INTEgritet var ordet

Integritet är ordet som kommer efter KRÄNKT som modeord. Vi syskon befinner oss i en snara av konstga ord när det gäller vår knalldementa pappa. Nedkissad och klädd i så osannolikt smutsiga kläder(Byxorna är stela av urinkristaller) och han stinker. Maten sköts inte ,han har lyckat ramla vid flera tillfällen ute och någon som känt igen honom sedan gammalt har tagit hand om honom och hjälpt honom hem.

Vi har bett att hemtjänsten ser till att pappa får hjälp med att byta kläder och se till att han duschas men se det går inte alls - man får inte trampa på pappas integritet och i integriteten ingår således att få gå runt nedkissad och smutsig i ett samhälle där alla känner alla. Snart har alla glömt den lille mannen som var så prydlig och som duschade varje kväll innan sänggående men integritet är tydligen att man låter hela alltet krackelera och slutligen låta det bli en personlighetsimplodering inför öppen ridå vilket jag mår illa av att behöva åse.

Jag skäms inte över pappa, han är försvunnen sedan länge, men detta förskräckliga skal som syns får mig att gråta både inom och utombords. Vi syskon får ta ansvaret och imorgon har vi en heldag med vårdteam, handläggare, demensköterska och fan och hans moster.

Herreminje vad trött jag är (och säkert mina bröder också) nu måste något ske. Vi de närmaste har tagit ansvar till orimlighetens gränser och säkerligen även över den.Nu måste vi få hjälp med ansvaret om vår far oavsett om vi trampar på integriteten (som han tappat för länge sedan) och om det anses vara kränkande eller ej. Gamla, sjuka måste få hjälp och plats med eller  utan integritet men med en respekt för individen som h*n varit en gång och i det stadie h*n nu befinner sig.

Det måste finnas sådan respekt - det måste! Den får inte vara borta - den skall byggas ut och bli en god vård för den som behöver den oavsett om individen vårdas i hemmet eller annat boende. Bra omvårdnad med respekt för den det gäller och av utbildad personal det är att hålla på integritet det. Låt alla få ha det så (en utopi jag vet), men det är integritet det.

Nu åker jag ut till pappsen med kalops, kollar att han inte bajsat i handfatet igen eller monterar isär diskmaskinen igen. Kanske städar jag över lägenheten - ena brodern gjorde det för en vecka sedan så det är nog dags. I hemtjänstens papper står att han har städning var tredje vecka vilket vi inte har sett röken av - vi ordnade städning privat men den försvann efter intima intensiva sexuella inviter från pappa.

Jag tror jag vill smita långt bort men det hjälper inte för till och med när jag var i Amsterdam hade jag telefonjour på alla sätt. Att vara anhörig är inte lätt alltid men är man helt ideellt ordförande - jag lovar, inte en krona har jag - i Röda Korset så har man kronisk telefontid tydligen vart man än är och av vilken orsak man är där. Krävande samtal så väl från institutioner som den centrala ledningen droppade in och det hjälpte inte att säga semester. Stänga mobilen var inget alternativ då jag lovat att finnas anträffbar för pappas "vårdgivare" men de hörde aldrig av sig, men bekymrade syskon gjorde det. Mina bröder arbetade i olika land just den veckan som jag åkte till Holland. Jag skall aldrig mer åka utomlands känns det som. Å vad ja längtar till lugn och ro och Almedalen 2013!