Floskler, slagord och fåniga deviser.

Under min morgonpromenad tänkte jag på all goja vi häver ur oss och ofta utan att använda hjärnan innan vi spottar ur oss något käckt. Vi gör det allihopa och i alla möjliga situationer. Hur många har inte fått svaret "huvudet upp och fötterna nedåt" när frågan helt enkelt varit en vänlig förfrågan om hälsotillståndet. Det tillståndet är faktiskt ett normaltillstånd om man inte ligger ner eller tillbringar sitt liv med att gå på händer. Floskler som att det alltid är mörkast före gryningen, det blir bättre om ett tag eller att det ordnar sig i slutänden är fruktansvärda att höra för någon det känns kolsvart för. Min svåger "visste" att det inte var sant allt som sades när han blev änkling så han hängde sig för att han inte kunde tro på svamlet runt honom.

I reklamen  har man alltid använt glada slogans för att väcka uppmärksamhet, gärna saltad med överdrifter eller helt absurda påståenden "Volvos Värde Varar" var något som malde på i min ungdom och det påståendet reflekterade man aldrig över eller kollade vad det stod för. Vad menades egentligen funderar jag på nu många år senare? Var en Volvo lika värdefull efter några år som när den ny rullade ut från fabriken? Ökade den kanske i värde eller vad handlade det om ? Efter ett antal år har ens bil förvandlats till en skrothög och då spelar det nog ingen roll vilket märke man kört runt i, metallvärdet kan vara högt men inte så det motsvarar  värdet av en ny bil - det är jag säker på.

Inom politiken haglar slagorden och deviserna tät och har alltid gjort på sätt som man baxnar inför. Jag tycker bara att det är jobbigt när dessa ord skall egga mig att kämpa för partiet, ha ett ordentligt politiskt budskap och dessutom var lagom klatschigt. Det blir oftast bara töntigt och fånigt på en gång. ALLA SKA MED var ett sådant budskap som jag genast ville kontra med : vart och/eller varför, var min replik varje gång devisen dök upp. Alla som skulle med , gällde det verkligen ALLA, eller var det alla med S-märkning som skulle få vara med? Jag fick aldrig svaret jag sökte, det blev inga förändringar som gjorde att denna resa blev av och det var skönt för jag är inte S-medlem och avskyr hemliga resor egalt vem som råkar vara researrangör.

Moderaterna där jag själv är medlem tycker jag inte heller har lyckats särskilt bra med sitt: ALLA BEHÖVS. Det är vackert tänkt men sant är det inte som jag ser det. Hur många har känt sig totalt värdelös eller betraktat någon annan som det någon gång? Den som förnekar någon sådan tanke hos sig själv någon gång vill jag påstå ljuger. Jag vill kunna säga "alla behövs", önskar det av hela mitt hjärta men  ärligt blir det inte  - vem/vilka är alla dessa som behövs och på vilket sätt behövs dom? Framför allt vem bestämmer detta behov av alla och hur tillgodoser man det? Det här är en vacker reklamjingle som jag faktiskt  förstår vad man vill att folk skall uppfatta, men jag tycker det är en slogan som haltar. Upplys och lär mig kära partikamrater som läser min blogg för jag vill lära mig sanningen.

För att ingen skall fundera på om detta är en sluten blogg eller signerad så vill jag förmedla att mitt namn är Stina Lundström och jag bor i Karlstad. Jag är 61 år har en stor familj och stort socialt kontaktnät. Granntantens Garderob är min blogg där jag skriver om mina funderingar om stort och smått och jag står för innehållet i den. Det är roligt att skriva trots att jag verkligen inte hyser några planer på att skriva böcker - jag skriver av mig det som jag grunnar på helt enkelt. Jag tycker det är roligt att ni läser bloggen och jag tar gärna mot kommentarer - men inte anonymt eller alias. Mina gamla bloggpolare vet jag vilka ni är så där behövs inga förtydliganden.