Min vän Döden och jag

Jag har aldrig varit rädd för Döden så långt jag kan minnas.Den dagen jag föddes var jag trots allt predestinerad för att dö. Allt som föds skall dö det vet alla även om man försöker trycka undan tanken på det. Visst, man sitter inte med sitt barn i famnen och tänker på att det skall dö, för just i den stunden är livet evigt för både barnet och en själv.

Döden kommer som en vän om man läser vissa dödsannonser och det är säkert så för den som är sjuk, utan hopp eller helt enkelt för den som livet har blivit utan meningsfullt innehåll eller för smärtfyllt. Det finns inget så demokratiskt som Döden - ingen, absolut ingen kommer undan Döden. Tidpunkten för dödens inträffande kan i omgivningen tyckas vara olämplig eller fel på alla sätt det förstår jag. Jag tyckte så och tänker så fortfarande när jag tänker på min dotter "Flickan Som Skrattar i Vinden" för unga människor skall inte skördas så tidigt och definitivt inte innan sina föräldrar av Dödens lie.

En del anhöriga och gamla i min närhet är rädda för Döden trots ålder och därmed livserfarenhet och det förstår jag inte riktigt - men det är deras liv och inställning som kanske gör att de tycker så och försöker förtränga att livet slutar med döden.

I en annan del av mitt liv försökte jag aktivt öppna dörren för Döden, men den rackaren nobbade min inbjudan. Mitt liv tycktes mig slut och meningslöst och jag såg Döden som en lösning på ett outhärdligt liv - och en perfekt lösning på något som inte var ett liv. Nobbad av Döden så kom jag igen och det finns inga planer längre på att fria till Döden mer från min sida. Jag är inte försmådd,Döden kommer till mig när det är dags och jag har massor med spännande saker att göra under tiden. Att boka tid hos honom är löjligt liksom att stilla vänta på den stunden när han anländer - jag skall leva fullt ut tills Döden och jag har vår träff.

Under den tid som är min tid på Jorden så läser jag om min vän Döden's framfart i Skivvärlden. Han är en aning rigid, han gör det som han skall göra och han är förvisso ingen muntergök det förstår man. Trots det lite tråkiga omdömet så är han fullständigt pålitlig i sitt agerande och korrekt när han utför sitt hantverkt.Döden kommer alltid i tid, sin tid visserligen men än då.Döden är den pålitligaste vän man kan ha, han finns för dig hela ditt liv - medan du lever ditt liv väntar Döden på dig.

En sådan uppbygglig tanke det är att ha en så trogen vän som Döden som väntar på dig i alla tider, trots att du inte bryr dig om den ett dugg. Jag tycker det är trevligt och tryggt med en sådan vän och det skrämmer mig inte alls. Visst,jag vill inte ha någon träff med Döden här och nu men det kan jag inte bestämma över. Man kan undvika att sätta sig i sådana situationer så att man får möta Döden men omgivning och kroppens utsatthet kan avgöra tidpunkten för finalen i livet.

Medan mitt liv rullar vidare utan grubblerier på min hädanfärd så vänder jag blad i bok om händelser i Skivvärlden och läser om min vän och friare Döden och hans idoga strävande som livsbödel.