Lite låg men det kanske beror på vädret.

En grå regnig dag och att kliva upp känns som ett oöverstigligt hinder.Lik förbaskat är jag uppe och hasar runt i lägenheten efter ett förmiddagsbesök av Riad vår bovärd. Vårt kylskåp envisas med att tro att 11 grader plus är vad som förväntas av oss om vi ställer det på max- det tycker inte vi. Riad har mätt grader och han har dragit i tätningslisten runt dörren. Nu står en svart liten låda i kylen och den skall stå där till i morgon."Svart låda" skall ju finnas i motorfordon och flygplan för att man skall ha data att tillgå när den stora kraschen inträffar. Jag undrar nu om kylskåpet förväntas explodera eller implodera. Den som lever får se ,men skåpet verkar inte leva alls nu- jättetyst och varmt. Det är kanske dags för ett nytt skåp även om märket är bra , ett kylskåp från 1993 även om det är ett Eletrolux kan ha tjänat ut.
Att jag är låg är nog bara det att det är den tiden snart - om några dagar är det den dagen då min dotter "Flickan som skrattar i vinden" föddes. Min vackra dotter och storasyster till Den Vackra fru Johansson, det gör mig lite ledsen varje gång datumet närmar sig för hennes födelse. Det är ingen bitterhet bara sorgsenhet som kommer över mig. Jag är ändå tacksam över att ha haft henne även om jag tycker livet var orättvist när hon dog. Det tycker jag än för hon hade hela livet framför sig och det var orättvist att det skulle sluta som det gjorde - döden kunde ha tagit mig i stället som redan levt mycket längre.
Min vän slutade också leva för några dagar sedan, hon kämpade mot sin lungcancer i nästan två år men slutade andas i onsdags liggande bredvid sin man. Hon togs inte alls på allvar utan man sa att hon led av panikångest när hon envist sa att hon var trött, andfådd ,svårt att få luft och tidvis hade bröstsmärtor. Hon togs inte på allvar tror jag för att hon var kvinna och ickerökare. Det föreslogs KBT och hon fick Valium och Nitroglycerin(för ev kärlkramp)Hon ordinerades att röra på sig och motionera - hon cyklade till och från arbetet varje dag 2 mil och gick alltid raska promenader då hon inte var och klättrade i berg eller fotvandrade.När hon äntligen fick sin stora undersökning var det försent för att kunna göra något åt det.Inoperabel lungcancer med en stor tumör bakom hjärtat blev diagnosen.
Kära J du var en mycket fin människa och det var en förmån att få känna dig och saknar dig gör jag.
Nu går jag ut i regnet och spolar rent mitt sinne och andas in den syremättade luften. Så gör jag för att tänka på det som är vackert i minnet och samtidigt går jag av mig mina dystra tankar.Tankar i regn är bra för mig.