så att man har frihet att vara låg, elak och plump mot alla som ett steg i yttrandefriheten så vill jag inte ha den friheten om den inte nyttjas under ansvar. Man skall kunna förstå vad ens egna ord kan ställa till med - kan man inte det så lider man av det nya modeordet - empatilöshet.

De rolighetministrarna som anser sig ha rätten att på alla sätt roa med att kränka andra på alla sätt tycker jag är låga som personer, men de som glatt följer och höjer dessa till skyn är ännu värre för de har tydligen helt glömt att göra sina egna reflektioner och går med ändå.

Jag lägger inte ut någon länk till bloggen jag refererar till för jag unnar inte innehavaren att sätta besöksrekord på bloggen då denne kan få för sig att det är ett briljant inlägg även om jag tycker det är beklämmande och sorgligt. Hur tänker en del, hur kan förnedrande saker anses som "roliga"?Jag förstår ingenting när det gäller humor- det förstår jag och är tacksam för just nu.

Nu skall jag och Surögda Ester min katt tvätta fönster för det går inte att se ut genom det som hon har för fågelskådning.Flyttfåglarna anländer i stora skaror och Ester missar inte en enda så ví har ett nosavtryck för varje landad fågel. Statistiken förs noggrannt men nu skall vi revidera fågelstatistiken med fönsterputs.

söndag 4 april 2010

En bild kan säga mer än tusen ord

Börjes Blogg är en trevlig blogg som jag vill rekommendera. Börje ger dig fina bilder på allt från pigga ekorrar till gräsandserotik.

Med sina texter och bilder så låter han läsaren njuta av snötäckets förändring i naturen eller så får du bilder och recept på något kulinariskt att tillreda. Läs och njut.

Barbros blogg:går inte heller av för hackor. Hon kan få oss att se ljuset i tunneln genom att fotografera en vägundergång i betong och få det att bli vackert. Hennes beaglar är ofta modeller liksom kolonilotten hon har med sambon.

Ingen kan som Barbro visa ett foto på en enda tussilago som får mitt rum att lysa upp liksom mitt sinne.

Jag har läst en bok för länge sedan och titeln på den får mig att tänka på Börje och Barbros fotobloggar.Den heter "De små tingens gud". Barbro och Börje upphöjer just dessa små ting i vardagen och lyfter fram dem i ljuset.

Läs och se deras bloggar - och Barbro och Börje, jag hoppas ni förlåter att jag exponerar er men ni är värda det.

fredag 2 april 2010

Framtiden är tryggad

Nu vet jag att jag har ordnat så framtiden blir bra och blir trygg.Vi kommer att köpa det stora gula huset som ligger enskilt och vi kan handikappanpassa det efter mitt och makens behov. Vi kan anställa en "piga" ,lämpligen bör hon heta Rut men annat namn kan också gå bra.En bra bil ingår också i planeringen.

Hur tror ni att jag skall lyckas att få denn ljusa framtiden? Enkelt sätt - jag har precis varit till "tobaken" och lämnat in en egen V75 för 32 kronor. Mina rader är helt vetenskapliga så först har jag plockat ut ston. Nästa kriterie har varit färg där skimmel kommer först och sedan fuxar. En stolt svansföring innebär också ett säkert kort.

Erik Adielson i sulkyn nappar jag alltid på så där kommer några hästar med på hans söta utseende.

Svårare är det inte att trygga framtiden så jag säger välkommen att hälsa på oss när vi flyttat in i det gula huset.Till dess önskar jag alla en riktigt Glad Påsk om ni firar det.

torsdag 1 april 2010

Fördomar det har jag en hel del

Han satt i busskuren vid hållplatsen. Han var prydligt klädd om än inte enligt senaste modet och verkade helt koncentrerad på musiken som strömmade ur hörlurarna på hans I-pod. Metallica på hög nivå fyllde den lilla kuren.

Som en sipp tant stod jag i kurens motsatta hörn med ett hårt tag i min handväskan medan mannen fortsatte njuta sin I-podmusik utan att störas av mitt kroppsspråk. Bussen kom, mannen reste sig och lade sin "musikanläggning" i korgen på sin rollator och sedan bjöd han mig chevalereskt att kliva ombord på bussen före honom.

Vi satt bredvid varandra på färden till centrum och han visade poden och berättade att han fått den av sina tre yngsta barnbarn när han fyllde 83 år och det var så roligt att pyssla med den och datorn. Han såg inget som helst fel i att tycka om Metallica fast Nazareth eller Status Quo var också roligt "gung"i.

Jag skäms över att jag utgår från att äldre herrar med keps inte har en I-pod och dessutom använder den till att spelar heavy metal och annat. Att gilla den musiken och att våga njuta av den som alla andra som är en pensionsålder yngre gör är faktiskt en mänsklig rättighet.

Jag skall försöka bli av med fördomen att visa saker är förbehållet vissa åldrar - ett riktigt ärligt försök skall det bli, så : HENRY- KEEP ON ROCKING!