Fullständigt inkontinent känslomässigt

Troligen är jag hemskt sliten och trött efter politiska rävspel och valarbete.Jag är så förbaskat trött och gråtmild så jag går runt med rödgråtna ögon och flammigt ansikte.

Jag är lättrörd till max och det mesta berör mig. Idag grät jag över en repris , en film om kärlek. Filmen handlade om Torsten och Ebba som i mycket mogen ålder tog upp sitt förhållande efter drygt 60 år. Att se en vigsel där brudgummen är 88år och bruden var något år yngre blev alldeles för mycket. Jag grät och jag grät och trodde aldrig jag skulle kunna sluta. Visst slutade jag gråta men började om när gamle Torsten dog med Ebbas hand i sin.

Idag fick jag en extratidning med kyrktidningen den heter AMOS och innehåller artiklar om bland annat kristen tro, när jag kom fram till sidan 19 var det färdigt igen. Artikeln handlade om Angola ett fängelse i USA där män sitter som avtjänar minst ett livstidsstraff.Det finns ett hospice där och de andra fångarna sköter om sina medfångar den sista tiden. Man ställer upp som vårdare och anhörig för att de döende skall få ett värdigt slut och slippa dö ensam. De döda begravdes i anonyma gravar tidigare men nu har fångarna själv byggt en vagn för kistan (som de också tillverkar) och man har ordnat två vita hästar som drar den till den nya kyrkogården. En fånge är kusk och de andra fångarna går efter vagnen i procession.

Jag har förhoppningsvis gråtit färdigt idag annars får jag någon sorts tårkanalskolaps. Nu skall jag sova och sova och sedan skall jag göra något i morgon som inte får mig att böla. Jag vill skratta och må gott och det kommer jag säkert att göra framgent.

TILLÄGG: Länken fungerar tydligen inte men försök gå in på http://www.mypaper.se och klicka på tidningsbilden till höger och börja sedan läs på sidan 19. Men gråt inte!!