Barn till vilket pris som helst

För någon vecka sedan fanns en artikel om Olivia och hennes föräldrar i DN. Olivia hade kommit till genom assisterad befruktning och på fjärde försöket. Nu vill mamma och pappa att flickan skall få ett syskon men Landstinget i Stockholm nekar att ställa upp med ännu en behandlingsserie för detta ändamål. Man anser att det räcker med att de nu har ett barn och att kön är så lång av de som ej fått några barn än. Föräldrarna till Olivia stämmer nu landstinget för att få genom något de anser vara en mänsklig rättighet.

Sedan i höstas har lesbiska par rätt till behandling för att bli gravida och nu under Pridefestivalen har det till och med framförts att dessa par skall ha gräddfil till denna behandling - det är liksom även där en mänsklig rättighet att bli förälder.

I veckan berättade prästen och debattören Lars Gårdfeldt om sin och hans makes glädje när en amerikansk surrogatmamma födde deras barn, "det var en kärlekshandling hon gjorde när hon födde dem" enligt honom. Jag ser mer som att hon hyrde ut sin livmoder till dem för "ruvningstjänst". För kärleks skull låter vackert men jag tror faktiskt det är mer ekonomisk kärlek i så fall. Surrogatmammor är inte tillåtna så de som använder det får befruktningen utförd i utlandet i kvinnor i USA , Ryssland och bland fattiga kvinnor i Pakistan eller Indien. Kvinnor som blir ruvhönor för sin försörjnings skull och för att kunna ge sina egna barn en dräglig tillvaro.

Jag tycker inte att det är någon mänsklig rättighet att man skall få biologiska barn, jag tycker att det är otäckt att pengar inom forskning och landstingsvård används överhuvudtaget för att man skall få "riktiga"(en del säger så)barn. Varför skall landstingen betala för dyrbar behandling för något som inte är livshotande och som har en så låg procentsats som 20 - 25% för att bli en fullgången graviditet.

Om man frågar varför det är så viktigt att barnen är biologiska barn får man många olika svar. Det kan heta : "Det är så dyrt att adoptera" - det är ännu dyrare att få assistansbefrukning men då betalar någon annan,dvs skattebetalarna."Man kan inte känna samma för ett adopterat barn som för ett som man fött själv - det tycker jag är ett egoistiskt uttalande och ett omoget seende på livet som sådant. Tänk att man tycker att man har så unikt dna-upplägg så inget annat duger (fast man kanske fått ägg och spermier donerat).

Den medicinska forskningen går längre och längre och den som gäller fertilitet och assisterad befruktning har kommit långt och jag är lite osäker till vilken nytta. Är det en forskning för de som vill kunna leka gud eller är det en gren där framgångarna gör att det skenar alldeles för den som utför den? Det har redan utnyttjats (inom privatvården utomlands) där man "hjälpt" kvinnor i 60årsåldern att bli mammor. Donatorers kroppar utsätts för hormonchocker för att man sedan skall kunna "skörda" hennes ägg.

Jag är faktiskt helt emot dessa konstiga sätt att få barn och jag tycker inte att det är något sjukvården skall syssla med. Jag förstår inte alls varför stora resurser som kan läggas på viktig riktig sjukvård skall gå före mycket annat.

Det måste bli enklare att adoptera och där tror jag att svenska staten skulle kunna hjälpa till och även kanske förenkla gången i det hela. Om det är singlar, heteropar eller samkönade som vill bli adoptivföräldrar är egalt men det skall inte vara krångligt och det finns så fantastiskt många barn som behöver en familj så att göra flera nya barn på konstgjord väg tycker jag är onödigt.

Att istället för att hyra en livmoder av en fattig kvinna så bli fadder till något av hennes barn tycker jag är en strålande ide. Får vi sedan hjälp och lättnader i adopterandet så kan vi kanske sluta med babylaboratorier och rikta in oss på viktigaste saken - TA HAND OM VÄRLDENS BARN.