Att leva sitt liv

Många av oss har åsikter om mycket här i världen och jag är ganska normal så det har jag också.Även om jag ser någon som klär sig på ett uppseendeväckande sätt så påpekar jag det inte för precis så kanske jag vill vara klädd.Mycket som folk har åsikter om har de inte ett dugg med att göra och ofta bygger de sina åsikter på lösa antaganden. Gamla damer med rollatorer får faktiskt gå på systemet och köpa två vinboxar utan att de antas vara alkoholister. Även tanter fyller år eller har andra fester och det skall omgivningen skita i fullständigt oavsett om det är grannfrun eller någon okänd.

Jag blir riktigt ettersur när folk lägger sig i mitt liv utan att vara ombedda - att lägga sig hur jag lever och med vem jag lever gör mig så ursinnig att mitt låga blodtryck nästan blir normalt.Jag vet att både jag och maken är "vinne å skacke", men vi reder oss väl trots muntra tillrop som: men hur ska ni klara av att göra det- bara för att jag pratar om Madridresan i oktober.Vi åker till Madrid med gåstavar och gott humör till ett hotell som ligger centralt och med Metro utanför porten.Det skall bli skönt.

Planering är A och O i livet så jag har redan bestämt att nästa sommar åker vi till Norrland eftersom Mannen i mitt liv och jag har rötter där. Innan dess skall jag fylla 60 år och det ser jag fram emot så lokalen är redan bokad. Om min vän Anybody känner för det så gör jag gärna London med henne igen i tidig vår.

Under den tid som förflyter dess i mellan tänker jag leva mitt som jag känner för inte omgivningens ide' om hur det skall göras.Jag får faktiskt utan att fråga uppvakta en god vän på födelsedagen iförd lacktights och smaragdgrön glittertopp. Fyller man 75år och är en stilig gentleman uppskattar han säkert det.

Livet skall levas även om det är motlut ibland men nu vet jag att det skall vara enligt metoden MY WAY