Högmod och förfall

När man vaknar en tidig fredagsmorgon och känner sig helt utsövd och till och med vacker - då bör man verkligen skåda den givna hästen i munnen. Jag gjorde inte det utan tog emot denna underbara gåva för dagen.Jag skulle på kulturkafe och såg fram mot det trots tidig timme. Inte en gång makens ampra meddelande att han minsann inte tänkte gå med mig eftersom bara idioter gav sig ut i det väder man kunde skåda genom fönstret. Troligen såg jag fram mot hans kommande benbrott.

Jag var vid så gott mod så jag sa bara att han kunde bli kvar i sängen så kunde jag gå ensam. Denna sköna morgon beslutade jag mig för att gå i min fina nya gråa klänning - kompletterad med cerice strumpor och topp som stack fram i halslinningen. Det hade blivit för präktig färgsättning med bara grått på mig för sticka ut vill jag gärna. Min bredbrättade hatt åkte fram ur garderoben och till den min italienska "drömkappa", köpt i Stockholm vid en utflykt med Anybody. Den är så fantastisk denna stickade kappa, den rör sig i böljande vackra rörelser när man har den på sig och jag känner mig så elegant i den.

Er eleganta granntant kastade sig ut i sin omvärld utan att tveka trots att klockan ännu inte slagit mer än kvart i sju denna morgon.Järnvägar vad det snöade och blåste - dessutom var underlaget för mina fötter såphalt. Det är inte roligt när en flott huvudbonad lyfter från min nyfriserade skalle samtidigt som jag står och klamrar mig fast i ett cykelställ ivrigt spanande efter något mer att hålla mig i på min livsfarliga strapats mot busshålplatsen. Jag tog mig dit och hatten fann jag också för med raglande gång forslade jag mig och min kroppshydda till bussen via den gamla kyrkogården. De dödas hemvist gav mig stöttning och lite lä mellan gravmonumenten.Min fina kappa däremot fastnade i allt och flaxade klumpigt runt mina stövlar. Jag såg nog ut som en maläten Mary Poppins isället för den eleganta dam jag ville vara.

Frukosten då? Jag kom dit i ett något upplöst tillstånd - cabby chich tror jag man kallar stilen. Frukosten var god och riklig och trevliga bordsgrannar hade jag också. Ämnet som avhandlades kunde jag dock varit utan för det som skulle vara en paneldebatt om kultur var inte alls det.Två "kulturpolitiker" från oppositionen + en föredetta från jag vet inte var satt och berättade vad som var fel med den nuvarande majoritetens politik utan att en enda konktet tanke kom ur det hela. Den ena politikern är också poet och han presenterade djupsinnigheter som :"Man kan ha roligt utan att ha trevligt",och andra aforismer som jag inte alls förstod.

Hemfärden blev bättre för jag fick skjuts av en vänlig herr. Min herre - mannen i mitt liv blir dock bara surare och surare för att jag inte skriver på min uppsats. Det spelar ingen roll att jag talar om att det gör förtvivlat ont i mina händer - jag har artrit och en nyupptäckt inflammation i nervändarna i mina extremiteter.Härom dagen fick jag en alldeles ny medicin som fungerar fullt ut om 3-4 veckor, den botar inte men lindrar. Uppsatsen känns inte angelägen alls och ibland undrar jag om den skall skrivas för min skull eller för att glädja maken. Jag vet vad jag kan och inget kan ändra det. Vi får se tiden ann, men lat är jag inte som maken tror.

Nu sticker vi till Alingsås. Bonus-Janne fyller år och har slutat sin utbildning till brandman. Jag tar DEN kappa när vi åker men strunta i den tilltusade hatten.