Att döda sina drakar

Alla har vi saker vi har mer eller mindre aversion mot. Vissa av dem kan förorsaka både psykiskt eller fysiskt lidande för den som är ansatt av det. En del har fobier mot allt och alla - en del äter mediciner eller använder olika terapier men jag är inte funtad på det viset.

Terapier oavsett om det kallas KBT eller individterapi så är det inget för mig. Alla besvären är ju mina egna demoner som orsaken finns i mitt eget varande och det jag utsatts för av händelser och människor. Jag tror att man kan göra massor åt sin egen situation själv och om man känner efter så finns det ingen som dött av att se sina inre fasor i ögonen , och det spelar ingen roll om det gäller att gå till torget för någon med torgskräck eller att räkna mynt för någon med bacillskräck. Dessa handlingar dödar inte även om de är obehagliga för dem det gäller.

Vanliga så kallade läskiga saker är jag nyfiken på och måste prova - första året bungyjump fanns i Sverige så nog provade jag.Jag körde motorcykel som 16åring en 175kubikare, och jag har provat forsränning och bergklättring och jag vet att jag klarar det även om jag inte tjänade stilpoäng på det jag gör.

Något jag avskyr är att med många tusen andra köra stora racet genom stora köpcentra ,det påminner om en gigantisk myrstack men den riktiga myrstacken är strukturerad men inte centrat. Allt är uppbyggt för att alla skall köpa massor och lockas till impulsköp av strategiskt utplacerade varor. Jag undviker dessa ställen för det är inget för mig, men jag kan gå in där och jag har gjort det. Det var självklart att följa med min dotter när hon ville ha med mig som smakråd - jag skulle aldrig avstå när min dotter frågat mig aldrig. Om den Vackra Fru Johansson anser att min synpunkt är viktig då går jag till helvetet för henne - utan asbetsdräkt t o m. Jag dog inte där i affären även om jag inte satt upp det som det bästa den dagen.Den draken är i alla fall död nu och jag vet att det är totalt ofarligt att gå dit även om jag inte kommer att springa där frekvent i framtiden.

IGÅR DÖDADE JAG STORDRAKEN. Tiden efter min dotters död så fick jag svårt för många saker som jag förknippade med hennes död.Anblicken av en ambulans eller ljudet av den fick mig att gråta hejdlöst och polisbilar gjorde mig nästan hysterisk. Det lyckades jag bota mig från genom att tjata mantrat :DE STÅR FÖR GODA SAKER-DE STÅR FÖR GODA SAKER. De funkade till slut och de problemen är borta.

Platsen där bilen körde in i ett träd när dottern dog den undvek jag på alla sätt. I början kunde jag åka en omväg på flera mil för att slippa se platsen där min flicka dog sedan lärde jag mig att passera den utan att bryta ihop.

Igår stannade jag till, gick uppför den lilla slänten och fram till den punkt som björken stått. Den sågades ner direkt efter olyckan men det finns en liten stubbe kvar efter denna långa tid och jag sträckte fram handen och klappade den. Det var en alldeles vanling träbit jag kände på och inget annat. Då hörde jag min dotter skratta i vinden och jag visste att jag dödat den värsta av drakar.

Inga drakar skall hädanefter få beskära mitt liv, det är alldeles för kort för det. Jag tror på människans inbyggda möjligheter till självhjälp och att man vet faktiskt inte hur man fungerar innan man provat, förutsätter man att saker går åt helsefyr så gör dom det. Jag klarar ine allt här i världen men definitivt mer än man tror och så är det säkert för alla.Prova och utmana dina egna fasor.