I kväll var kvällen då jag skulle väljas in i det fina Gillet. Rustad till tänderna och med vackra kläder försedd var jag på rätt plats i rätt tid. Efter en högtidlig ceremoni var jag fullvärdig medlem och hade fått ett sigillförsett diplom och ett silveremblem att fästa på till exempel ett kavajslag.
Vi som deltog i detta vårting tågade efteråt till Stadshotellet för vårsupé.Festvåningen var dukad och och vi nybliva medlemmar placerades vid honnörsbordet. Samkväm under en trerätters middag är mycket underhållande om man hamnar vid rätt bord och det hade jag.God mat var det men jag drack bordsvatten genom hela måltiden för att jag skulle köra bil under lördagen.Allt vattenpimplande gjorde mig tvungen att uppsöka damrummet och då skedde olyckan.
Gamla stadshotell byggs då och då till och på och vårat hotell utgör inget undantag -på ett ställe i korridoren fanns en skarv mellan huskropparna som gav en nivåskillnad på ca 5-6 cm. Den var osynlig då man bara lagt blå heltäckningsmatta över den. Jag föll som en fura när jag trampade på den på väg till toaletten. Jag slog upp höger knä och fick ett hål på tightsen där. Vänster fotled stukade jag liksom vänster handled.
Resten av kvällen tillbringade jag hängande på Åldermannens stödjande arm och alla var så gulliga.När uppbrottet skedde så försökte jag linka till bussen som jag missade med ungefär 20 sekunder.Taxi skulle dröja nästan en timma så jag beslöt att försöka ta mig hem på egen hand.
Det är bara två kilometer hem men oj vad långa de är när man inte kan gå ordentligt. När det bara var några hundra meter kvar tog orken slut och jag klarade inte ett steg längre så jag satte mig på kyrkogårdsmuren och begrundade mitt öde. Vänster fotled var så svullen och dunkade av smärta så jag kom fram till att den borde kylas ned. Ville inte hasa ned till älvkanten för det så jag bestämde mig för att ta mig hem och sedan lägga på något ur frysen.
På något märkligt sätt tog jag mig hem och in i lägenheten. Jag mötes av snarkningar från mannen i mitt liv och en yrvaken katt.
Nu sitter jag här med foten i högläge och med en storförpackning spenat på den som kylomslag medan jag skriver ner min elegi. Mina gamla ortosskydd sitter skönt på händerna och på höger knä har jag ett stort plåster. Tightsen har fått gå till den sista vilan och jag skall strax också vila,
Jag hade en väldig tur ändå att jag inte bröt armar eller ben - men jag behöver troligen lindas när jag kliver upp. Att jag säkert kommer att vara stel då får jag ta som en ovälkommen bonus. Sånt är livet.
Tänka sig att även ett paket djupfryst paket spenat kan komma till nytta! Jag måste nog i förebyggande syfte inhandla en dylik förpackning ... eller går det lika bra med ärtor, majs och paprika?
SvaraRaderaHold on tight to Your dreams!
http://www.youtube.com/watch?v=A7ChoM2Rh60
Men snälla du, det där hade ju kunnat gå riktigt illa. Tur att du inte bröt någonting.
SvaraRaderaJag tycker att stadshotellet kunde bjudit dig på en taxiresa hem. Det var ju trots allt deras inredning som var boven i dramat.
Hoppas du mår bättre och inte är alltför handikappad!
Spenat är toppen titta bara vad den gjort med Karl-Alfred. Vill man vara lite internationell tycker jag man skall bruka "Amerikansk Grönsaksblandning.
SvaraRaderaJag håller mig till mina drömmar BeBestBörje - utan drömmar är människan inget.
När du säger det så visst hotellet kunde stått för hemresan. Lindad är jag och ont har jag men tur i oturen så skadade jag inte min breda glappande käft - den går som tidigare. 8-]
Ja, jag tänkte nog att det var livsfarligt med så mycket positivt tänkande som du ägnade dig åt innan Gillet .. och se hur det slutade!! Nästa gång tar du med dig förbandslådan och advokaten så att du får ett saftigt skadestånd och bekväm hemtransport!!
SvaraRaderaNegativt tänkande kan vara underskattat ibland!!
Krya på dig din stackare .. mitt medlidande är oändligt, ärligt och uppriktigt!!
Tack jag tror dig Any och bara för att få det till protokollet så gjorde jag mitt svandyk med tre och en halv volt i pik och i min oskada näve höll jag min vackra rosenväska.Det jag gör,gör jag med elegans och stil även om det kostar på och gör förbannat ont.;-)
SvaraRaderaHej där mitt svar försvann - puts väck. Jag bara talade om att mitt svanhopp gjordes i gruppering och med tre och en halv pik. Jag hade min vackra rosenväska i min oskada hand i landningen.Nästa gång tar jag med makens rollator rent profylaktiskt men kommer att pimpa den rejält så den passar min out-fit. I korgen på den kan jag ha ett do-it-yourself-kit med gips och bensåg + lagboken så jag vet vad jag kan stämma folk för.
SvaraRaderaAllt jag gör utförs med stil och elegans.
Aj, aj..vad ont. Tur att du har klass och stil i alla lägen! En envis oxe ger ju dock aldrig upp (läste att du tillhörde det stjärntecknet i en tidigare kommentar. Liksom jag själv, hehe..
SvaraRaderaHoppas skrubbsåret har bättrat sig. Önskar stort krya på sig om inte..
Funderar annars på att byta blogghåla. Är väldigt trött på AB-bloggen..:/
Jo du Lotta jag är fortfarande väldigt färgglad men kommer troligen att överleva till någras förtret men till min egen glädje. Flytta hit lugnt roligt vltittat och ett minimum av skadedjur. Flytta du. AB har blivit ett parti av ryggkliare,diagnosbytare och ömkande känsloterrorister. Här är vi bara vanliga unika bloggdårar som trivs med att vara det.
SvaraRaderaLåt flyttlasset gå.