Ibland är jag så smart så jag häpnar - liksom omgivningen

Varje dag när jag ställer in min lånade cykel i cykelrummet har jag sett en lång vattenslang hänga hoprullad där inne. Den är kopplad till en präktig kran och jag har funderat så hur jag skulle kunna få använda den, Vi har så fin odling på vår altan och efter vår del av husväggen. Det är så vackert och spännande att se vad det blir i slutänden av frön och odlarmöda och otroliga mängder vatten. Ingen kan ana hur mycket vatten vi skvimpat ut i köket, vardagsrummet och i våra skor vid transporten från kran till rabatter och blomlådor. Igår träffade jag ägaren till den fantastiska vattenslangen - han bor på framsidan av vårt hus och han vattnar sina rabatter med den. Det var inga problem att låna slangen även om han inte trodde att den skulle räcka ända fram.


Jag är väldigt innovativ ibland så jag började dagen (efter en utryckning för att få pappas glasögon lagade) med att spärra upp dörren till cykelrummet med en piassavakvast och rullade sedan ut slangen, den var lång, jättelång. Tyvärr kanske inte riktigt så lång som jag hoppades på, men nöden är uppfinningarnas moder och jag såg redan en lösning på vattendistributionen inför min inre syn. Den stora blomlådan vid vår port drog jag fram några decimeter för att få plats med slangen bakom och sedan drog jag in den i vårt trapphus. Vårt trapphus är väldigt långt men slangen var mycket längre så jag var helt trygg när jag matade in meter efter meter av den genom vårt brevinkast (vi har ju katt som vill kolla trapphus men inte får). Slangen ringlade genom vår hall, genom vårt vardagsrum och ut genom altandörren, sedan hade vi en meter slang att vattna med. Allt är nu ordentligt genomvattnat inklusive mannen i mitt liv, Surögda Ester och jag själv. Vi har lättroade grannar har jag märkt men det bjuder jag på och slangen är tillbaka på sin plats, men jag funderar på en lite mer förfinad metod nästa gång jag vattnar.

Lasagne är en färskvara är jag säker på men jag gjorde iordning en stor portion dagen innan jag for till Almedalen och ställde den i kylskåpet med instruktioner om hur länge man mikrade en portion. I förrgår hittade jag formen och lasagnen - i micron! Två slutsatser kan man dra av det: Vi använder inte micron särskilt ofta, efter 8 - 9 dagar i rumsvärme finns  ingen fräschör kvar i lasagne men den blir skäggig.

Mannen i mitt liv tror att mitt mellannamn är Google är en insikt jag fått, varför kan han annars slunga ur sig : Vem var morgonrodnadens gudinna? Vad hette president Roosevelts fru? Att mannen tränar hjärnan och sina skakiga händer med korsord är toppen men varför använder han mig som uppslagsverk och nattetid? Visst svarar jag Aurora och Elenor nästan i sömn medan jag känner mig lite smickrad men helst vill jag sova när det är mitt i natten och vi ligger i sängen.

Lördagen skall jag gå i Pridetåget men jag struntar nog i att gå i moderattröja , jag vill nog gå som människa bara . Efter det kan det bli Allsång på bryggan på Sandgrundsudden. Blir det inte för varmt så kanske man kan tänka sig lite rajraj med mannen i mitt liv - tiden och livet får visa vad det blir.

För övrigt förstår jag inte något av vad kulturskribenten Fredrik Strage hasplar ur sig i DN. Skall det vara kvickt eller roligt. I dag slår han knut på sig själv för att konstruera skojtwitter från döda idolers döttrar. Tycker det enbart verkar löjligt men så är jag inte någon intellektuell kulturperson heller.


http://www.gardena.com/se/water-management/
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jackson-stampar-in-i-cobains-cell-och-knappar-fram-dotterns-twitterkonto/