torsdag 29 april 2010

Man blir inte beige bara för att man är sextio+ eller mer

Jag har gått mannekäng inför alla äldre som bor i trygghetsboendet i området. Seniorshopen höll i visningen och vi var några som skulle gå på catwalken och jag var yngst med mina 58 år(nästa vecka). Det var kläder för alla storlekar så det var inga problem med det. Färgerna däremot skulle man om man var snäll kunna benämna milda - jag kallar dem nog dassiga.

Jag har extremt svårt att falla i trans över naturbeige,naturgrått eller hsbgult. Jag får inte till det och då är det svårt att kattvalka hur man än gör. Entusiasmen kroknar och man säljer säkert inget vidare av varorna heller.

Jag hade packat en stor bag full med skor bara för att jag kände så och kompletterade dessa med mina sjalar, väskor, halsband och örhängen och det var tur det. Färgklickar fröjdar sinnet och det spelar ingen roll hur gammal eller ung man är eller hur klar man är rent mentalt.

Jag tror inte att jag sålde ett klädesplagg men damerna i publiken verkade piggare och piggare. Efteråt fick jag ett fantastiskt anbud på mina chockrosa stilettos av en liten dam i rullstol, hon fick mina örhängen i samma färg och förstod att jag inte ville skiljas från de vackra skorna.De lila skorna med svarta brodyrinläggningar och rosetter blev provade liksom de prickiga. Blommiga sneakers föll också de flesta i smaken.

Jag får nog inte gå grattismannekäng fler gånger men roligt var det vill jag lova - roligast var ändå att så många piggades upp bara av att få prova lite glada skor.

Min första mans morfar levde de sista åren av sitt 96-åriga liv som änkling. Barnen tyckte att han skulle ha lite hemtjänst mest som en trygghetsfaktor, något som han var helt emot till en början. Efter ett tag såg vi hur han blev märkbart piggare och vi förstod varför när vi träffade kvinnan som var "hans" personal i hemtjänsten. Hon var kort och tjock och sydde troligen sina kläder själv. Tygerna var i guldlame, paljettbeströdda och hon fullständigt glittrade och rasslade av allt hon hängt på sig. De vackraste smyckena hon alltid hade var ett par glittrande ögon,vänliga händer och ett smittande skratt.

En sådan fantastisk kvinna det var och vad mycket hon gjorde för "sina" klienter och deras familjer,jag önskar mig en sådan om jag behöver hemtjänst.Alla skall ha rätt till lite "glitter och glamour" i vården oavsett kön eller vart man bor.

Gamle morfar dog för trettio år sedan men jag ser den varma glada tjocka kvinna som cyklade runt och arbetade och spred glädje för min inre syn fortfarande. Hon var fantastisk Elsa som hon hette.

Sätt färg på vardagen för dig själv och andra någon gång - det är så otroligt roligt för alla, kostar inte mycket men varar länge i sinnet hos alla berörda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar