söndag 18 april 2010

Ältarföreningar

Hanna Kjöller skriver så bra i DN på söndagen. Hon tar upp frågor som jag undrat mycket över.

Det handlar om de som i nya systemet flyttats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Många har nu organiserat sig i olika föreningar och nya organisationer för att skapa debatt och tillsammans påverka . Det är bra och visar på intiativ och styrka att använda sina kvarvarande krafter till det vid första anblicken.

Tyvärr har det blivit grupper där man mer tillbringar tiden att älta gamla oförrätter än att göra gemensam sak och stödja varandra inför en ny tid med prövning av sin arbetsförmåga.Grupperna binds mestadels ihop av att man känner sig illa behandlad.

Hanna K tar upp fallet med den 28-åriga kvinnan som blivit av med sin sjukpenning efter sex år och försökte få andra att förstå hennes situation med orden : Man blir ju varken yngre eller bättre.
Skribenten tycker att är det så, kan det vara på sin plats med att titta efter ett annat alternativ.

Hanna Kjöller slås även av att så många med själslig/kroppslig smärta strider så hårt för att få vara sjukskrivna - varför vill de inte slåss för alternativet att bli friska eller friskare?

Alla dessa undringar har jag också haft och även blivit slagen i skallen med när jag framfört dem men jag tycker som hon ändå.Föreningar som skall konservera och älta medlemmarnas oförätter är förgörande tror jag.

Systemet har varit osmidigt lanserat det tillstår jag visst , men det här är en chans som man som sjukskriven borde ta och är det så att man inte klarar sin arbetsprövning så har man rätt att få sin sjukpenning igen och då har man sin test i arbetslivet som bevis att man är för sjuk för arbete.

HK rekommenderar en bok i ämnet som skall vara bra av Åsa Kadowaki - "Svensk sjukvård till vanvett". Den skall jag absolut läsa.

6 kommentarer:

  1. Det här är frågor som ingen journalist vill ta i med tång .. då är det bättre att lägga det på Alliansens bord och peka anklagande med hela handen!!

    Personligen tror jag att det handlar om att de "vanliga" kvinnorna har nått sin yttersta gräns när det gäller arbete, barn, familjeliv, hushållsarbete, utbildning, utseendefixering och socialt liv.

    Om den möjligheten till återhämtning som sjukskrivning är, försvinner .. då går de under!!

    Det är nog den tråden man måste börja nysta i .. ??

    SvaraRadera
  2. Säkerligen är det så men det måste börja nystas i denna situation och det måste göras något för dessa sociala "skuggvarelser " som dväljs i ett passiviserande "jagärförsjukattkunnagöranågotochmåsteförsörjasavnågonträsket".Fantastiska (oftast)kvinnor som sitter fast i sin komplexa situation och som nu kan få en möjlig öppning till mera liv - ett liv som inte begränsas så mycket. Det tror jag på och det vill jag kämpa för.Allas rätt till ett bra och värdigt liv oavsett men du är och vad du är. Jag kan ha fel men så länge ingen kan motbevisa mig om att man inte mår bra om man inte får ha en gnutta socialt liv (t ex via arbete)då vill jag stå upp för denna ide om arbete.

    SvaraRadera
  3. Ja, jag funderar på vad som den då 22-åriga kvinnan råkade ut för, så att hon blev sjukskriven så länge, nu sex år. Inte kan hon ha hunnit med att arbeta så värst länge. Och varför kan hon inte fundera på ett annat yrke? Eller finns det inga jobb alls där hon bor? Är det då en sjukskrivning hon ska ha, om det är där skon klämmer?

    SvaraRadera
  4. ja, du. det är lätt att tycka som dig, hanne k m.fl. Men problemet uppstår då man(jag) i kontakt med vården inte får någon lämplig vård, och när de egna initiativen till hälsa varken uppmuntras eller tillvaratas i ett gott samarbete. Det är som en idiotförklaring av mig som patient, men också ett förpassande in i passivitet, oönskat. Allt detta för att man varit dum nog att vända sig till vården.

    SvaraRadera
  5. Till öbon, ja det låter inte som hon skall ha sjukskrivning som inte på något vis gör henne bättre. Rehab och arbetsprövning kan ge henne en hjälp på väg. Man vet inte hur det kan bli om man inte prövar.

    Till anonym vill jag bara säga att nu kan du äntligen få den hjälp som du inte känner att du fått av sjukvården(men de sjukskrev dig tydligen)och det måste väl kännas bra att äntligen få rehab ,träning och en chans att komma igång igen.Du kan få en omstart nu - jag håller tummarna för dig.

    SvaraRadera
  6. Men herre gud! Tror ni inte att en person som varit sjukskriven i 6 år har testats, prövats och fått rehab? Men allt kan inte lagas! Efter 7 stora operationer under lika många år och sjukgymnastik, rehab och annan träning säger sjukvården till mig - vi kan inte göra mer, nu är det smärtlindring via smärtkliniken som gäller. Vad säger FK? Jo, vi tror att du har problem men inte mer än att du ska arbetsprövas. Vad säger AF - vi kan inte göra något för dig du har ingen arbetsförmåga så du får ett inskrivningssamtal. Gå på AK-kassa, som är lägre än sjukpenningen, i 3 månader sedan har vi ett utskrivningssamtal och du får återgå till FK. Vad säger FK efter detta? Jo, välkommen tillbaka nu får du sjukpenning ett år och sedan gör vi en ny 3 månaders arbetsprövning. Ett tramssystem!
    Tack o lov har jag ett underbart kirurgteam som ställer upp tillsammans med smärtkliniken för annars hade jag inte stått ut. För jag blir inte bättre - det handlar om att få ett så smärtfritt liv som möjligt.

    SvaraRadera