Kalabalik i lägenheten

På förmiddagen fick jag oväntat besök - Den Vackra Fru Johansson kom förbi för att lämna morsdagspresent. Det var en mycket fin väska jag fick. Hon hade med sig Bruno den larvige labradoren som är snart ett år och en yngling med svajig gång och rytmiskt dunkande svans.

Surögda Ester sov sin skönhetssömn i husses kalsonglåda och missade totalt att vi fått gäster.När hon vaknade och tassade i väg till sin toalett så vände sig ett stort brunt monster om från hennes nylänsade matskålar och kastade sig fram för att leka med henne.

Våra mattor åkte iväg ut i hallen och bildade en vall mot ytterdörren.En nyvaken randig katt försvann på en nanosekund under soffan med en brun hund efter sig som försökte komma under samma soffa.Snacka om kattabalik när Ester med en välriktad höger gav Bruno fartränder över hela nosen samtidigt började hon morra så grovt och högt så det hördes i hela lägenheten. Ett morrande som slog mot väggarna med dov olycksbådande klang. Bruno var så glad när han försökte gräva fram sin nya kompis så han välte soffan.

Vi bar ut den glada hunden ur det rummet och lät Ester läka sina franska nerver bakom stängd dörr.Vi fikade och sedan försvann dottern och hunden mot sitt hem.

Det dröjde mycket lång tid efter att vi öppnat rumsdörren innan Ester sakta stack ut sitt huvud genom dörröppningen och sedan tog ett försiktigt steg i taget.Lägenheten är noggrannt genomsök nu, det finns ingen hund vare sig i garderoben, de andra rummen eller under diskbänken. Ester har kolla och dubbelkollat överallt och sitter nu på balkongen och är sur - på oss. Vi skall ha ut för att hennes dag förstördes av en glad och framfusig labrador och ingenting hjälper - vi är i onåd något alldeles fantastiskt och bara tiden får verka för oss så kanske man nådigt får klappa katten.

Vi ser tiden ann eller också får vi göra som maken föreslagit - vi får köpa färska räkor.